- ”Alltså, om ni ser på den här stapeln. Det här gröna på visar det vi klarar av medan det här röda representerar det vi missar. Och det orangea visar det som faller mellan stolarna. Det här är inte acceptabelt och vi måste bli bättre! Vi måste alla kämpa. Vi är ett företag som satsar framåt och det ska ni vara glada för. Alternativet är att lägga ned. Och då blir ni av med jobben”
Känner ni igen argumenten? Med ett diagram kan man bevisa det mesta, allt beroende på vad man vill bevisa för den man presenterar diagrammet för. Det kan vara för att skapa en opinion för eller mot något, bevisa ett hälsoläge, eller motivera en strukturomvandling. Sedan beror mycket på kompetensen hos en företagsledning att kunna tyda det som printas ut från en dator. Varför blev det inte mera grönt på stapeln? Hur kan något falla mellan stolarna på ett företag?
Diagram och statistik används i en mängd olika andra sammanhang, till exempel inom vården och hos olika företag som gör opinionsmätningar.
Den som varit på 40årskontroll har fått göra en mängd tester som sedan sammanställs i ett diagram som Västerbottens Läns Landsting kallar för en stjärnprofil. Här ritar man ut i en stjärnform hur man ligger till hälsomässigt och här blir varje udd på stjärnan större ju bättre värdena visar. Det finns en udd för tobak, en för fysisk aktivitet, en för blodfetter/kolesterol, en för alkoholvanor, en för sockerbelastingsresultat (diabetes), en för vikten, en för matvanor, en för blodtryck och så till slut en udd för självskattad hälsa. (Här gäller det att hitta en kompromiss om hur du själv upplever att du mår kontra läkarvetenskapens förefattning om hur du mår)
Allt bygger på att man ska komma så nära ett idealvärde som möjligt. Detta material bygger på tabeller som ställts upp av läkarvetenskapen genom åren. Det är inget nytt sätt för vetenskapen att jobba på. Rasbiologerna som arbetade i Sverige i början på 1900talet med att mäta våra minoritetsgrupper använde snarlika tabeller om idealmänniskan, om än i helt andra syften.
Som vanligt är sådan statistik farlig i fel händer. Innebörden av akronymen BMI; body mass index, borde bytas till ”bör man ignorera” eftersom vården håller alltför hård tilltro till den. Visst, i mitt fall är det ett alarm om att jag behöver gå ned kraftigt i vikt. Men det är så många i min närhet, som ingen annan skulle komma på tanken att kalla för överviktig, ändå får det omdömet av vården. En släkting till mig drabbades för några år sedan av en kronisk tarmsjukdom. Diagnosen var svår att ställa för den gav tvetydiga signaler om två olika tarmsjukdomar med två olika behandlingssätt. Så vårdinsatsen drog ut på tiden och min släkting blev bara magrare och magrare. Ben och rumpa försvann i samband med vikten rasade. När personen var som magrast och tunnast så fattades ändå 6 kilo innan idealviktens nedre gräns var nådd, allt enligt personens BMI.
Inom politiken används också statistik i tid och otid. Det finns flera företag som mäter och presenterar opinionssiffror. På senare år har man mest riktat in sig på att visa hur lika de olika blocken ligger, vem som för stunden har övertaget i kampen om väljarna. Men varför skiljer det så ofta mellan de olika mätningsföretagens resultat? Varför är det borgerligas resultat alltid någon procentenhet bättre när de presenteras i nyhetsprogrammen på TV4 än i SVT:s nyhetsprogram.? Allt beror på hur undersökningen genomförs, vilka man frågar, hur många man frågar och självklart vilka frågor som ställs. När man på uppdrag av Republikanska föreningen gör en undersökning om att avskaffa monarkin så får man självklart ett annat svar än om det är rojalisterna som beställer en liknande undersökning.
Därför är det en gåta att man sätter så stark tilltro till statistik när det gäller att ta ett beslut. Speciellt när man bara som så ofta väljer att se resultatet och inte undersöker vad det är som gjort att man kommit dit.