Jörgen Boman

Sysselsättning: Växelhäxa

Bloggar om: Om jordens alla underbara ting och företeelser. Jag lovar att försöka blogga om det högsta av högt och det allra lägsta av lågt

Född: Våren -70
Familj: Enastående. I min omedelbara närhet finns mamma och pappa + storebror och hans fru, och så lillasyster förstås
.
Bor: Obbola

Första minne: Jag kommer ihåg lastbilen som jag och min storebror fick åka med när vi flyttade från Kronovägen till Korpralsvägen. Året var 1972

Smultronställe: Att få sitta på altanen hemma hos mina föräldrar med en god bok eller ett korsord, eller att vara hemma hos min kusin i Holmsvattnet utanför Skellefteå och få umgås med hennes familj.

Avkoppling: En fika på stan men mina vänner, en ljudbok på lagom volym eller bakom ratten på min bil. Eller gå en promenad och ha kameran med.

Bästa egenskap: Jag är allt som oftast glad och försöker se humorn i tillvaron.

Sämsta egenskap: Jag har alldeles för stort tålamod.

Ogillar: Tidiga mornar och lingon i alla former

Senast sedda filmerna: De två senast sedda biofilmerna är Julia & Julie och Flickan som lekte med elden. Går alldels för sällan på bio.

Låten i lurarna just nu: Jag använder nästan aldrig lurar, men i bilstereon är det Jill Johnsson som varvas med Celine Dion och lite schlagers emellanåt.

Skrivs av

Visar inlägg från augusti 2011

Sångerskor och sångare - artister helt enkelt

 

Det brukar inte hända men igår kunde jag inte hålla emot. Jag har jobbat förmiddagsvecka, vilket min kropp har väldigt svårt för, och var så trött att jag lyckades slumra till framför TV:n under Doobidoo. I drömmen som direkt dök upp stod jag på scenen och sjöng Heaven’s on fire tillsammans med ingen annan än Sara Dawn Finer. Och det lät jääääävligt bra ska jag säga! ;) Och jag är glad att mitt undermedvetna valde en duettpartner som också hon gör sig bättre i bild stillastående än dansande.
 
Men tyvärr vaknade jag till alldeles för snabbt för jag har inget minne av applåder och standing ovations. Lite yrvaket så började jag sitta och fantisera på andra oväntade duettpartners som jag gärna skulle vilja se i Doobidoo. För det är det fina med Doobidoo. Där vågar man blanda och ge hej vilt bland artisterna, som den oförglömliga duetten mellan Clas Malmberg och Marlena Ernman när de framförde Time to say goodbye.
 
Jag har många olika idéer om vad som skulle vara kul att få höra och vad som borde kunna bli lyckat. Först och främst så skulle jag vilja ha upp Jeja Sundström, Sveriges bäst sjungande tant, upp på scenen tillsammans med Ken Ring. Jag har inte riktigt lyckats klura ut vilken sång de skulle framföra men kanske någon softare version av Warren G:s Prince Igor skulle funka. Det går att variera våra svenska artister i all oändlighet. Det är synd att det inte görs oftare.

Skyltar

 

Ibland blir skyltar som sätts upp i all välmening lite felriktade och ofrivilligt roliga. Uppmaningar blir lite svåra att följa och ibland vägrar man följa dem för det blir för knäppt helt enkelt.
På personaltoaletten på den gamla anrika matbutiken i Nockeby har man från ledningen satt upp följande skylt:
 
Jag förstår början på meddelandet. Ledningen är helt enkelt underdimensionerad (jag talar här om vattenledningen och inte butiksledningen) och att man vill undvika stopp. Men hur i hela friden vet man att man kommit halvvägs i att uträtta sina behov och att det är halvtidsvila och dags att spola undan? Det står också klart och tydligt att man inte får spola ned pappershanddukar. Men hur är det med de små gula pappersbitar som någon rivits loss från skyltens underkant?
 
Ett litet ord på fyra bokstäver kan ändra ett helt budskap. På kylskåpet på mitt jobb sitter en liten tavla där vi kan skriva upp saker som behövs köpas in till jobbet. Nu under sommaren har det varit lugnt med inköpsbehov till jobbet och Tanten har passat på att skriva trevliga meddelanden där istället. Men plötsligt så fick vi visst tydligen slut på rengöringsmedel. Och vips fick budskapet en helt ny innebörd:

Husvagn eller husbil?

 

Jag vet inte om det är den gyllene medelåldern som slagit till med full kraft hos mig, men jag har börjat funderat på det där med husvagn eller husbil. Var jag gång jag ser en husbil på vägen så börjar jag fantisera om hur det skulle vara att få glida iväg och upptäcka Sverige på egna villkor. Är husbilen en liten modell med sovalkov ovanpå taket så kan jag inte låta bli att sjunga ”lilla snigel akta dig”.
 
Men vad ska man välja egentligen om man mot förmodan skulle få råd med en husvagn eller en husbil? Båda har ju sina för- och nackdelar. Med en husvagn kan man enklare åka iväg och bygga upp ett basläger att återvända till varje kväll. Det är enklare att flänga runt med dragbilen mellan sevärdheterna. Men samtidigt så är det bökigt att dra en husvagn. Du får inte köra fortare än 80km/h och personligen tycker jag att det är ett nätt litet helvete att backa med husvagn.
 
Med en husbil så blir man lite av vägens riddare, höjd över all stress och jäkt. Och det är lättare att baxa ned en husbil till en sjö eller skogsglänta än med en husvagn. Men en husbil är dyrare i inköp, kostar mer att äga och serva och är mer opraktisk att ha som basläger när man tvingas lämna sin campingplats helt under dagen när man gör utflykter. Allt tål att tänkas på.
 
Och vilken modell ska man välja? Oavsett man väljer husbil eller husvagn så finns det en babbiljard olika modeller. Stora Nolia är en stor fördel när man är sugen på att titta på husvagnar och husbilar. Då är det så många nyfikna i farten samtidigt att man slipper ha en säljare i hasorna hela tiden. Man får kolla lite i sin egen takt. Idag hade jag min kusin och hennes karl, två vana husvagnsägare, med mig. Mycket testades och kollades, det klämdes och kändes och lite klokare blev jag. En sak är då säker. Ingen kommer någonsin få upp mig i en sovalkov. Upp går väl kanske bra. Men jag är rädd att nedfärden morgonen efter kommer både att vara okontrollerad och föga graciös.
 
En del husbilar har så höga sängar att man får ta sats och kuta ända från handskfacket för att ta sig upp. Kommer mina smalben tåla sådan behandling vid läggdags? Dubbelsäng eller enkelsängar, vilket är bäst egentligen? Och vad är det för stolle som designar duscharna i husbilar och husvagnar? I en Polarvagn var kabinen så trång att min kusins karl knappt tog sig in, och då ska ni veta att han är till råga på allt bara tre äpplen hög. Skulle jag drista mig till att krångla mig in i en sådan duschkabin så skulle det först och främst spruta plastdelar på oskyldiga medcampare. Sedan skulle jag strax därefter få senadrag så till den milda grad att campingvärden skulle få ringa efter en förlossningsläkare som kunde lägga ett kejsarsnitt över taket. När det inte går att göra en ordentlig dusch i husvagnen/husbilen, varför göra någon alls?