JohnEberhardt

Sport och sport

Förra fredagen satt jag på jobbet och mindade mina egna businesses uppe på Ålidhem när en kollega som jag aldrig pratat med styrde upp bredvid min bil och hade den där intensivt stirrande blicken som bara fotbollsfanatiker kan ha. För att inte vara alltför oartig firade jag ner fönstret och hälsade. 
- Lyssnar du inte på matchen!? säger han med en viss hysteri i rösten. 
- Nej, jag är inte intresserad av fotboll! svarar jag vänligt.
Sen blev han tyst. Jag brukar inte känna mig obekväm vid tystnad sådär men det var fortfarande som att han kom för att prata med mig så jag fortsatte.
- Nej, jag har som aldrig gillat fotboll. Varken att spela eller att kolla på.
Han är fortsatt tyst. Kul samtal, tänkte jag och tog upp telefonen och började spela spel. En minut senare kom en annan kollega och rullade upp bredvid den första kollegan och han hissade ner fönstret. Dialogen löd ungefär såhär.
- Vad lite det var att göra! säger andra kollegan.
- De kommer nog ut efter att matchen är slut! sa jag.
- Jaha? Vilka spelar? säger andra kollegan. 
- Men vad har jag kommit till för sällskap!? säger första kollegan aningen irriterad.
- Aja, jag ska dra vidare! säger andra kollegan.
- Ja, jag med! säger första kollegan.
Nånstans känns det som att han ville att jag skulle be om ursäkt för att jag inte delade hans intresse. Jag blev inte ledsen dock utan bara fortsatte att minda mina businesses.

End of part I.

I måndags föreföll det sig så att SVT2 sände live från Dreamhack Open i Jönköping och det stora dragplåstret var då le grand final i StarCraft II. Även om jag aldrig själv spelat StarCraft II så har man de där spelen lite kvar i nostalgibanken sen slutet av 90-talet/början av 00-talet och tyckte dels att det kunde vara nice att supporta med tittarsiffror eftersom jag varit fullt medveten om att folk vill få Riksidrottsförbundet att godkänna e-sport som en riktig sport. (Jag menar hallå? Dart?) Jag drog mitt lilla strå till stacken och bevittnade i HD när MaNa spöade DIMAGA med 3-1 i matcher. Kul för honom. Han fick 100 000 kr för segern. Mycket pengar äre.

End of part II.

Dagen efter stod jag på flyget och såg densamme kollega som var så besviken på att jag inte brydde mig om fotboll stå där och vänta. En stor del av mig ville gå fram till honom och bah hysteriskt stirra på honom.
- Såg du matchen i natt!? Helvete vad spännande det var där när DIMAGA gjorde 2-1 och man tänkte bah näääe! Hoppas MaNa har nerverna att stå pall det här! Så jävla välförtjänt av honom! Aa det var en riktig nagelbitare va! .....va? .....SÅG DU INTE MATCHEN!? Men vad är det för fel på dig!?
Se hur kul DU tycker det är! Men jag gjorde inte det.

End of story.


1 Kommentar

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

Inger säger:

Åååh om du ändå gjort det *skrattar gott*

Jag är lite fascinerad över de människor som seriöst säger att sport inte bara är på allvar utan på blodigt allvar, eller de som bara måste se sitt favoritlag spela fotboll! Ja de tom BANDAR eländet så de kan se matchen om och om igen.. Orka bry sig.
Visst kan jag kolla på OS eller VM eller vad det nu kan vara men på så blodigt allvar kommer det aldrig att bli.

Ha en riktigt skön semester!

torsdag 28 juni 2012 klockan 08:36

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS