Samers rättigheter – enbart en intern stridsfråga ?

Jag kan inte ge mig in i debatten mellan renägare och jakt-fiskesamer utifrån egna samiska rötter, så som Maria Kristoffersson kan referera till sina egna blodslinjer.

Som demokrat vågar jag mig likväl på att ifrågasätta det som tydligen är helt självklart för henne.

Givetvis klarar inte varken betestrycket eller rennäringen av att alla med samiska gener skulle tilldelas egna renmärken och kunna leva på samma premisser som de som iag innehar rätten att driva renhjordar på bete.

Så långt kan jag nog hålla med Maria.

Men när det gäller möjligheten att likt boskapsuppfödare hålla sig med några hägnade renar, kunna ha rätt att skaffa sig husbehovsfisk, eller jaga i sina egna hemtrakter, så förstår jag ärligt talat inte varför det skulle innebära ett hot mot de mer välbeställda som ingår i respektive sameby?

Jämför jag med hur vi arrangerat samvaron mellan bofasta och gästjägare, så räcker det långt att bofasta får en möjlighet att också ta del av den naturens skörd som vi som markägare med suveräna grundlagsskydade rättigheter har.

För mig tycks den här debatten bottna i kolonialmaktsstrukturer, där man helst härskar genom söndring och splittring.

Och splittrade är verkligen mitt intryck av att denna etniska gruppen är.

Ta bara detta att de förnekas ett gemensamt övergripande parlament som täcker hela folkgruppens intresseområde tvärs över Norge-Sverige-Finland och väl även en del av Kamtjatka?

Men så länge man får den samiska folken att slita och dra i de magra rester som storsamhället lämnat över, så länge går det lätt att nedhålla och trycka undan deras respektive krav, på precis samma sätt som man genom avvittringen och bildandet av statlig ägo över det som tidigare tillhörde byarna och enskildas utmarker, lyckades pressa ned inlands- och fjällbefolkningen till den kraftlösa minoritet som gören bäst i att huka och hålla käften!