Läpparnas bekännelse i Bostaden-affären

Läste att Frankrikes miljöminister avgår med omedelbar verkan. Han hänvisar till att han inte fått resurser eller utrymme att bedriva en miljöpolitik värd namnet.

Det är synd att den här typen av beslut inte fattas oftare. Det visar att den politik, de principer och idéer en politiker står för betyder mer än den egna politikerkarriären.

Förra sommaren hade det exempelvis varit lägligt för socialdemokratiska politiker att lämna sina uppdrag i protest mot hur Bostaden-affären hanterades. Det fanns faktiskt ett fåtal som var emot kuppen. Istället valde de att inte delta i fullmäktigesammanträdet och lämnade över ja-sägandet till en lydig suppleant som hoppade in. Denna protest var helt meningslös.

Det hade varit kraftfullare och mer respektingivande med en fullmäktigeledamot som konstaterade att partiledningen, med sitt hemlighetsmakeri, passerat en anständighetens gräns och att han eller hon inte kan sitta kvar och ge sitt aktiva eller passiva stöd till ett sådant odemokratiskt övertramp. De hade kunnat säga att, ja, jag är beredd att komma tillbaka till politiken om åtgärder vidtas för att dessa övertramp inte sker. Det hade varit civilkurage.

Så blev det inte och nu kampanjar dessa ”kritiska” sossar sida vid sida med spindlarna i det trassliga nät som kallas Bostaden-affären. Det sänder ut signaler om att man är beredd att se mellan fingrarna för vad som helst så länge man får behålla sin position. Det är ju inte politik utan karriärism.