Meningen med livet och sådana småsaker

Ser vi bakåt några tusen år, var människans livsrytm helt annorlunda mot idag. Människans kunskap och insikter var mycket mindre då och det okända förklarades med till teorier som ärvdes generation efter generation. Det var en tillvaro som präglades av cykliska överlevnadsfrågor och väldigt lite tid fanns för utforskning och forskning.

Forskning börjar alltid med tvivel.Tvivel föder i sin tur olika hypoteser och forskning går i stort sett ut på att motbevisa felaktiga hypoteser, så att ”sanningen” kryper fram ur skuggorna av alla olika vanföreställningar.
För varje fråga som forskningen ger svar på öppnas nya världar av okunskap, vilket vi tydligt sett bara under de senaste årtiondenas framsteg inom kosmologi och kvantfysik. Sjärnorna som man i årtusenden trodde var små hål i himlapellen, där ljus från himlen strilade igenom, har visat sig vara andra världar, hela glaxer med hundratals miljarder solar och planetsystem i varje. Atomen som ett planetsystem i miniatyr har visat som vara mest bara tomrum, medan tomrum i form av vacuum visat sig kunna föda fram energi ur intet!

Ju mer vi vet desto större blir utrymmet av det vi vet att vi inte vet.

Här i gränslandet mellan kunskap och teori finns bara hypoteser. Religioner är inget annat än en samling hypoteser som människan har använt för att tolka och förstå sin omgivning. Detsamma gäller för det vi kallar vetenskapen. Målet för både religion och vetenskap är att ge förklaringar. Men medan religioner oftast skapar fixa entydigt statiska förklaringsmodeller, bjuder forskningen på en öppenhet där man arbetar med många hypotetiska modeller samtidigt, vilket i sanning varit mer framgångrikt.

Kunskap är makt och det förefaller som att alla människor i alla tider strävat efter kontroll och att bemäktiga sig sin omgivning. Där tidigare överstepräster haft en särställning, har idag spetskunskaper intagit en tätplats i sociala hierarkier och belönas därefter.

Men all forskning går ut på analys, det vill säga att man sönderdelar en bit av verkligheten som blir så unik och särskiljd, att man eliminerat alla faktorer som kan störa resultatet av empiriska försöken. Någonstans på vägen från religion till vetenskap har vi förlorat den sammanfattande överblickbara syntesen som gav en tydlig mening åt varför?

Frågan varför är den fråga som tycks mest gäckande av alla och får kanske aldrig ett sammanfattande svar. Men kanske är det den enda fråga som forskningen aldrig kan ge svar på och det av två möjliga orsaker:

Den ena kan vara att svaret finns inom var och en av oss.

Det andra är att svaret kan var olika för var och en.

Siddhatha Guatama Budda sägs ha irrat runt i Indien under sökandet efter mening i sitt liv och sin speciella uppgift, där han kände att han hörde hemma? Han fann sin uppgift som färjekarl vid en flod, där han kunde hjälpa medmänniskor att ta sig över oskadda.
Andlighet är inte detsamma som religion. Andlighet finns inom oss som en vag otydlig känsla för vad som är rätt och fel. Andlighet ger även känsla av att ingå i något större. Somliga bejakar andligheten via meditation, yoga eller asketism, medan andra helt förtränger det som en irrelevant känsloyttring.

Hela samhällsordningar har försökt sig på att förbjuda andlighet. Nationalsocialismen och kommuismen är två exempel på sådana samhällsordningar som släppt loss rationaliteten helt utan bromsar. Det inneboende tvivlet i form av etik har där bedövats till den grad att ren ondska kunnat härska fritt. Idag ser vi samma sak upprepas bland religioner som stelnat till bokstavstroende former, där tvivlet ses som förräderi. Grymheten blir där bottenlös.

Antalet gudar har minskat i takt med vetenskapens ökande antal svar på tidigare obesvarade frågor, men hypteserna har bara blivit fler. Att finna sig själv och sin plats i tillvaron är något som ger sinnesfrid och kanske lycklighet. Vare sig det finns en gud eller inte behöver vi en etik i form av inre vägledning. Varje handling kan starta ett världskrig på samma sätt som ett vingslag från en fjäril kan starta en orkan på andra sidan jorden.

Två polska bröder, vilka faktiskt var kusiner till den kände Jerzy Einhorns farfars far, bodde i Warszawa och utvecklades i två olika riktningar. Den ene blev en levnadsglad utåtriktad känd poet och kvinnokarl, vars död blev en riksnyhet, men som idag få kommer ihåg. Hans broder levde ett tillbakadraget liv och utbildade sig till läkare, samt forskare och blev den förste som kunde utföra blindtarmsoperationer genom att använda eternarkos. Han kom att bli verksam i Serbien och en dag fick han en svårt sjuk femåring som patient. Eftersom han var den ende läkaren på det sjukhuset som kunde klara den svåra operation som krävdes, blev det han som räddade livet på den unge pojken.

Pojken växte upp och blev god vän med sin räddare. Pojkens namn var Gavrilo Princip, sedemera känd som den som dödade Ungerns tronföljare Franz Ferdinand och beskriven i historien som den som startade första världskriget. Första världskrigets förnedrande fredsfördrag anses av många i sin tur varit det som lade grunden till andra världskriget. Vem av dessa bröder har haft störst påverkan kan man fråga sig?

Vi kan var och en påverka så oerhört mycket mer än vi inser, genom vårt handlande i en given situation och varje val vi gör kan komma att styra händelseutvecklingen för miljontals andra. Allt hänger ihop och varje val vi gör måste bygga på etikens grundvalar.

Du frågar kanske efter svaret på frågan om meningen med livet? Ja, inte har jag svaret, men så pass långt har jag kommit i mitt sökande att jag kan nöja mig med att försöka välja som mitt eget förstånd påkallar och ställa mig skeptisk till alla former av auktoriteter som vill styra i en viss given riktning.

Mångfald före enfald och pluralism före auktoritet som försäkring mot att gå vilse i beslutens alla irrgångar. Ständigt letande efter den etiska grunden för ens ställningstaganden är ett annat delsvar på frågan. Respekt för varje individs unika okränkbara värde ett tredje delsvar. Du själv kanske har funnit andra svar och det ska vi båda respektera.