Allt blir enkelt, när man inte förstår vad man ser!
”
I Vilhelmina kommun är det tydligt att små byskolor har de bästa resultaten och bästa måluppfyllelsen i grundskolan. De har inga problem rekrytera personal utan de som finns på bygden stannar. Små byar som Saxnäs är ett lysande exempel på det.
Byskolor är längst ner i hierarkin. Det finns enorma fördomar mot små skolor, här är tanken på centralismen allenarådande. Små skolor ska läggas ner, barn ska bara slussas in till en stor skola, men det är omöjligt att bussa ut barn från tätorten till en mindre skola. Argumentet är att det är för ocentralt. En man i Burträsk gav centralismen ett ansikte och konstaterade: ”det är fyra mil mellan Burträsk och Skellefteå, men det är åtta mil åt andra hållet”.
På landsbygden läggs små skolorna ner och alla elever ska in till centrum till en stor skola som sväller och inte klarar vare sig undervisning eller integration. Politikerna sitter och suckar över lokalbrist, detta trots att det finns nedlagda tomma skolor i byarna, med bänkar, tillagningskök och bredband.
Vad säger då skolkommissionen om detta. Ja egentligen ingenting, men en slutsats drar de. Staten måste styra skolans finansiering bättre på regional nivå. Det innebär för Vilhelminas del att pengarna styrs till Umeå och för Norbergs del till Västerås. Från denna regionala utsiktspost tror kommissionen uppenbarligen att det ska ske regional kompetensförsörjning och erfarenhetsutbyte. Hur går regionalt erfarenhetsutbyte till undrar jag? Skolorna är i högsta grad lokala, de brottas med lokala problem och behöver lokala lösningar.
Så mycket tok det blir när experter sitter på höga hästar och blickar ut över landet!”
Senaste kommentarerna