Jag har varit på Rammsteinkonsert.
Det var otroligt bra.
Trots att jag betalade ett vidrigt överpris för min ståplats så var det makalöst bra på det stora hela sett. De betade av varenda klassiker (så gott som iaf) och det var ingen låt som man inte ville höra. Läste såhär dagarna efteråt att de spelade låten Haifisch vilken för mig inte tillhör top 20, men ärligt talat märkte jag inte att de körde den till förmån för allt grymma showande. Hela tiden var det nåt! Gnistregn, brinnande änglavingar, peniskanoner, konfetti och fan och hans moster. Extremt lite mellansnack och extremt mycket tillfredsställande konserttid. Jag hoppas innerligt att de under turnén filmar en show eller två och kör ut det på bluray sen. Äg och värt. Mest röj under Keine Lust, mest gåshud under Ich Will och minst publikstöd i alla låtar utom just varje gång de sjöng orden "Du hast". Mest magi under Mutter, mest efterlängtat under Ohne Dich och mest grädde på moset under Engel. Jag skulle kunna betygsätta låt för låt men det blir ju aningen tjatigt. Konklusion kolon, helt jävla rätt turné att se Rammstein och ångrar inte biljettpriset.
Det var en i övrigt nice helg i huvudstaden där god mat (som vanligt) stod på menyn och jag hade den äran att dricka svenskt vin, vilket inte direkt hör till vanligheterna. Mycket riktigt var inte vinet gjort på druvor utan blåbär och lingon och kanske inte gick så väl hand i hand med köttet jag åt, men vafan, man kan inte få allt. Jag fick säga "Grazie" på en italiensk restaurang och fick "Prego, prego. Buon appetito" till svar. Man skulle kunna säga att jag därmed är fullblodsitalienare och får numera då lagligt köra bil som jag själv anser lämpligt samt supa mitt på vardagen, oavsett om jag framför motorfordon eller inte. 
Jag lyckades med konststycket att äta kexchokladchoklad i hotellsängen och därmed (selbstverständlich) spilla choklad i sängen vilket resulterade i att hotellets städpersonal förmodligen svor länge åt norrlänningars sexuella böjelser när de bytte lakan. Antingen det eller så har jag kommit så pass till åren att inkontinensen gör sig påmind. Jag hoppas på det första. Det kan de gott ha som envisades med att knacka på och säga "Håiskipin-g" så fort hustrun stod naken på väg att duscha. Olycklig timing köper jag, men när det inte riktigt når fram i kommunikationen när man säger "Could you come back in five minutes, please?" och människan beslutar sig att göra så nästa gång hustrun står naken på väg in i duschen (åtskilligt mycket senare, sen vi väntade att de skulle städa rummet), då blir man lite irriterad. Svenskt irriterad förstås. Nåja. De kan få tro att jag kakat i sängen så kan man ju alltid hoppas att de tar det som en välförtjänad hämnd och undviker att upprepa tilltaget.

Idag är det riksfettodagen och lita på det, go vänner, det har jag tagit ad notam. Jag avslutade lunchen med kaffe och semla från VK-panelens favorithak - Hagabagarn. Vettig storlek och bra smak på samtliga beståndsdelar. Bagerierna misslyckas oftast genom att baka en kaka som mäter 14 cm i diameter och sen använda hafsig grädde eller kärlekslös mandelmassa. Hagabagarn gör det inte. En modest bulle med tjock och fet grädde och lagom söt mandelmassegorm. Stora A i bagarkonst där. 
Jag blev dock överrumplad närmare slutet av arbetspasset då jag vek in på 7-11 för att nyttja faciliteterna en aning. Redan när jag stövlade in noterade mitt vässade bakverksöga att de plockade ut nybakade drömsemlor (alltså deras egen tolkning på semla, inte som den där semlan som man drömmer om om nätterna) ur ugnen. Jag hade ett svagt ögonblick och gick blind fury på kassören tills han gav mig en sån. Jag gick ut till bilen för att äta den. Blir mest pinsamt ifall man råkar få erektion bland folk sådär. Den var fortfarande lite varm men grädden var kall och det var så jävla nice. 8 st för 88 kr stod det på en poster utanför. Jag ville in igen och köpa upp hela växelkassan och sluta tidigare för att fara hem och rulla runt i nybakade bulljävlar. Ligga där i en enda kladdig röra och älska med bullarna. Det kändes vettigt som fan just då. Men vuxen som man är så tog jag förstånd till mig och fortsatte bara att arbeta istället. 

Nåja. Jag försöker fortfarande lära mig hur man bloggar vettigt. Går sådär. Men det kanske kommer?

Uppdaterad: Wednesday 22 February 2012 klockan 07:23