Josefin Sahlström, Göteborg

Att aldrig få chansen

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag längtar jag hem, längtar hem till umeå och hösten som jag är van vid. Längtar hem till kylören, vindpinade träd och gula löv. Längtar efter varm chocklad, frusna fingrar och kalla mackor. Längtar efter en massa saker som jag inte kommer att få, inte under hela denna höst. För jag ska ine åka hem. Jag ska stå ut, jag ska lära mig att bo någon annanstans, jag ska inte bara fly hem till tryggheten och familjen.

Ni ska dock inte tro att de är pest och pina att bo här. Jag trivs riktigt bra, annars skulle jag inte ha skrivit på för att stanna tills april. Man längtan finns ändå, vissa dagar hjärtskärande stark och andra dagar inte alls.

Var på universeum igår, såg hajen Herman, nemo-fiskar och gick i regnskogen. De var riktigt trevligt faktiskt, även om 90 procent av dom som var där precis hade lämnat blöjåren. Jag var dit med Emeli och Marie, båda två gick jag i mellanstadiet med och jag har inte träffat eller umgåtts med någon av dom på 10 år. Marie träffade jag på torget en dag och vi började prata, de visade sig att hon också flyttat hit, att hon bor bara 15 minuters promenad ifrån mig och att hon gärna ville ta upp kontakten igen.
Och så skulle Emeli komma och hälsa på henne nu i helgen så vi passade på att ses och sablar vad trevligt vi hade! Visst är vi oss lika, både i sättet och utseendet även om de hänt en del sen sist.
Men en tanke slog mig verkligen när vi satt där, mitt i våran 3 timmarslunch, i filmen ’populär musik från vittula’ så säger han i slutet ’Och här slutar de, den första tiden i våra liv, barndomen. Folk jag delade liv och vardag med, jag har ingen aning om vad dom gör längre’
Och de är så sant, Marie och Emeli som jag delade liv och vardag med, vi försvann ut ur varandras liv och först 10 år senare ses vi igen.
Vi pratade iaf gamla minnen, lärare, klasskamrater, discon och alla småkillar man var kär i. Och då märker man verkligen hur mycket som har hänt sen dess.

På tal om något helt annat, så fick jag de bekräftat i fredags igen, att jag inte kan och inte ska jobba med barn. De gör så ont i hjärtat när man vårdar barn, Barn som är sjuka, barn som aldrig kommer att få växa upp, barn som aldrig kommer att få chansen att skapa ett liv, barn som har hela livet framför sig men som aldrig kommer att få uppleva de. Då skär de i mitt hjärta, de skaver och gör ont, grusar sig lite i ögonen och jag tar en extra sekund till att andas i behandlingsrummet och jag är lite extra vänlig, lite extra serviceinriktad och lite extra snäll när jag träffar barnet.
Men å andra sidan, bland de finaste som finns är när ett barn, eller en vuxen, överlever. (vilket är nästan hela tiden) Och dom går hem och är så lyckliga som en människa bara kan bli. Då lever jag, då mår jag. Då vet jag att jag hamnat rätt.

Läste precis Nils Lundmarks blogg, och jag kan bara säga en sak; jag tänker också försöka.

Förlorad

Av , , Bli först att kommentera 0

Min underbara, vackra och mycket graciösa förkylning har kommit tillbaka. Vi spenderade hela veckan ihop och i torsdags kunde jag äntligen äntra Herr Sahlgrens imperium utan att smitta varenda levande varelse. Och i fredags, efter jobbet, så ringer Anna och skriker i mitt öra. Hon har fått ett stipendium!!! My pumpkin har fått ett stipendium, så hon sa till mig ’Jag skiter i dina ursäkter för att inte kunna dricka skumpa med mig ikväll, dom finns inte längre! Vi ska fira ikväll!!’
Och vi började fira, vi hade jättetrevligt hos Anna och åkte sen till Joannis och ungefär där någonstans gjorde min förkylning come back. Slemproduktionen i min hals ökade markant och min näsa slutade andas. Underbart.
Klockan 11 satt jag på vagnen hem. En timme senare sov jag som en gris i min säng.

Idag har jag inte gjort många knop. Bokat tvättid, hängt upp kläder, ätit fil och faktiskt varit på apoteket och inhandlat ett överlevnadskit.
Jag har även tagit ett moget beslut om att hoppa inflyttningsfesten jag är bjuden på ikväll, isället ska jag åka och hyra film och inta soffläge.

Utöver detta har jag endast ilandsproblem, som att min kappa behöver kemtvättas men jag inte tar mig tid att åka dit med den. Eller som att jag inte behövde handla annat än the när jag var på hemköp idag.

Anna berättade förresten något ganska roligt för mig igår.
Vi hade en patient hos oss för ett tag sen som låg ganska länge. En ung man som jag kom väldigt bra överens med och så åkte han vidare till en annan avdelning och de va inte mer med de. Men iaf så hade han varit och hälsat på en dag när anna jobbat och frågat efter mig, för att han ville tacka mig för god omvårdnad och stöttning och lite sånt. Och jag bev så glad! Sånt får en att vilja fortsätta inom vården.

Dags för filmhyra.

So long!

Om högt tryck

Av , , Bli först att kommentera 0

Min hals är ett sandpapper. Den producerar just nu en obehagligt stor mängd slem som jag gör allt för att bli av med.

David på mitt jobb är en riktig pärla. Jag ringde och sjukanmälde mig och han erbjuder sig att ha ta med sig slemlösande till mig. De är en riktig vän.

Mitt största problem är dock huvudvärken. Den sitter i pannan, koncentrerad till ögonen. Och trycket runt ögonen känns som om de är helt överjävligt högt.

Hur som helst.
Jag är sjuk.

Hejdå.

Om en sjutusans helg

Av , , 1 kommentar 0

Så kom äntligen tjejerna i fredags. Mina fina brudar.
Hur som helst så spenderade vi fredagen med att shoppa oss sönder och samman. Och jag erkänner, Anna har rätt om mig. Jag är en Carrie, jag har nu uppnått nivån av 30 par skor. herregud.
På kvällen var vi en bunt slagna hjältar som låg i min soffa och dog till den underbara filmen populär musik från vittula, den är sagolik!

Lördagen fortsatte i fredagens tecken; shoppandet. Hur kommer de sig att flickor älskar att dra sitt Visakort? Jag vet inte. Men roligt hade vi.

Så på lördagkväll gjorde jag min paradrätt i matlagning och vi drack en pava röö`tjuut och gjorde oss i ordning inför kvällen. Så dök grannarna upp, David och hans Anita och Micke och Joannis och min Fina Anna och riktigt kul hade vi!
Jag fick presenter och vi sjöng och dansade och tog kort och lyssnade på musik och skålade och pratade och allt sånt.

Så när vi skulle bege oss ut på krogen för att slå klackarna i taket så dyker tröttheten upp. Jag håller på att somna på vagnen och jag fryser och halsen gör ont och jag vill bara hem till sängen och en kopp te. Så vi avstyr de hela, de blir en kebab på vasagrillen och sen vagnen hem till en underbar säng.
Och vi somnade alla tre, jag emma och camilla, sked i min säng.

Idag har vi inte gjort många knop, städat lägenheten och packat och sett på sex and the city.

En liten anekdot om lördagskvällen måste bara berättas. Camilla hade köpt en flaska vitt vin som vi skulle öppna så hon ger den till Emma och säger ’öppna den så duschar jag så länge’ Emma gör sitt bästa för att öppna den, skruvar ner den där prylen ordentligt och allt sånt men korken sitter kvar. Så jag och emma tar varsitt stadigt tag, jag om flaskan och hon om öppnaren men korken sitter ändå kvar, efter ungefär 5 helhjärtade försök så sitter kroken fast ändå så camilla kommer till hjälp. Jag och emma håller i flaskan och camilla i öppnaren och korken åker upp och viner åker på golvet och jag åker in i kökshandtagen och emma räddar flaskan och Camilla tar kylskåpet med ryggen före. Herregud.

Vilket grötigt inlägg.
Nu ska jag inta horisontal-läge.

Bye.

Om tankar, beslutsångest och ågren

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var mitt år som 20åring över. Grattis-smsen dröser in och inatt när klockan passerat tolv och jag stod på en skummigt dansgolv på chalmers så skrek alla i kör GRATTIS!!! och hoppade på mig, vilket resulterade i en del av dom blåmärken jag har på min kropp just nu.
Men iaf så öppnade jag brevet ifrån mamma med hjärtan på och där i fanns en fint kort och en toksöt nyckelring från Kiruna, de är lite nostalgi för mig och mamma, Kiruna. Jag får alltid sms när hon är där, de står saker som ’Jag är i himmelriket!’ eller ’Jag äter palt med lingonsylt i ett kallt kiruna, sagolikt!’ Och jag sitter alltid i någon storstad minst 100 mil bort och bara drömmer om dom vita vidderna och palten.
Hur som helst så hade de kommit en brev från storebror också, finfina brorsan. Han gav mig skivan som jag sökt med ljus och lykta efter, Bruce Springsteen & the E street band, live konserten från london 1975. Om något är kärlek, så är de det!
Så, TACK!!! I love it!

Så, då kan man ju fråga sig vad jag gjorde på ett skummigt dansgolv på chalmers efter tolv inatt och de ska jag minnsann berätta för er.
Anna frågade tidigare i veckan om jag skulle med dit men då var jag präktiga Lisa och sa nej eftersom jag jobbade igårkväll, men så när frågan dök upp igen igår så gick präktiga lisa och la sig och party-petra kom fram så de blev ilfart hem, byta kläder, jordens snabbaste sminkning och taxi till Joannis, fast jag åt ett äpple i bilen, så Lisa va nog med på ett hörn iaf. Skumpartyt var dock en riktig hit, herregud! Vi dansade, sjöng, tvålade in varandra i skum, brottades i skummet och när vi väl kom därifrån så var de ingen av oss som var torr någonstans. Och då blev de ganska kallt när vi kom ut….

Så på vägen hem gjorde jag en riktig praktvurpa på asfalten så jag har finfina skrubbsår på axeln, knäet, handen och armbågen. Armbågen är desstutom svullen så jag trodde de var illa på riktigt först, men icket.

Så, nog om nöjen. Eller gårdagens nöje iaf…
Idag blir de jag och Anna nere på byn, handla lite, sen lite mat och snack hos mig. Alla tiders! Och imorrn kommer mian flickor, äntligen!

Dags att duscha bort skummet från mitt hår nu, skrubba bort alla bakterier från mina sår och göra ett helhjärtat försök till att se anständig ut.

Bruce, du är min gud!

Om galen sömn

Av , , 1 kommentar 0

Jag somnade på soffan klockan 9 igårkväll. Vaknade en timme senare och gick och la mig i sängen. Vaknade halv 10 imorse med en galen huvudvärk som fortfarande sitter i. Bakistrött eller påväg att bli sjuk? Jag hoppas på de första.

Var och fikade med Faster Anna igår på Botaniska. MYKCET vackert! Herregud, att jag aldrig varit där tidigare! Vi gick igenom japanska dalen, klippträdgården och genom skogar och mysiga planteringar. Jag måste dit igen, de bara är så.

Imorgon häder de, jag blir stora damen, 21 år. Kan man få skriva in i sitt CV att man överlevt 21 år?
Jag ska baka min pollykaka ikväll och bjuda på jobbet imorrn. Och jag och Anna ska umgås imorrnkväll, blir väl lite middag, massor med tjejsnack och prat och med 99 % säkerhet en hejdundrande efterrätt 🙂

Jobba kväll idag, jag har rejäl förkärlek till att jobba kväll. Att få sova ut, se morgonnyheterna, äta en lång frukost, duscha i en timme och sen bege sig till jobbet.
Hur som helst så upptäckte jag ett litet problem igår, jag har bara två täcken och vi ska sova tre stycken här hela helgen. Så jag måste bege ut och köpa ett täcke och eftersom att jag älskar hemtex och har rabatter där så blir de en tur dit på fredag när jag hämtat upp tjejerna.

En sista grej innan jag attackerar duschen.
Mamma, lektion nr 2. Nu vet du vad Btw betyder, så dags att ta nästa steg. Vad betyder 24/7? Fundera och fråga INTE Frida! ;D

Dags för duschen och allt sånt.

Over and out.

Om längtan

Av , , Bli först att kommentera 0

Den växer lite. Kommer i vågor. Dyker upp ibland och planterar planer och tankar i mitt huvud. De är hemlängtan jag pratar om. Längtan efter Umeå, efter att få handla på ett proppfullt Coop på fredagarna, längtan efter att få äta på max på nätterna, längtan efter att få impulsfika hos Erika, längtan efter att få sova i sin egen säng, längtan efter att få åka till stugan.
Längtan efter Umeå. Efter Lill-Umeå som jag har en så sann hatkärlek till att de just nu värker lite extra i bröstet.

Vad gör man då med längtan? Begraver den djupt inom sig så att den knappt känns? Beaktar den med avhållssamhet? Flyger med och längtar ännu mera?
Jag gör alltihop, fast helt beroende på situation.

Fick ett brev av mamma idag, de står grattis över hela kuvertet med röd penna och de är små hjärtan på. De står även på kurvetet att de inte får öppnas föränn på torsdag, dvs min födelsedag.
Jag blev nästan sentimental när jag såg de, de tårades lite. Faktiskt. Jag är blödig, jag erkänner.

Ang torsdag så känns de inte hemskt och ensamt längre.
De är min första födelsedag någonsin som jag inte blir väckt av att hela familjen som sjunger ’Ja må hon leva’, första födelsedagen någonsin som jag ska tillbringa ensam i min lägenhet, 120 mil ifrån de som jag kallar hemma.
Men på fredag kommer Emma och Camilla och ska stanna över helgen, de blir middag, shopping, dans, vin på balkongen och bakispizza i soffan. Jag längtar.

På tal om längtan så var jag och handlade idag, köpte bland annat ingredienserna för att baka en pollykaka tills på torsdag och jag längtade så mycket efter polly att jag blev tvungen att öppna den ena påsen och ta några, de är kärlek! 🙂

Förresten, Jag härmar Josefin Isaksson, hon är en mycket spexig kvinna som jag håller av varmt, men jag härmar henne ang rubriksättning, Shame on me.

På återseende.

Övertid deluxe

Av , , Bli först att kommentera 0

En vacker jobbhelg har nått sin mitten, eller ja, två tredjedelar till och med.
Kväll i fredags och jag och Lasse-Gurra sprag som stekta ägg på avdelningen. Idag åkte jag på övertid, rev av ett 15-timmars pass och står fortfarande på benen, otroligt nog.
Dock mycket lugnare idag, fast de är en nackdel när man jobbar många timmar, man blir så sjukligt trött när man sätter sig. Huga.

Nåväl, kväll imorrn och de ska jag överleva utan problem.
Tog btw, ett riktigt snyggt kort på Lasse-Gurra idag, han lindade ett tryckförband runt huvudet fast han hade håret rakt upp och satte sig sedan på en stol och var som han sa ’En riktigt cooling’. Åldersnoja månne?

Anyway.
Ingen fruktansvärd hemlängtan idag eller övriga helgen.
Längtar en aning efter höstdagar med sol, ute i stugan med lite blåst, vindpinade kinder och varm chocklad. Men istället får jag stå ut med 16 grader här i götet och sol på eftermiddagarna, poor me.

Annas bror fällde en mycket fin kommentar här om kvällen när vi stod i kön, han sa ’Åh, de var bättre förr!!! Eller, alternativt, de är sämre nu…’
Av någon anledningen så var de väldigt roligt just då, men de är inte lika roligt nu….

Plan måndag; sova som en gris, städa och tvätta. Samt ta en riktikgt långpromiss i Änggårdsbergen om knäna håller.

Well, hej btw.