Kategori: integritet

Tycka utan att kränka

Av , , Bli först att kommentera 2

Många gånger irriterar sig artikelkommentatorer över att VK inte godkänner allt, eller framför allt inte just deras kommentarer.

Jag försökte mig på att ge ett svar i helgen då jag jobbade. Men jag vet sedan tidigare att det är ett Sisyfosarbete, det vill säga går man i svaromål så kommer bara nya frågor. Jag är ändå av den åsikten att en tidning som VK ska svara på rimliga frågor och vara öppen med arbetsmetoder och etiska ställningstaganden, i den mån det är möjligt.

Ett problem dock är att många som kommenterar, eller i alla fall vissa som kommenterar, artiklar inte är medvetna om att det inte är okej att skriva vad som helst. Det känns som att det är viktigt att gång på gång påpeka i diskussionstrådarna, att det som skrivs och publiceras har betydelse, att det påverkar andra och att det kan kränka människor. Kanske människor som har ställt upp i tidningen för att berätta sin historia, eller om en känslig händelse – att de personerna sedan ska utstå gatlopp i kommentarerna av anonyma nät-tyckare (eller näthatare emellanåt) känns inte rättvist.

Det finns många som vill tycka väldigt hätskt, i skydd av anonymitet. Där går vi som modererar kommentarer in och läser, bedömer och kastar det som inte uppfyller kraven. Att det skulle handla om censur är naturligtvis nonsens. Det finns ingen given rättighet att skriva vad som helst i en nättidning som tar publicistiskt ansvar. Rådet är att starta egna bloggar för att skriva vad man vill – och då också få ta ansvaret själv om man bryter mot någon lag.

kommentarer

Hysteri omkring barnapp

Av , , 7 kommentarer 2

Jag har skrivit om den hysteri som finns omkring en populär barnapp, Talking Angela. 

Via sociala medier har rykten spridits om att den talande katten egentligen döljer pedofiler, som ska kunna ta kontroll över telefonen och även – hör och häpna – syns om man förstorar en skärmdumpad bild på kattens ögon.

Historien är falsk. Men ryktet lever.

Jag har fått mejl och blivit uppringd idag. Av barn. Barn som är oroliga, som vill veta om det är sant det som ryktena säger. Eller som vill bevisa för mig att det är sant.

Det har aldrig hänt mig förut att jag fått ett sådant gensvar. Frågan är högaktuell, uppenbart. I ungdomarnas och barnens värld.

Deras källor är Google och Facebook. De har sett bilder – men där de läser in att det döljer sig något i kattens ögon, ser jag ingenting.

En kille mejlade mig just, och frågade hur vi kan veta att ryktet är falskt.

Frågan som borde ställas är den motsatta: varför skulle så otroliga rykten vara sanna?

Situationen sätter fokus på en viktig fråga: på nätet kan vad som helst skrivas, skickas, delas. Osanningar får enorm spridning, när fakta läggs fram är skadan redan skedd. Jag vet att barn och ungdomar får lära sig om källkritik i skolan när de arbetar med internet. Men det gäller att komma ihåg att källkritiken måste användas även på fritiden, när man hänger runt i sociala medier och läser varningar som skickas runt. Dela inte vidare, ifrågasätt och fundera istället: kan det verkligen stämma?

Men samtidigt; det är sunt att vara skeptisk till hot mot integritet och säkerhet när det gäller att ladda hem appar. Om man känner obehag inför en app som omges av, visserligen falska, rykten: skippa appen då.

Appen går bättre och bättre trots ryktena. Sajten Mashable rapporterar att Talking Angela gått uppåt i raketfart i antalet nedladdade appar, sedan de falska ryktena (som är ett år gamla) fått ny fart.

Många gjorde nog som jag. Laddade ned den för att testa, och konstatera, att det är en vanlig barnapp. Mashable har testat, och skriver:

”I vårt eget test av appen, lyckades vi inte återskapa något av de påstådda olämpliga svaren, även om vi avsiktligt skrev provocerande saker. Varje gång var Angelas svar helt oskyldigt, om än meningslöst.”

Med andra ord, konstaterar jag: appen Talking Angela kan ge svar när man chattar med den. Men bara för att användaren skriver en extrem fråga som ”Do you rape?” betyder det inte att svaret ”Doesn’t everyone?” – som är allmängiltigt anpassat – bevisar någonting alls.

Appens skapare Outfit7 skriver om Talking Angela att den är absolut barnvänlig och skyddar den personliga integriteten. I chatten så rör sig svaren inom vissa, okontroversiella ämnesområden som skola och familj. (Tillägg/uppdatering 24/2: appen har en child mode, där det inte går att chatta. I ”icke-child mode” kan appen alltså chatta med användaren, och just för att svaren ibland kan bli konstiga, beroende på konstiga eller felstavade frågor, är den avsedd för äldre ungdomar/vuxna, enligt Outfit7.)

Några argument som jag svarade killen som mejlade mig, på varför ryktena inte kan stämma:

  • Om det vore sant så skulle appen självklart ha stängts ned och polis skulle ha gripit de som misstänks för brott. De skulle ha blivit åtalade och dömda. Men ingenting av detta har hänt, trots den stora uppmärksamheten omkring appen.
  • Företaget som har skapat appen är seriöst och trovärdigt, och säger att allt är falskt.
  • Ingen journalist eller expert på internet som har granskat appen har hittat något som visar att ryktena stämmer.

Jultalet med stort J

Av , , Bli först att kommentera 0

Englands och Sveriges regenter jultalade idag. Men det tal som det är någon mening att lägga sin lyssnartid på är detta:

Edward Snowdens lite överraskande jultal i brittisk tv är värt att lyssna på. Det är inte långt. Men brännande viktigt.

 

Relaterat inlägg:  Måste ses – UG

Måste ses: UG

Av , , 1 kommentar 0

Om man bara ska se ett enda program av SVT:s Uppdrag Granskning, så är det gårdagens avslöjanden om Sveriges aktiva roll i internetövervakningen. Inte bara sker en passiv analys av datatrafik, utan en synnerligen aktiv ”hackning” begås numera av Försvarets Radioanstalt, FRA. Uppenbart i strid med lagen. Allt enligt dokument som kommit fram genom Edward Snowdens makalöst modiga visselblåsning som skakat om en värld.

Jag inbillar mig att många så kallade vanliga människor, du och jag, fortfarande tycker att det inte spelar någon roll så länge syftet är gott. Det är illa. Så släpper man ifrån sig allt mer av det lilla som fanns kvar av skyddat liv och integritet. (Finns det kvar något nu?)

Som Uppdrag Granskning visade tack vare de topphemliga dokumenten, så kan svenska medborgare och vem som helst alltså bli avlyssnade på alla tänkbara sätt, även i realtid, utan att någon misstanke om brott finns.

Detta väcker många frågor givetvis. Själv börjar jag tänka över hur många olika inlogg och synkroniseringar jag har mellan mina konton hos Facebook, Google (Gmail) (- som numera är min arbetsgivares mejlleverantör, värt att notera), Hotmail, med mera. Allt detta går uppenbarligen att lätt titta in i för den myndighet som vill. Och Sverige har alltså sitt FRA som numera har tillgång till amerikanska NSA:s vassaste verktyg, och använder dem aktivt. FRA:s informationschef har inte dementerat, utan påstår att han ingenting får säga. Här kan man se en förklaring till att Sverige legat lågt när andra länder kritiserat USA:s hemliga övervakning.

Jag skrev lite om detta tidigare i en Koll på-krönika (Plus-artikel).

Jag kan inte låta bli att känna viss tacksamhet över att det finns människor som trots tufft motstånd vågat göra det rätta. Som Edward Snowden, som offrat hela sitt eget väl och ve för en högre sak, och nu är i någon form av asyl i Ryssland (hur länge?). Som Glen Greenwald, tidigare på The Guardian, som tagit en tung roll i publiceringen och den fortsatta hanteringen av de ännu tillgängliga topphemliga NSA-dokumenten. Dokument som fick brittiska myndigheter att kränka pressfriheten fullständigt genom att kräva att en bärbar dator skulle förstöras, med sliprondell och borrmaskin, i en källare hos The Guardian i somras. Löjeväckande, och skrämmande.

Greenwald har övergått till ett nytt journalistiskt uppdrag, som borrar vidare i denna tunga fråga om statsmakternas makt över medborgarna.

En intressant aspekt var när SVT intervjuade Glen Greenwald och ställer frågan, ungefär: Är det inte okej med övervakning om det kan förhindra att människor dör i terroristattacker? Svaret: Terroristerna vet sedan länge att USA och Storbritannien, med flera, övervakar all datakommunikation och telefoni, så de undviker förstås detta. Medborgarna, däremot, som inte är misstänkta för något, är de som utsätts för massövervakningen och som kan bli hårdgranskade bakåt i tid, kanske bara genom ett misstag som en felringning av en misstänkt brottsling.

Filmer man såg som ung börjar bli verklighet. Minns Brazil, minns 1984. Den totala övervakningen är här. Vad tycker du om det? Bryr du dig?

Jag hoppas på ett, ursäkta uttrycket, jävla liv nu i riksdagen om detta. Men jag är inte förvånad om det slutar med några luddiga fraser om sekretess.

Fotnot: Detta inlägg blev längre än vad jag brukar skriva i denna yrkesrelaterade blogg. Beroende på att ämnet upprör mig rejält, och på att jag har en ledig dag och tid att skriva…

Länk till Uppdrag Gransknings hemsida.