Jag tror det här är ganska typiskt och drabbar inte bara mig. Man har bestämt sig för ett specifikt klädesplagg när man åker in till stan, och det är då som man definitivt inte hittar det man vill ha. Antingen motsvarar det man hittar inte förväntningarna eller så finns det inte i rätt storlek. Detta hände mig i fredags när jag åkte in till stan. Nu på lördag har jag tagit på mig att fota ett bröllop och naturligtvis vill man vara snyggt klädd på ett bröllop. För ett tag sedan köpte jag en pikétröja som är riktigt snygg och jag fick för mig att det skulle bli snyggt med vita byxor till.
Tro nu inte att det fanns vita byxor i min storlek. Numera är det rätt lätt i övrigt att hitta kläder som passar. Utbudet av stora storlekar har blivit mycket bättre. Men vad skulle jag göra när min plan om vita byxor sprack. Jeans? Jodå, det finns snygga jeans och jag tror inte att jag skulle bli utskälld ifall jag skulle dyka upp i ett par snygga jeans. Men jag hade ju bestämt mig för vita byxor.
Expediten var hjälpsam och förstod mina tankebanor. Hans förslag var ett par chinos i orange. Jag stod redan i provhytten och testade ett par jeans när en hand med de orangefärgade byxorna stacks in i provhytten följt av ett:
- Prova de här också, de är rätt häftiga.
Skeptisk tog jag ändå och testade byxorna medan expediten fortsatte:
- Hoppas de passar. Det var den största storleken jag hade hemma.
Jodå, visst fick jag på mig på mig byxorna. Men de var så trånga att man kunde se vilken religion jag tillhör. Jag betraktade mig förfärat i provhyttens spegel och konstaterade att jag såg ut som en gigantisk ekivok morot.
- Passar de? Frågade expediten.
- NEJ! Svarade jag en aningens övertydligt.
Tankarna snurrade om vad jag skulle ha på mig på lördag. Så trist med jeans. Jag hann till och med tänka på att få gå med rumpan bar. Brorsan hade som förslag att de skulle ha ett nudistbröllop när de gifte sig, och när jag stod där i provhytten så tyckte jag att det var en lysande idé. Brorsans idé om nudistbröllop dök upp när han tröttnat efter några veckors ihärdigt diskuterande om vad de skulle ha på sig. Brorsan besinnade sig då han tänkte vidare hur det skulle bli på själva vigseln. Han insåg att det inte skulle vara någon höjdare att knäböja framför prästen. Och meningen ”tager du denna….” skulle bara bli förvirrande.
Så mina vita chinos blev till ett par snygga jeans till slut. Ibland blir det inte som man tänkt sig men det blev bra ändå. Och det är väl huvudsaken? Och som den kloka profeten Lotta Engberg sjunger:
- Kan man gifta sig i jeans om man bara svarar ”ja” kan väl inte resten va’ så viktigt?"
Senaste kommentarerna