M: Jag har gjort en strippklubbslåt.
R: vad menas? som Shake that Ass med nate och eminem?
M: Strippklubb + låt om strippklubb = strippklubbslåt.
R: ahaaa.

Det har blivit en del samhällsjidder i senaste inläggen och naturligtvis blir nöjesidkarna otåliga och beklagar sig över åsiktskriget de tvingas genomleva för att få denna veckas skiv- eller filmtips. Mitt tangentbord flämtar av dagens hetsiga debatter så det borde egentligen vara dags även för mig att slappna av lite och avnjuta lite musik i ostördhet.

Så... ta å spring till Burmans och köp dig minst ett exemplar av Pendragons senaste alster Pure. Helt jävla fantastisk skiva. Ursäkta min franska men den är verkligen så bra. Skulle gärna sett dem på årets upplaga av Umeå Open som istället för intressanta och genomtänkta bokningar valt att sladda längs popstråkets händelslösa raksträcka. Jag saknar visserligen Lykke Li, som var helt fenomenal förra året, men det är min ensak.

Med anledning av diverse censurförslag och diskussioner kring detsamma satte jag mig för att läsa lite bloggar. Dagar släpar sig förbi, ögonbryn tröttnar på att kasta sig mot hårfästet i häpna rörelser och fingrarna ledsnar på att försöka forma ord som ändå inte verkar kunna nå beslutsfattande ögon. Demokratiskt dilemma. Eller är det verkligen det? Vem bryr sig? Jag hittade i alla fall Sten-Åke Succéns blogg där man bl.a. kan läsa följande:

'Jag tror inte att jag är den enda som tycker att för mycket frihet på nätet är stressande. ALLT ska vara tillgängligt, man behöver inte drömma längre, inte längta eller vänta. Om en viss 'förnuftig' censur och motiverade begränsningar infördes så skulle nog många få tid för annat mer konstruktivt, och slippa känna sig jagade kring att bli stimulerade av ett obegränsat informationsflöde, och en stress av att inte hänga med i denna tvångspumpande virveldans av nyheter, trender och innovationer.'

Slut citat. Varför ska man begränsa informationsflödet för att vissa människor (enskilda individer) inte kan värja sig mot populärkulturens och samhällets hetsiga tempo? Väljer vi inte själva vad vi vill lägga vår energi och våra pengar på? Man måste inte följa narcissistiska bloggar, ingen måste vräka ur sig av sin ångest eller vältra sig i någon annans om man inte har ett sådant intresse eller möjligtvis en skruvad men intressant böjelse för det. Inte heller måste man konsumera något enbart för att vi lever i ett konsumtionssamhälle. Friheten är fri för att vi fritt ska få välja hur vi ställer upp ekvationen som vi som människor i ett demokratiskt samhälle själva ska brottas med. Friheten är fri för att människan förväntas kunna hantera det. Naturligtvis är det ju så att man inte alltid mår bra av det som omger ens person, men man väljer ju själv i vilken omfattning man konsumerar nyheter och nätheter(bloggar) och som med så mycket annat som vilar på förnuft och gott omdöme handlar vår frihet till stor del om vår egen individuella förmåga att välja vad vi intresserar oss för. Att inskränka frihet och sanning med en bekväm censur för att ge människor mindre att tänka på fungerar inte. Vi hittar ständigt nya saker att överboka vårt schema med.

Flera var vi som gick ur a-kassan när regeringens omstruktureringar blev lite för kostsamma för ett eventuellt och avlägset lågtryck på ekonomins kontinent. Några svär åt sig själva medan andra svär åt Reinfeldt. Vi vill gärna skuldlägga någon för vårt ekonomiska tillkortakommande. När nedskärningarna, varslen och uppsägningarna står på kö i morgontidningarna blåser misstankens vindar upp till storm. Det nya arbetarpartiet kände till världsekonomins avslitna korsband och valde i hemlighet att styra den svenska välfärden i en riktning som kändes för kostsam för Svensson att bry sig om när det ändå gick så bra för Sverige som det då gjorde.

Den massiva flykten från a-kassan har satt många familjer i en knivig situation och samtidigt sliter lågkonjunkturen svenska företag i stycken. Moderaterna kände till ekonomins svängning i förväg och vill göra det svenska folket till ett arbetande folk som inte lika lättsamt ska kunna, eller vilja, söka skydd hos staten när det börjar blåsa snålt på marknaden. Nu måste vi söka jobb för att överleva.

Aaah. Den ljuva doften av napalm och konspirationer sprider sig snabbt denna soliga onsdagsförmiddag.

Snöfall efter vårdagjämning? Det spelar ingen roll vad någon säger, jag är besviken på växthuseffekten. När jag flyttade till Umeå för 6 år sedan hade jag tänkt att klimatsituationen skulle förändras så mycket under en femårsperiod att inte bara långkalsonger utan även långbyxor enbart skulle vara ett flagnande vinterminne i mars månads slutskede. Jag vill ha shorts med tillhörande shortsväder nu.

Snön borde ge upp. Alla vet ju att den försvinner till sommaren ändå. Orka vara naturens Sanna Bråding.

Det finns många tacksamma tutor i världen; cykeltutan, den gasdrivna läktarbedövaren, trombonen, David Beckham... Men ingen tuta tutar som tutan på min bil. För att beskriva hur den låter måste jag be din fantasi ge en åsna ett mänskligt, helst spanskättligt, intellekt men fortfarande med samma tjuriga envishet som genomsnittliga åsnor brukar förknippas i bland annat sagor och religiösa fabler. Ta denna franska åsna, låt den sitta 13 timmar i förarsätet på en risig och fullsatt buss med dålig AC, ställ bussen på Geary Boulevard i San Francisco en stekhet och kaosartad torsdagseftermiddag. Ja just det, ge åsnan någon form av utbrott med rötter i stress, irritation och uppgivenhet. Ljudet som den åsnan då vräker ur sig har man fångat och konserverat i tutan på en opel. Se som tysken kan!

Min tuta hjälper människor i min omgivning att förstå vad jag tycker om deras olika trafikfärdigheter. Det kan gälla allt möjligt från dåliga placeringar i körfält, sneda parkeringar och oförsiktiga fotgängare till halvljusinställningar och förvirringar i rondeller. Detta verktyg är mig kärt och utan det skulle min omvärld inte veta vad jag tycker att den gör för fel. Den kan även överrösta en uppretad chef per telefon.

Hatten av till en av de många apparaturer som bidrar till säkrare och framförallt trevligare trafik.

Kommentatorns empatiska slutplädering är guld.

Det är så där klassiskt som det gamla uttrycket lyder; tur i oturen. Oförmågan att somna om ledde mig till att sätta mig och rota igenom veckans intressanta skivsläpp medans NBATV visar Miami mot Chicago direkt från American Airlines Arena i Miami. Matchen är enorm och volymen förmodligen för hög för grannarna. Det är slutspelkänsla trots att slutspelet är 20 matcher bort men båda lagen slåss om placering bland de 8 playofflagen som spelar om tronen i öst och därmed får spela NBA-final i Juni och vara fokus för stora delar sportvärlden.

Miamis stjärna och ligans bästa spelare, Dwayne Wade, visar varför han bör bli tilldelad priset som årets mest värdefulla spelare. 46 poäng, 12 assist och matchvinnande skottet i sista sekunden av andra övertidsperioden. Otrolig match. Jag är mycket glad över mitt League Pass-konto på NBA.com för det ger tillgång till alla lags samtliga matcher, hela säsongen och hotar således att utmanövrera min föredragna dygnsrytm.



Hatten av till Dwayne Wade och alla prylar som förgyller och fördärvar min tillvaro.