Det senaste året har varit rätt turbulent och jag har inte känt att jag hunnit med mig själv riktigt. Projekt som jag pratat länge om att genomföra har bara flyttats allt längre fram i tiden och min hobby att fota har inte heller blivit av. Och ni som läser min blogg har ju tydligt kunnat se att det har blivit allt längre mellan bloggarna.  Men nu gjorde jag till slut slag i saken. Jag tog ledigt onsdag, torsdag och fredag. Jag tog inte ledigt för att dra igång några storslagna projekt. Tapetsering av rum och kök får vänta till efter nyår, minst. Nej, den här ledigheten är för att komma ikapp mig själv.

Tre saker hade jag ändå satt upp att göra på min ledighet. Fotografera, se på film och plantera om de där stackars krukväxterna innan djurskyddsföreningen får en underavdelning som värnar mer om svärmorstungor än fikusar.

På torsdagen när jag vaknade så kände jag direkt att det var en perfekt dag för fotografering. En bild på en rönn som tappat alla blad med dignade av rönnbär skulle tas. Jag hade sett jättefina rönnar vid Djäkneboda när jag var på väg upp till kusin Anita för att fira hennes 50årsdag. Men det kanske var lite väl långt att sticka ända dit upp för att fotografera lite rönnbär. Jag styrde istället mot Degernäs. Men hur jag än svängde runt i by efter by så hittade jag inte den perfekta rönnen. Antingen hade den skrumpna fula blad kvar på sina grenar eller så stod den inne på en villa trädgård. I by efter by letade jag efter den perfekta rönnen men gav till sist upp och då hade jag kört cirka 15 mil. Men jag kände mig väldigt nöjd ändå. Jag hade fått köra bil som jag också tycker om och jag hade fått återse en massa trevliga byar. Degernäs, Röbäck, Skravelsjö, Klabböle, Sörfors, Överboda, Dalsjö, Rödtjärn, Brån, Västra Spöland, Gullbyn, Selet, Rödåsel, Djupbäck, Långviksvallen och Kassjö. Flera av dem har jag inte sett sedan jag jobbade som säljare på Hemglass. Västerbotten är vackert.

Vilket hysteriskt val av film det blev! ”Abraham Lincoln vs. Zombies”, en skräckis så dålig att det blev en komedi. Jag har aldrig riktigt förstått vad som är så himla läskigt med zombies. De rör sig i ultrarapid och till och med jag skulle kunna springa ifrån dem. Och vem kom på den ljusblå idén att göra gamle Abraham till actionhjälte? Gamle president Lincoln varierade mellan att hugga av zombiernas huvud med lie eller så sköt han dem i skallen. Tjopp tjopp pang pang!  Varje gång som en zombie sköts i skallen så såg den odöde oerhört förvånad ut innan han sjönk ihop, som om den tänkte ”Åh nej! Inte nu igen!” Ett passande fingerat citat på DVD-omslaget skulle vara:

”Hur många gånger skall man behöva dö innan man får ligga ned?!”

Zombien Arne 249år.

Jag ska inte berätta hur filmen slutar men så mycket kan jag säga att det presenteras en helt klart annorlunda idé om varför Abraham Lincoln blev skjuten på teatern.

Idag chockade jag mina krukväxter till sist genom att plantera om dem. Det var på verkligen på tiden! Jordsäcken och de nya krukorna köptes redan i februari men själva jobbet har inte blivit gjort. Nu fanns det knappt någon jord kvar i krukorna. Svärmorstungor måste vara överlevnadsexperter men de kan väl ändå inte överleva på damm allena? Sagt och gjort åkte så äntligen säcken med jord fram och från andra krukan till höger hördes ett förvånat ”vad skådar mitt norra kronblad”. Det är ett dynggöra att plantera om blommor även om det går rätt snabbt. Värst är att städa upp skräpet efteråt. Men det är skönt att det är gjort.

Nu är det lördag och det känns som om livsandarna börjar på återvända. Några stora projekt under min ledighet har inte dragits igång, precis som jag lovat mig själv. Det känns skönt att få komma ikapp sig själv och känna hur nyttigt det varit att få vara onyttig. Och äntligen har jag fått ihop en blogg också och det känns som det inte gör något att den egentligen inte handlar om någonting alls.

Uppdaterad: Saturday 13 October 2012 klockan 15:48