Text-TV är en underbar uppfinning – om man får chansen att ensam i lugn och ro få sköta fjärrkontrollen och växla sida i sin egen takt. På Text-TV hittar man allt man behöver veta och lite till. Där har man de senaste nyheterna, vädret och skvallret. Är man sportintresserad eller vill följa med på Stockholmsbörsen så går det också bra. Och så slipper man köpa tidningen för att få tillgång till programtablåerna också.

Men försök inte ens att hänga med att läsa när det är någon annan som bläddrar med fjärrkontrollen bland Text-TVsidorna. Det är inte säkert att du kommer att märka att fjärrkontollsinnehavaren bläddrar vidare när du är mitt inne i läsningen av ett nyhetsuppslag. Då kan det bli väldigt svårt att få ett sammanhang i det du läser, när flera nyheter flyter ihop till en och allt blir galet. Typ såhär:

”Egyptens president Hosni Mubarak kom 3:a i superkombinationen under de alpina VM-tävlingarna.”

Eller:

”Favoriterna höll. Svenska folket skickade schlagerdrottningen Sanna Nielsen till finalen i melodifestivalen. Vidare gick också Baht Launcher, körd av kusken Björn Goop.”

Eller:

”Järbyn körde ur i störtloppet under de pågående alpina VM-tävlingarna. Halkan ger platsbrist på akuten.”

Eller:

”Det finns ett starkt samband mellan urinläckage hos kvinnor och ekonomiska bekymmer. Nasdaq stängde idag nedåt -1,62%. SMHI varnar för höga vattenstånd i Götaland.”

Som ni vet vid det här laget så snurrar det bara bilbytartankar i min hjärna just nu. Vilken modell ska man välja och vilken typ av motor? Hur mycket kostar bilarna i inköp och hur mycket kostar det att äga bilen? Jag gjorde misstaget att gå in på Internet för att jämföra lite bilmodeller när det gäller försäkringsavgifter. För att kunna kontrollera hur mycket en bil kostar att försäkra måste du nuförtiden uppge ditt personnummer, ditt telefonnummer och registreringsnumret på en exakt bil. Lite frustrerad gick jag in på www.bytbil.com och letade fram en med rätt motor och utrustning, bara för att ha ett registreringsnummer att skriva in. Sedan klickade jag på sökknappen. Av 16st föreslagna försäkringsbolag var det bara 1 bolag som kom med en prisuppgift.

Varför är man tvungen att uppge personnummer och telefonnummer när man söker prisuppgift? Det är ju inte ens säkert att man vet ett registreringsnummer när man ska köpa en nu bil, varför kan man inte söka på bilmodell bara? Att försäkringsbolaget behöver få in information för att kunna ge ett korrekt pris är självklart. Men man ska inte behöva uppge personnummer vid en prisuppgift. Personnummer behöver de först när man ska teckna kontrakt. Nej, det ska räcka med att man svarar på följande punkter:

• Märke
• Modell
• Körsträcka/år
• Skadefria år
• Försäkringstecknarens födelseår
• Någon under 25år som ska köra bilen
• Var bilen kommer att parkeras
• Eventuell stödbegärlig utrustning

Det dröjde inte länge, ungefär två timmar, så ringde min mobil. En säljare med en klar ”lille vän”- attityd ringde och presenterade sig:

-          ”Tjena, jag ser att du köpt en ny bil och vill ha en billig försäkring. Då har du vänt dig till rätt företag. Vi har……….” Malde han på.

Killens ”lille vän”- attityden blev inte mindre att jag framförde mina åsikter och förklarade att jag inte var intresserad. Han var så stor på sig att jag till slut blev tvungen att lägga på i örat på honom. Eftersom han inte lyssnade på mig så vet jag inte om han upptäckte att jag tackade för samtalat och la på.

Mitt råd är att ge fan i att söka prisuppgifter på nätet. Ring och begär pris över telefon istället. De kan ge dig ett pris bara de vill utan att du ska behöva uppge personnummer. Alla andra fakta räcker. Låt dem inte få dig att tro något annat.

Jag har jobbat som säljare i 16år och vet själv av erfarenhet att det är tillsammans med kunden som man kan komma fram till en affär. Att övertala en kund som är inläst i ämnet och vet vad han/hon vill ha, att gå in på ett nytt spår är ett av de säkraste sätten att få kunden att tappa förtroendet för en säljare.

I helgen var jag in på Carstedts för att kolla lite närmare på en Ford Fiesta, den klart snyggaste av alla småbilarna just nu. Eftersom jag har en väldigt klar bild på vad jag vill ha så kom jag och säljaren direkt på kollisionskurs. Han berättade för mig vilken tur jag hade som tänker köpa bil just nu för de skulle få in ett antal ”7månadersbilar” som skulle säljas vidare. Jag var rätt tydlig med att det var inget för mig och försökte ställa frågor om bilen som stod i försäljningshallen istället. För varje fråga fick jag ett helt ovidkommande svar och när jag försökte få fram ett grundpris för den stora dieseln så slingrande han sig och gav mig ytterst ovilligt ett pris. Kanske är säljaren en fritidspolitiker?

”Jo, den här veckan börjar bra” sa han som skulle hängas på måndagen! Efter att ha jobbat sju dagar förra veckan så var det ju meningen att det skulle bli en lugn och ledig måndag. Så blev det icke! Före ^skam^ skor sig, fick jag kliva upp för att hinna ned till Volvo klockan sju på morgonen och lämna in Volvon på service. Det var dags för en större service plus lite smårep. När bilen var inlämnad så bar det iväg hem till paranteserna för att försöka sova på deras soffa en timme. Tro inte att jag hann somna förrän mekanikernötet ringde och berättade att de hittat fler fel, trasiga damasker och glappa p-ändor. En plötslig smärta spred sig i plånboken när eländet berättade att hela kalaset skulle gå på 9810kr. Där flög datorn som jag sparat pengar till. Det är inte utan att man surnade och blev lite negativt inställd till livet i största allmänhet. Någon sömn på soffan blev det inte, det var jag för sur för.

Tack och lov så blev så blev det en trevlig räddning på måndagen, lite senare på kvällen då vännerna från jobbet träffades på Schmäck. Fortfarande lite trumpen tröstdrack jag en stor kopp varm choklad med minimarschmallows (tänk, sånt har de nog inte i Bromma – se tidigare blogg om Nockeby) och chokladsås. Sakta tinade chokladen och mina arbetskamrater upp mitt humör. Åsas utförliga utläggning om hur en blindtarm kan sätta en liten tjej och hela vårdavdelningar på hårda prov var riktigt underhållande. Inte för att det är underhållande när någon drabbas av blindtarmsinflammation, men inlevelsen i berättandet var underbar!

Och inget ämne är för litet eller stort att det inte går att tas upp på en fika. Schemaläggning och bröstläckage, risgrynsgröt och fostervatten – det är ingen hejd på vad vi växelhäxor klarar av att diskutera. Susanne, med sin underbara oförmåga att uttala mitt namn rätt, var nog lite orolig över att jag som enda kille på mötet att jag haft tråkigt när diskussionens vågor om fostervatten gått allra högst. Men jag kan lugna henne. Även om dagen börjat på allra tjurigaste sätt så somnade ”Jurgen” med ett leende på läpparna.

Jag har gjort en tvärvändning till i veckan. Jag hade ju bestämt mig för att byta mig en fyrhjulsdriven SUV i år. Som jag bloggat om tidigare så hade planerna kommit så långt att jag valt ut några modeller som jag valde mellan. Men nu har min hjärna gjort ett mentalt lappkast när det gäller bilbytartankarna. Varför ska jag ha en sån stor bil till? Jag behöver ju inte ens en så stor bil som Volvon. Volvon är bekväm på långfärd, och lastar mycket. Men jag kör inte så ofta på långfärd nuförtiden och sedan jag bytte jobb så har arbetsresorna näst intill halverats i längd. Bagageutrymmet har bara utnyttjats fullt ut ett tiotal gånger på fyra år och i 95% av tiden så sitter jag ensam i bilen. Då räcker det ju med en liten bil. Nåja. Den kan inte vara hur liten som helst. ”En bil ska sitta lagom löst runt höfterna” som Lille Fridolf sa.

Så jag har börjat spåna på att köpa en liten snål miljödiesel istället. Men vad ska man välja istället? Renault, Hyundai, Seat, Peugeot, Skoda, VW, Opel: det finns hur mycket som helst att välja mellan. Och hur mycket får jag för Volvon i inbyte? Den är ju snygg, snabb och har bara gått 6300mil. Kan man få 150.000kr för den? Och om jag fått en krona för varje gång Åsa sa ”Jag dööör!” under sitt berättande om blindtarmskalabaliken så hade jag haft till mellanskillnaden till nya bilen.