Josefin Isaksson

Sysselsättning: Kontorsråtta, nöjesreporter, krönikör och ledare för ungredaktionen. Allt  på Västerbottens-Kuriren.
Även känd som: Gin (med hårt G, och inte efter drycken).
Familj: Mamma, pappa och två äldre bröder. Och skilsmässokatt'n.
Född: 21 februari 1988.
Bor: På Haga i en härlig gammal lägenhet med knarriga trägolv.
Är: Stammis på OK/Q8, duktig på att sjunga med stängd mun och för det mesta rätt snäll.
Har: Många vinylskivor, några tatueringar och de bästa vännerna i hela världen.
Saknar: Pojkvän, tålamod och viljan att bli vuxen.
Intressen: Vänner och familj, skriva, hitta på rackartyg, musik (lyssna, spela, samla) och tantlurar.
Ser gärna på: Trailer Park Boys, Nollor och Nördar och Det lilla huset på prärien.
Lyssnar på: Punk, ska, oi! och rockabilly. Och mamma, så klart.
Musikfavoriter just nu: Discipline, Evil Conduct och Eva Eastwood.
Motto: "Att unna sig är A och O!"

 

Beundrare och haters kan
höra av sig till:

josefin.isaksson@vk.se

Josefin Isaksson

nöjesreporter

Om Josegam

Hej, hej.

Glider för tillfället runt i min lägenhet och lyssnar på en amerikansk radiostation som bara spelar rockabilly. Städar lite och så samtidigt. Försöker att inte avlida av tristess. Önskar att jag vore på Popfrågan på Pipes alternativt satt nedsjunken i en ljuvlig biofåtölj i stället.

Var på den där gyminstruktionen tidigare i dag, och det var ungefär som att betala tvåhundra spänn för att få lyssna på en kvinna som, i lite mer än en timme, tjatade om att jag har dålig hållning och gamnacke. Fast nu skojade jag allt. Lite. Instruktören på Medley var faktiskt hur skön och trevlig som helst, och det är ju inte hennes fel att jag ser ut som Quasimodo. Tror att det där kommer bli hur bra som helst i alla fall, och det var helt klart värt pengarna att få lära sig ordentligt hur man ska göra. Om en månad ska jag hugga tag i henne och visa hur stolt och icke-gamig jag minsann kan se ut.

 

Annons

Om stormarknadshäng och några boktips, kanske

Hej, hej.

Anton ringde mig tre minuter i fem och frågade om jag ville följa med på stormarknadshäng (det var länge sedan vi ägnade oss åt den typen av aktivitet nu), och det ville jag. Vi var dock hemma redan innan sex, för Anton skulle inte handla så mycket och verkade inte känna för att visa mig en massa märkliga livsmedel som han brukar, och själv blev jag så stressad och kom inte på så mycket som jag behövde handla hem. Det var dock trevligt i alla fall. Sedan jag kom hem till Haga igen har det inte hänt så värst mycket. Jag har tvättat, ätit paprika och tittat på Dr Snuggles på VHS, typ.

Nu har förresten Franck och Camille både idkat samlag och fått varandra. Boken är slut och jag är mer än nöjd. Fast jag visste i och för sig redan att det skulle sluta lyckligt. Såg ju filmen med morsan i höstas. Vet inte riktigt vad jag ska läsa nu, men det ordnar sig väl. Har ni några tips, månne?

Om två komiker i en reception

Hej, hej.

Precis innan morgonfikat för ungefär en timme sedan ramlade Måns Möller och Sean Banan (den där snubben som mest är känd för att säga ordet rumpa hela tiden) in på VK. Det var lite skumt att se dem sitta och flabba i receptionen på ens arbetsplats faktiskt. Försökte ta en paparazzimobilbild, men den blev inte så bra, så vi skippar den och jag är helt övertygad om att ni överlever ändå.

Det blev sent i går, för jag låg och läste och läste och läste och hoppades att huvudkaraktärerna i boken jag håller på med äntligen skulle ligga med varandra. I över fyrahundra sidor har jag väntat, för bövelen!  Till slut idkade de samlag, men klockan var över tolv innan de kom till skott och jag var nöjd. I morse klockan sex anlände jag ändå till Simhallen (eller okej, några minuter sen var jag kanske) där jag sprang mig grisskär i fyra och en halv kilometer. I morgon eftermiddag har jag bokat in tid för en instruktion i gymmet. Det var så länge sedan jag pysslade med fria vikter och sådant, och på den tiden hade jag alltid mitt ex Robert med mig som kunde det mesta om träning, så jag tror att det blir perfekt med en uppdatering och lite tips.

Om en mycket mystisk människa

Hej, hej.

Skrev en statusuppdatering på Facebook i dag innan mötet om att jag var hungrig och tänkte äta upp ungredaktionen så fort de pallrat sina ljuvliga kroppar till Västerslätt. Behövde dock inte äta någon, för mötet gick snabbt och jag hann hem innan hungern blev för svår.

Just nu ligger jag i sängen och tänkte försöka sova. Träningsväskan är packad och alarmet är ställt på tjugo över fem. Ack och ve, skjut mig och så vidare.

Så här såg jag förresten ut klockan halv två natten mot söndag. När jag var vaken men låtsades sova och tog kort på det, ni vet. Sköna bilder på en mycket mystisk människa! Ett måste i samlingen!

Om en festlig helg

Hej, hej.

Helgen var fin. Läste ni min krönika i lördagstidningen så vet ni att min fredagskväll började med en nykter förfest hemma hos Anna och Robert och cirka tusen brölande hårdrockare som drack öl ur ljuslyktor med stearin kvar i botten och headbangade framför Rock Band. Sedan knallade vi till Folkets Hus och jag och Anna kollade läget och sedan satte vi oss i pressrummet och jobbade lite. Runt halv elva var texten inskickad, så då blev det en öl för att fira. Fast nu ljuger jag. I själva verket drack jag tre öl och blev till och med lite lullig. Roligt som fan hade jag i alla fall, och jag träffade massa sköna läsare som kom fram och hälsade.
 
I lördags spenderade jag några ljuvliga timmar på stan tillsammans med Becker och Emelie. Sjöng klämmiga bitar i  den hundra mil långa kön på Systembolaget, inhandlade en matroshatt att ha till min sjömansklänning trots att jag ser ut som en idiot i den, fikade på Wayne’s och lyssnade på Beckers idé till en reklamfilm, som jag ärligt talat inte riktigt förstår men som var hysteriskt rolig just då i alla fall. Typ såhär:
- Först ser man ett gäng skelettliknande tjejer som liksom släpar sig fram mot en butik, och sedan kommer det en röst som säger: ”SIZE ZERO (och här gör Becker värsta explosionsljudet med munnen) - IF THE SHIT FITS, WEAR IT!”
 
På kvällen åkte jag, Becker och Emelie till Ålidhem för en stilla förfest med Lovisa och hennes kompis Arvid. Runt halv elva blev det Lucky 13 på Scharinska, och det var i vanlig ordning sjukt trevligt och Lil’ Camille and the Rattletones var fantastiska (älskar coola brudar på sång). Hade dock varit trött och lite seg hela dagen, så det blev hemgång för mig redan klockan ett när jag kände att jag hade dansat färdigt och knappt orkade stå på benen längre. Kom hem, drack O’boy och tog hundra kort på mig själv när jag låtsades sova (och nej, jag har ingen aning om varför jag gjorde det). Sedan var det tack och god natt.

Om när man äntligen ska få det rart

Hej, hej.

Mina horoskop i Expressen förra veckan var verkligen helt värdelösa, och jag förbannade silverräven Heikki Vesa och hans förmåga. Det stod mest att jag var rar och sund, att jag inte skulle vinna några pengar och att det skulle hända spännande saker på jobbet. Jag kan då meddela att jag inte var det minsta sund eller rar (åt som en gris, missade en morgonträning och var grinig mest hela tiden, typ), och på jobbet skulle jag vilja påstå att det var precis som vanligt. Nu börjar det dock ta sig! Lyssna på det här:
 
”Ditt tecken hör till dem som bör få det kärleksfullt. Rar romantik ska vara på väg och här finns bara plats för det kära. Romantiskt rart, det får du. Du kan komma att få ökad inkomst nu.”
 
Åh, jag blir i sanning barnsligt förtjust när Heikki Vesa säger att jag ska få det rart.

Om att I love that hair, long an' black

Hej, hej.

I helgen vankas det jobb på House of Metal, och det känns faktiskt hur roligt som helst. Det brukar krylla av fulla, sköna hårdrockare som vill prata med en, och sådant är ju, i de flesta fall, väldigt roligt och gör att man känner sig lite mindre ensam. Innan det är dags att börja jobba ska jag i alla fall förbi hemma hos Anna och Robert på förfest, fast nykter förstås, och det ska också bli skoj. Sitta och vråla och vara en salt kissekatt och sådär, ni vet.
 
När jag skickat in texten senare i kväll ska jag ägna resten av tiden åt att sjunga det vackraste jag kan för alla hårdrockare med långt, svart hår. Och allra helst för sådana som totalt saknar självdistans. Det blir den här biten:
 
 
 
I love that hair, long an' black
Hangin' down to the middle of your back
Don't cut it off whatever you do
I need it to run my fingers through

 
 
Lite märkligt kanske, eftersom jag inte alls är något fan av långhåriga karlar. Men det är ändå en dröm jag ruvar i mitt hjärta.

Om Alice och min traktorskräck

Hej, hej.

Känner mig fortfarande uppåt sedan biobesöket jag unnade mig i går. Gick och såg Alice i Underlandet i 3D tillsammans med Anna och Robert, Jessica och Danne och Jenny och Niklas, och det var så himla fint och trevligt trots att jag var sjuttionionde hjulet som vanligt. Filmen var ungefär som jag tänker mig att en syratripp är, men den var väldigt härlig och cool och helt otroligt underhållande.
 
När jag kom hem från Filmstaden vågade jag inte gå och handla, trots att jag behövde göra det, eftersom hela OK/Q8:s parkering kryllade av traktorer. Är så sjukt rädd för traktorer! Det har jag varit sedan jag var liten. Minns en sommar när jag var cirka fyra år gammal och en granne till oss skulle testa sin nya, röda jättetraktor precis där jag och grannungarna lekte och hur jag sprang och sprang och trodde att traktormannen inte såg mig och att jag skulle dö. Sedan ramlade jag och skrapade upp hela knäet och det kom BLOOOOD. Hur traumatiskt som helst! Sedan finns det även gammal hemmavideoinspelning från när jag är ett år gammal och vi är ute och leker i snön hela familjen, och mina bröder slåss om att få dra mig i en pulka. Sedan kommer traktorn för att ploga och då släpper bara mina bröder pulkan och springer i väg för att söka skydd. De skulle för övrigt fylla nio och sju år det året, de töntarna.  JAG KUNDE JU HA DÖTT!
 
Är alltså fortfarande rädd, eftersom jag inte tror att traktorförarna ser mig och att jag ska dö. Och jag vill verkligen, verkligen leva.

Bloggat från mobilen Har på mig min nya snuttepluttiga klänning...

Från mobilen

Har i dag på mig min nya snuttepluttiga klänning som jag beställt från Bubbleroom och matchar med en ljuvlig och exklusiv kulspruta från Candied Poison. Den göms dock rätt fort när det knallar in kunder här eftersom jag inte vill framstå som sinnessjuk.

Köpte väldigt många födelsedagspresenter till mig själv häromveckan faktiskt. Dessa är två av dem.

Om operation uppryckning

Hej, hej.

Har gått omkring och varit småförbannad sedan i fredags (och inte på grund av några datorer), och medan jag varit på mitt allra sämsta humör har min lägenhet förfallit och jag har inte orkat göra någonting alls. Bestämde mig i dag för att det var dags att bli mitt äckligt sprudlande glada jag igen, fick tillåtelse att flexa ut klockan två av mina rara arbetskamrater och påbörjade genast operation uppryckning. Knallade först in till stan och snyggade till luggen, drack kaffe och skvallrade med fina Sarah, och sedan gick jag till Microshop för att kolla på datorer. Hittade tyvärr ingen som kändes vidare intressant (eller kanske, måste fundera lite), så i stället vandrade jag vidare och provade kläder, bunkrade strumpbyxor och kikade på pennkjolsmönster och gardintyger, eftersom det börjar bli dags för den lilla syjuntan som jag och Sarah surrat så länge om. Sedan blev jag extremt kissnödig och gick hem med ihopknipta ben och städade, tvättade, diskade och fick andnöd av tristess. Men fint blev det, och lycklig och harmonisk är jag.

Visst kommer ni väl på Sarahs klubb i helgen, förresten? Lucky 13 firar ju två år för bövelen!

Äldre inlägg »