Pingströrelsen och jag
Jag växte upp under denna rörelses storhetstid, då även en liknande frikyrkorörelse under namnet Maranatha grasserade i samfundsmassorna.
Som barn till en mor, vars social sfär till största del begränsades av just pingsvänner, fick jag en antipati mot denna rörelse med alla dess olika uttryck för social kontroll ända in i hemmets innersta.
Fromheten tycktes mig mätas och definieras, förutom utav social ställning, än mer av hur noggrannt man följde de gamles råd om klädsel, vanor och umgänge.
En strikt reglerad hierarki var vad jag såg och där min mor som levde med en hedning, inte värderades på det sätt jag ansåg hon var värd.
Hon underkastade sig så gott hon nu kunde, med hårknuten i nacken, schalett över håret, aldrig kort kjol och i övrigt ett umgänge som begränsades i enlighet med outtalade eller direkt anvisade regler. Grannbyn Västanbäck blev för mig som barn, det centra varifrån kontrollens ondska utgick.
Men i sanningens namn medförde även pingströrelsen en stor social nytta!
Man hade tidigt inskrivet en krigsförklaring mot alkoholmissbruk, spel och dobbel och andra former av nedbrytande verksamheter som hotade och i än högre grad hotar vårt samhälle inifrån.
Nykterhet och ansvarstagande för familjen var även det mycket goda hörnstenar i ett i övrigt tämligen fundamentalistiskt regelverk.
Därför rör och berör det mig illa, när jag ibland ser dagens lite vilsna pingstvänner markera mot doktrinerna på ett missriktat sätt.
Det gäller exempelvis när man med pubertal övertydlighet anser sig behöva uttala att man ämnar hinna till systembolaget innan de stänger, eller att ”vi ses väl nere på kasinot”.
Jag tycker att om man nu tillskriver sig den rest av pingströrelsen som fortfarande idogt försöker klamra sig fast i en genomsekulär samhällsordning, så ska man i första hand hålla kvar vid sådant som var gott och som vi nu behöver mer än någonsin och inte kasta ut barnen med badvattnet!
Jag lär aldrig vare sig söka eller beviljas medlemsskap i denna rörelse, men allt de gjorde var inte fel och jag skulle väldigt gärna vilja se en offentlig social uppryckning, där normerna för vad som är eftertraktansvärt får genomgå en ordentlig offentlig genomlysning ur ett värdegrundsperspektiv, så att vi börjar samtala om vad som är värt att lägga tid och kraft på och hur vårt vuxenansvar egentligen ska definieras.
Ska ni nu vara pingstvänner, de av er som tillhör mitt politiska partisällskap, så räta då på ryggen och stå upp för det goda! Bete er inte som mesar som kröker rygg för det som för tillfället är det konventionella, utan axla den fallna krigarmanteln mot de förbannade drogerna som gröper ur vårt samhälles och söndrar familjer, där alltid barnen är de som far mest illa och markera mot den andra sociala vilsenheten som uttrycks i spelvansinnet!
Senaste kommentarerna