Lata och onda drivna av avundsjuka.
Mycket har jag kallats av mina meningsmotståndare genom åren.
”Träpatronen” är det senaste.
Jag växte upp i ett typiskt småbrukarhem, där det ofta saknades pengar att betala matnotan från Konsum med, så kredit var viktig för att vi skulle få mat på bordet.
Jag minns särskilt ett år då jag hela vintern saknade skor och mor fick hjälp av grannen Sara på andra sidan sjön, med att tova ett par ulltussor som jag hade på fötterna hela kallvintern.
På examensdagen hade mor fått ett par begagnade rosa filtskor ”duffelboots” från en av mina tjejkusiner i Borås och det kan kanske ge en Freudiansk förklaring till varför jag avskyr färgen rosa mer än rimligt?
Vid 14 år fyllda svor jag en ed för mig själv att min egen familj aldrig skulle behöva uppleva fattigdomens förnedring. Detta har jag hållit, men det har kostat mig rätt mycket i form av umgängestid med barnen och min egen hälsa.
16-18 timmars arbetsdagar blev mer framträdande än 8-timmars.
Men idag kan jag fira, för nu den 15:onde utbetalas min statliga pension om 6874 kronor/månad.
Hur jag nu har kommit att inräknas i statistiken för ”fattigpensionärer” trots att jag i snitt betalat in ca 350 000 kronor i skatt varje år, förklaras med att jag varit dum nog att låta vinsterna stå kvar i mitt bolag och att de blev beskattade med 58% skattesats som ”Övriga inkomster” vid försäljningen av bolaget och att dessa därmed inte blev pensionsgrundande som lön, trots att de skattats likvärdigt som lön!
Detta är min historia bakom hur jag blev ”Träpatronen”!
-Vänsterfolk är lata och onda människor som drivs av avundsjuka. Det är så jag uppfattar dem!
Senaste kommentarerna