Läser Aftonbladets hemsida nu på finaldagsmorgonen och sätter mitt kaffe i halsen. Enligt en profetia från 1100-talet blir nästa påve som nu ska utses den 112:e och sista. Sedan kommer Rom jämnas med marken och "den fruktansvärda domaren döma folket".

Tänk om något liknande händer i Friends Arena ikväll? Tänk om årets bidrag är en sådan jämntjock smet att ingen vinner? Christer Björkman avgår i förtid och ägnar resterande levnadsdagar åt treminutersmeditation och schlagerböner? Tänk om Edward af Silén blir vår sista schlagerpåve och "den fruktansvärda domaren" kommer döma folket för dess röster? Tur att Claes Malmberg, våregen schlagerbuddha finns med i startfältet, och att Carola uppträder som mellanakt! Det här börjar låta som ett upplägg för Dan Brown.

Var försiktig med vad du önskar dig, Jörgen! Förra året konstaterade jag att det var det spretigaste startfältet som Christer Björkman någonsin satt ihop. Vet inte om han ens läst min blogg, men i år är det raka motsatsen. Likformigt och så menlöst radiohitigt att man kan tro att Roger Nordin på RixFM MorgonZoo är den nya Bert Karlsson.

Att det är just de tio nedanstående låtarna som verkligen fick flest röster i år är rätt tveksamt eftersom många röster inte räknades. Under Andra Chansen sms-röstade jag tio gånger på Martin Rolinskys Modern Talking-pastich tio gånger under duellen. Inte en enda av dem räknades. En timme efter programmets slut fick jag tio svars-sms som konstaterade att röstningen var avslutad. I kvällstidningarna och på sociala medier som Facebook kommer det fram allt mer att det är många som haft samma problem att få sina röster registrerade. Det skulle kunna förklara den märkliga smet som är resultatet i årets startfält i finalen.

Varje år som jag kommenterat finalfältet i Melodifestivalen har jag jämfört bidragen med något. 2010 jämfördes bidragen med smågodis, 2011 med drycker och 2012 med snabbmat. I år blir det olika färdmedel.

Ulrik Munter – Tell the world I’m here

Årets roadtrip med bil. Låten får mig att tänka på I drove all night, som bland annat Celine Dion gjort en cover på, utan den dramaturgiska uppbyggnaden som behövs för att göra en låt intressant – speciellt när man bara har tre minuter på sig. Istället blir det lite som att komma E4 söderifrån och passera Hörnefors och med en axelryckning konstaterar att man snart är i Umeå.

Betyg: 2

David Lindgren – Skyline

Även om David sjunger om Skyline så är detta årets tunnelbana. Till och med dansarna illustrerar hur de knuffar sig fram, håller i sig under färd och hur de kliver av tunnelbanan utan bestående men eller klara minnesbilder

Betyg: 2

State of Drama – Falling

Jag fick lyssna på låten tre gånger i rad innan jag kom på denna låts färdmedel. Längdskidor på skåneslätten. Så händelsefattigt att man kommer att tänka på Anna Bergendahls låt This is my life – det hände inte så mycket där heller.  Perfekt planerad kisspaus.

Betyg: 1

Anton Ewald – Begging

Det är lite imponerande att han får sån höjd på luggen efter att ha haft en moppehjälm på sig på väg till arenan. En energirik låt likt en trimmad moppe och Anton har den bästa koreografin detta år.

Betyg: 3

Louise Hoffsten – Only dead fish follow the stream

Att segla uppför Fyrisån I Undervattensbåt, ungefär. Louise Hoffsten är en otrolig artist och sjunger bra. Men låten är en av de där radiohitarna som man glömmer så fort sista ackordet klickar av.

Betyg: 3

Ralf Gyllenhammar – Bed on fire

En kärlekskrank brandman sitter i sin brandbil på väg till en storbrand på Jysk centrallager.

Betyg: 3

Ravaillacz – En riktig jävla schlager

Här har verkligen samlastningen av färdtjänsten funkat. Bilen är fullastad, alla vet var de ska och jobbar mot ett gemensamt mål. Sedan verkar de ha riktigt kul under färden också. Schlagern är verkligen inte död ännu och med klurig text av Henrik Dorsin är låten lika mycket en raljans som en hyllning till gamla schlagern. I finalfältet är detta den låt som sticker ut mest och i överraskande positiv bemärkelse. Gubbarna rockar bokstavligen fett. Tommy Körberg själv må tycka att Svenska folket skulle vara idioter om denna låt skickas till stora ESC. Men var inte för säker, Tommy. Det kan mycket väl bli utanför arenan i Malmö som färdtjänsten stannar i maj och lyfter ur din rullator.

Betyg: 4,5

Sean Banan – Copacabanana

Det här är jobbigt. Det känns som om man inte kan klanka ned på Sean Banan utan att göra tusen barn deprimerade. Vem vill ha det på sitt samvete? Men det hela påminner om den röda tråden som dagisfröknar brukar tvinga barnen hålla i när de är ute och går. I det här fallet är den röda tråden 3 minuter lång.  Mitt betyg är kraftig uppskruvat med tanke på innovation och ”friskt” mod

Betyg: 1,5

Robin Stjernberg – You

Med ett märkligt och ständigt jojkande på ordet You som påminner om parningsljudet hos någon primat och så ett direkt primalskrik i sticket, så undrar jag om det inte är såhär det låter ibland när Skansenakvariets Jonas Wahlberg ordnar djurtransporter.

Betyg: 0,5

Yohio – Heartbreak Hotel

När det blir vardagsmat att åka Ufo så inbillar jag mig att det kommer vara ungefär såhär. Killen är duktig på att sjunga och låten är inte så intetsägande efter att ha lyssnat på den några gånger. Den känns både igenkänd och ny på samma gång. Jag gissar på att denna låt kommer att komma högt och varför inte vinna?

Betyg: 4

Kanske låter jag lite negativ när jag sätter betyg på årets låtar. Så negativ är jag inte egentligen. Det här är bara ett mellanår för Melodifestivalen, precis som 2010. Jag vill absolut inte tillbaka till den tid då Melodifestivalen bra hade en tävling. Allt var inte bättre förr, precis som Grete och Malou kan få klä skott för. Här är en video på deras bidrag Åh vilken sång från 1977. Låten lär ha kommit fyra

Hej allihopa! Jag vill börja med att be om ursäkt för det dröjt så länge mellan inläggen den senaste tiden. Anledningarna är många men främst beror det på att inspirationen inte varit på topp och att jag inte hunnit fixa Officepaketet på min nya dator. Min bärbara är inte så ofta i gång nuförtiden.

Men nu är det dags för Melodifestivalfinal i globen och då vet ni som följt min blogg sedan starten att jag får inspiration när det gäller schlagern, som det hette förr. Dags att sparka igång den gamla bärbara med andra ord.

Melodifestivalen 2012 är den mest spretiga som Christer Björkman någonsin mäktat med att skramla ihop. Aldrig förr har festivalen haft så många smakriktningar, genrer och skillnader i kvalitet. Och aldrig har bidragen riktat sig till så många olika åldersgrupper. Därför är det lite knepigt att sätta betyg på finalbidragen 2012. Varje gång som jag bloggat om finalbidragen så har jag försökt jämföra dem med olika saker.

2010 jämförde jag bidragen med olika typer av godis. Det gick sådär. Det vinnande bidraget This is my life med Anna Bergendahl jämförde jag med Pigall, en svårdefinierad chokladbit med snygg förpackning. Och det gick sådär även ute i Europa för att vara lite snäll. För första gången sedan det infördes semifinaler så missade Sverige att ta sig till finalen.

2011 jämförde jag bidragen med drycker. Det gick lite bättre för den Coladryck som jag utsåg Popular med Eric Saade att vara. Bidraget ledde under långa perioder under omröstningen och kom till slut på tredje plats. Riktigt bra jobbat! Coladrycker funkar alltid och det gäller att satsa på form och design. Vann gjorde en artificiellt sötad lågprisjuice från Azer…… Ascer…… Arrze….. från Baku, en stad som ligger långt öster ut.

Så då kvarstår frågan. Vad ska jag jämföra årets finalister med? Ska jag jämföra dem med grönsaker, eller bilar? Eller blir det bättre om jag jämför bidragen med husmanskost? Nej, eftersom jag inte är ett toppår för melodifestivalen så väljer jag att jämföra bidragen med snabbmat.

Euphoria – Loreen

Det här är den låt som jag tror vinner den svenska finalen i år. Den är väldigt snyggt genomförd och Loreen sjunger väldigt bra. Den har två konkurrenter inom samma genre men detta är den av de tre som håller bäst kvalitet. Detta är den mest perfekta Guacamolen som en tacobuffé kan ha

Betyg: 4

Mystery – Dead by April

Egentligen gillar jag låten och sången men growlingen är bara för bedrövlig. Jag gillar pizza och det kan slinka ned ett och annat skrovmål. Men jag skulle aldrig för mitt liv kunna tänka mig att beställa in en Calskrove, ett skrovmål inbakad i en calzone (finns på menyn i Skellefteå)

Betyg: 1

Soldiers – Ulrik Munther

Här är den lilla russinasken man fick när man var på utflykt när man var liten. Mer snacks än snabbmat. En låt för småtjejer som tröttnat på Pim-Pim

Betyg: 2

Shout it out – David Lindgren

Åter till tacobuffén. Här är det fortfarande snyggt serverat men det finns färre alternativ. David sjunger väldigt bra men låten blir lite väl monoton.

Betyg: 3

Why am I crying – Molly Sandén

Det här påminner om varmkorv. Det funkar helt okej tills man av någon oförklarig anledning halkar med fingret i ketchupen och korven glider ur näven och ned på bordsduken och smetar ned.

Betyg: 2

Mirakel – Björn Ranelid featuring Sara Li

Att detta bidrag röstades fram direkt till Globen är den starkaste markering som svenska folket gjort mot melodifestivalen sedan Ulf ”Sillstryparn” Dageby fick en mindre hit med låten Doin’ the omoralisk schlagerfestival på Alternativfestivalen som proggrörelsen anordnade på Storängsbotten, Stockholm 1975. Fin prosa bitvis men i övrigt är det flat line på denna, precis som de där pulversopporna man fick i lumpen på övningarna.

Betyg: 0

Why start a fire – Lisa Miskovsky

Det här är årets bästa bidrag om du frågar mig. En kycklingwrap med bara de fräschaste grönsakerna, lite färska örter och en smakrik kall sås som ändå inte tar över för mycket. Jag gillar arret som får mig att tänka på Kate Bush och det är väldigt snyggt framfört. Jag bryr mig inte ens om att gissa på vad Europa skulle tycka om den här låten. Den är så himla bra och jag kommer inte tröttna på den på mycket länge.

Betyg: 5

Amazing – Danny Saucedo

Åh nej! Inte tacos nu igen! Den insydda ljusshowen är rätt fräck och räddar den vid det här laget meningslösa anrättningen från en 1:a

Betyg: 2

Baby Doll – Top Cats

Den här låten får 50-talisterna att längta efter att få plocka fram Volvo Amazonen eller Opel Olympian och glida ned till gatugrillen och beställa en Parisare med extra mycket rostad lök.

Betyg: 3

Jag reser mig igen – Thorsten Flinck och Revolutionsorkeestern

”Hur kan man anlita den där knarkaren?” och liknande uttalanden har jag hört den senaste tiden. Jag har själv lite svårt för Snabbe Totte och undviker helst att se på hans framträdande. Men vi får inte glömma en sak. Det är en bra låt och Totte kan sjunga. En pizza dagen efter funkar hur bra som helst som snabbmat när man ska resa sig igen.

Betyg: 3

Vi börjar med lite matematik:

5 x 90minuter = 7 timmar och 30 minuter. Så adderar du 2 timmar till och får 9 timmar och 30 minuter. Dessa nio timmar och trettio minuter klagas det otroligt mycket på, att sändningstiden är alldeles för lång och allt dras i långbänk, att allt var bättre förr när det klarades av på en kväll. Jag talar naturligtvis om melodifestivalen. Att tävlingen det blivit till flera deltävlingar, ett uppsamlingsheat och till sist en final retar gallfeber på många:

• Hur kan man låta så mycket sändningstid gå åt till att visa sån smörja?
• Hur kan vi skicka sånt skräp?
• Fel låt vann!
• Hur fasen var de klädda egentligen?
• Men den där låten har vi väl hört förr?
• Skandal!
• Visst sjöng hon väldigt falskt?

Det finns ingen hejd på vad folk klagar på. Men tänk om melodifestivalen vore ansedd som en sport? Hade det verkligen varit så populärt att klaga på det då? Dessutom är synpunkterna folk har på melodifestivalen i stort, något som man kan jämföra med när man ser en vanlig sändning av Vinterstudion. Det är nog sportfånarna inte så väldigt medvetna om.

Popssnöret behöver nu inte en hel vårvinter för att beta av 9 timmar och 30 minuter i sändningstid. 9timmar och 30minuter kallar han en helt vanlig lördag. Men glöm inte att lägga till det antal dagar som Vinterstudion sänds under en säsong. Här har du en verklig och sömnig långbänk och melodifestivalen ligger rejält i lä sett ur det perspektivet.

Det hela börjar tidig förmiddag när några experter och kåsörer sitter med programledaren och pratar om vilka chanser svenskarna har och det spekuleras i medaljer. Sedan sätter själva tävlandet igång och kommentatorerna börjar orera i sitt verkliga kompetensområde – att slå in öppna dörrar:

”Nu tappar Hellner” något som man tydligt ser i tv-rutan eftersom han ligger 15meter bakom alla andra.

”Det blir bom på Zidek” vilket också syns bra eftersom det blinkar till i rött vid hennes namn i grafiken.

”Kalla tar GULD!” vilket är en väldigt lämplig valör eftersom hon trots att är först över mållinjen.

Sedan, efter själva tävlingen, är det dags för expertpanelen tillsammans med programledaren att analysera den tävling de just sett. Här fyller de samma funktion som kvällspressens löpsedlar om succéer och skandaler. Det kan faktiskt vara lite kul att jämföra vad som sagts innan loppet med vad som sägs efteråt. Det brukar bli ungefär samma typ av mentala lappkast som när Christer Björkman ska bedöma hur vinnarlåtar kommer att stå sig i den internationella finalen.

Medan Vinterstudion väntar på att nästa sportevenemang så brukar man även hinna med ett sammandrag av den tävling man just sett, en slags motsvarighet till melodifestivalens snabbgenomgång.

Så fylls hela dagen med analyser, tävlingar, sammandrag, mer analyser, för att följas upp med nästa analys, tävling, analys och sammandrag. Så mals dagen igenom för att till sist avslutas av en sammanfattning av dagens sammanfattningar för dem som fortfarande inte fattat hur det gick, och Vinterstudion slutar lagom till 17:55 - då Sportspegeln börjar dråpligt nog.

Tro inte att vinterstudions deltagare kommer undan att bedömas när det gäller kläder. Allt gås igenom av kvällspressen, precis som melodifestivalens deltagare blir bledömda. Förra vinter-os blev svenskarna stickade mössor så populära att Sveriges alla garnbodar blev länsade på garn. I år är Popseländets olika cardigans som synas i sömmarna bokstavligt talat.

Och när det gäller folks kritik när det gäller melodifestivalen går också att översätta till händelser inom sportens värld:

• Hur kan man låta så mycket sändningstid gå åt till att visa sån smörja? Ja, den frågan har jag ställt mig många gånger
• Hur kan vi skicka sånt skräp? Kan vi inte släppa den frågan en gång för alla, precis som Tommy Salo gjorde med pucken den där gången i matchen mot Vitryssland?
• Fel låt vann! Ja, vi elsker dette landet.
• Hur fasen var de klädda egentligen? I ett dimmigt Oslo syns inte vitklädda svenskor.
• Men den där låten har vi väl hört förr? Ja, och visst är den monoton med sitt eviga Northug, Northug, Northug, Northug, Northug…..?
• Skandal! Visst var vi bra men alla andra var ännu bättre.
• Visst sjöng hon väldigt falskt? Jepp! När Anja Pärsson sjunger Svenska Nationalsången så skär sig kaffet i landets alla TV-kannor

Men det finns en liten sak som skiljer Melodifestivalen från Vinterstudion. Melodifestivalen har haft roligare rubriker på löpsedlarna. Aldrig har Popseländet bjudit på någon nakenchock, aldrig har Magdalena Forsberg fallit handlöst från scenen och aldrig någonsin har Christer Ulfbåges bröst växt i direktsändning.