”-Står KD bakom din åsikt, Göran?”

Hur många gånger har jag inte fått frågan:

-Står KD bakom denna din åsikt?

Tankemönstret är helt främmande för mig, liksom frågeställningen som sådan.

Vem är KD och hur ska jag veta det?

Kanske är den ett uttryck för den fostran som skett och sker i vänsterkretsar, där det gäller att alltid ha ett sneglande öga på ledaren och anpassa sina tankemönster till en stereotyp?

Inte en enda gång har jag funderat över om jag har partiet bakom mig innan jag skrivit något av mina snart 500 inlägg på denna blogg.

Däremot ser jag gång på gång att partiledningen efterkommer mig med ungefär likartade resonemang och det skapar allt starkare band mellan mig och min partitillhörighet. Jag tror faktiskt inte att partistyrelsen efterrapar mig, utan förmer att våra bevekelsegrunder för slutsatser är kongruenta.

Efter denna följd av år som jag tydligt markerat varje kristdemokrats rätt att självständigt och fritt resonera, kritisera och ifrågasätta, förvånas jag varje gång frågan om vart partiet står i olika frågor riktas till mig?

Bara betraktelsesättet att uppfatta partiet som något homogent hegemoniskt skvallrar om varifrån frågeställaren fått sin politiska fostran.

Vad vore partiet KD om inte den inre dynamiken fanns och sådana som jag själv kunde föra vilka dialoger jag hade gitter?

Hur skulle jag kunna orka vara politiker under några andra villkor?

Nej, jag skulle inte ens vilja vara partiledare för ett parti där orden från medlemmarna först ska vägas och filtreras genom partiprogrammet, som om partiprogrammet och partiledningen vore mer värt än den enskilde medlemmen!

Men så är det kanske i vänsterpartier, eftersom utgångspunkten för frågeställningen tycks utpräglat sammanfalla med vänsterorienterade världsåskådningar?