Baka baka liten kaka

Av , , Inga kommentarer 2

Det finns många saker som är väldigt svåra att förklara. Saker som hur humlor kan flyga trots att de har så små vingar, varför vattenvirvlar snurrar medsols på norra halvkloten medan de snurrar motsols på södra, eller hur och varför norrsken uppstår, har försökts förklaras genom åren. Men fortfarande hålls dessa ämnen och deras teorier i ett mystiskt dunkel.

 

Själv har jag hittat en annan gåta som jag skulle vilja ha ett svar på. Mysteriet Leila Lindholm, från tv-programmet Leila Bakar. Hur i helsefyr håller hon sig så pass smal trots allt gott hon knådar till?! Själv går jag upp 2kilo bara genom att läsa hennes recept. Sirap, nougat, choklad, smör, grädde, fudge, marshmallows är ”heavy stuff” som har en viss förmåga att sätta sömmar och knapphål på hårda prov. Ändå står Leila där, söt och fräsch och knådar obekymrat i tv-rutan. Otroligt!

 

Hur som helst så har jag försökt vara lite duktig och fyllt frysen med lite inför kalaset nästa söndag och bakat kaffebröd. Något måste man ju ha till kaffet på 40årsdagen. En sån dag så ska man väl inte behöva hålla igen på kaloriintaget? Så något med choklad, en annan bit med sirap i, en tredje kaka med mandel får det nog bli innan jag hugger in på tårtan utan dåligt samvete. Kanske, men bara kanske, skickar jag en föraktfull tanke till sömmarna i Leila Lindholms klänning.

 

Tiggeri genom musik

Av , , 1 kommentar 3

När jag jobbade på Hemglass fick jag ständigt frågan om jag aldrig blev trött på signalen. Faktum är att man som fullblodsglassgubbe slutar höra den välkända/ökända trudelutten. Man sitter i sina egna tankar och glömmer bort ifall man spelat på den gård där man ska stanna.

 

Jag hoppas det är likadant för tiggarna som sitter utanför butiker som Rusta, Ö&B och Systembolaget. Det är för deras egen skull som jag hoppas att de klarar av att stänga av öronen så pass att den enformiga melodin inte skaver sönder fontanellen på dem. För det är alltid samma slinga som maler på, enträget och monotont, timme ut och timme in. Och det är alltid samma melodislinga de spelar, var du än möter tiggarna. Och det spelar ingen roll vem som sitter där och sliter i bälgen, samma melodislinga jämrar sig ut ur instrumentet och letar sig in i dina öron.

 

Det kan inte handla om någon fattig student som försöker få ekonomin gå ihop samtidigt som han eller hon försöker förkovra sig i musikens alla mysterier. Allt är uträknat och klart, en monoton och sorglig låt som gör att det kniper till i hjärteroten hos folk som slänger till en slant.

 

Snälla ni som sitter utanför butiker. Ta och lär er en ny melodi när ni ändå ska sitta och spela/tigga. Vem vet? Kanske ökar gaget med en större repertoar

Pastorer, tändstickor och svavel

Av , , 1 kommentar 3

I dagens samhälle har det blivit allt svårare för präster och pastorer att hålla svavelosande predikningar. Granskningen blir för hård och det räcker inte att bemöta kritiken med ett fromt och förbindligt leende när argumenten tryter.

 

För några år sedan var pastor Åke Green i farten och kallade de homosexuella för både det ena och det andra. Det hela skedde i en kyrka i Bornholm på Öland, med inte alltför många församlade.

 

Sexuella abnormiteter är en djup cancersvulst på hela samhällskroppen. Herren vet att sexuellt förvridna människor kommer att våldta djuren. Inte heller djuren går fria från människans sexuella behov och branden som är tänd i en människa. Utan till och med detta kan man ägna sig åt.”

 

Vad inte gubben Green visste var att någon spelade in hans predikan. Inspelningen nådde media och så var drevet igång. Pastor Åke Green blev polisanmäld för hets mot folkgrupp och blev hudflängd i tidningar, radio och TV. I Högsta Domstolen blev han till slut friad men i folks medvetande kommer gubben Green för alltid ses som ett borderline-kockobello.

 

Idag läser jag på VK:s hemsida att  predikanten Holger Nilsson från Vetlanda i radio uppmanar folk att bränna författaren Jonas Gardells böcker om Gud och Jesus på bokbål. Den här gången är det inte homosexualitet som attackeras utan en persons syn på Gud och Jesus.

- Vi vill inte på något sätt förneka Gardell vad han har att säga, men vi förbehåller oss rätten att säga emot, säger pastor Bent Isaksson från Metodistkyrkan i Vetlanda.

I Allianskyrkans närradioprogram ”Väktare på muren” säger Holger Nilsson att det borde göras en markering  genom att bränna böckerna och att han inte ser något udda i det.

 

Än en gång så ser predikanter och pastorer till att förknippas med det icke-metalliska grundämnet svavel, än om det den här gången bara sker genom den diskreta röken från en tändsticka.

 

Att tvingas stå till svars för sina föräldrars agerande

Av , , Inga kommentarer 3

Det händer ibland att journalister får för sig att gräva lite djupare när de ska göra research inför en intervju. Och det är inte alltid det roligaste saker som de gräver upp. Men fakta är fakta och ingen ska komma undan sitt förflutna när det är av det lite mörkare slaget. Det har länge förekommit uppgifter om att Drottning Silvias pappa varit med i Nazistpartiet i Tyskland, och han gick med redan 1934. Reportage har gjorts och dokument har visats upp

 

Om Walter Sommerlaths lilla dotter hade varit en vanlig medeltysk som växt upp och gift sig med en knegare på Opels fabrik i Rüsselsheim så hade historien slutat där. Då hade hon varit en vanlig kvinna som delat samma historia som miljoner andra tyskar, med mammor och pappor som godtroget låtit sig förledas av propaganda, nationalism och brist på eget kritisk granskande. Ingen i Tyskland är stolt över den delen av sin egen släkts bakgrund. Och de är många som ställt frågan: ”Hur fasen tänkte de?!”

 

För Silvia Sommerlath blev det lite annorlunda. Nu har jag inte vad förlossning heter på tyska, men föga visste Silvia vilken fråga som skulle jaga henne mest genom livet när hon tittade ut på det brasilianska ”Der-kinder-titten-uten”, dagen före julafton 1943. Det är just hennes nuvarande position i samhället som gör det intressant för en journalist att ta upp drottningens pappas medlemskap hos nazisterna, och inte Walters medlemskap i sig. Kanske, med lite tur, kan journalisten få drottningen att tappa fattningen. Kan man få en reaktion? Kanske kan man få henne att brusa upp? Det skulle bli en bra bild.

 

Nu tycker jag att drottningen klart och tydligt borde ta offentligt avstånd från sin pappas medlemskap i Nazistförbundet. Det betyder inte att hon behöver ta avstånd från sin pappa. Att leva i Nazityskland utan att vara nazimedlem var mer eller mindre en omöjlighet, för att inte tala om att försöka driva en affärsverksamhet. Det är enkelt att sitta och se anklagande bakåt när man har facit i handen. Walter Sommerlath var långt från den enda som drev affärsverksamhet med nazisterna. Familjen Wallenberg drev omfattande affärer med nazisterna, men eftersom de inte är kungliga så är deras inblandning i historien inte lika intressant. Dagens Wallenbergare får aldrig samma frågor som drottningen får.

 

Vilken skyldighet har ett barn att behöva förklara sina föräldrars agerande när man själv inte ens var född när det hände?

 

Obbolas minsta bokklubb

Av , , 2 kommentarer 2

Det är synd att kalla mig för en bokmal. Jag har aldrig gett mig tid att sätta mig ned och läsa en bok. Jag tappar lätt koncentrationen och flyter iväg i min fantasi när jag hittar paralleller mellan det som beskrivs i en bok och vad som jag upplevt. Det är ju typiskt när man hunnit halvvägs genom ett kapitel innan man upptäcker att man inte har koll på det man har läst. Vad handlar det om egentligen?

 

För några år sedan, när jag fortfarande jobbade som säljare, satt jag ofta i bilen och hade långtråkigt. Ju sämre företaget gick och ju mer cheferna sjabblade bort det som under lång tid byggts upp, desto längre blev mellan kundkontakterna.

Vid ett stopp på en bensinstation föll ögonen på en talbok. Det var en beigefärgad liten box med ett rött kors på. Kanske var det just det röda korset på omslaget som gjorde att ögonen föll på talboken, vilket bra litet rött kors i så fall.

 

Boken var Den siste Tempelriddaren av Raymond Khoury, en lagom avancerad story som en blandning av James Bond och Indiana Jones där dagens deckare möter medeltiden. Jag var fast från första början, både i storyn och i konceptet talböcker. Så himla enkelt att lyssna på en talbok när man kör bil eller när man ska sova.

 

När det gäller talböcker är inte bara författaren viktig, det måste vara en bra uppläsare också. Jag har några favoriter när det gäller uppläsare. Johan Rabaeus Allan Svensson och Katarina Ewerlöf är helt suveräna på att skapa intresse för boken och bygga upp en atmosfär som passar storyn.

Däremot kan jag undvika att köpa en talbok om det är Torsten Wahllund som är uppläsaren. Jag vet att han är populär som uppläsare och omtyckt. Men jag har svårare att engagera mig i hans uppläsning för hans röst är för monoton för mig.

 

Nu är tyvärr talböcker lite dyra i inköp. Speciellt när man sitter och väntar på nästa del i en serie ska släppas. Då är det inte ovanligt att de passerar 300kr. Men det kan det vara värt. Men oftast håller jag mig till extrapriser på ställen som Ö&B eller Rusta. Och den årliga bokrean är alltid lika välkommen. Tyvärr är utbudet på talböcker mycket mer begränsat än för vanliga pappersböcker. På Internet är inte talböckerna heller så billiga. Bokus.se och adlibris,se vet att ta betalt för böckerna och med fraktavgift är man nästan uppe i butikernas priser. Jag vet inte varför, men bibliotek lockar inte alls. Jag vill äga mina böcker.

 

Tack och lov så har jag hittat en polare som är lika inne på talböcker som jag är. Mrs G stod en dag på sin balkong när jag var på väg ut till parkeringen. Jag stannade upp en stund och pratade. Jag vet inte hur vi kom in på ämnet talböcker men det visade sig snabbt att Mrs G också gillar talböcker. Det dröjde inte länge förrän vi började låna böcker av varandra. Utan att veta om det så hade vi startat en bokklubb, med största säkerhet Obbolas minsta. Nu när vi möts pratar vi allt om senast lästa böcker och så får de alltid ett litet omdöme. Vi sätter inte betyg, det är egentligen ointressant. Men det är riktigt bra att få chansen att få veta på vilken nivå man ska lägga förväntningarna på när man tar sig an en ny bok.

 

Nu närmar sig sommaren och semestertider. Varför inte prova en talbok när du ligger i hängmattan, törnat in i mormors hammock eller pressar på badstranden. Eller varför inte rigga upp en liten cd.spelare i lusthuset en regnig dag och lyssna på en god bok samtidigt som du smuttar på ett lika gott glas vin till ackompanjemanget av regndropparna på lusthusets tak. Ni ska få några boktips från mig och Mrs G.

 

Böcker vi rekommenderar:

 

Böckerna Brännmärkt och Förföljd av Catharina Ingelman-Sundberg

Böckerna handlar om Anne Persdotter och utspelar sig i slutet av 1300talet i Stockholm. De bjuder på spänning och romantik inlindat i historisk miljö. Katarina Ewerlöf är uppläsare i bägge böckerna och hon gör det med den äran.

 

Geniet av Bavid Baldacci. Det här är en otroligt spännande historia om än lite väl grafiskt blodig på sina ställen. Jag har läst fler böcker av David Baldacci och de är alltid lika välskrivna. I Geniet är det Allan Svensson (pappa Gustav i Svensson, Svensson) som är uppläsare och han är helt otrolig.

 

Böckerna Enuckens Gåta och Ormstenens Gåta av Jason Goodwin. Detta är två välskrivna böcker om detektiven Yashim i Istanbul under det Osmanska rikets sista tid. Jacob Nordenson är en rätt anonym uppläsare men han gör inte bort sig på något sätt.

 

Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson. Kajsa är en favorit och vi har hört flera av hennes böcker. Hon är en rolig och träffsäker författare. Har man tur så är det Kajsa själv som läser upp sin egen bok, och det är just fallet i Små citroner gula.

 

En bok som kan få ligga kvar på butikens hylla:

 

Gomorra av Roberto Saviano. Kanske hade jag fel förväntningar om boken. Ändå hade Mrs G förvarnat mig. Den handlar om maffian i Italien och jag hade nog förväntat mig en deckare med maffiakoppling. Men det hela är ett referat om maffians vidrigheter och en lång upprapning av namn. Dessutom irriterade det mig storligen att man infogat en eftertext där man går genom hur intelligent skriven boken är och författaren hyllas. Lite osmakligt när man inte har uppskattat boken.