Jag är igång igen efter semestern. Jag tänkte rivstarta med en Koll på-krönika på fredag, på temat sociala medier. Jo, det har jag varit inne på tidigare.

Det blir allt tydligare hur vi är en hel värld som blivit mer eller mindre beroende av det som händer, eller snarare ”händer”, i våra mobiltelefoner. Måste kolla hela tiden, är beteendesignalen som våra hjärnor skickar till våra händer som åter igen drar upp mobiltelefonen, slår in eventuell kod, klickar upp Facebook eller Instagram, och – suck av lättnad – scannar av flödet. Igen. Och igen. Och igen. Vi har fått vår stimulans av information, ofta meningslös sådan, igen.

En som hoppade av skrev i sin blogg att vi alla vill få odelad uppmärksamhet, men att det sista stället vi får det på är i sociala medier som Facebook.

Det senaste som jag noterat är att jakten på ett nätverk kan likna jakten på en ”fix”. Bland barn i fasen strax över och strax under tio-tolv-årsåldern kan en resa handla i hög grad om: finns det Wi-Fi? Och, när det finns (på hotell, tåg, station, flygplats): en suck av lättnad, en drömmande blick bort från nuet och häret. Jag har själv suttit och ifrågasatt varför det inte finns wifi på SJ-tåget i norr när det finns söderöver. I stället för att släppa tanken på det och läsa medhavd bok…

Om en del av det här ska jag skriva i fredagens Koll på.

Har du några erfarenheter eller tankar kring detta och vill dela med dig till fler, så får du gärna skriva en kommentar (jag godkänner dem efterhand men med viss fördröjning) eller ett mejl. Se mejl här intill.