Om Josefin

Om en hyllning

Av , , 1 kommentar 30

Men häj!

Det senaste inlägget, med bilden på mig när jag gör en krokig tummen upp bredvid Becker (som är en av alla mina bästisar), skickades in i panik samtidigt som jag satt och tryckte i mig sjuttioåtta Finn Crisp. Jag orkade inte skriva något mer eftersom mitt enda mål bara var att inte misslyckas med min utmaning redan andra dagen. Jag var helt enkelt tvungen att trycka in något innan midnatt. Men att det blev en bild på just Becker var i alla fall för att hon fyller halvfemtio i dag.

Varsågod, jag bjuppar på en hyllningsdikt:

Becker, Becker
rolig och smäcker
snygg och smart och allmänt läcker
I dag blir du gammal
ja, nästan som gatan
jag hoppas att du vet
att jag tycker om dig
som satan
Grattis på dagen, din uråldriga gnu
Ingen är så festlig och ljuvlig som du
 

Jag är precis hemkommen från en möhippa där vi firat min kompis Ylva (jämnårig med mig) som ska gifta sig om tre veckor. Hon har ett barn också. Tänk vad konstigt ändå, vi är ju barn själva, liksom.

Om en utmaning

Av , , Bli först att kommentera 11

Hej, hej!

Jag har blivit utmanad. Att blogga minst en gång om dagen. Av min klasskompis Lotta. Förloraren ska bjuda den andra på lunch. Det känns väl i ärlighetens namn inte direkt som att jag skulle dö om jag skulle bli skyldig henne en sextiofemspännslunch på VK (att det blir just där beror på att vi just nu gör vår tioveckorspraktik, jag på VK och hon på Folkbladet), men jag tycker att initiativet är bra. Jag vill ju blogga! Det är bara så svårt att komma till skott, och speciellt när det gått en lång tid sedan sist. Man vet liksom inte var man ska börja och prestationsångesten blir överjävlig. Men! Nu kör jag bara och tänker vara nöjd med det.

När jag stod i duschen för typ tre minuter sedan tänkte jag på hur irriterande det är att min familj består av sådana där allmänbildade jävlar som skrivit 2.0 på högskoleprovet och kan precis allt, medan jag är en sådan där person som är helt fruktansvärt dålig på till exempel matematik och gamla kungar och lägger helt meningslösa saker på minnet.

Exempel på saker som jag kommer ihåg:

1. Hur jag, när jag var yttepytteliten, höll pappa i handen medan vi gick uppför backen vid vårt hus på Bärnstensvägen på Carlshem och tänkte på att jag inte visste om det var Umeå som var ett land och Sverige en stad eller tvärtom.

2. Hur jag, när jag var yttepytteliten, men inte så liten som i första exemplet, stod i gillestugan och glodde på en tennisboll och tänkte ”exakt den här stunden ska jag komma ihåg bara för att ta reda på om jag kan komma ihåg den”.

Klipsk!

I morgon ska jag jobba på vk.se från åtta till fyra typ, så det börjar bli dags att sova. Tänka på refrängen och så vidare.
 

Om mitt barn (nästan)

Av , , 1 kommentar 45

Det här är inte mitt barn, men nästan.

Hela sommaren när jag jobbade på Gefle Dagblad och
därför bodde i Gävle lekte jag och pandabarnet varje dag.

När jag var barnvakt fick han både titta på tecknat på televisionsapparaten och
äta glass. Jag kan nämligen inte säga nej till honom.

Det är sant!

I dag fyller min klump, kömpis och brorson Axel två år. Han är världens bästa barn.
Jag älskar dig så, lilla gosboll och hjärtefröjd!

Om en basketboll i samma färg som en aubergine

Av , , Bli först att kommentera 17

Häj, häj!

Varannan fredag kan man läsa krönika signerad Josefinast Is-hacksson i Västerbottens-Kuriren. Varannan vecka sitter jag med ångesten från helveteshålet och har ingen aning om vad jag ska skriva om eftersom ämnena tog slut där runt 2006 ungefär. Men, på något mirakulöst sätt ordnar det sig alltid ändå, och det kommer det göra även den här gången. Synd bara att det inte var i kväll. Vad ska jag skriva om? Vad vill ni läsa om? Snälla, hjälp mig.

Helgen var i alla fall bra. I fredags kom Freja hit och vi drack ett par folköl, käkade chips och hade nå jävulskt roligt åt en av mina gamla porrtidningar från femtio- och sextiotalet. Den läbbiga filmen Sjätte sinnet visades på televisionsapparaten, så vi började så klart kolla på den och blev livrädda när det sedan plötsligt knackade på rutan ut mot balkongen. Ingen människa syntes till och jag skrek till och med av skräck (ja, det är sant). Det visade sig dock bara vara Adam som tagit en paus från sitt taxikörande, och det var ju en himla tur för honom att han gav sig till känna innan jag hann ringa polisen. Jag pysslar nämligen med sånt.

 

På lördagen vankades det bebishäng hos min kompis Ylva som fick världens finaste barn i början av juni. Den första bilden som föreställer mig, min slampiga urringning och Becker har jag snott av Bibban.

Bibban och lil’ baby Eyra.

Emelie, klumpen och Becker.

 

På kvällen drog Bibban, Becker och jag till Cover Club och dansade som om vi vore på finlandsfärjan 1992 (vi var i och för sig bara fyra år gamla då, men ni fattar). Ja, herregud…

Jag råkade halka i mina kassa skor (och ej på grund av fylla, ska tilläggas) på ett mycket förnedrande sätt och slog typ sönder mitt knä. Det är fortfarande i samma storlek som en basketboll, men i samma färg som en aubergine. Bibi höll förresten också på att halka. Vet ni varför? Jo, för att något äckel hade tömt snusslasken på golvet. Det är typ som att lägga ut ett bananskal där folk ska gå, fast på ett sätt som känns äckligare men lite mindre som en tecknad film.

 

Om att gräva

Av , , 2 kommentarer 22

Tänker ofta att jag ska ge bloggen mer av min ömma kärlek, men det slutar nästan alltid med att jag tantlurar på soffan, sitter som ett vinkeljärn i soffan och tittar på televisionsapparaten eller pratar med Johanna sjutton gånger i telefon i stället. Det är sant, vi pratar så ofta med varandra. Eller åtminstone fem gånger per dag. Och när vi inte pratar spelar vi Quizkampen mot varandra och tramsar i chatten.

Just nu är jag dessutom rätt upptagen med ett skolarbete. I tre veckor ska hela klassen ägna sig åt grävande journalistik. Vi har delats upp i par, en från press och en från radio, och jag och världens bästa Adam hamnade med varandra. Detta känns tåpp’n av flera olika anledningar. För det första har vi varit väldigt överens redan från början om vilka olika ämnen vi skulle vilja gräva i och sedan kunnat enas om ett. För det andra så kompletterar vi varandra bra (Adam är till exempel bäst i världen på att ringa tusen personer på kort tid, och jag är en jäkel på att snoka). För det tredje så är vi bra kompisar och orkar umgås från morgon till kväll. En lärdom från i dag, när vi jobbade från åtta på morgonen till halv sex på kvällen (eller eftermiddagen, eller whatever), är dock att jag ska ta med mig fika eller godis i morgon så att Adam slipper bli PMS-attackerad på eftermiddagen.

 

Helgen då. På fredagen kom Jonas, Adam, Perjus och Kolbjörn hem till mig för att käka pizza, dricka öl och spela Sega. Lite senare dök även Miio och Hanna upp, och jag och de två sistnämnda drog på Klubb Modärn på TC.

På lördagen tog jag ett tidigt tåg till Vännäs för att hälsa på den här ljuvliga kvinnan och hennes man:

 

Tillsammans brassade jag och morsan i väg på tre timmars loppande där jag bland annat hittade universums finaste salt- och pepparkar.

Och ett avskavt fruntimmer som springer med två hundar, typ.

Bra helg!

Om en less tjej

Av , , 3 kommentarer 26

Jobbar hemifrån med en skoluppgift i dag som egentligen är världens lättaste och inte alls speciellt tråkig, och ändå känns den rätt så jobbig.

När jag jobbar ”på riktigt” och har ett kontor att ringa från och en tidning i ryggen tycker jag att allt (ja, typ!) är intressant och så kan jag i princip ringa till vem som helst, när som helst och fråga vad som helst utan att känna mig det minsta nervös innan. Att hitta en person att intervjua är aldrig ett problem. Men när jag gör ett jobb i egenskap av journaliststudent blir det plötsligt väldigt gruvsamt att ringa främmande människor och myndigheter. Vad fan beror detta på?

Ja, kanske beror det på att vissa man pratar med är väldigt trevliga och tillmötesgående när man presenterar sig som journaliststudent, medan andra behandlar en som om man vore dum i huvudet. Pratade nyss med en snorkig presskommunikatör som verkade tro att jag föddes ur röven (vad nu det betyder) och fick mig att känna mig väldigt liten. Är väldigt less just nu, men fick i alla fall svar på mina frågor så nu ska jag bara skriva och skicka in texten så är allt frid och fröjd sen.

 

 

Om allt viktigt

Av , , 2 kommentarer 19

Göken lever och har hälsan, men har hela veckan varit upptagen med spännande saker som att se på Big Love halva nätterna (handlar typ om mormoner som ofta och gärna idkar samlag, och rekommenderas varmt), få världens finaste mugg i present av Freja, vara på after work med världens bästa och finaste före detta arbetskamrater från Västerbottens-Kurirens privatmarknad, tokredigera tidning om välfärd 2.0 i skolan, lyssna på en föreläsning om research med Stina Klüft från SVT och gnälla över att Publicistklubbens debatt om politikerbloggarna med huvudpersonen Lennart Holmlund blev inställd

Mer då?

Freja vet precis vad en tjäj vill ha!
 

Jag och Miio tog en paus från redigerandet i tisdags så
att jag fick fotografera hennes grymt snygga tröja.

Adam hade bästa gåbortstass’n på sig i dag.

Kolbjörn och Freja var siamesiska tvillingar i går.

Jag, Freja och Maria tog en promenad till Kolerakyrkogården och
planerade vårt nya radioprogram som börjar sändas på onsdag.

Har även hunnit försova mig rätt ordentligt i veckan, vilket hände så sent som i morse. Väcktes kvart över åtta av att bilpoolschaufför M. Perjus ringde och sa att de väntade på mig utanför min dörr. Vi börjar halv nio på morgonen och till Strömbäck är det ju en bit, så jag spydde på livet och fick dra på mig samma kläder som i går, acceptera att gå i skolan en hel dag med gårdagens halvt bortskavda eyeliner och skämmas över att lukta som en bajamaja på Åsele marknad en solig sommardag.

I kväll följde jag med Freja till en föreläsning om posttraumatiskt stressyndrom på Rädda barnen. Jag ska följa en person i flera månaders tid och dokumentera hens liv, och efter kvällens föreläsning lärde jag mig en massa bra grejer om bemötande och så vidare som kan vara bra att kunna. Sedan jag kom hem har jag… testat olika frisyrer framför badrumsspegeln som om jag vore en tonårssnoris. Detta liv, dessa kontraster, alltså.

Om en jäkla gök

Av , , Bli först att kommentera 22

Häj!

Känner mig lite lätt bekymrad efter kvällens tantlur, eftersom villkoret att jag skulle få unna mig den var att jag sedan skulle diska och skriva en slags ledare till tematidningen om välfärd som vi just nu håller på med i skolan. Jag har inte gjort någonting alls mer än att slita mitt hår på grund av den där texten (kan verkligen inte komma på något, det står helt still) och titta på televisionsapparaten. Jo, jag kokade två ägg också för att äta till frukost i morgon bitti, men råkade äta upp dem på en gång i stället.

Min lördag blev helt fantastisk, och här kommer en beskrivning av den ba sådär rätt upp och ner:

Beckers flytt var färdig på två timmar och efteråt firade vi att vi är amäjsing genom att dela på de största pizzorna jag sett i hela mitt liv.

Några timmar senare blev jag och Hanna hämtade av Lovisa i hennes bil Carina. Under en blixtvisit till Ica Maxi hamnade Carina i koma en stund och i klänning och klackar fick jag och Hanna knuffa igång henne igen innan vi kunde brassa vidare hem till Lovisa i Mellansvartbäck där det vankades paltmiddag. Det var så gott och jag blev så mätt att jag fick andningssvårigheter och var tvungen att gå femton varv runt köksön för att klumpen i magen skulle sjunka ner lite.

Kvart över åtta, och försenad till min egen förfest, ramlade jag in i trapphuset hemma där Bibi, Becker, Sandra och Camilla redan väntade. Vi firade återigen Beckers flytt, men nu genom att dricka alkohol och skråla till Madonna. Efter ett tag kom min nyinflyttade snygga och trevliga granne och ringde på och bjöd över oss till henne och hennes killes fest i lägenheten mittemot min. Väldigt kul att gå på fest någon annanstans, tyckte vi! Sedan drog vi på Schlagerklubben där man aldrig känner en käft och fuldansade, var helt kokobäng och hade världens roligaste utekväll. Den här göken hade förresten så roligt att hon vägrade gå hem när hennes kompisar skulle göra det, och stannade i stället kvar helt själv i tjugo minuter och dansade till typ Carola och all annan dynga som spelades. Men kul var det.

 

Och så var det med det.

Om ett vinkeljärn och tre klämmiga bitar

Av , , Bli först att kommentera 20

Häj!

Efter flera timmars skrivande, sittandes som ett vinkeljärn i soffan, har jag insett att jag verkligen borde införskaffa en ordentlig datastol. Men fan, jag vill inte! Jag kan bara inte förpesta mitt hem på det sättet, det går inte. Får helt enkelt härda ut och i stället rocka mitt nya Quasimodoutseende.

I morgon ska jag hjälpa Becker att flytta och förutom det även äta palt i Mellansvartbäck och dricka flyttöl och sjunga flyttkaraoke. Därför känns det som att det är dags att börja tänka på refrängen, men lämnar er i natten med tre klämmiga bitar. Rekommenderar framförallt den med The Farmer Boys.