Imorgon är det så dags för den engelska monarkin att rusta till bröllop. Prins William ska äntligen få äkta sin Kate Middleton. Ärligt talat så är jag inte så insatt i det brittiska kungahuset och har väl inte engagerat mig så mycket i det som komma skall i London imorgon. Jag är för att Sverige ska fortsätta som monarki. Det må vara förlegat i ett modernt samhälle, jag är ändå för att det ska bevaras. Alternativet republik är ännu mer kostsamt, ger större utrymme för korruption och erbjuder inte samma unicitet som en monark gör internationellt.

Nu är inte jag så vidare värst romantiskt lagd. Jag kommer inte att sitta klistrad vid TV:n för att följa hela spektaklet. Det är kul att de gifter sig och att England får ha det lite festligt med sitt kungahus för en gångs skull. De senaste åren har det mest varit sju sorger och åtta bedrövelser för Drottning Elisabeth och gänget. Det har varit festande, skilsmässor, skandaler, dödsolyckor och prinsar i nazistkostymer.

Jag kommer istället att försöka ha ögonen öppna för att spana in alla dessa hattar som kvinnorna brukar iföra sig i. Det brukar vara de mest fantastiska kreationer de har hittat på, storslagna, sobra, spretiga, oformliga, färgglada eller bara rätt och slätt konstiga.

Vår egen drottning brukar vara rätt stilsäker när hon väljer hattar. Hon passar väldigt bra i de stora sobra hattarna men gör sällan och aldrig bort sig när det gäller hattval. De flesta kommer nog att ta det säkra före det osäkra och välja en hatt av den sorten.

Sedan har vi de lite mer wild and crazy typerna av hattar. Här blir det genast svårare för bäraren av hatten att övertyga mig. Här är några exempel som vi kan komma att få se på det engelska bröllopet:

Wettexduken:

Här är en form av huvudbonad som är lite svår att definiera som en regelrätt hatt eller om det är en dukning till ett kafferep som gått fruktansvärt fel. Mitt i kreationen ligger en tygbit som en blöt trasa medan spetsen ligger ovanpå som ett tårtpapper som är på väg att blåsa bort. Ingen poängvinnare.

Murklan:

Denna svamptingesten är väldigt anskrämlig där den växer som en jättelik vårta över huvudet på bäraren och man undrar om man måste vara lika modig för att våga bära den som man måste vara för att våga ta av sig den. För då känner plötsligt alla igen bäraren. Huga!

Fjäderdiademet:

Det är egentligen inte en hatt men har börjat bli alltmer populärt alternativ till att bära hatt. Det är fler än Mette-Marit som på senare tid valt att bära ett oskyldigt kråkaschele fastnålat vid fontanellen, alla med samma bedrövliga resultat. Någonstans på vårt klot går det skator med rumpan bar, bara för att andra skator ska  få pynta hjässan. Det är väl inte så snällt, och inte heller snyggt.

Allt handlar ju om mode och vad som är modernt för stunden. Det som funkar vid ett bröllop ena året är helt ute nästa gång kyrkklockorna klämtar för ett ungt par. Visst finns det hattar som alltid kommer att fungera i alla lägen. Och samtidigt finns det hattmodeller som vi aldrig kommer få att se klä en kunglighet eller en inbjuden gäst på ett stort bröllop. Kanske det är synd, eller så är det kanske tur.

Bahytt:

Bahytten är en hattform som jag inte tror kommer att komma igen. Den har inte varit modern sedan den tid då TV-serien Lilla huset på prärien utspelar sig och skulle inte passa på till exempel vår statsministerfru. Det skulle bara se ut som om Filippa drabbats av vattenskalle och fastnat med huvudet i Solidens scen på Skansen.

Blommig hatt:

Skulle det inte vara lite trevligt med lite blommiga hattar utspridda i kyrkan? Kanske skulle det vara extra snyggt med blommiga hattar på männen? Povel Ramel hade några tjusiga hattar under sin karriär. Är det någon som har kvar mönstret?

Lantmannenkeps.

Personligen hade jag tyckt att det varit lite punkigt av vår kung ifall han skulle göra en senkommen tonårsrevolution och visat att han hellre hade velat bli en bonde, genom att bära en grön keps från Lantmännen på ett bröllop. Han skulle bli skitsnygg i den!

Hoppas att prins William och Kate får ett riktigt trevlig bröllop imorgon och att drottning Elisabeth är på sitt bästa partyhumör. All lycka och välgång för dem. Till alla engelsmän konstaterar vi:

KATE LOVES WILLY – KEEP THE HAT ON!

Det har pågått en längre tid nu, att leta efter vårtecken. Just att leta efter vårtecken är också ett slags vårtecken. Det börjar redan i februari när istapparna börjar bli allt längre och glänser alltmer i solskenet. Dagarna blir allt längre och man slipper trista becksvarta mörkret som december och januari så fullt av. Vid fågelborden kvittras det alltmer högljutt och snödrivorna blir allt mindre. Svanarna flyger i parformation över älvsdeltat och på åkrarna börjar tranorna ta plats. Kanske ser det lite kallt ut när de står där med sina smala bara ben nedtryckta i en snödriva.

På många gårdar och villatomter får solen hjälp med att töa bort de trista snödrivorna av gubbar som skottar ut snödrivorna och kastar snön ut på den blottlagda solvarma marken. Och det ger resultat. Men kan nästan se med blotta ögat hur snön tinar undan.

På alltfler köksbord står det små snapsglas med scillor och snödroppar som orkat sticka upp sin fägring ovan mark trots att det inte är så varmt i luften. Snart får de sällskap av påskliljor, vitsippor och tussilagos. Varje litet tecken på att det kommer en sommar tas vara på och skänker glädje från de små glasen som får tjäna som vaser på köksborden.

På parkeringarna rullas det däck in och ut ur garagen. Det är dags för sommardäck och det skruvas och pumpas och putsas i vild galopp. Kanske blir det lite skit under naglarna, men vad gör väl det? Det är inget man behöver stanna hemma för.

Ute på stan har en del sommardesperata personer börjat dyka upp endast iförda t-shirt och shorts trots att gemene man fortfarande kör med full vintermundering, täckjacka och stickad mössa. De sommardesperata människorna möts fortfarande av föraktfulla och kylslagna blickar av de välklädda. Än så är det långt till vår, tycks de tänka. Men en sak är säker. Det går åt rätt håll!

(melodi: Nu är glada julen slut)

Nu har hockeyn tagit slut, slut, slut

Och hela skiten kastas ut, ut, ut

Bort med varenda liten kork

Allt från Vikegård till Boork

Skönt, det vill jag lova!

Sporten saknar helt poäng, -äng, -äng

Dårar som ger varandra däng, däng, däng

Står där sen med tandlöst grin

I nåt hockeymagasin

Dumt, det vill jag lova!

Hockey är en vidrig sport, sport, sport

Äntligen så ska den bort, bort, bort

När SAIK loosat sin sista puck

Drar jag nu en lättnads suck

Skönt, det vill jag lova!

Maria har helt rätt. (Se länken till höger) Frukt är inte godis! Visst håller jag med om att frukt är väldigt gott men det kan aldrig, och kommer aldrig att vara godis. Det händer ibland att jag hellre väljer en banan eller ett äpple istället för en godis, speciellt nu under det senaste året då jag försökt att inte äta godis över huvud taget. Det har gått sisådär kan jag tycka. Men aldrig har jag tuggat på ett äpple och tänkt att nu så äter jag godis.

Uttrycket ’frukt är godis’ kan ha ödesdigra konsekvenser för dem som inte är så nogräknade i köket och kör på Kajsa Wargs’ Man tager vad man haver – stil. Tänk så äckligt det skulle ha blivit om en sådan person på 80-talet tänkt fritt när denne bjudit på fläskkotlett Hawaii, stekta fläskkotletter med ananasskiva som ostgratinerades i ugnen. Tänk er middagsgästernas miner om de hittat smälta skumbananer under den smälta osten.

Inte blir det bättre när förväxlingen blir åt andra hållet heller. Den som någon gång stått och hjälpt till vid en ’fiskdamm’ på någon tillställning har sett ansiktsuttrycken. Barnet slänger klädnypan som ska föreställa metkrok över planket och förväntansfullt väntat på att en godispåse ska nappa. Så rycker det i snöret och barnet drar upp sin fångst. En stor och tung godispåse har nappat, vilken lycka! Men snabbt förbyts det glada ansiktsuttrycket till ett förbryllat när barnet upptäcker att någon skitkärring stoppat ned en klementin för att fylla upp påsen. Barn vet att frukt inte är godis och sparar klementinen tills godiset är uppätet innan den kan komma på tal.

Så blanda inte ihop begreppen frukt och godis. Godis är godis och frukt är frukt.