Jakten på ärligheten, makten och härligheten (epilog)

Vi har här sett hur kamratrelationer mellan politiker i maktposition efter en tid tycks grumla rättsmedvetandet och skapa dessa bisarra avtal som sedan för säkerhets skull döljs genom autoprolongering och arkivering, alternativt göms i sidoordnade bolag.

Vi har även sett ett litet axplock av de bemyndiganden som tillskapas partikollegor att företräda kommunens markägarintresse utifrån egna preferenser och utan att det finns en polistiskt beslutat policy eller reglemente.

Det senare bekymrar mig mest, då det skapar godtycklighet och mot denna godtycklighet framkallad beroendeställning för de som förfogar över mindre fastigheter. Det gäller att hålla sig väl med personen istället för att kunna förlita sig på rättvis behandling baserat på tjänstereglemente eller policybeslut. Den enda rimliga gången är att politikergruppen beslutar om hur kommunens markägarpolicy ska se ut och sedan överlåter handläggningen till förvaltningens tjänstepersoner, precis som gäller för övriga frågor. Varför den socialdemokratiska majoriteten valt att frångå den principen just i fallet om markägarrepresentationen är ett frågetecken, men det ligger nära till hands att misstänka att det inom partiet finns en kultur att inte ifrågasätta ledarens personliga vilja och förslag? Vi kan även konstatera att det denna gång inte tycks finnas någon från Abramssons eget parti som vill framträda och ge en förklaring till varför dessa automatprolongerade avtal och sedvänjan att överlåta hela kommunens representerande i markägarfrågorna till en enda person i toppen av egna partiet, då när en gång upprättades och hur man då resonerade för att det skulle komma att få denna utformning?

Vad jag kommer att föreslå arebtsutskottet är att vi utformar en arrendepolicy och beslutar om en mer marknadsnära anpassning av arrendepriserna till 11 skr/ha. Det är fortfarande lågt jämfört med skogsbolagens prissättningar. Vidare kommer jag att föreslå att markägarrepresentationen överlåts åt kommunchefen att delegera inom sin förvaltningsstab.

Dessa tre åtgärder kan hjälpa till att skapa en mer rättvis hantering, där enskilda inte behöver förhålla sig till personliga relationer till en toppolitiker för att få en saklig behandling baserad på gemensamt överenskomna regler.

Jag misstänker att jag från majoriteten fortfarande kommer att möta ett instinktivt motstånd mot den sortens ordning, trots att det följer en grundläggande princip inom samspelet mellan politiken och förvaltningen, men jag kommer noga att rapportera till er väljare vem eller vilka som motsätter sig en uppstädning i detta, så att ni inte behöver vara ovetande om vilka som ligger bakom ifall jag blir överkörd av majoritetsbeslut.

Vi är nödsakade att dra in svångremmen flera pinnhål för att kommunens ekonomi ska komma i balans och då duger det inte att en del ska ha privilegier av den karaktär jag här berättat om. Alla måste vara med när bördorna fördelas, även sossar i toppositioner!Glöm nu inte vilka det är som står ”för demokratisk rättvisa” som min blogg är namngiven till – Det är kristdemokraterna i Vilhelmina du ska vända dig till om du vill hålla garderoben fri från ruttnande politiska liksäckar.