Den kristdemokratiska halmgubben

En konstruktiv debatt måste alltid utgå från att man försöker förstå sin motståndares synpunkter och argument.

Att förstå dem betyder alls inte att man behöver hålla med, men skapar en saklighet som dels bygger på respekt och dels för dialogen framåt steg för steg.

KD är ett sekulärt politisk parti som bygger sina förslag på konservativa värderingar och letar konstruktiva lösningar på moderna problem utifrån en mångtusenårig erfarenhet av sådant som visat sig fungera.

Men något spårar lätt ur när motståndare ska hantera argumentationen. Gång på gång återfallar man i en stereotyp karikatyr av oss som debatterar utifrån just den värdegrunden. Vi betraktas som kristna trossamfundens språkrör och förutsätts uppvisa en förlåtande och undfallande undergivenhet. Olika debattinlägg utgår från att hellre låtsasdebattera mot en konstlad karikatyr av en kristdemokrat än att möta verklighetens KD:are. Detta gäller specifikt för Sverige och inte alls i resterande Europa, där det CDU-dominerade EU-parlamentet står för stabilitet och beslutskraft.

Att debattera med en karikatyr gör det enklare och det är den vägen många vänsterindoktrinerade väljer. Bygg upp en halmgubbe och utmåla den med en nidbild av din motståndare och ge dig sedan på den med dina bästa argument, så har du en försvarslös garanterad förlorare framför dig. Det tycks vara den lösning som man måste välja när man inte törs möta verklighetens debattörer. Med anonymiteten som sköld, kan de sedan ligga gömda i sin åsiktshåla utan att behöva riskera avslöjas som fega krypskyttar.

Då förutsätts vi KD-debattörer vara fromma och avkrävs en högre etik än den som hugger från sitt gömsle. Vi avkrävs att vara mer moraliskt felfria än de själva som tar sig rätten att håna oss för var och ens ofullkomlighet.

Det är den Kristdemokratiska halmgubben man väljer att föra debatten med, istället för att se vad vi de facto säger och skriver. Det är samma destruktiva attityd som ofta används mot SD, fast där hänger man på en annan målbild som är rasistisk oaktat vad debatten ska gälla.

Ibland blir jag så trött på illviljan, dumheten och rädslan för att ta in nya intryck. Inskränkthet är det gemensamma karaktärsdraget för de som använder halmgubbar. Därigenom kan de skapa bekräftelse för sina förutfattade uppfattningar och krampaktigt hålla sig kvar vid en söndervittrande förstelnad ideologi, alltmedan debattens vitalitet går förlorad.

Så en gång för alla:

1. Jag är i huvudsak en kristdemokrat

2. Jag är inte from, undergiven och förlåtande överslätande.

3. Jag är ingen halmgubbe

Försök att fatta det nån gång!

2 kommentarer

  1. Ann-Sofie Gavelin

    Hej,
    Snälla Göran, jag vädjar till dig, då du verkar försöka förstå olika saker och sammanhang och inte slänger dig med ihåliga klichéer. Och vi kan föra en dialog.

    Min högsta önskan är, om du kan förmå alla förespråkare som vill skära, lägga ner museet eller omdana verksamheten, att lämna tanken. Och lämna museet ifred. Att man istället satsar energin på att finna ut var man tjänar mest. Det är förspilld tid
    och pengar att försöka finna ut någon vinst i museiverksamheten utan att skada Vilhelmina för all framtid. Det rinner även tid och pengar medan man försöker förstå vad det egentligen handlar om. För att till slut inse att det är många viktiga delar som är hårt sammansatta/inflätade i varandra. Och om man börjar röra i någon enda del, så faller alltihop ihop. Det är bara kunskap/kompetens som kan ändra något om man vill ha det minsta kvar. Och den kompetensen är vi i Vilhelmina lyckligt lottade med genom Laila Eliasson. Det rinner även tid och pengar att komma till insikt om omfattningen av de gömda inkomsterna som museiverksamheten genererar åt Vilhelmina. Det rinner även tid och pengar att försöka komma till insikt (när man inte redan har den) om betydelsen , för Vilhelminas del, av alla kontakterna som museiintendenten står för bara i forskarvärlden, men förstås dom övriga också.

    Museet är inte endast en utställningslokal. Föremål och dokument är inte döda ting som bara ska förvaras, de måste sättas in i historiska sammanhang. Det behövs kompetens och kunskap för att sköta museet och samlingarna.
    Laila Eliasson har visningar och aktiviteter för skolan och det kan man inte ha, om man inte har lokalhistorien.

    Museet samarbetar med folkbiblioteket och med föreningslivet, bl.a. Lappmarkens släkt- och bygdeforskare som tillsammans ordnar aktiviteter för intresserad allmänhet. Johan Nordlander-sällskapet verkar för norrländsk humanistisk forskning och närmande mellan akademiska forskare och amatörforskare. Sällskapet har varit med och finansierat de seminarier om nybyggartiden som hållits i Vilhelmina.
    Laila Eliasson har fått artiklar publicerade som baserar sig på dokument i museets arkiv i Johan Nordlanders tidskrift Oknytt. ”Dömda för barnamord” och ”Elias Petter Sundqvist, en blivande folkskollärares dagbok”.

    Laila Eliasson har läst arkeologi, etnologi och museivetenskap och utställningsteknik tillhopa 140 poäng på kulturvetarlinjen i Umeå. Och har jobbat som arkeolog i 9 år på olika orter i Sverige, Kalmar 1 år, Länsmuseet Västernorrland 5 år och Malmö museer i 3 år. Hon var ofta fältarbetsledare och har därför skrivit många arkeologiska rapporter och även publikationer och artiklar. Hon håller upp Vilhelminas anseende genom kontakterna med folk över hela Sverige, som arbetar med kulturarvsfrågor.

    2015 års Johan Nordlander stipendiaten Carina Strömberg fd. chef på Landsarkivet i Härnösand mm numera engagerad som kassör i Bernhard Nord sällskapet, Styrelseledamot i Släktforskarförbundet, ordförande i Lappmarkens släkt och bygdeforskare mm och boende i vår kommun. Hon som lägger ner sin själ och allt detta ideella arbetet på denna professionella nivå. Är hon intresserad av att stanna hos oss, om Laila inte finns kvar här?

    Jag hoppas att du litar på vad jag nu säger och att du lyssnar på mig.
    Ann-Sofie

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Ann-Sofie!
      Den andas verkligen ömsint omtanke och även insikt i hur väl sammanflätat musiela verksamheterna är med näringsverksamheterna längs hela storgatan.

      KD:s interna budget möte vi hade den 4:e dennes omfattade också hela floran av aspekter du samlat här i din kommentar. Styrelsens ställningstagande avviker inte som jag kan uppfatta det i någon väsentlig grad från det du anfört här.
      Ekonomin måste dock saneras och museet kommer knappast att kunna genomleva detta opåverkat.
      EN viktig fråga är just hur vi kan öka intäktsidan samtidigt som vi ser över kostnadsbildningen.

      Den 12 träffas vi inom alliansen och den 17 aug i den stora Politiska SamverkansGruppen för att försöka enas om vilka utrednings- och beredningsuppdrag vi lämnar åt förvaltningscheferna.
      Som sakkunniga måste vi även lyssna in deras synpunkter innan vi låter någon klubba falla.
      Det är därför alldeles för tidigt att föra ned sakargumentationen på den här nivån i det offentliga rummet, innan vi har alla förslagen tydliggjorda.
      Men till dig ett rakt ur hjärtan varmt tack för att du orkar bry dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.