Vad vore sommaren utan glass? Visst kan man äta glass året runt. Så länge det inte snöar inomhus så är det alltid gott med glass. Men det är ändå på sommaren som glass smakar som bäst. Jag är en glassoman av födsel och ohejdad vana. Under 16år jobbade jag till och med som glassgubbe, världens roligaste jobb. Så det har blivit en hel del glass genom åren. Och varför inte? Man blir glad av glass. I amerikanska filmer botas alltid hjärtesorg med en stor förpackning Ben&Jerry. Har ni tänkt på att glass är till och med bättre än religion? Tänk efter:

• Om du vigt ditt liv till glass så finns det grupper som hjälper dig. (Viktväktarna och andra lobbyorganisationer för vuxenanorexi)

• Du kan bevisa att glass finns. (Allt från reklam och frysboxar via fläckar på kläderna till några extra kilon på vågen)

• Det finns lagar som säger att glasstillverkare inte får ljuga (Livsmedelslagen går ju visserligen tyda på ett flexibelt sätt och är rätt efterklokt lagd)

• Du behöver inte vänta i över 2000år till nästa glass. (Till skillnad från Jesus&co så sprutas det ut glassnyheter i en strid ström från tillverkarna och gamla klassiker återintroduceras hela tiden. Personligen längtar jag efter Cherry Cool som tillverkades av tyska Schöller, körsbärsisglass med limesorbet, och såldes i Sverige under en period av Hemglass. Varför inte en återlansering av något seriöst glassbolag, kanske?)

• Ingen har blivit bränd på bål, hängd eller torterad på grund av sin kärlek till glass. (Straffet för kärlek till glass kan på sin höjd bli självspäkning)

• När du har en glass så knackar du inte på folks dörrar och försöker ge bort den. (Nej, du får köpa en egen glass.)

• Glass har aldrig startat stora krig. (Ett litet, litet krig kan jag gräva upp. I Sverige fanns det ett så kallat glasskrig 1993-1994 men det minns bara de som jobbade som glassgubbar under den tiden. Att det under den tiden fanns två rikstäckande glassbilar, Hemglass och Glassbilen, har folk sedan länge förträngt och majoriteten av svenskarna märkte inte ens av det kriget ens medan det ännu pågick)

• Glass talar inte om för dig hur du ska ha sex (Det skulle just se snyggt ut. ”Hej! Vad föredrar du? Storstrut eller Piggelin?”)

• Ingen försöker döda dig ifall du inte äter glass. (Inte ens Hemglass)

Ikväll slog det mig att jag sticker ut ur mängden och har en avvikande åsikt. (Sluta skratta pappa, jag vet att det egentligen inte är någon nyhet att jag är lite ”tvärsöver”) Ibland är det svårt att greppa att en del saker är så populära och varifrån populariteten kommer ifrån. Själv står jag på sidan om och betraktar företeelserna liten häpet och förundrat. Vad är det för saker som folk går igång på och orsakar hysteri eller blir så mytomspunnet, eller som i de grövsta fallen blir behandlade som nationalklenoder?

Att jag hackat på ishockey är ju inget nytt för er som läst min blogg tidigare. Hockey är stort i konungariket Sverige och folk blir som galna. I små fanatiska städer är det till och med slutsålt när deras lag går på is för första gången på säsongen för att se om de kan stå upprätta utan att ramla.

Visst tycker jag det är gulligt när morsans- och farsans hund jagar efter sina leksaker på köksgolvet. Men när ett helt gäng karlar jagar över en is för att få fatt på en liten gummibit så blir det i mina ögon mer än lovligt patetiskt. Det är som den gamla tanten sa när hon såg hockey för första gången:

”Nog är det väl ändå uselt med en hel hoper karlar och ingen lyckas få ihjäl råttan!”

När det blir sommar och TV-producenterna får för sig att anordna allsång så får allsångsledarna simultant dåndimpen och plockar med Peter Lundblads låt Ta mig till havet:

”Alla gillar ju Ta mig till havet!”

NEJ, SE SÅ FANKEN HELLER! *ryser* Jag ser gärna på allsångsprogrammen på TV. Det spelar ingen roll ifall det är från Skansen eller Liseberg. Båda programmen är lite småputtrigt trevliga och alltid är det någon artist med som man gillar. Men så fort det blir dags för Peter Lundblads ultrasliskiga låt så byter jag kanal direkt! Jag står bara inte ut att höra texten om det kärlekskranka gubbslemmet:

”Vi tar vägen mot stranden, vi som aldrig setts förr

Att du vågar gå med mig ifrån trängsel och vin”

Bara genom de två första textraderna så bör varje flicka börja vara på sin vakt. Att en kille är förvånad över att du följer med honom är den första varningsklockan. Och när karlkräket lite senare ylar ”Galen av längtan är jag!” är det dags att tänka på att ta sig därifrån. Jag har ett tips. Hissa upp kjolen och be honom dra ned byxorna. En tjej springer mycket fortare med kjolen upphissad än en kille med byxorna nere vid anklarna.

Vilket himla liv det har varit i pressen om våran lilla konungslighet den senaste tiden. Polarna i den närmre kretsen har haft möten med maffia-wannabe’s som i sin tur hävdat att de har bilder på kungen när han umgås med kaffeflickor. Vilken storm det har blivit i journalisternas kaffekoppar över detta. Det hela startade förra hösten när boken Den motvillige monarken, publicerades.

Men det verkar vara bara en journalistnyhet, en nyhet som endast journalister tycker är viktig. För sällan har folk jag frågat varit så likgiltig över debatten om kungens uppträdanden.Likgiltigheten är lika utbredd hos rojalister som hos republikaner. För inte ens republikaner verkar höja på ögonbrynet åt kungens påstådda beteende. Och skulle det visa sig att det som stått i tidningarna är sant, att kungen roat sig med kvinnliga kaffebönor, så verkar gemene man inte bry sig. Republikanerna kommer inte använda kaffeflickorna som argument när de debatterar monarkins existensberättigande.

Och visst är det väl så att även om man är född med så kallat blått blod i sina ådror, så är man inte automatiskt förskonad från dåligt omdöme. Detta borde inte komma som någon speciell överraskning journalisterna, när kungen redan tidigare lyckas med konststycken som att ge sig på Gro Harlem Bruntland i en tafflig debatt om det viktiga ämnet säljakt, och prejat undersåtar i Västeråsrondeller. Kaffeflickorna förändrar inget.

Debatten i media är helt enkelt en slags moralpanik inom journalistkåren och kommer inte att ha någon större påverkan hos den svenska monarkin på lång sikt. Folk orkar helt enkelt inte höja ögonbrynen över att kungen är som dem, med fel, brister och dåligt omdöme.

Om man var tvungen att avgå när det gäller dåligt omdöme, så finns det fler kandidater att välja på än bara kungen. Till exempel så borde man kräva att Kanal5’s kanalchef avgick. För det är helt enkelt dåligt omdöme att ge Filip & Fredrik, svensk televisions svar på Itchy&Scratchy, program efter program. På bästa sändningstid så gapar de och solar sig i glansen av sin egen förträfflighet. Även utanför tv-studion gapar de och visar upp sitt egna dåliga omdöme. Till exempel har de gett sig på Micke Leijnegard och hävdat att han gjort en blek insats som programledare för Mästarnas mästare. Enligt mig så gjorde Micke Leijnegard ett alldeles förträffligt jobb. Han var inte huvudpersonen, det var de tävlande. Tänk er hur det skulle bli om Filip & Fredrik skulle vara programledare. De skulle hela tiden vara med och tävla mot våra gamla mästare och allt skulle förfalla till en parodi. Så varför inte kräva programchefens avgång från Kanal5? För något sådant vill vi inte se!

Sedan skulle jag vilja spinna vidare på kungens kaffeflickor och kräva de manliga 60-talisternas gemensamma avgång. När de var unga och var ute och partade, så hände det sig på den tiden att det anordnades Miss wet t-shirt-tävlingar i varje hörn och sylta. Där stod de, lindrigt nyktra på grund av Norrlands Guld, med moppemusch och dimmig blick och kollade på de blöta brudarna. De blev så till sig i de vita tubsockorna och dreglet i deras mungipor torkade de av på sina servitörsjackors vadderade axelparti. Snacka om dåligt omdöme! Jag vet inte vad ni borde avgå ifrån, men gör avbön i alla fall är ni snälla! Och tänk att några av er till och med gick och blev journalister!