Jajaja.. det är måndag och vi alla vet det. Shut up!

Gällande artighetsfraser så vet jag inte riktigt vilket foto jag ska stå på. (Hälsingland?)
Det är ju hemskt trevligt när folk artigt frågar hur det är och hur man mår och så, men det förlorar ju rätt mycket om det inte ligger nån tyngd bakom det. Jag minns att jag gjorde nåt test för nåt år sen när jag var upp till hemtrakterna och besökte festinrättningar på så kallade hemvändardagar. Det händer ofta att man stöter på vänner från förr och då faller det sig extra naturligt om man är född nån annanstans än i farstun att fråga hur det är. Så när jag då mottog den artighetsfrasen (oftast då när frågaren var lite berövad på omdöme, men det är ingen ursäkt) så testade jag att svara något annat än "Bra! Hur är det själv!?" och valde då typ motsatsen "Inte särskilt bra alltså.. mår inte så bra nu.." En del reagerade med nåt liknande "Men ojdå! Hur är det fatt egentligen?" vilket oxå kan anses som en artighetsfras men på plan 2 dårå, men förvånansvärt många svarade slentrianmässigt "Fan vad kul! Jag mår oxå bra!"
Det är väl egentligen ingen ursäkt tycker jag heller men det kan ju anses vara artigt att inte tynga andra med sina bekymmer på en sådan festens dag. Jag tror det beror på ens egna sociala arv där och naturligtvis även på ens relation till frågeställaren. Om en nära vän får svaret att man mår dåligt så brukar det finns känslor som backar upp den automatiska omtanken och sympatin att man frågar vidare. Däremot brukar det inte behövas när man svarar att allt är fint. Man bara skålar i nån ful grogg och så är alla glada och så helt plötsligt står man bredvid varandra vid varsin pissoar och strilar och skrattar åt hur mycket förhud den andra har. 

Jag är för artighetsfraser iaf. Det inleder samtal på en fredlig och social nivå och eftersom jag är allmänt för att variera språkbruket och vill vara en fredlig och social jävel så kan man alltid dra nån gammal sliten "Tack för senast!" eller bara hälsa på ett annorlunda sätt. Om jag t ex introduceras för en fager dam så brukar jag niga och säga "Angenämt.." med visst sug i blicken. Och när jag sitter i taxin och kunder man skjutsar säger "Trevlig helg!" så brukar jag respondera med "Likaledes!". Dels för att man ser på folk att de bah "Vafan sa'an?" och dels för att det känns sjukt mycket fränare än att bara säga nåt slött "Detsamma!". Så kul har jag på jobbet för övrigt.
Men ja, många sociala möten blir trevligare om man har några artighetsfraser med sig. Med mannen och kvinnan på gatan kanske man inte måste lägga världens tyngd bakom det, det räcker med en liten blyvikt, men jag kan absolut tycka att det är trevligt att både ställa och få frågan om hur man mår. 

Söndagsutmaningen är ett initiativ taget av Trollstjärten och övriga deltagare är Gajjex. 

Bernt har namnsdag idag. Det tänker jag inte uppmärksamma.

Jag är ledig idag vilket är skönt som bara attan och hur inleder man då en ledig på bästa vis? Jo.

1. Sov till 12.
2. Gör frukost bestående av äggröra, bacon, pangkakor, juice och kaffe.
3. Ät frukost bestående av äggröra, bacon, pangkakor, juice och kaffe.
4. Ställ in Winampen på Hårdrock och tryck play.

Följaktligen bör en jäsningsprocess äga rum emedan kaffet urdruckes och öronen får sitt lystmäte underhållet. Jag föreslår för mig själv ett uns av slentriansurfande varvat med ett avsnitt av Top Gear alternativt nya episoder av Thundercats. Kan mycket väl hända att jag även känner den kreativa ådran erigera skaparståndet och sliter fram diverse tvivelaktiga program och försöker mig på webkonst once more. 

Klockan slog just 13.37. Awesome.

Senare idag ska jag försöka mig på att grilla en subtil mängd kött och dricka en subtil mängd öl. Eller det lär visserligen bli vin då mitt alkoholförråd är lite berövat på festöl och mer garnerat med superfinöl som inte skall inmundigas under fel förhållanden. Däribland min sista Number of the Beast. Den måste drickas varsamt men jag kan i nuläget inte spontant kläcka fram vad det tillfället skulle vara. Hur ser kommande månader ut? Mycket tvspel som dyker upp och en hel del konserter som ska besökas.
Nu om sex dagar dyker upp Deus Ex upp i hyllorna vilket är ett must-buy. I september släpps HD-versionerna av Resident Evil 4 och Code Veronica till XBOX Live vilket betyder nice graphx och (hääää) achievements. Sen i oktober blir det na-na-na-na-na-na-na-naBATMAN då Arkham City ser dagens ljus på riktigt. I Oktober ska jag även ner till Sthlm och spana in Jean Michel Jarre och hoppas på århundradets ljusshow och balla synthar. Den 3e november sätter Norrlandsoperan upp Mozarts Requiem och det ska jävlart inte missas. Lacrimosa live... Goosebumps galore. Men inget av de tillfällena är ett perfekt tillfälle att dricka en Iron Maiden-öl. Jag får helt enkelt sänka kraven och dricka den när jag behagar.

Men vi ser fram emot en inspirerande höst med mycket musik, tvspel och förhoppningsvis fotograferande.
Peace out, compadres och ha en ball lördag. Kom ihåg bara, man kan inte se Kalifornien utan Marlon Brandos ögon.

För en gångs skull är klockan inte 5-minuter-tills-jag-ska-vara-på-jobbet när jag äter frukost. Det är egentligen ganska skönt att ta morgonen lite avslappnat och inte springa som en tätting mellan duschen, grötkokandet och sminkväskan, men jag kan ändå tycka att det är ganska skönt att pendla mellan sovande och vaken i några minuter (läs 40) innan man kliver upp ur sängen. Jag är ingen morgonmänniska, det har varit tydligt sen tidernas begynnelse. Eller ja, kanske om man skulle få för sig att sova lite tidigare VARJE dag istället för bara de dagarna då ens livsstatus hänger på när man väljer att sova. De gångna dagarna har jag haft lustiga sovtider vilket berott på allehanda faktorer och just idag känner jag att balansen känns någorlunda återställd. Sweet! Men vad är det för dag idag då? Fredag, ja. Den här veckan är jag ledig i helg och kommer därför att sova omotiverat länge såväl lördag som söndag. På måndag jobbar jag tidigt igen och den sömnberövade cirkeln är återigen sluten. Nyckeln till en god genomgående sovstatus är rutin och ledighetsdisciplin, vilket jag saknar båda. Det är faktiskt inte utan att man funderar på att plugga. Igen. Men det är inte heller utan att man funderar på att vinna en drös med pengar och råka glömma bort både rutin och ledighetsdisciplin.
Jaja.. morgonramblings var väl kanske inte det roligaste. Men jag borde markera på nåt sätt att jag är tillbaka och kommer att återuppta alla dumheter jag haft för mig under våren här och kaaanske att jag lägger till ytterligare en post i listan över vanvett som jag spottar ur mig.

Mitt i semestertiderna sitter jag hemma och bara lökar. En nybryggd panna kaffe vid min sida och lagom utvilad efter nattens (återigen) långa sömn. Det är fint att vara ledig.

Halvtiden markerar på ett ungefär semesterperiodens intensiva kapitel avslutat och nu är det inte många knop under resterande tid. Eller ja, det beror lite på huruvida ens syn på chillaxande är. Just den här veckan innefattar chillaxandet en liten weekend i London och stå och skrika tarmarna av sig till Iron Maiden. Men det innefattar oxå funderingen på om jag måste arbeta min sista semestervecka ty man glömde det ekonomiska sinnet i Sverige under trippen till Åland och Finland.
Vilken resa det var ändå.
Jag har havsbadat i en vik i Mariehamn, kört beachbuggy i 70 knyck på fasta Åland, ätit på Texas Longhorn, besökt ett medeltida slott, nyttjat lokaltrafik i Helsingfors, sett Amorphis live, åkt vattenrutschkana i 112 km/h, fått en hjärnskakning (som direkt följd av föregående post), köpt taxfree-sprit, sovit under vattenyta och slutligen blivit fet (som följd av ohälsosamt leverne samt alla ovanstående poster). Har jag haft roligt då? Ja, mycket!
Sekunderna innan avfärden till Åland och det så var jag uppe i Norge och Jämtlands skogar och gav utlopp för min vattenfallsfetisch, badade i kristallklart och jävelkallt fjällvatten, fick 2338 myggbett, botaniserade bland fridlysta orkidéer, pratade med lämmlar och fotade drygt 600 bilder. Crash course i kameraföring kan man säga. Med extra myggbett.

Men trots att det är fint väder och att jag inte är utomhus och njuter av det så känns det ändå inte som att det är läge att ordbajsa heller. Hence, my departure from this here blog thingy.