Sista kvällen på VK

Av , , Bli först att kommentera 0

Ikväll gör jag mitt sista arbetspass på Västerbottens-Kuriren. Jag har sökt och fått en tjänst på Sveriges Television här i Umeå, som onlinespecialist. På måndag börjar jag där. Det ska bli en spännande utmaning att börja om på ny arbetsplats, efter hyfsat många år på Västerbottens-Kuriren. På VK har jag kamperat med många kollegor som jag fått lära känna, både som skickliga yrkesprofiler och som människor.

På grund av skiftet av arbetsplats kommer jag att ändra min profil lite i sociala medier. Nya kontaktvägar och så vidare, men jag behåller twitter-kontot förstås. Hur jag gör med denna blogg har jag inte riktigt bestämt än, men det lutar nog åt att den får ligga kvar som den är tills vidare, troligen utan uppdateringar.

 

Tragedin

Av , , Bli först att kommentera 0

Det har varit tunga dagar bland journalister på VK och Folkbladet – och även andra kollegor. Journalistskrået är inte så stort och när en händelse inträffar som mordet på Elin Falk i Lycksele så påverkas många. Förutom den enorma förlusten för familj, släkt och vänner så har många inom journalistiken också sorg – många har haft kontakt med Elin Falk, på ett eller annat sätt. Jag har flera minnen av henne genom åren, och var bekant med henne som man är med många kollegor; inte så djupt, man byter vardagligt snack emellanåt då man råkar stöta ihop. Jag inser att jag inte är rätt person att beskriva henne här, då jag kände henne för ytligt. Så sent som i fredags mötte jag henne, för första gången på länge, då hon passerade ut när jag var på väg in i VK-huset. Glad, på språng. Två dagar senare arbetade jag, med flera, med att skriva om nyheten om hennes död.

flagg

Mello-PR-jippo

Av , , Bli först att kommentera 0

Såg detta: En bra kritisk granskning av ett inlägg som blev viralt. Jag snuddade samma tanke då jag såg det på Facebook (verkade för bra) men glömde snabbt bort detta. Fredrik Strömberg gick vidare.
Det som såg ut som ett slagfärdigt svar till en nätrasist kom mer att likna en kallt beräknande PR-kupp inför Melodifestivalen.
Se vad det handlar om här!

Emanuel Karlsten har pratat med den utpekade sångaren. Läs intervjun här.

Tycka utan att kränka

Av , , Bli först att kommentera 2

Många gånger irriterar sig artikelkommentatorer över att VK inte godkänner allt, eller framför allt inte just deras kommentarer.

Jag försökte mig på att ge ett svar i helgen då jag jobbade. Men jag vet sedan tidigare att det är ett Sisyfosarbete, det vill säga går man i svaromål så kommer bara nya frågor. Jag är ändå av den åsikten att en tidning som VK ska svara på rimliga frågor och vara öppen med arbetsmetoder och etiska ställningstaganden, i den mån det är möjligt.

Ett problem dock är att många som kommenterar, eller i alla fall vissa som kommenterar, artiklar inte är medvetna om att det inte är okej att skriva vad som helst. Det känns som att det är viktigt att gång på gång påpeka i diskussionstrådarna, att det som skrivs och publiceras har betydelse, att det påverkar andra och att det kan kränka människor. Kanske människor som har ställt upp i tidningen för att berätta sin historia, eller om en känslig händelse – att de personerna sedan ska utstå gatlopp i kommentarerna av anonyma nät-tyckare (eller näthatare emellanåt) känns inte rättvist.

Det finns många som vill tycka väldigt hätskt, i skydd av anonymitet. Där går vi som modererar kommentarer in och läser, bedömer och kastar det som inte uppfyller kraven. Att det skulle handla om censur är naturligtvis nonsens. Det finns ingen given rättighet att skriva vad som helst i en nättidning som tar publicistiskt ansvar. Rådet är att starta egna bloggar för att skriva vad man vill – och då också få ta ansvaret själv om man bryter mot någon lag.

kommentarer

Berlinmuren

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag gick på journalistutbildningen vid Kalix folkhögskola när Berlinmuren föll.

Det som slår mig nu och kanske även då, var att det var inte vi blivande journalister på folkhögskolan som såg det självklara och uppenbara som måste göras – åka dit när historia utspelar sig. Nej, vi tragglade på med offentlighetsprincipen, fotoutbildning och så vidare.

Det var i stället folkhögskoleutbildningen för personer med läs- och skrivproblem som tog det djärva beslutet, skramlade ihop och åkte. Jag är imponerad än idag av deras beslutsamhet, och att de tog sig iväg för att se när Europas historia skrevs om i realtid.

Senare samma år, vid jul, minns jag att Rumäniens diktator Ceausesco avrättades. Det var stora krafter i svängning när frihetsvindarna blåste över Öst-Europa.

(Plus-artikel om hur VK åkte till Berlin 1989 finns här).

Intervjuad

Av , , 2 kommentarer 0

Jag har just blivit intervjuad av en niondeklassare, en tjej med stort intresse för journalistyrket.

Jag fick svara på cirka tio rappa frågor om det yrke jag valt. Frågor som inte nödvändigtvis behövde besvaras långrandigt, hellre kortfattat.

Frågor som: vad är det roligaste med att vara journalist? Vad är det sämsta? Har du varit med om någon särskild händelse som du minns extra? Och så vidare.

Det är uppfriskande att tvingas tänka efter, och kul att träffa någon som ser på journalistrollen med nyfikna ögon. Kanske är Vilma från Carlshöjdskolan journalist om några år?

Några av mina svar:

Roligast: Variationen, man lär sig mycket man inte visste och får träffa många människor och se nya platser.

Sämst: Stress och obekväma arbetstider.

Särskild händelse: Det tragiska mordet på ett litet barn på Tomtebo för några år sedan gör mig fortfarande tårögd när jag tänker på det.

Retweet som gav hopp

Av , , Bli först att kommentera 0

Som webbredaktör har jag att välja på en mängd material att lyfta fram på olika sätt. Somligt styrs från nyhetscheferna, annat hittar jag eller kollegor och nyhetsbedömer själva som intressant. Vi vet en del av erfarenhet vad som brukar vara intressant för våra läsare, men ibland blir vi förvånade. Och det händer förstås att vi lyfter upp nyheter eller ämnen som vi inte tror kommer att bli några vidare ”klickfester” men som är intressant ur demokratisk eller samhällelig synvinkel. Sådant som man kan tycka att våra läsare borde känna till eftersom det handlar om, kanske tråkiga eller tunga, men viktiga saker.

Så när jag skickade ut följande tweet, hade jag inga andra tankar med det än att jag själv berörs väldigt djupt av de tragiska händelser som utspelar sig i Medelhavet. Jag vill att folk ska känna till detta. Så jag twittrade om det, när TT-telegrammet kom och jag lade på en bild från nyhetsbyrån för att illustrera de hemska förhållanden som råder för migranterna som vill ta sig in i Europa för att hitta ett bättre liv.

Och tweeten blev retweetad, inte bara en eller två gånger, utan sju. Det gjorde min dag. Det gladde mig, att folk berörs som jag av tunga nyheter som denna.

För ibland undrar man om folk i allmänhet mest orkar bryr sig om väldigt ytliga saker, som tjockleken på senaste iPhonen, tv-dokusåpor av tvivelaktig moralisk karaktär eller det senaste sportresultatet.

20

Av , , Bli först att kommentera 0

Dagen då Estonia sjunkit minns jag, som många andra, som en dag av ångestladdad chock.

Jag var nybliven student i Umeå och hyrde en etta i andrahand vid Renmarkstorget (faktiskt). Det här var ju långt före nyhetsflashar och internet. På morgonen såg jag i tv:n de första chockartade rapporterna, sedan var dagens planer som bortsopade. Jag vistades inne i lägenheten i många timmar och följde de fasansfulla rapporteringarna om döden på havet. I dag känns det som att det var gråväder och regn i Umeå då, vet inte om det är en efterhandskonstruktion på grund av de dystra minnena, eller om det verkligen var så.

Sök
Senaste inläggen
Ämnen
blogg cykla fra GIF historia infographics integritet journalistik julfirande klimat krig krönika mobil mobilapp nsa nyheter nätmyter snowden sociala medier sport SVT Uppdrag Granskning uppkopplad urbanlegend viralgranskaren webbdesign webbredaktör
Kategorier
Arkiv