I mitt liv har det alltid funnits en dryck som varit föremål för lust och längtan tusen och en gånger - kaffe. Jag lärde mig i väldigt tidig ålder att njuta av detta svarta guld och legenderna om min kaffekarriär sägs ha börjat när min farfar sa "Klart pojken ska ha kaffe!" på tornedalsfinsk brytning och med avgrundsbasröst. Jag var då två år gammal. Mors och fars har oxå berättat att jag kunde komma hem från lekis (man fick faktiskt säga så då, ingen blev offended) och göra det där som alla sexåringar gör. In genom dörren, kasta jackan på golvet och sparka av skorna in i elementet. Men sen vrålade jag tydligen mer än en gång "FINNS DET KAFFE!?" och det tror jag inte att de flesta sexåringar gör ändå. I was a special kid. Still am.

Anywho.

Min kaffekarriär har även hjälpt flertalet virriga hjärnor på vägen då jag under min sena tonårsperiod hade i min ägo en sexkopparsperkolator som hade något gudomligt över sig. Det blev så jävla gott kaffe i den pannan. Många polare som aldrig drack kaffe innan de började hänga med mig och min perkolator är idag idoga kaffedrickare. Vill minnas att en polare ville köpa perkolatorn av mig men jag vägrade separeras från den. Vilket är ju ironiskt eftersom den inte finns i min ägo idag och jag vetefan var den tog vägen. Jag känner mig som en pappa som glömt sitt barn i babyskyddet på taket på bilen och bara drog iväg och sen två år senare kommer till insikten att "Vafan? Var inte jag pappa ett tag här i livet?" Det gjorde visserligen inte mig sådär jättemycket ett tag. Jag erhöll en ny perkolator (förvisso en tolvkoppars) men jag var redan såld på andra sätt att göra kaffe. Företrädelsevis att pressbrygga. Jag läste spaltmeter om pressbryggandets fördelar och började proklamera tillvägagångssättet högt och irriterande för alla jag kände. Jag klädde mig i basker och använde ord som "avantgarde" och "livsavgörande" och lät alla få veta att de kokade kaffe på mindervärdiga sätt. Jag minns specifikt när mormor och morfar var förbi och hälsade på i mitt hem och fick dricka pressbryggt kaffe. Till saken hör att mormor kokar kaffe i kokpanna med en särdeles potent mängd bönor och det brukar inte vara nåt större problem att få en sked att stå rakt upp i kaffekoppen pga kaffets höga viskositet. Då jag är lite extra förtjust i mörkrostat kaffe så tänkte jag att det här slår nog hos det äldre gardet då de får en kopp java med mycket smak av kaffe men ändå inte sådär att det slår över som deras eget kokkaffe tenderar att göra. Båda kommenterade kaffet med att det var jävlart kolsvart och smakade för mycket. Jahapp.
Anyway, åter till poängen, den tveksamma.
Nyligt så plockade jag fram min perkolator igen och gjorde en stor panna kaffe och ånyo förtrollades av vad en perkolator klarar som inte en pressbryggare klarar. När man pressbryggt och ska till att suga i sig sista mängden kaffe så är den oftast bestående av en ganska hög halt fin fin sump och just den skvätten kaffe när den är lite småljummen är inte alls god. Även det är en aspekt. Pressbryggt kaffe håller sig inte varmt om man inte termosierar det. Så vad jag konstaterat är att det finns ett tillvägagångssätt för kaffetillverkning för any given moment. Man ska inte låsa sig vid en viss panna. Är man ute i naturen på vårkanten och grillar körv och pimplar abborre så kokar man kaffe i sotig panna. Kommer hela tjocka släkten på kaffe så är det bara att hala fram perkolatorn/perkolatorerna. Sitter man solokvist framför datorn och känner att en kopp räcker så tar man sonika den lilla sketna pressbryggaren. Det är så simpelt! Varför såg jag inte det här tidigare?
Nåja. Med ålder kommer visdom.