Ingenting fantastiskt awesome har ägt rum i veckan, men ändå har det varit någon form av .....action varje dag. Eller ja, action är väl fel ord, men ovanligheter åtminstone. Söndag kväll flyttade jag till Ålidhem temporärt då det skulle fräschas upp i avloppsstammarna i huset mitt så jag fick därmed inte duscha eller spola i kranen eller uträtta behoven så det kändes lika att flytta ut en stund.
Trots att jag visste att det skulle härjas i mitt hem så blev jag ändå lite perplex när jag var hem en sväng i måndags och ser att toastolen står i hallen. Det blev som bara fel i huvudet på nåt sätt och i enlighet med internet tänkte jag för mig själv "Get out of there toilet. You don't belong in a hall, you're a toilet." Däremot blev den tanken kort då människokroppen är konstruerad på ett sånt sätt att om man har minsta tillstymmelse till naturbehov så orsakar det en megaflodvåg i kroppen då man ser en vattenklosett. Long story short, löpte ner till tvättstugan för att nyttja toaletten där. 
Inledde även verbalt slagsmål med Bredbandsbolaget då min internetuppkoppling reduceras till en tiondel så fort jag delar den på datorn och Xboxen. Anus. Emil i supporten var dock väldigt tillmötesgående och förklarade att jag måste göra rapporter på tre olika dagar på tre olika tidpunkter och skicka in. Sagt och gjort, väntar på svar.

I veckan har jag då alltså bott hos AE och Bamse som var vänliga nog att ge mig husrum, folköl och varmvatten. Tanken var att vi skulle producera musik och äga som fan, men det blev så att man enbart jobbade om varandra så det var mest tvtittande och sovande som gällde. End of home away from home-transmission.

Helgen har bjudit på shoppingspree och arbete. I fredags for jag ut och handlade med mitt nya Visakort och gjorde mig en ovanlig lista på saker att införskaffa. En potatisstöt, öronproppar, krukväxter, bildäck, tvål (just den), påslakan och en plånbok. Det var en lyckad jakt, sånär som på påslakan. Skulle behövt strumpor oxå, men det är ju en dag i morgon igen. Vidare så har shoppingspreen fortsatt in på söndagnatten. Med alla räkningar betalda och de nya krukväxterna som förärar atmosfären här hemma så kände jag att det är dags att göra slag i saken. Jag ska odla smultron på balkongen. Efter att ha läst på en hel del om detta fantastiska bär så har jag skickat iväg en beställning på ett gäng fröer, därav vita smultron som sägs vara sötare och aningen beständigare gentemot det västerbottniska klimatet, samt lite större, röda smultron. Jag målar upp ett drömskt scenario där jag bjuder på gräddtårta dekorerad med både vita och röda bär nån gång i slutet på sommarn. Eller lockar hem damer från krogen med löfte om rosévin och nyplockade smultron. 

Ena Katten och Andra Katten flyttade oxå in i fredags ett par dagar. Syrran åkte norrut och jag tyckte det var längesen jag hade tassavtryck på köksbordet så de fick bo här. Det är nåt särskilt att bo med katt ändå. Charmigt värre. Oftast. Men när en står och ylar när man ska sova så är det inte lika ballt. Jag hörde nån gång att katter har fler vokaler än vad vi människor har och det märks framförallt på Andra Katten som flera gånger har sagt "YYÅÅNJUÄÄ" typ. 

Nu är det sent och jag ska bege mig i säng.

Igår var det prick en månad kvar till min 28e årsdag och idag började jag tänka på bakverk. Inte nödvändigtvis för att jag längtar ohemuliskt mycket till födelsedagen som så, men jag drack ett antal öl igår och i enlighet med det blir jag sugen på bakelser och sånt skräp dagen efter.  Har redan druckit burkcola och testat en fryscalzone så härnäst borde kaffe avbockas på menyn. En lätt inventering i kylen visade att jag har vispgrädde och vit blockchoklad och minnet berättade att jag även har frysta jordgubbar och mandarinklyftor i lag. Lägg till lite ägg, mjöl och olika former av socker så har man en maffig tårta med vit ganache, sötad jordgubbspuré och hiskeliga mängder vaniljkräm. Se goddag då. Kändes ju grymt värt att teoretiskt skapa ett awesome bakverk och sen inse att man inte kan motivera sig att baka det för det kommer att sluta med att man ligger komatos i soffan och inte förmår att byta kanal på tvn så man tvingas bevittna svenska folkets lördagsunderhållning. Vad nu det kan tänkas vara.
Efter att ha vittjat facebook och konstaterat att ingen i min direkta närhet bjuder på möjligheten att i födelsedagsförtid dinera en halv tårta så känns hela grejen dödfödd på nåt sätt. Att tänka ytterligare på det vore enbart tortyr.

Men kaffe kan man ju alltid ta sig.

ICA Kvantum är en förträfflig livsmedelsinrättning, vilket många kan skriva under på. Inte minst jag själv som inte bara har den runt knuten utan även gång på gång blir glatt överraskad över hur superbt de sköter konsumentvänligheten samt det fonemonala utbudet av livsmedel. Jag som dels tornedarling och dels förespråkare av finskhet i maten har upplevt åtskilliga glädjestunder när jag snubblat över Hiilosmakkara, Tupla eller det tornedalska vidundret Spiralkorv där inne. Men för några veckor sen försvann ett av mina dagsviktigaste tillbehör. Kiviks Apelsinjuice var borta. Puts väck. Först trodde jag bara att de hade fått slut i lager och inväntade påfyllning. Men dagarna gick och ingen apelsinjuice syntes till. Eller ja, fanns ju givetvis TONVIS med andra, mindre kvalitativa juicer där, och efter en tid fann jag mig nödgad att med viss ångest försöka vänja mig vid ett annat juicemärke. Det kanske låter som konservativa tongångar från min sida, men det ska jag berätta för er go vänner, att anledningen till att jag drömmer om att vandra runt i Kiviks orangerier är extensiva tester av alla möjliga sorter, smaker och märken. Ingen har hittills matchat den trevliga karaktär som Kiviks Apelsinjuice hade. Mina frukostar var för evigt marginellt försämrade.
Men så idag.
Idag gick jag åstad för att inhandla förnödenheter och vad skådar mitt norra öga när jag passerat mejeriavdelningen? Den är tillbaka!! Den stod där, ledigt placerad i staplar som lät påskina den nydesignade förpackningen över hela butiken. Jag föll till mina knän och tårarna började rinna ned för kinderna och jag var så glad att jag glömde tiden och först efter att personalen kommit fram och menat att jag "skulle lugna ner mig" och att jag "förde ett jävla oväsen" så grabbade jag två förpackningar, sprang till kassan och sen hem. Direkt jag kom innanför dörren stjälpte jag upp ett rejält glas med butikstempererad juice och åtnjöt högljutt. Just den sortens temperatur på min juice för tankarna till lediga sommardagar där jag sovit till 12 och sen lunkat till Kvantum för att köpa färskt bröd och en god ost samt denna fabulösa apelsinjuice, vilka jag sedan förtär ute på balkongen i solgasset tillsammans med en kopp kaffe. 

Små saker roar små hjärnor. 

Nu pratar jag inte om MödraWårdsCentralen utan Mobile World Congress som äger rum i Barcelona under trenne dagar. Där avtäcktes lagom tjuvstartigt i söndags Samsungs senaste alster Galaxy S 2, samt en och annan telefon till för den delen. Men det jag satt på nålar för var just att få se specifikationslistan över nämnda lur. Kan man rosta bröd med den och hur många stegs rostning levererar den i så fall? Jag blev mäkta besviken när det blev tydligt att den inte kan rosta bröd utan bara är en annan smartphone. Däremot fanns det en och annan ytterligare teknisk fekalitet som ju fick mig att regrediera 20 år. Long story short, jag vill ha den.
Men givetvis fick man bara en sneakpeak av åbäket och får mest troligen vänta onödigt länge på att tillräckliga volymer producerats så att Sverige får ta del av den. I dessa internettider så mår jag som prylofil inte så bra av att hitta ett objekt ett halvår innan jag får tafsa på skiten. Det var bättre förr då man bara råkade stövla in i en butik och hitta nåt roligt då. ...fan, tillåmed jag vart less på det här textstycket.

Vidare då.
Det är extremt mycket februari, vilket kan anses som en av de tråkigare månaderna på året. Det är sällan någon större aktivitet just någonstans. En ypperligt bra månad att ägna sig åt t ex utlandsvistelser. En kort sejour i Italien för att påminna sig själv om att tillvaron inte bara är grått, kallt och butter. Eller bara styra upp roliga händelser på hemmaplan så resan till sommaren blir drägligare. För egen del kör jag på snålvarianten, vilken innebär god mat, god dryck, god musik och god bastu. Hade en sådan strålande fredag för två veckor sen drygt. Fick sovmorgon till 11, det blev brunch på Olles nere på stan tätt följt av ölbotaniserande på systemet uppe på Ersboda. Efter det for jag hem igen, städade lägenheten och marinerade kött till kvällens festmåltid. Kockade ihop potatisgratäng och ryggbiff till mig och min vapendragare Bob. Mätta och belåtna bänkade vi oss i soffan och inledde en musikalisk resa med tema på filmmusik. Efter halva resan blev det bastu och berusningsresonemang och slutligen andra halvan på musikresan. En lysande dag ihopskrapad med små medel och precis såna dagar man behöver i en månad som februari. Därför blir även denna fredag föremål för en liknande afton, denna gång med Metallica som tema. Bluraykonsert och antingen Cunning Stunts eller Some Kind of Monster. Och öl och potatisgratäng. It's good for you!
Senare helger är ju givna. House of Metal 4-5e mars, födelsedag 18e mars. Bra skit med mars. Och lite ljusare tillvaro.

Jag behöver mer verktyg i köket. Inte verktyg som i en ny polygrip eller en robust hammare, utan mer köksverktyg. Typ en potatispress eller en pizzaslicer osv. Det konstaterades här i lördags när jag hade rabadaj på hemmaplan att jag saknar whiskyglas för de select occasions som jag har whiskydrickare över. Jag har inte ordentliga ölglas heller för den delen och det fick mig att tänka att jag måste pimpa mitt kök. Det eskalerade snart till att jag nog måste pimpa resten av lägenheten oxå, då jag faktiskt bryr mig om mitt hem. Jag tycker om tanken på att ha ett rejält jagigt hem som kan vara min fristad närhelst jag behöver, inte bara ett härbärge för natten. När man haft en dålig dag ute i vida världen och allt gått piss så vill jag gärna ha den där lilla längtan till mitt hem, min fästning, där allt går bara fint som snus och det känns Johnigt hemtrevligt. Iochmed att jag planterat tanken på att shoppa påslakanset och övriga inte-så-traditionellt-manliga inredningsattiraljer så dök genast aber upp. Först, det kostar pengar. Pengar som jag inte omöjligen kan införskaffa eller utdela på sådana utgifter, men det faller ofta på att om jag står mellan att välja mellan en 27 tums skärm till datorn eller ett bestickset så lutar jag mer åt skärmen av naturen. Även trots att skärmen kostar sex gånger mer än besticken. Men ändå, jag bryr mig om mitt hem och det handlar nog bara om att göra den lilla loven förbi inredningsbutikerna på stan en del av svängen när jag väl är på stan, inte bara tvspelsbutikerna. Ett annat aber som dök upp är det här med framtidssäkrande. Att köpa påslakanset är lite grann som att leka med sin framtida partners känsligaste nerver. Det kanske inte visar sig i dejtingfasen men när man väl flyttar ihop märker man tydligt vems påslakan som följer med i flytten och vems som får ny  bostad i soprummet eller textilinsamlingen. Samma gäller för köksverktygen. "Vi tar min pizzaslicer för den är rosa och har kulörta blommor på!" "Men.... min då? Den har ju Bluetooth!"
Eftersom jag är en man med synnerligen sober och utstakad inredningssmak så brukar jag oftast få pynta för det oxå enligt devisen smakar det så kostar det. Däri känns det ytterligare lite kakka att betala MYCKET pengar för små attiraljer i hemmet. Det är ju ungefär som att statera "Vi behöver ingen tjej, det är du och jag touchscreenmultifjärren" och det känns aningen sorgligt.
Men som det gamla uttrycket går, no guts, no glory, så tror jag min själ att vid lön tänker jag trotsa ödet och köpa ett nytt påslakanset, jag ska gå ner på stan och köpa en potatispress (helst i matt titan med valnötsskaft bör tilläggas) samt överväga en till krukväxt. Den jag har i fönstret nu har ju levt flera år så varför skulle jag inte kunna ha en till?

Imorse reflekterade jag över hela grejen med att vara ett vuxet barn. Tanken kom till då jag gjorde frukost, vilket blev en kopp varm Oboy och bröd. Den stora grejen är att jag när jag satt och sörplade på Oboyen som jag köpte häromdagen, Oboy Dark, med en intensivare kakaosmak, så tänkte jag att det här är en vuxnare Oboy. Inte den söta historien som småglin dricker. Nej det här var en mognare dryck, för vuxna!
....backa bandet lite. "En vuxnare Oboy"? Hela den meningen är ju helt motsägelsefull då man oftast slutar dricka Oboy när man upptäckt kaffets mirakelverkan på mornarna. Men eftersom jag upptäckte kaffe som femåring så kan jag tycka att man får vara lite skev och fortfarande vid 27 års ålder tycka att Oboy och Polarbröd är löjligt gott emellanåt. Ivf, jag skrattade till lite för mig själv när jag kände mig högtidlig och proklamerade Oboy Dark som den vuxnare Oboyen. 
Under dagen har jag således funderat fram ytterligare saker som har lika hög glädjefaktor idag som det hade i yngre dagar, inte bara som barn utan även som tonåring. Serietidningar, köra fort, tuttar, Thundercats, kasta sand på folk på stranden, snowracers och smällare. Frågan är bara, är jag en exceptionellt genomsnittlig man eller är jag fortfarande en liten pojkspoling?