Stugsistan. Ikväll tog sommaren slut.
Ikväll tog sommaren slut. Jag har vetat det länge, att sommaren 2010 var på väg att ta slut. Men jag har inte riktigt velat erkänna det. Hösten har aldrig varit riktigt min favoritårstid även om den också har sina tjusningar. Men ikväll, när jag och brodern med fru, var ner till Strömpilen för att spana in båtkaravanen nedför Umeälven så blev det på något sätt definitivt. Sommaren är slut för i år. Det märktes på den höga luften, hur mörkt det blir redan vid kl20:30 och på hur jag plötsligt kom på mig själv att längta efter mina vantar.
Det här var första gången som jag var iväg och såg båtkaravanen längs Umeälven. Båtkaravanen på stugsistan är en stark tradition för både båtägare och sommarstugefolk. Den som inte deltar i båtkaravanen tänder marschaller och lyktor på bryggorna. Några tänder även en kase.
Självklart hade jag tagit med mig min kamera. Jag ville inte missa tillfället att få ta några bilder. Tack och lov så hade jag kommit ihåg att stoppa ned torgvantarna i kameraväskan också. De behövdes verkligen för den blev riktigt kallt att stå nere vid älven. Inte för att det blåste särskilt mycket. Men kalldragen bredvid sjöbodarna där vi stod påminde än en gång att nu blåser det höstvindar.
Vi var inte de enda som stod där på bryggan och väntade på båtkaravanen. Zackos trevliga husse och matte kom också dit. De berättade hur de brukade vara hos några bekanta varje år för att fira stugsistan och se de smyckade båtarna längs älven glida förbi och höra den sorgsna musiken ljuda från den första båtens trumpetblåsare.
Så kom då karavanen sakta glidandes nedför vår vackra älv, samtidigt som dagens sista solstrålar målade de nya höghusen på Öbacka Strand i varma färger. Båtarna lyste upp i skymningen tack vare röda ljusslingor. Mycket värdigt gled de förbi köpcentret och bilarna stannade upp på vägarna, även uppe på Kolbäcksbron – trots det inte är tillåtet. Längs strandpromenaden mot stan stannade två cyklister upp och kollade in alla båtar, 15-20 stycken.
Sakta gled alla båtarna iväg mot sydost mot skymningen och den sorgsna trumpeten på den första båten hördes allt svagare. Och som när åska drar ut över havet och det blir kallare väder så blev det på något sätt definitivt att sommaren 2010 tog slut just där, när trumpetens klagan drog mot havet. Men även om trumpeten lät så sorgsen när den gled mot havet så lovande han också oss en sommar år 2011 genom att spela Summertime, and the living is easy.


Jörgen