Igår fick jag ett sms av min kompis Anders i Stockholm:

”Hjälp! Jag har hittat min gamla skolväska från lågstadiet! J”

Han är fullt upp med att hjälpa sin mamma som bestämt sig för att sälja huset och flytta in i en lägenhet.  När barndomshemmet är en villa så ryms det väldigt många minnen som man glömt bort att man kommer ihåg. I varje förråd och vrå finns det ihågkomster som väntar på uppmärksamhet. Det kan med andra ord ta lite extra tid att städa ut ett hus en sån gång, när man samtidigt tar en tripp ”down the memory lane” Men det är det värt. Det är kul att mitt i jobbet att få bli lite nostalgisk också.

 Jag beundrar Anders för det jobb han lagt ned på senare tid för att hjälpa sin mamma att få ett nytt boende efter 40år som villaägare. Han har fixat med mäklare, letat lägenheter, gått på visningar, städat, packat, fixat, och hjälpt henne att köpa lite nya möbler. Du har gjort ett kanonbra jobb, Anders!

Uttrycket ”det som göms i snö kommer upp i tö” gäller även för Socialdemokraterna. Lite yrvaket och med ett förvånat uttryck i sina ansikten har deltagarna på Socialdemokraternas kongress kommit på att man glidit ifrån sin ideologi nu när man halkat runt på politikens permafrost i de senaste valen. Nu ska man med Juholt vid ratten försöka sig leta sig tillbaka till de vägar som leder till väljarnas förtroende och en framgångsrik politik. Här uppe i Umeå kommer våren några veckor senare. Men vi hoppas att vårförfallet inte blir alltför stort kring vårt Stadshus så att Lennart Holmlund kan åka med i Juholts buss och inte vara alltför åkrädd.

Då var det dags för finalen i årets upplaga av Melodifestivalen och nu gäller det att rätt låt väljs. Det har ju inte gått så bra för de svenska bidragen i internationella tävlingen de senaste åren. Vad detta beror på har många försökt förklara och teorierna har varit ungefär lika många som förstårsigpåarna. Förr året försökte jag mig på att jämföra finalisterna i det svenska startfältet med godis. Det gick ju sådär. Inte röstade ni efter mitt tycke. Kanske berodde det på att när det väl var dags för själva finalen så var allt lördagsgodis uppätet och ingen ville göra samma jämförelse som jag gjort. Så i år tänkte jag istället jämföra årets bidrag med drycker istället.

In the club – Danny

Det första och det sista bidraget i årets finalfälts är två Coladrycker. Vad väljer du, Dannys Pepsicola eller Eric Saades CocaCola? Eftersom de två bidragen påminner så mycket om varandra så riskerar de att konkurrera ut varandra. Personligen håller jag Dannys In the Club som den något sämre av de båda bidragen. Den upprepar sig och är enformig. Det hela påminner om när hamburgerhaket glömt fylla på med cola i automaten och det bara är första klunken som smakar Cola. Snyggt förpackat dock.

Betyg: 3

Spring för livet – Sara Varga

Den här låten är som friskt källvatten i sin enkla uppbyggnad och sin angelägna text. Sara sjunger väldigt bra och framförandet känns trovärdigt. Jag är tveksam att folk kommer att komma ihåg den på den internationella scenen. Svenska folket kommer att komma ihåg denna låt långt efter det att tävlingen är avgjord.

Betyg: 4

Oh my God! – the Moniker

Första gången jag hörde denna låt så svor jag högt hemma i soffan. Vad i helsicke hade Christer Björkman baxat upp på scenen? En hysterisk flintis som sjöng i falsett. Men jag har helt ändrat uppfattning. Denna låt tar sig ordentligt när man hört den några gånger, fräsch som en Ginger Ale med en citronskiva i. Och jag tror den har en stor chans även ute i Europa. Vi borde våga skicka denna!

Betyg: 5

7 Days and 7 Nights – Brolle

Jag gillar Brolle och hans sångröst. Men den här låten lyfter aldrig riktigt. Men kanske kan denna låt funka ute i Europa i alla fall? Normalt brukar vi skicka låtar med starka ABBA-influenser. Kanske skulle det funka med en låt med starka Elvis-influenser också? Jag vet inte. För mig är låten som äppeljuicen på ett lunchhak, en dryck jag gärna väljer men som jag sedan inte har så mycket minnesbilder av.

Betyg: 3

E det fel på mig – Linda Bengtzing

Om Sara Vargas låt är friskt källvatten så är Linda Bengtzings låt upptappad direkt från Östersunds vattenledningssystem. Jag har inget emot Linda och hennes energi på scenen. Hon är urduktig! Men låtval och text är på tok för lik det hon presenterat i tidigare tävlingar. Alla flickor, Jag ljuger så bra, hur svårt kan det va? Så trist, vilken fadd smak och vad surt som kommer efter!

Betyg: 1

Leaving Home – Nicke Borg

Om man inte tycker om denna låt så kan man alltid stänga av ljudet och titta på bilderna killen har över hela kroppen. När det gäller låten så får jag bita mig i tungan för att inte jämföra den med ett billigt rakvatten med hög alkoholhalt istället för en dryck. Men drycken jag väljer att jämföra med får bli Tequila, någon billigare sort med en röd sombreroformad kork i plast. Låten sticker inte ut åt något håll alls, varken bra eller dålig – snarare tvärtom.

Betyg: 3

Me and my drum – Swingfly

Även den här låten vinner på att lyssnas på flera gånger och för en gångs skull gillar jag en raplåt. Jag tror att denna låt kommer att leva länge efter melodifestivalen, lite som en Jaegermeister – aldrig riktigt inne men heller aldrig omodern.

Betyg: 3

I’m in love – Sanna Nielsen

Nu korkar regnbågsrörelsen upp den rosa champagnen och skålar och skrålar ikapp som barn på julafton. En härligt medryckande klassisk schlager med en suveränt duktig sångerska och mycket glitter och glamour, precis som schlagerns främsta beskyddare vill ha det. Se så! Fram med fjäderboan nu, darling!

Betyg: 5

The King – The Playtones

Tänk att det kan kännas så fräscht med något retro? För visst påminner denna låt om något så amerikanskt som iste? Jag kommer på mig själv gå omkring och nynnar på The King ibland. Glad och medryckande i all sin enkelhet.

Betyg: 4

Popular -  Eric Saade

Dags för den nästa colan och det här glaset smakar lite mer än Danny-Colan. Det är lite snyggare och fräschare helt enkelt. Jag är tveksam om att det här kommer att funka internationellt, Cola serveras på så många ställen, men det här helt klart en hit i Sverige.

Betyg: 4

Nu återstår det att se vilket bidrag som vi kommer att välja på lördag. Blir det ett bidrag som kommer att funka internationellt? Är det verkligen så viktigt med framgång i Europa egentligen? Det jag vet är att mitt favoritbidrag i årets startfält inte kommer att vinna. Jenny Silvers låt åkte ut i andra chansen. Så för mig kvittar det vilket bidrag vi skickar. Jag konstaterar att årets finalfält är hästlängder mycket bättre än fjolårets. Och det säger jag skål till!

Vi börjar med lite matematik:

5 x 90minuter = 7 timmar och 30 minuter. Så adderar du 2 timmar till och får 9 timmar och 30 minuter. Dessa nio timmar och trettio minuter klagas det otroligt mycket på, att sändningstiden är alldeles för lång och allt dras i långbänk, att allt var bättre förr när det klarades av på en kväll. Jag talar naturligtvis om melodifestivalen. Att tävlingen det blivit till flera deltävlingar, ett uppsamlingsheat och till sist en final retar gallfeber på många:

• Hur kan man låta så mycket sändningstid gå åt till att visa sån smörja?
• Hur kan vi skicka sånt skräp?
• Fel låt vann!
• Hur fasen var de klädda egentligen?
• Men den där låten har vi väl hört förr?
• Skandal!
• Visst sjöng hon väldigt falskt?

Det finns ingen hejd på vad folk klagar på. Men tänk om melodifestivalen vore ansedd som en sport? Hade det verkligen varit så populärt att klaga på det då? Dessutom är synpunkterna folk har på melodifestivalen i stort, något som man kan jämföra med när man ser en vanlig sändning av Vinterstudion. Det är nog sportfånarna inte så väldigt medvetna om.

Popssnöret behöver nu inte en hel vårvinter för att beta av 9 timmar och 30 minuter i sändningstid. 9timmar och 30minuter kallar han en helt vanlig lördag. Men glöm inte att lägga till det antal dagar som Vinterstudion sänds under en säsong. Här har du en verklig och sömnig långbänk och melodifestivalen ligger rejält i lä sett ur det perspektivet.

Det hela börjar tidig förmiddag när några experter och kåsörer sitter med programledaren och pratar om vilka chanser svenskarna har och det spekuleras i medaljer. Sedan sätter själva tävlandet igång och kommentatorerna börjar orera i sitt verkliga kompetensområde – att slå in öppna dörrar:

”Nu tappar Hellner” något som man tydligt ser i tv-rutan eftersom han ligger 15meter bakom alla andra.

”Det blir bom på Zidek” vilket också syns bra eftersom det blinkar till i rött vid hennes namn i grafiken.

”Kalla tar GULD!” vilket är en väldigt lämplig valör eftersom hon trots att är först över mållinjen.

Sedan, efter själva tävlingen, är det dags för expertpanelen tillsammans med programledaren att analysera den tävling de just sett. Här fyller de samma funktion som kvällspressens löpsedlar om succéer och skandaler. Det kan faktiskt vara lite kul att jämföra vad som sagts innan loppet med vad som sägs efteråt. Det brukar bli ungefär samma typ av mentala lappkast som när Christer Björkman ska bedöma hur vinnarlåtar kommer att stå sig i den internationella finalen.

Medan Vinterstudion väntar på att nästa sportevenemang så brukar man även hinna med ett sammandrag av den tävling man just sett, en slags motsvarighet till melodifestivalens snabbgenomgång.

Så fylls hela dagen med analyser, tävlingar, sammandrag, mer analyser, för att följas upp med nästa analys, tävling, analys och sammandrag. Så mals dagen igenom för att till sist avslutas av en sammanfattning av dagens sammanfattningar för dem som fortfarande inte fattat hur det gick, och Vinterstudion slutar lagom till 17:55 - då Sportspegeln börjar dråpligt nog.

Tro inte att vinterstudions deltagare kommer undan att bedömas när det gäller kläder. Allt gås igenom av kvällspressen, precis som melodifestivalens deltagare blir bledömda. Förra vinter-os blev svenskarna stickade mössor så populära att Sveriges alla garnbodar blev länsade på garn. I år är Popseländets olika cardigans som synas i sömmarna bokstavligt talat.

Och när det gäller folks kritik när det gäller melodifestivalen går också att översätta till händelser inom sportens värld:

• Hur kan man låta så mycket sändningstid gå åt till att visa sån smörja? Ja, den frågan har jag ställt mig många gånger
• Hur kan vi skicka sånt skräp? Kan vi inte släppa den frågan en gång för alla, precis som Tommy Salo gjorde med pucken den där gången i matchen mot Vitryssland?
• Fel låt vann! Ja, vi elsker dette landet.
• Hur fasen var de klädda egentligen? I ett dimmigt Oslo syns inte vitklädda svenskor.
• Men den där låten har vi väl hört förr? Ja, och visst är den monoton med sitt eviga Northug, Northug, Northug, Northug, Northug…..?
• Skandal! Visst var vi bra men alla andra var ännu bättre.
• Visst sjöng hon väldigt falskt? Jepp! När Anja Pärsson sjunger Svenska Nationalsången så skär sig kaffet i landets alla TV-kannor

Men det finns en liten sak som skiljer Melodifestivalen från Vinterstudion. Melodifestivalen har haft roligare rubriker på löpsedlarna. Aldrig har Popseländet bjudit på någon nakenchock, aldrig har Magdalena Forsberg fallit handlöst från scenen och aldrig någonsin har Christer Ulfbåges bröst växt i direktsändning.