Desperationen resulterar i rallarsvingar

Jag har under en längre tid irriterat mig över att nuvarande majoritetsföreträdare i vårt parlament väljer att vägra bemöta SD i sakfrågor med det tunna argumentet att Löfvén vägrar samtala med företrädare för ett parti med ”rötter i nazismen”.

Det kan väl i förstone uppfattas som ett hedervärt ställningstagande, om nu socialdemokraterna som parti själva hade en tydligt avståndstagande historia att vila ett sådant ställningstagande på.
Hade de liksom KD tillkommit som en distinkt motreaktion mot fascism i allmänhet och nationalsocialism i synerhet, så skulle jag ändå mena att sakfrågorna ändå väger tyngre, än att kunna smita bort från problemformuleringarna utifrån sin egen upphöjdhet.

Jag har därför till slut fått nog av hyckleriet och valt att på Facebook publicera 9 kapitel kring just socialdemokratins egna ”nazistiska rötter”.

Till detta har jag noga valt ut två illustrationer, där den ena visar en svastika i svenska flaggans kulörer och den andra med en statsminister stående framför en bakgrund som bär tydligt fascistiska symboler.

Valet av illustrationer kan säkerligen diskuteras och givetvis är jag helt öppen för att andra uttolkningar av bilderna kan förekomma, än de jag haft som avsikt med vid valet av dem.
Men det väsentliga är ändock de fakta som inläggen innehåller och de har rimligen inget annat budskap än sitt eget sakinnehåll.

Men på precis samma sätt som Löfvén väjer undan för sakfrågorna, väjer nu lokala företrädare för Socialdemokratin undan från att bemöta i sak, för att istället angripa mig som person och min trovärdighet som pulikatör av dessa uppgifter. Magnus Johansson tar på sig den stora uppgiften att klassa mig som ”spridare av högerextrem propaganda” och det är det enda han hittills har åstadkommit i motprestation!

Att jag inte går att hänföra till de mest extremistiska vänsterföreträdarna har jag inga problem med att inse, men ”spridare av högerextrem propaganda”!?
Ordet propaganda inrymmer ju i sig bärare av falska uppgifter och då väntar jag mig ju att Magnus Johansson i sin vardgliga anställning som grundskolelärare givetvis även axlar ansvaret att peka ut vilka av alla de presenterade faktauppgifterna som är falska och således kan avfärdas såsom varande just propaganda?
Men av det bidde det intet! Än så länge.

Kanske borde han börja i andra änden och först ta tag i sakuppgifterna INNAN han så tvärsäkert tar på sig det stora ansvaret att definiera mig som person, något jag mina dryga 60 år i livet själv inte ännu lyckats med – att klassa min politiska hemvist alltså!

Det finns ju nämligen inget särskilt antihyckelparti att ansluta sig till och då har jag valt KD som vilar på en tydlig etisk grundval.