Den kristdemokratiska halmgubben

En konstruktiv debatt måste alltid utgå från att man försöker förstå sin motståndares synpunkter och argument.

Att förstå dem betyder alls inte att man behöver hålla med, men skapar en saklighet som dels bygger på respekt och dels för dialogen framåt steg för steg.

KD är ett sekulärt politisk parti som bygger sina förslag på konservativa värderingar och letar konstruktiva lösningar på moderna problem utifrån en mångtusenårig erfarenhet av sådant som visat sig fungera.

Men något spårar lätt ur när motståndare ska hantera argumentationen. Gång på gång återfallar man i en stereotyp karikatyr av oss som debatterar utifrån just den värdegrunden. Vi betraktas som kristna trossamfundens språkrör och förutsätts uppvisa en förlåtande och undfallande undergivenhet. Olika debattinlägg utgår från att hellre låtsasdebattera mot en konstlad karikatyr av en kristdemokrat än att möta verklighetens KD:are. Detta gäller specifikt för Sverige och inte alls i resterande Europa, där det CDU-dominerade EU-parlamentet står för stabilitet och beslutskraft.

Att debattera med en karikatyr gör det enklare och det är den vägen många vänsterindoktrinerade väljer. Bygg upp en halmgubbe och utmåla den med en nidbild av din motståndare och ge dig sedan på den med dina bästa argument, så har du en försvarslös garanterad förlorare framför dig. Det tycks vara den lösning som man måste välja när man inte törs möta verklighetens debattörer. Med anonymiteten som sköld, kan de sedan ligga gömda i sin åsiktshåla utan att behöva riskera avslöjas som fega krypskyttar.

Då förutsätts vi KD-debattörer vara fromma och avkrävs en högre etik än den som hugger från sitt gömsle. Vi avkrävs att vara mer moraliskt felfria än de själva som tar sig rätten att håna oss för var och ens ofullkomlighet.

Det är den Kristdemokratiska halmgubben man väljer att föra debatten med, istället för att se vad vi de facto säger och skriver. Det är samma destruktiva attityd som ofta används mot SD, fast där hänger man på en annan målbild som är rasistisk oaktat vad debatten ska gälla.

Ibland blir jag så trött på illviljan, dumheten och rädslan för att ta in nya intryck. Inskränkthet är det gemensamma karaktärsdraget för de som använder halmgubbar. Därigenom kan de skapa bekräftelse för sina förutfattade uppfattningar och krampaktigt hålla sig kvar vid en söndervittrande förstelnad ideologi, alltmedan debattens vitalitet går förlorad.

Så en gång för alla:

1. Jag är i huvudsak en kristdemokrat

2. Jag är inte from, undergiven och förlåtande överslätande.

3. Jag är ingen halmgubbe

Försök att fatta det nån gång!