Nu kommer den avskedade ekonomidirektörens egen version fram

Nu har jag läst igenom den stämningsansökan mot Umeå kommun som lämnats in till Södertörns tingsrätt av den avskedade ekonomidirektören Susanne Aidanpää. Aidanpää begär bl.a. att avskedandet ogiltigförklaras och att hon får ekonomisk ersättning, bl.a. i form av ekonomiskt skadestånd.

Här är min slutsats:
Efter genomläsningen av stämningsansökan är den bild jag hade innan bekräftad. Aidanpää har blivit obekväm för kommunalråden och skulle därför tvingas bort. Därför drog man igång en process för att gräva fram tillräckligt med skit för att kunna rättfärdiga sina drastiska åtgärder. Följden har blivit en skendebatt där vi medborgare fått ta del av en ensidig berättelse om ”brottsmisstänkta” chefer. Detta har fått till följd att den kritik mot politikerna i Kommunstyrelsens arbetsutskott som också kommer fram i konsultrapporten alls inte diskuteras. Vidare har de kraftfulla åtgärderna, de allvarliga anklagelserna och bristen på öppenhet och information skapat ett otryggt klimat i den kommunala organisationen där anställda är rädda för repressalier (syftar exempelvis på de tjänstemän som uttryckte sin oro anonymt i Västerbottens-Kuriren). Jag hoppas verkligen att denna process leder till större klarhet i vad som hänt. När kommunalråd och högt uppsatta chefer drämmer till med något så ovanligt som avstängning, utredningar, offentlig uthängning och avsked så finns det goda skäl att ana ugglor i mossen. Om det visar sig att kommunalråden har drivit på denna process i syfte att göra sig av med obekväma tjänstemän och samtidigt vilselett allmänheten om att processen handlar om något annat då bör de naturligtvis avgå från sina uppdrag med omedelbar verkan.

Processen enligt Aidanpää
I dokumentet går Aidanpää igenom händelseutvecklingen ur sitt perspektiv vilket är helt olikt det som framförs av kommunalråden och den tillförodnade stadsdirektören Margaretha Alfredsson.
Aidanpää menar att processen mot henne uppstod från en dag till en annan. Den viktiga händelsen, enligt henne, är att tidigare stadsdirektören Jonas Jonasson lämnat sitt uppdrag och att han ersattes av den tillförordnade stadsdirektören Margaretha Alfredsson. Redan dagen efter att Alfredsson tillträdde ska hon ha kontaktat Aidanpää och framfört att alla tre kommunalråd – Hans Lindberg (s), Margareta Rönngren (s) och Anders Ågren (m) – tillsammans gjort en ”beställning” om arbetsuppgifterna för en budgetchef (han som senare blev avstängd tillsammans med Aidanpää) skulle ”tas bort”. Aidanpää vägrade att göra detta då hon menade att det inte fanns saklig grund att ta till sådana åtgärder. Dagen efter ville Alfredsson äta lunch med Aidanpää och hon ska där ha förklarat att om Aidanpää var villig att samarbeta i den här frågan så skulle hon belönas med utökade befogenheter.

Aidanpää stod fast vid att inga skäl för ett sådant beslut fanns och förtydligade också detta i ett mejl till Alfredsson. Därefter ska Aidanpää ha kontaktat Lindberg och Rönngren för ett möte för att få prata med ”beställarna” direkt, utan ombud. Varken Lindberg eller Rönngren förnekade att det var de som låg bakom påtryckningarna men sa också att frågan hädanefter ska skötas ”inom förvaltningen”, dvs. på tjänstemannasidan. Det är efter detta, menar Aidanpää, som processen mot henne drar igång.

En vecka senare får Aidanpää ett telefonsamtal från Alfredsson. Jag citerar här ett längre utdrag från stämningsansökan:

”En vecka senare, den 6 april 2018, jobbade Susanne Aidanpää från hemmet i Stockholm när hon fick ett telefonsamtal från Margaretha Alfredsson. Margaretha Alfredsson förklarade att hon skulle läsa upp ett brev, vilket hon också gjorde. Av uppläsningen framgick att Susanne Aidanpää var avstängd från sin tjänst som ekonomidirektör vid kommunen p g a brottsmisstanke. Susanne Aidanpää blev chockad och frågade ”Brottsmisstanke!? Får jag veta vad jag är misstänkt för?” Margaretha Alfredsson svarade kort ”nej” på detta. Sedan fortsatte
hon uppläsningen av brevet och sa bl a att Susanne inte fick ha någon kontakt med sina medarbetare. På fråga om vad Susanne Aidanpää skulle göra om de hörde av sig till henne var svaret ”du vet själv vad du borde säga”. Susanne Aidanpää blev oerhört chockad av samtalet och vad Margaretha Alfredsson framförde men lyckades ändå tacka artigt för att hon ringde. Därefter avslutades samtalet.

Härefter följde djup tystnad från kommunen. Ingen från kommunledningen eller HR hörde av sig till Susanne Aidanpää för att följa upp samtalet och försäkra sig om att det landat rätt, varken med brev eller uppföljande samtal. Inte heller fick Susanne någon ytterligare information om vad som skulle gälla under avstängningen,
t ex när hon skulle kunna förvänta sig mer information, vart hon skulle kunna vända sig i händelse av ohälsa till följd av den chockartade situationen etc.”

Några veckor senare, efter att Aidanpää kontaktat en advokat som utövat påtryckningar mot kommunen för att få klarhet vad dessa brottsmisstankar är och vad de är grundade i får Aidanpää ett brev där kommunen meddelar att skälen till avstängningen är att det ”har framkommit uppgifter om hur verksamheten bedrivits” och att ”[d]et har skett händelser som kan bedömas som risk för ohälsa inom det psykosociala riskområdet vilket medför att arbetsgivaren måste vidta sitt ansvar för att undersöka och kartlägga arbetsmiljön”. Notera här att kommunen inte längre säger något om brottsmisstankar. Ur Aidanpääs perspektiv är detta förstås ett stort problem eftersom Alfredsson har gått ut med att det är just brottsmisstankar som ligger bakom i kontakt med media.

Dammsugning efter fel
När nu kommunen har tagit till en så pass ovanlig och kraftfull åtgärd som att stänga av en av sina chefer och hänvisat till brottsmisstankar så behövs förstås bevis. Ur Aidanpääs perspektiv är detta inget annat än en ”jakt på omständigheter”. En konsultfirma, Ernst & Young, anlitas för en utredning. I stämningsansökan framkommer att Ernst & Young inledningsvis fick ”i uppdrag att gå igenom ”allt” för att undersöka om Susanne Aidanpää kunde beläggas med att ha på något sätt ha åsidosatt vad som ålegat henne i tjänsten”. Vidare uppdrogs ett psykologikonsultbolag att kartlägga om det förekommit kränkande särbehandling och om det finns andra risker i
den psykosociala arbetsmiljön inom ekonomifunktionen.

I stämningsansökan framträder en bild av en pressad kommunledning som med ljus och lykta söker efter omständigheter som ger tillräcklig grund för avstängningen och för avsked: ”Kommunens personaldirektör, Birgitta Forsberg, bekräftade också vid mötet att EY:s utredning inte var avslutad utan att de fortsatte att ”leta”. Medarbetare vid ekonomifunktionen har också bekräftat att EY i sin utredning ”dammsög varje vrå”, alltså gick igenom allt från Susanne Aidanpääs representation, privata utlägg, om hon hade använt Arlanda Expresskortet privat till om hon hade bisysslor, om hon hade fakturerat kommunen etc.”.

Skälen för avstängning och avsked
I stämningsansökan presenteras också de skäl för åtgärderna som kommunen lagt fram. Aidanpää bestrider samtliga dessa punkter. Bl.a. bifogas ett mejl från den tidigare budgetchefen som beskrivs som ett ”indirekt hot”. Eftersom Aidanpää var CC:ad i mejlet menar kommunen att hon borde känna till att hot förekommet. Den formuleringen som kommunen beskriver som indirekt hotfull lyder såhär: ”det är bra att du är försiktig[t]. Framför allt nu när du även har ett utökat ekonomiskt ansvar privat”. Aidanpää bestrider till att börja med att e-postmeddelandet på något sätt är en kränkande särbehandling eller hot. Vidare menar hon att den inte alls har att göra med Ernst & Youngs rapport utan är ”en konversation mellan dåvarande budgetchefen och medarbetaren om vilken prognos för avskrivningskostnader som skulle användas för helåret i rapport till kommunstyrelsen (korrespondensen har alltså på inget sätt att göra med det som EY:s rapport handlar om). När medarbetaren i e-postkorrespondens med budgetchefen angav att en ”försiktig prognos” på totalen är ett visst belopp, svarade budgetchefen att ”Tack – bra att du är försiktig[t].

De andra situationerna som lyfts fram handlar om kommentarer som tolkats som kränkande. Jag vet förstås ingenting om hur Aidanpää varit som chef, men den bevisning som kommunen lyfter fram som avgörande för avskedet framstår som, milt uttryckt, forcerad. Om man skulle tillämpa samma kriterier för avsked på samtliga chefer tror jag att få skulle få behålla jobbet (Klumpiga, olämpliga och t.o.m. gränslösa kommentarer från chefer är trots allt alltför vanligt i dagens arbetsliv). Ytterligare en omständighet i detta fall är att den psykolog som skrivit en rapport om just arbetsmiljön själv understryker att ”inga generella slutsatser kan dras” utifrån den.

Efter genomläsningen av stämningsansökan är den bild jag hade innan bekräftad. Aidanpää har blivit obekväm för kommunalråden och skulle därför tvingas bort. Därför drog man igång en process för att gräva fram tillräckligt med skit för att kunna rättfärdiga sina drastiska åtgärder. Följden har blivit en skendebatt där vi medborgare fått ta del av en ensidig berättelse om ”brottsmisstänkta” chefer. Detta har fått till följd att den kritik mot politikerna i Kommunstyrelsens arbetsutskott som också kommer fram i konsultrapporten alls inte diskuteras. Vidare har de kraftfulla åtgärderna, de allvarliga anklagelserna och bristen på öppenhet och information skapat ett otryggt klimat i den kommunala organisationen där anställda är rädda för repressalier (syftar exempelvis på de tjänstemän som uttryckte sin oro anonymt i Västerbottens-Kuriren). Jag hoppas verkligen att denna process leder till större klarhet i vad som hänt. När kommunalråd och högt uppsatta chefer drämmer till med något så ovanligt som avstängning, utredningar, offentlig uthängning och avsked så finns det goda skäl att ana ugglor i mossen. Om det visar sig att kommunalråden har drivit på denna process i syfte att göra sig av med obekväma tjänstemän och samtidigt vilselett allmänheten om att processen handlar om något annat då bör de naturligtvis avgå från sina uppdrag med omedelbar verkan.