Häromdagen satt jag i glad håg med en trollstjärt och samtalade över en kopp kaffe om kor och framförallt dess gudomliga avkomma mjölken.  Vi snubblade in på ämnet sen jag tog upp nåt jag läste i lokaltidningen om att i Åre så var det nån som tagit (det fenomenala) initiativet att ställa sig utanför Ica och langa opastöriserad mjölk till folk som ville köpa. Opastöriserad mjölk från fjällkor därtill. Må så vara att just namnet fjällko är högst etablerat som rasnamn men det låter ändå som en superko som gör awesome mjölk. Opastöriserad mjölk är enligt svensk lag förbjudet att sälja pga smittorisk av diverse åkommor och sånt där frikyrkligt tjafs. Cigaretter är däremot lagligt. Anywho.
Vi pratade om det där med mjölk och eftersom hon är gammal bonddotter så kunde hon tillföra mina öron en massa erotiskt material om att alla i byn där hämtade mjölk från deras gård trots att man inte fick. Inte bara var det den sortens rebelleri som jag stöttar av hela hjärtat utan det var ju även en källa som gurglade opastöriserad mjölk. Jag insåg återigen att jag vill ha lite connections i trakterna där man kan bah åka ut till nån avkrok till bondby och i bästa spionmanér ta ut en bunt tjugolappar ur innerfickan på trenchcoaten, iförd hatt och solglasögon och deala till sig en par liter maitoa. Och så far man hem och sätter en bulldeg på jäsning som man sedan snabbfriterar i smör i ugnen och våldar i sig i hög hastighet när de svalnat något. Man kör fifty-fifty med mjölk och bullar tills man rent jävla av dör av jäst. Bulldöden. Vem vill inte segla iväg så?

Jag har varit på en del konserter igen där den första gick av stapeln förra lördagen. Arenan var Norrlandsoperan, publiken var gråtnördig och musiken var enastående. Det är den ju visserligen alltid när symfoniorkestern ligger bakom det. Det var tvspelskonserten Score som dök upp i stan och biljetterna hade suttit på kylen sen typ december. Återigen var Orvar Säfström konferencier och det märktes fan på honom att han trivdes i den rollen i den här staden. När applåderna aldrig ville sina och de kom in för tredje eller fjärde gången såg man hur han nästan chokade och det var inte långt till tårarna där. Jag blev själv så tagen av hans känsla där och fick ett litet gråthulk. Sympatigråten är svårast att vara hård mot. Den liksom bara kommer. Jag höll på brista även när det kom fram att en av flöjtisterna lärt sig spela okarina bara för att kunna köra vissa delar från Zelda: Ocarina of Time. De där tonerna må ha varit få, men förbannat känslosamma. Det var magiskt, rent jävla magiskt. Fanns nog inte en själ i lokalen som inte satt med storleendet när de körde den klassiska låten från Super Mario Bros. Hur storslaget som helst att höra så bra musik framföras på ett så proffsigt och bombastiskt vis. Man blir helt mos i njutningscentrat. Efteråt spelade de blandad SID i baren och jag var sååååå jäääääävla bitter över att jag inte satt där och finsippade på en appletini med finkostymen på. Istället satt jag i taxin och tröstade mig med Machinae Supremacys gladlynta SID-metal. Inte. Lika. Bra.

Gick på konsert även i förrgår tisdag. Då var det inte sitta-still-till-symfonimusik, det var snarare dess fula kusin stå-och-skrika-till-dödsmetall. In Flames var i stan och de backade upp storverket Sounds of a Playground Fading som jag högaktar en hel del. 90 minuter mangel på bästa nivå kan man väl summera det som. Man börjar ju bli till åren kommen att man kanske inte engagerar sig så mycket i det där med att hoppa och skrika som man gjorde för några år sen, men lycka till att stå still när det kör Only for the Weak följt av Deliver Us och därefter Mirror's Truth och sen Take This Life. Lycka till säger jag bah. Man var helt slut när man gick därifrån och hade knappt nån röst kvar och kläderna sjöblöta i svett, men fan vad taggad man var! Festivalsuget började göra sig påmint. Vetskapen om att det ser ut att bli en musikfattig sommar gjorde en inte mindre sugen på att smida medan järnet var varmt. Men nackdelen med att gå på grym konsert på en tisdag är att det är onsdag dagen efter och det räknas ju i vanliga fall som en arbetsdag, vilket även var fallet den här veckan. Blä för arbete.
Det har återigen blivit dags att vinna drömvinsten på lotto och göra sånt här oftare. Lev i musiken och nördandet!

Det är sent och jag ska köra till Rantajärvi imrg. Jobbar dessutom tidigt. Blä för arbete.