Är det rätt eller fel att publicera bilder på grymheter?

Av , , 10 kommentarer 14

Diskussionen har uppstått om huruvuda det är etiskt rätt eller fel att tillinlägg på sociala media publicera bilder, när dessa visar blodiga grymheter som begåtts mot människor eller djur?

Är det försvarbart ur synvinkeln att naket och öppet visa exakt vad som försiggår, eller ska det betraktas som olämpligt då bilderna kan verka skrämmande och rent av stötande?

Jag har inget absolut svar på dessa frågor, men tycker nog mest att det ska starka skäl till att undanhålla bilder, när sådana finns.

Vad tycker du?HHalshuggingar

10 kommentarer

  1. Stefan Rådström

    Jag tycker det är fel att publicera bilder av verkliga grymheter på öppna [sociala] media, där vem som helst (barn, känsliga personer, etc) kan råka få se dem. Slutna forum är en annan sak, där det krävs ett aktivt deltagande för att ta del av bilderna.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Stefan !
      Ändå är det barn som får uppleva detta på mucket närmare håll, där de till och med tvingas se på när deras föräldrar halshuggs.
      I Ruwanda tvingades barn döda sina egna föräldrar och sedan dansa runt graven medan de skulle sjunga Doj-Doj, Doj-Doj….

      När jag växte upp ingick det i vår uppfostran att ta del av slakt och försöka förstå sambandet mellan liv och död.
      Numera verkar det som att även vuxna i hög grad försöker förtränga både sin egen och andras död.
      Se bara hur dödsångesten hindrar kamrater från att följa den döende under den sista biten?

      Ja, kanske ligger det något i vad du tycker, men samtidigt kan jag känna att vi ”städat bort” alltför mycket obehagligheter, så vi nästan inbillar oss att de inte förekommer.
      Jag tror att man måste se för att förstå?

      Svara
      • Stefan Rådström

        Sant Göran, barn tvingas se mycket som de aldrig borde behöva få se och uppleva där sådana grymheter sker. Men det är just därför det är fel, avskyvärt och kriminellt – man låter ju såvitt jag vet inte barn delta vid avrättningar i USA, t.ex.

        Jo, det vore säkert nyttigt att fler, och kanske från tidigare ålder, verkligen får se hur vår mat produceras och andra vardagliga obehagligheter, men det var det ju inte frågan om här.

        Svara
        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Det råder inget tvivel om mängden ondska som finns runt omkring oss Stefan.
          Det jag sett som min skyldighet som förälder är att inte undanhålla mina barn vilka faror och risker som de ska se upp med.
          Det svåra är att inte överdriva farorna, utan att försöka ge en balanserad grund för deras egna riskbedömningar.
          Man kan ju aldrig helt skydda sina barn, men lär man dem vilka saker de ska se upp med, så har man ju gett dem så goda möjligheter man kan. Att resa till vissa delar av världen, där islamistiska diktaturer eller teokratier härskar, skulle jag absolut avråda från.
          Bäst umgås man nog från en B2:a höghöjdsbombare eller via sattellitövervakning och drönarkontakt, alltså samma umgängesform som man bör ha med kommuniststater.

          Då menar jag nog att bilder som besktiver verkligheten gör sig motiverade, så länge man inte medvetet försöker nyttja dem i propagandasyften. Fast propaganda blir det väl hur man än snor sig?

          Svara
          • Stefan Rådström

            Sannerligen finns det väldiga mängder ondska i världen Göran, och vi får glädja oss i det lilla åt att den i alla fall över tid – och faktiskt även under vår egen livstid – har betvingats och motverkats i allt högre grad tack vare civilisationsprocesserna och rättighetsrevolutionerna.

            Jag är mycket tveksam till att oproportionerligt mycket våld för att bemöta ondskan, även om det naturligtvis inte går att avstå från våld om de slutligen ska kunna besegras. Våldet måste emellertid användas vist där det gör mest nytta, och i kombination med andra åtgärder.

            Däremot tror jag inte att publiceringen av dessa bilder på sociala medier hjälper till. Det är i själva verket precis på detta sätt dessa jihadistiska terrorgrupper rekryterar nya ”krigare” och sympatisörer för sin sak, och skapar fruktan hos sina motståndare. Jag tror tyvärr att genom att publicera bilderna urskillningslöst – bilder som de dessutom själva har producerat – spelar vi dem bara i händerna, och vi blir då bara deras ”nyttiga idioter”.

  2. inger

    Att visa bilder på människors ”blodiga grymheter” är respektlöst mot den/de som drabbats och mot deras anhöriga.
    Dessutom ligger det en stor fara i det..då det kan avtrubba oss människor
    för att vi inte orkar med
    att ta in alla hemskheter som sker dagligen och överallt i vår värld
    Och det gynnar ingen och inget..
    Bilder bör läggas ut med urskiljning och med tankar på syftet För media har en enda sak i huvudet och det är att få läsare..alltså ett vinstintresse.
    Där tycker jag att media borde ha och ta ett större ansvar Precis som alla vi andra ..när det gäller vad vi väljer att ta emot för information i text och bilder Verkligheten kan vi inte smita undan..till den behövs inte alla bilder för att vi skall förstå den..då den är helt tydlig och uppenbar ändå.som den är .Vi behöver annat åxå för att orka med att se och ge något i och till den verklighet som råder..Då det åxå finns en annan sida av den.. en upplyftande i livets tjänst Inte bara en nedbrytande
    Balans är ett bra ord ..men för att den skall råda behöver vi alla TÄNKA till och ta vårt ansvar
    När det gäller i stort som i smått..Detta var några spontana morgonreflektioner på ditt blogginlägg
    som nog kommer att ta mig ut ..på några fler tankevändor

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Inger!
      I våra huvuden skapas bilder hela tiden, när vi hör grymheter beskrivas med ord.
      Hur våldsamma och obehagliga desa bilder är, beror helt och hållet på vår inre föreställningsvärld och hur den omsätter vad vi hör till bilder. Det betyder att samma berättelse kan skapa lika många olika bilder i lyssnarnas/läsarnas föreställningsvärldar som antalet mottagare. En bild från verkligheten däremot ger alla exakt samma information om vad som faktiskt förevarit.

      Du pekar på en av många vikitga aspekter att ta hänsyn till och jag har inget absolut svar, bara en rad olika tankar kring frågan.
      En fråga som blir alltmer het ju mer bisarra beskrivningar ur verkligheten vi ställs inför.
      Vi får nästan dagligen beskrivningar om bombattentat, där hundratalet människor slitits i bitar och kroppsdelar ligger spridda runt omkring. Ibland förmedlas tämligen detaljerade bilder via TV och andra bildmedia och de flesta verkar inte reagera så starkt längre.
      Ett djur som kämpar för sitt liv i en vak i isen verkar de facto uppröra människorna mer än sprängattentat och massmord av barn på skolor och barnhem !!!

      Kanske är det en försvarsmekanism som bygger på någon slags avtrubbningsmekanism, som du pekar på ?
      Eller så är vår empati i grunden så begränsad att de som inte tillhör vår närmaste krets inte värderas särskilt högt och så projicerar vi vår inre rädsla på Bambi som hjälplös halkar omkring och det vi kallar empati är i själva verket bara en projektion av vår egen skräck?

      Svara
    • Leif Danielsson

      Inger, jag tycker att både du och Stefan har fel. En bild säger oändligt mycket mer än ord. Om något är avtrubbande är det väl nyhetsrapporteringen. Hur väl reportrarna än beskriver olika händelser, går det inte in. Men en bild eller video på vad de beskriver, får oss att vakna.
      Om vi hör talas om en halshuggning, visst tycker vi det är barbariskt, men det går inte arr jämföra med om vi får se en video av händelsen.
      Hur är det med alla de som drunknar, både vuxna och barn, under sin flykt från Syrien. Visst, vi hör och ser på TV, men den enda bilden på den lille pojken som flöt iland i Turkiet fick hela Europa att dra efter andan och plötsligt inse hur verkligheten ser ut. En bild säger ibland mer än tusen ord…så sant.
      Om vi inte haft bildmaterial från förintelsen är jag övertygad om att väldigt många fler skulle ha förnekat att det verkligen hände.
      Slutliden, jag tycker det klemas alldeles för mycket med olika brottslingar i Sverige. Deras namn, nationalitet, och nästan deras kön är hemlighållna i det längsta. Varför inte hänga ut dessa kriminella? England har en helt annan attityd. Där åker namn och bild upp direkt, både i TV och tidningar, innan de ens är gripna och förhörda. Jag skulle tro att England har en klart bättre uppklarandegrad än Sverige när det gäller grova brott, eftersom allmänheten är polisens bästa vapen. I Sverige är det tvärtom, här gör hela poliskåren skäl för namnet ”hemliga polisen”. De vädjar till allmänheten, men talar inte om vad eller vem vi skall hålla ögonen på.
      Fram för mer bilder!!!

      Svara
      • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

        Tack för din kommentar Leif!
        Jag har också undrat varför man i Sverige är så noga med att ge dömda kriminella skyddad identitet?
        I Thailand publiceras man hela tiden från anklagelse till frikännande eller dömd och förvägras att skyla sig.
        Jag håller med dig.

        Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se