Stockholm kan ibland vara en enda stor stressfraktur. Det hetsiga tempot finns överallt, i trafiken, i arbetet och på tunnelbanan. Jag kan inte för mitt liv begripa vitsen med att springa nedför en rulltrappa med 30 meters fallhöjd för att hinna med tunnelbanetåget när det går ett till om bara tio minuter. Men för en Stockholmare är fråga om liv och död. Vi här uppe i norrland tar tio minuters väntan med ro för vi vet att på vissa håll kan dröja flera timmar mellan varje buss. På andra ställen är det tjugo år sedan bussen slutade gå och då är tio minuter en baggis i sammanhanget. Alternativet att stiga upp tio minuter tidigare är för en äkta Stockholmare inget alternativ. Jag skulle aldrig kunna leva med en sådan stress. Jag ger mig den på att om jag skulle drista mig  till att springa i en brant rulltrappa så skulle jag snubbla på de första trappstegen och rasa okontrollerat nedför resterande del av rulltrappan. När allt stannat upp längst ned och alla medmänniskor mejats ned av min kroppstyngd så skulle tystnaden brytas av en Stockholmare på sitt karaktäristiska nasala sätt utropa ”STRIKE!”

Annars är vår huvudstad en väldigt vacker stad. Och det finns tusen saker att upptäcka varje dag. Under helgen som var åkte jag ner till några bekanta och passade då på att återupptäcka några klassiska turistfällor. Jag började med att besöka Drottningholms Stottspark med Kina Slott. Vilket perfekt ställe att fototionera i parkerna kring slottet är. Innan jag visste ordet av så hade jag varit där i 3,5 timme och hunnit med att slåss med Japaner om fotoutrymmet när det var dags för vaktavlösning. Även om parkerna kring slottet i sig inte innehåller någon blomsterprakt så finns det  ändå mycket att fotografera. Fontäner, svanar, vitkindade gäss, gräsänder, ekar, hästkastanjer, lindar och statyer. Allt fastnade på bild. Längst bort från slottet uppe på en liten kulle fanns det en vacker staty föreställande två nakna killar. Min lilla teori är att det är Gustav V som beställt statyn och att den heter ”Kaffepojkarna”.

Ett annat trevligt ställe är Skansen. Kameran fick följa med även dit. Trots att vi gick där en hel dag så hann vi inte se allt. Det är ju hur mycket hus och stugor som helst där och i varje stuga står det en trevlig person i tidstypisk dräkt eller folkdräkt och kan verkligen allt om sitt hus. Lite extra intressant var huset som min kompis Anders mormor hade bott i fram till 1927. Jag är så imponerad över hur lågt i tak det var i vissa hus. Personer på 175cm kunde inte knappt upprätta. Tänk er då mig som är 190cm lång. Det skulle bli allt bra många flisor i flinten för mig när fontanellen mötte taket.

Vad är ett besök i sommarStockholm utan Gröna Lund? Jag kan säga att det hänt en hel del där sedan mitt senaste besök 1978. Borta är den gamla berg-och-dal-banan med gamla Opel Rekordliknande bilar. Nu har man tre olika helvetesmaskiner som går in i varandra, allt för att skrämma vettet åt hederligt folk. Jag försökte lära Stockholmarna uttrycket ”du jett ju bruk hove’!” utan större framgång. Med dödsförakt slängde de sig iväg i den ena helvetsmaskinen efter den andra. De åkte upp och ned och fram och tillbaka, slängdes hit och dit i en hiskelig fart. Jag såg förresten en flicka kräkas mot restaurang Kaskad, en händelse som såg ut som en tanke. Värst var nog ändå Extreme, en karusell som mest liknade en gigantisk stavmixer och som behandlade sina åkare som ’tjickren te pärmoset’. Jag hade lite dåligt samvete över att jag manade på Anders att åka den karusellen, speciellt eftersom jag själv behöll min värdighet och stannade tryggt kvar på backen. Kanske var jag lite avundsjuk på Anders som vunnit en gigantisk Toblerone på 2kg. Jäkla chokladslampa!