Sakta går det framåt

Det är skamligt vad trögt det går att få styrande politiker intresserade av att bevara den biologiska mångfalden och att ens lära sig skillnaden mellan en gös och en gädda. Men det följer den allmänna urbaniseringstrenden, där allt färre visar intresse för biologi, natur och artkännedom, medan frågor som rör klimatförändring, miljö och kravodlad mat tar ellt mer av människors medvetenhet.

Desto roligare är det då att se hur fler och fler lokalpolitiker börjat förstå vikten av att vi även intresserar oss för livet i vattnet och det nödvändiga genetiska utbytet som fria vandringsvägar i älvarna innebär.

Tänk dig vad reaktionerna skulle bli om Vattenfall AB skulle bygga en solid stoppmur på Serengeti, så att gnuer och zebror fullständigt skulle hindras i sina årliga vandringar och därmed hotas av utrotning? Men det är precis vad som skett i våra stora älvar, där genetiskt särpräglade underarter helt slås ut genom att hindras nå sin lekplatser. Lekplatser som idag blivit torrfåror och stenöknar i miniatyr. Allt för den gränslösa girighet som utgör motståndet vi möter när vi begär ett par ynka procent av vattnet för att rädda det akvatiska livet.

Men här och var restaueras strömvattendragen med resltat att livet återvänder och fragmenten av forna livskraftiga bestånd kan börja repa sig igen.

http://www.allehanda.se/allmant/oringen-ska-vandra-i-kramfors

Jag hyllar dessa enskilda eldsjälar som bryr sig.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasternorrland/brutal-naturvard

Hur många Vilhelminabor känner till vad exempelvis Mikael Strömberg åstadkommit ? I oktober kommer den stora karteringen av Ångermanälven att presenteras i form av en stor pressrelease i VIlhelmina, där allting började. Datum är preliminärt satt till någon gång kring 2:a veckan i oktober, men mer om det senare.