God morgon!

Jag vet fortfarande inte riktigt vad som händer ikväll, men eftersom att det förmodligen innefattar okristligheter och jag är ett barn i ytterligare två månader, bör jag inte skriva om det.

Istället kan jag ju först berätta om det kulturella evenemanget som jag var på i torsdags på Dansens Hus i Stockholm. Det var Cirkus Cirkör och någon dansk teater som hade satt upp en föreställning av Havsfrun (den läbbigare versionen av Den lilla sjöjungfrun, ni vet), och det var en riktigt trevlig föreställning faktiskt! Mycket klängande i rep och hoppandes på studsmattor och sånt där som ger mig smärre hjärtinfarkter. Tänkte hela tiden på att Mallan-Brallan från ungredaktionen och andra akrobatiska och dansanta själar i min närhet hade uppskattat den ännu mer, och att även de förtjänar att se den. Jag tycker ofta att det är väldigt kul att gå och se pjäser, och de allra flesta gångerna är jag i extas efteråt, men ibland visar det sig ju även vara någon pretentiös jävla dynga man betalat för, tyvärr. Som för några veckor sedan när jag, Disa och Ylva såg Veronika bestämmer sig för att dö och vi kom ut ur Sagateatern helt chockade över hur sanslöst värdelös den var. Trots det så fick jag boken med samma titel av Disa i julklapp, och denna läste jag under mina båda flygturer till och från Stockholm, och den var faktiskt riktigt intressant. Handlingen blev inte lika tunn, och det var inte hälften så pinsamt att läsa om hur huvudpersonen Veronika rastade snigeln, som det var att se en skådespelerska från Skellefteå (tror att hon är därifrån, i alla fall) göra det på scenen.

Igår satt en kvinna i min närhet som inte vill nämnas vid namn och sa följande:
? Känner aldrig ni att ni är lite psycho sådär? Ibland när jag är ute och kör bil och ser en kvinna med rullator kan jag bara tänka ?akta dig kärring så jag inte klipper benen av dig?!

Jag har börjat lyssna på musik överallt nu sedan mp3-spelaren kom in i mitt liv, typ när jag borstar tänderna och gör min morgontoalett, haha. I <3 it!
Nu ska jag städa och sedan laga middag.

Gött nytt (som man säger i Värmland)!

Howdy cowboys!

Snön öser ner över Stockholm och den lägger sig över mitt hårsprayshårda hår som gigantiska mjällflingor. Som tur är befinner jag mig ju som ni kanske förstår äntligen hemma hos farsan igen och tänkte blogga lite.

Har inte sett några roliga kändisar idag, och inte heller den roliga lodisen, men jag har i alla fall gjort några trevliga inköp. Bland annat har jag köpt en försenad julklapp som jag tyvärr inte kan skriva om, men jag har även köpt ett ska-rutigt (schackrutigt, alltså) bälte till mig själv. Ångrar mig som fan att jag inte köpte ett par knästrumpor med körsbär på, men i morgon kommer dessa vara glömda antar jag. Shit the same, som Elin i Fucking Åmål skulle ha sagt.

Har idag tänkt väldigt mycket på hur coola och underbara kompisar jag har, och även diskuterat dessa med farsan. Typ min vän Ylva som har världens krulligaste hår och en lika krullig pudel. Hon är kristen, bär reflexskärp och köper alltid choklad i skolan på fredagar. Svartina som är en så kallad sunkpunkare som har tuppkam och dricker mäsk, men läser till arkeolog. Höken som är Umeås sjukaste och roligaste kock, Sofia som kan gå fram till tjejer och säga att de ser ut som mörtar, Per Johan som äter val till middag med jämna mellanrum, Robert som har tävlat i bugg, Bibi som alltid skriker högt och jävligt och Disa som är totalt jävla galen. Och så vidare, och så vidare...
I <3 egenheter och människor som är out of character!

Ikväll ska vi dra på något kulturevenemang och efter det är i princip min vistelse här över, eftersom att jag åker hem med flyget i morgon.

Hej!

Tevens högtalare pumpar ut en jazzigare version av någon av Nanne Grönvalls själlösa schlagerdängor, och jag har just kommit hem från Solvalla. När min arma far igår föreslog att vi skulle dra på trav blev jag råpeppad, dels eftersom att jag aldrig sett hästar kuta runt förut, och dels för att jag genom Robert har hört att det är på trav som Sveriges alla kufar samlas och blir runda under fötterna. Till min stora förtret så var det ganska glest med folk, åtminstone i den byggnad där vi höll till, men jag såg några roliga karaktärer.
Bland annat:
- En blonderad man med överkammad flint och fleecetröja i grälla färger á la tidigt 90-tal.

- Tvillingarna Mink klädda i varsin gigantisk päls och med tillhörande halsduk gjord av räv (tassarna hängde fan kvar), dessutom med klumpig mascara och ljusrosa läppstift. När jag berättade om dessa för norrbaggen Per Johan över msn sa han bara: - Haha, twins wearing the same clothes are quite lame!?
Agree! säger jag. Extra lamt är det att ha ett kadaver hängandes runt sin fläskiga hals.

Dessa karaktärer vill jag skriva böcker om, typ om deras vardagliga liv och dylikt.

Spelade bara på Dagens Dubbel, men fick bara ett rätt, så det blev inga pengar för mig. Arifant sprang precis som jag ville, men hästen Inlines (skitlöjligt namn) i det andra loppet tog hem segern, och honom hade inte jag gissat på. Jag skulle inte ha något emot att ha honom på frukostmackan, för övrigt.
När jag satt och blickade ut över travbanan tänkte jag på hur drygt det måste vara att vara kusk, typ sitta i en konstig ställning och få stenskott på kronjuvelerna.

Pssst, förresten; jag såg en skitrolig restaurang när vi åkte taxi hem. Den hette "Mustaschen - grekisk grotta och grill" Hahahahaha!

Snart får jag träffa mina kära Umeåbor igen! Ska bli underbart! Saknar Robert jättemycket.
Tatá!

Tjabens!

Det är sent som fan, men mitt dåliga samvete tvingar mig att sitta kvar och skriva ett litet inlägg i bloggen.

Dagen har varit ljuvlig, och den har spenderats med pappelipapp inne i centrum där jag köpte två skivor med Dropkick Murphys och en med Social Distortion. Vi gick även och fikade, och det var mysigt som attsingen. Bäst av allt var dock inte det, utan en jätterolig uteliggare som stod längs drottninggatan. Faktumet att han inte har ett hem är ju fruktansvärt, men det var så underbart att han såg ut som Kenta i Mods-triologin, samt spelade munspel utan att faktiskt kunna spela en enda ton samt att han dansade spexigt till sina melodier. Han var så jävla skön, och om jag vågar ska jag fråga om jag får ta ett kort på honom att lägga upp i min älskade blogg. Har även roat mig med att bli level 45 i World of Warcraft (riktigt nära level 46 också, faktiskt) + att pappa och Anna har haft gäster.

Förresten så har jag fått en beundrare (tror jag) i Tjeckien nu som hade skickat ett mail till mig på josefin.ung@vk.se (feel free att maila ni andra också) - så jäkla mäktigt.
Nu är jag lycklig och ska sova.

Godnatt, kissekatt!

Good evening, humans!

Är hemma hos pappa och hans hjärtevän Anna på Södermalm och pimplar i mig kaffe och tjockar i mig glass. Tog givetvis med mig World of Warcraft även till storstan för att slippa behöva klättra på väggarna och grö rötter framför teven, och spelet är nu installerat på Annas dator. Sweet!

Lovade ju att förtälja om alla kändisar som jag har sett, och jag har fram till nu hunnit se:
1. Tobbe Trollkarl. Vet knappt vem karlsloken är, men jag tror att han är programledare på Tv4. För övrigt var det en snorunge som upplyste mig om att det var just magic Tobbe, och samma unge satt sedan framför mig i planet och luktade tre veckor gammal, välfylld blöja.

2. Maud Olofsson. Trots att hon låter som en hetsig och kacklig hönsmamma, betedde hon sig som en ko och satt lugnt kvar och väntade istället för att köa som en idiot. Det märks att hon är norrlänning - creds för det.

3. Gert Fylking. Herr Grottgurgel i egen hög person. Hans rosa overall lyste med sin frånvaro, tyvärr.

Nu ska jag spela tills fingrarna blöder. So long! Adieu! Farewell!

Stockholm idag, wooohoo! Lyssnar på Dropkick Murphys och flänger runt som det åbäke jag är, eftersom att jag inte har packat klart trots att jag hade hela dagen på mig igår. Istället för att packa kom Rödtoppen och sin nya bästa kompis Playstation (ja, spelet, det är inte en människa som faktiskt kallas för Playstation), och även Sofia. Vi spelade något musikspel som faktiskt var riktigt kul, Buzz tror jag att det hette. Jag är inte tillräckligt mycket av en trendy wanker för att kunna skriva saker som tv-spel, själv äger jag bara ett old school Sega, men det är också coolt.

Efter att de pallrat sina söta stjärtar hemåt slaktade jag troll, vargar och spindlar i World of Warcraft med min norrman Per Johan, och det var skoj som vanligt. Han är typ den roligaste mannen i mitt liv och vi har väldigt lika humor. I alla fall så var jag uppe till halv sex i morse, och det är fan inte hälsosamt. Någon får gärna slänga in mig på ett behandlingshem snart för mitt beroende, och då skulle det även vara skönt att få min Ringaren-i-Notre-Dame-rygg uträtad på samma gång.

Visst är jag den sista människan i universum som inte äger en mp3-spelare? Nu gör jag visserligen det, men jag vet inte hur den funkar, så det hade jag tänkt lära mig hur man gör nu. Återkommer i eftermiddag med en rapport om vilka kändisar, bitches och bastards jag sett!

Todels!

Howdy!

Jag är helt sjukt trött idag, kanske med tanke på att jag var uppe och spelade World of Warcraft och sög på lite avslagen julmust till klockan halv sex samt. Fick 500 guld i spelet av min bror Johan i julklapp, och det är helt galet att pengar kan skapa så mycket osämja och annat otrevligt till och med i spelvärlden. Nu verkar mina polare i gillet Union of the Codex se mig som en jävla bank eller något, och det gör mig förbannad av flera anledningar:
1. Jag har alltid hjälpt folk i gillet och varit trevlig, trots att det inte gynnat mig själv.
2. Jag har alltid lånat ut pengar till alla, trots att jag inte har haft mycket själv.
3. DET ÄR MINA PENGAR SOM JAG HAR FÅTT!

Ibland rubbar nördarna mitt annars så harmoniska sinne på ett dåligt sätt, och det suger.

Min julafton firades i alla fall med släkten på Mariedal. Roligaste julen på väldigt länge, måste jag säga och jag fick skitbra preppor. Karl-Bertil Jonssons jul var som vanligt klockrent, och speciellt då de klassiska citaten som 'Robin Hood var Karl-Bertil Jonssons idol, för det här var på den tiden då en fjortonårings idoldyrkan inte nödvändigtvis behövde vara av sexuell natur' och 'Jag har närt en kommunist vid min barm!'. Hahaha, så jävla bra!

Nu ska jag fixa med min digitalkamera så att jag kan börja ta spexiga bilder och lägga upp.
Catch you later!

God morgon!

Jag är hur stressad som helst, efter som att jag är en jävla latmask som sparar allt till sista sekunden. Nu sitter jag och tillverkar samt slår i de sista julklapparna och glor på bortskämda skitungar på Mtv (My Super Sweet 16, ni vet), och jag har inte hunnit ägna en tanke åt mitt flottiga hår och mina orakade ben än. Ska vara hos mina kusiner klockan 15.00, och det ska bli trevligt. Helvete vad jag ska äta mat, ser fram emot några riktiga lastbilschaufförsportioner. Synd bara att man inte får äta mat ur en gigantisk skål med en sked i varje hand...

För några veckor sedan fantiserade jag och mina polare om hur kungafamiljen firar jul. Typ föreställde oss att Elisabeth Tarras Wahlberg är jultomte, och att Silvia får ett tyskt, matigt bröd med mycket frön och konstigheter i. Kungen lyssnar på Last X-mas med Wham i hemlighet och tränar på att stava rätt på juletiketterna, kungabarnen dricker julskumpa för skattebetalarnas pengar och allt är frid och fröjd.

Nu är det brådis.
GOD JUL!

Hey, hey, hey!

Till att börja med vill jag svara på Ylvas inlägg om att påstår att hon inte har träningsoverall när hon är ute och lever djävulen med sin pudel Trulsa. Jag råkar nämligen veta att hon har en förkärlek för både fleecedresser och reflexskärp, den lantisen! Hehehe! <3

Dagen har varit helt ypperlig! Dels har jag hunnit köpa klart alla julklappar vilket är ljuvligt, och sedan var det även skitkul att kuta omkring på stan med mina bröder som är lika snedknullade i huvudet som jag. Vi diskuterade bland annat hur coolt det vore om Martin började följa boken Kejsaren av Portugallien slaviskt, och till slut kallade sig själv Kejsaren och bar Napoleonhatt.

För första gången känns julen ganska trevlig och lovande ändå. Julklappar har aldrig slutat vara roliga, men jularna blev lite sämre när mina föräldrar skilde sig och mitt dåliga samvete över att inte kunna vara alla till lags blev mer påtagligt för varje år. Jag tror att jag påverkades väldigt starkt av någonting som Ylva sa när hon och jag diskuterade farsor och varför man ofta har så knepiga relationer med dem. Hon sa typ: 'Alla vet ju att pappor alltid älskar sina döttrar hur mycket som helst'. Och när hon sa detta släppte något i mitt bröst, och jag fick min julglädje tillbaka. Svårt att förklara, men coolt var det.

Nu ska jag spela lite World of Warcraft, lyssna på Dropkick Murphys och Tegan and Sara och snacka med Calum på skype.

Pöss!

Ursäkta att jag varit dålig på att blogga under dagen, men hela min vakna tid har idag ägnats åt att spela World of Warcraft med norrbaggarna. Det var många väldigt underhållande samtal i gillet idag, och ibland är det verkligen en rå jargong och då märks det verkligen vilka korvpartyn som pågår i spelvärlden. Samtidigt är det skönt att socialisera med enbart nördiga grabbar, det är mer avslappnat och inte lika mycket intriger, liksom. Åh, jag älskar mitt gille just nu! <3

Har även hunnit vara hemma hos min älskade, fina vän Disa som varit sjukskriven i några veckor på grund av sin anorexia. Vi var ett helt gäng som överraskade henne idag med julklappar (vattenkokare + te av mig och krulliga Ylva) för att muntra upp henne, och jag hoppas att hon blev glad. Åh, Disen, du måste få ditt leende tillbaka! Min brorsa skrev i ett dagboksinlägg på www.apberget.se att 2005 verkligen kan dra åt helvete, och när jag tänker på hösten som varit, hösten då jag fick veta att min bästa vän som jag känt sedan 1990 blivit sjuk, kan jag inte annat än hålla med. Dra mig baklänges på en liten vagn vad skönt det ska bli med ett nytt år!

I morgon ska jag och brorsan gå på stan och inhandla de sista julklapparna, och det ska bli skitkul. Trots att han har fjärtat mig ansiktet sedan jag föddes älskar jag honom, och vi har så jävla kul ihop nu när vi blivit lite äldre.

Nu ska jag gå och lägga mig och tänka på boken om roliga karaktärer som jag ska skriva. Den ska skrivas i sann Fredrik Lindström-anda och innehålla klockrena beskrivningar om bland annat hundkvinnor (såna som bär träningsoverall och tävlar med sina hundar i agility, samt har sina hem klädda i furu och med väggarna täckta av broderade visdomsord) och såna människor som faktiskt beställer saker från Jamba kallade ?Rumpa 1? för en förmögenhet till sin mobiltelefon. Människor är så otroligt fascinerande.

Gónight!

Kom just hem från stan, och jag kände verkligen vilken bra plats Umeå är att bo på. Mysig och fylld av fantastiska människor och annat lösdrivande pack - helt enkelt alldeles... alldeles underbar!

Det enda som stör allt det fantastiska just nu är att det det står en mycket märklig skulptur i närheten av Lagerhaus och biblioteket och allt det där. Den ser ju för fan ut som en mycket okristlig penisatrapp med inmonterad porrbelysning! Framifrån ser den visserligen inte ut som en byxorm, men ser man den bakifrån rodnar man ju upp i hårfästet.

Nej, men allvarligt, den är klockren och jag vill pryda min rabatt med den. Vem ska man snacka med för att ordna det?

Hej!

Julavslutning idag - herre min skapare that's sweet! Jag ska ta vara på varenda dag och förvrida min dygnsrytm så mycket som det bara är möjligt. Jag ska spela World of Warcraft tills händerna blöder och min rygg ser ut som Quasimodos, samt växa fast i stolen av all snabbmat och julmust. Sedan ska jag sova hela dagarna, förutom mellan 13.40 - 14.30 medan Oprah pågår. Josefin <3 Oprah! Dock känns det lite sorgligt att jag typ har sett alla episoder minst en gång förut, haha.

Idag handlade Oprah om Nicole Kidman och den där snubben som kutar omkring naken i filmen Old School. Kändisar intresserar mig inte speciellt mycket, och jag bryr mig inte så mycket i designers, glamour och hela den baletten. Vanliga människor är så mycket mer kufiska och det är så fantastiskt roligt med övergödda amerikanska valar, trailer trash och så kallade teens out of control. Jag är helt övertygad om att jag skulle vara en okontrollerad tonåring i Oprahs präktiga värld, och jag skulle med största sannolikhet få en make-over så att jag i slutet av programmet såg ut som en tant. Åh, varför får inte jag vara med i The Oprah Winfrey Show?! Jag vet inget program som gör mig så gråtmild.

Idag har jag fått två nya smeknamn som jag ska få alla att kalla mig. Jag ger mig inte förrän alla kallar mig:
1. Josiebell (Ylva anser att det är mitt superhjältenamn)
2.Sideshow Gin (Lång, men mycket rolig, historia bakom detta namn)

Nu ska jag gå på stan med Robert, för både han och jag måste köpa de sista julklapparna.

So long! Adieu!

Evening humans!

Jag har drabbats av en riktig blitzkriegförkylning lagom till jul. Så jävla tärt! Till råga på allt så fungerar Internet otroligt dåligt hemma, och det lägger av med jämna mellanrum, vilket förstör mitt World of Warcraft-spelande. How much more can a girl take?! Jag önskar att den som är ansvarig för mitt Internetdilemma drabbas av min förkylning (alternativt kommer tillbaka efter julledigheten med en lem mindre), ty som det är nu är det fan inte rättvist.

Idag hade vi pysseldag i skolan och lyssnade på julmusik under flera timmar. Medan vi pysslade kom jag fram till hur många värdelösa, hissmusiksjulsånger det finns. Mina nya favoriter är åttiotalets klämmiga bitar, speciellt Last X-mas med fruktkaka-duon kallad Wham. En annan underbar bit som alltid funkar är Fairytail of New York med Pogues, den är till och med bra på riktigt. Nu när det verkar gå att kommentera bloggar, kanske ni kan skicka in ett tips eller tjugotvå på vilka era julsångsfavoriter är. Det vore trevligt!

Dagens händelse var när vi höll på att städa klassrummet efter allt pyssel och Bibi helt plötsligt började skrika högt som fan (det finns en anledning att vi kallar henne för Skriet). Då såg jag plötsligt hur Elisabeth stod och höll i en flammande smällkaramell, och från mitt håll såg det ut som att hon brann i ansiktet. Haha, jag önskar att jag vore en sådan som kunde hantera krissituationer, men det är jag inte. När jag såg spektaklet vände jag mig om, gapskrattade och tänkte att "syns det inte, händer det inte". Varning för mig! Ylva kutade i alla fall fram och slängde ner smällkaramellen på golvet och stampade på den tills hennes skosulor började smälta. Sedan luktade det satan i hela klassrummet och golvet såg inte så trevligt ut längre, men lika glada var vi ändå.

Nu ska jag gå och kurera mig.
Hoppas det var lika skönt för er som det var för mig.

Ha det!

Hej!

Julstressen har inte riktigt infunnit sig än hos mig som den brukar, förutom i den mån att min ömma moder jagar mig med högaffel och löper amok i köket. Jag tar det luuuugnt.

Hittade i alla fall två roliga kontaktanonser i tidningen idag som jag skulle akta mig för att svara på (världen är full av freaks, you just gotta love 'em):

'Ny fru sökes! Brudklänning storlek 38/40 söker innehåll till sin husse, gärna svarthårig, polska eller estländska. Jag är rök/sprit och ölfri. (Svensk 40-talist)'

Hej, jag söker en slav som jag kan gifta mig med och köra med tills döden skiljer oss åt!

'Flerbarnsfar. Är 36 år, ser bra ut, inte den mest laglydigaste, tar gärna ett glas, tycker om mysiga stunder. Söker likasinnad kvinna, 25-38, med snyggt yttre och inre'

Hej, jag gillar att supa och vara kriminell och du får gärna vara likadan. Helst snygg och 10 år yngre!

Hej, hej!

Min internetuppkoppling har inte funkat sedan lördag förmiddag. Jag har varit gråtfärdig och haft World of Warcraft-abstinens i flera dygn! Dessutom har jag varken kunnat blogga eller skicka in min artikel om hur det var att vara tomte till min kära redaktör Marie.
A pox on Sky Com! A pox on thee!

Tomtandet i lördags gick för övrigt väldigt bra. Jag satt typ bara brevid tomten i min tomteklänning och vinkade till små barn och samlade på roliga karaktärer som gick förbi (vissa beter sig så jävla svenskt, jag höll på att avlida!). I alla fall så kände jag mig som tomtefars okristliga lilla sidekick, och det var ju coolt.

På kvällen i lördags medan jag stod och lagade mat ringde min goda vän Bella och ville festa till varje pris. Hon visste om en fest som kickboxningsklubben anordnat och ville dra dit, men jag fegade ur och valde att stanna hemma - ett tag. För lite senare ringde min klasskompis Elin och tyckte att jag skulle komma dit, så jag drog dit. Mycket underhållande! Speciellt när sex stycken festdeltagare bestämde sig för att brottas medan Lena Philipssons engelska version av Det gör ont (vad fan heter den, Oh it hurts?) och annan knulltechno pumpades ut ur högtalarna. Klockrent.

Festen varade dock inte så länge, eftersom att folk skulle dra vidare på krogen, så då åkte jag, Bella, Elin och Sidi BMW till Berghem till en lägenhetsfest där vi hittade några trevliga norrlänningar. En av dem kom från Kiruna och ägde INTE en egen skoter. Fy fan vad out of character! Tyvärr blev inte besöket på den här festen speciellt långvarig, ty alla blev utslängda. Då var det bara att knata hem till Haga, och jag var livrädd hela vägen eftersom att det kutar omkring varelser där ute som borde få sina pungar stampade.

Nu måste jag bli delaktig i lektionen igen.
C ya!

God morgon!

Idag ska jag praoa som jultomte och skriva ett reportage om det på ungsidorna i VK inom en ganska snar framtid.

Det ska minst sagt bli en spännande dag! Dels för att det ska vara barn inblandade, vilket jag tycker är lite läskigt. Detta eftersom att jag har jävligt svårt med att prata och dalta med dessa. Sedan ska det bli intressant att se hur jag kommer se ut i min otroligt nasty tomteklänning. Har skämtat hela veckan om att jag ska ha nätstrumpbyxor, pumps och rödmålade läppar, och sedan ta plats i tomtens knä för att spendera dagen där, sugandes på mitt pekfinger. Haha, det skulle vara väldigt out of character!

I'm off.

Hej, hej!

Sitter och pimplar i mig svart guld och lyssnar på en skiva som heter 'Irländska pubklassiker' och som är köpt på Obs. Det känns ju lite tacky att köpa skivor där, men satan i gatan vad man kan fynda! Den innehåller typ världens klämmigaste bit som heter Donegal Danny med Barleycorn.

'Ever since that night I've been on the road
Travelling and trying to forget
That awful night I lost all my friends
I see their faces yet

And often at night when the sea is high
And the rain is tearing at my skin
I hear the cries of drowning men
Floating ever on the wind

So here's to those that are dead and gone
The friends that I loved dear
And here's to you then I'll bid you adieu
Saying Donegal Danny's been here me boys,
Donegal Danny's been here'

Andra Irländska och Irlandsinfluerade underverk:
Dropkick Murphys - Forever
Flogging Molly - If I ever leave this world alive
The Pogues - Dirty old town

Mitt tal gick för övrigt bättre än väntat; jag fick hela klassen samt lärare att stortjuta. Östrogenet flödade och även jag slog på the waterworks, haha! Får bara VG i kursen, men å andra sidan sa min lärare efteråt att jag är en underbar människa, och det är ju till och med snäppet vassare än MVG.

Har inte träffat min pappa sedan i somras, eftersom att han bor i Sthlm, men nu är han äntligen på besök. Åh, älskade pappelipapp!

Ha det!

Just nu sitter jag i skolan och ska snart hålla tal inför hela min överambitiösa klass. Det känns horribelt och jag kommer få stora darret och kräkas upp geggamojan som just förtärdes i matsalen.

Mitt tal handlar om min bästa vän som är sjukskriven på grund av sina ätstörningar, och det är skrivet från hjärtat men känns ändå rätt cheesy.
Hoppas hon inte känner sig utlämnad.

Dagens stora fråga är vad som händer ikväll. I morse när jag stod framför spegeln som en tretåig sömngångare kändes det självklart att hela helgen skulle spenderas i sängen sovandes. Nu är jag inte lika säker på detta längre, och nu hoppas jag att det blir en aktivitet som innefattar öl i goda vänners lag.

Några instanser i World of Warcraft med mina norska kamrater ska även hinnas med i helgen, tror jag. Var online i spelet en timme igår, och det rådde verkligen julstämning där. Man kunde köpa snöbollar och ha snöbollskrig! Det var faktiskt hur kul som helst att terrorisera okända, finniga datanördar under en liten stund.

Bloggar vidare senare.
Todels!

Greetings, humans!

När jag var liten och morsan skulle läsa gonattsagor för mig, höll vi oftast till i hennes och farsans säng. Då brukade hon ha på sig ett bar mysbrallor som jag kallade för 'stickebyxorna' för att hon var, och är, en mycket frusen dam. Hon brukade då även vara barfota och försöka värma sina isklumpar mot mina ben, vilket var fruktansvärt. Dels för att kylan var förjävlig, men också för att hennes fötter var raspiga och hennes knotiga hälar skar som knivar mot mina persikolena lår.

Jag lovade då mig själv att aldrig få snickarfötter (rasp- och knivkroppsdelar), men gissa vad jag just upptäckte när jag klev ur duschen. MIN PLAN HAR GÅTT I KRAS! JAG RIVS! Dessutom letar sig mina sylvassa naglar ut genom vartenda par strumpor jag äger.

Skicka gärna in tips på hur jag ska få mina fötter att sluta bete sig som att de vore fyrtiofem, och blir fräscha tonårsfossingar igen. Jag vill inte vara äcklig längre.

Nu ska jag slagga.
Adjö!

Kom just hem efter en strapats ute på stan med min krulliga vän Ylva.
Vi lyckades få ihop lite julklappar, och jag tackar gudarna att jag är en sådan okomplicerad människa som inte velar i all evinnerlighet när jag är ute på shopping spree. Ser jag något jag vill ha så köper jag det, sedan får det bära eller brista, liksom.

Köpte bland annat en julklapp till min allra bästa norrman vid namn Jarl. Han behöver inte äta pepparkakor för att bli snäll, och anledningen att han förtjänar en julklapp är för att han vid ett tillfälle gick in med sitt kreditkort och betalade mitt World Of Warcraft-konto. Jag höll nästan på att börja gråta i förtvivlan och panik när det var dags för möte med mitt gille i spelet och jag upptäckte att mitt gamecard tagit slut, men han räddade dagen. Därför ska min nordnorska bragdman få en ypperlig World Of Warcraft tröja made by Jossaren (jag själv, alltså).

I brevlådan fann jag idag det senaste numret av Motormännens medlemstidning. Inte Vecko-Revyn, Elle, Vogue eller någon annan brudtidning, utan Motormännen. Haha, det är så klockrent att den dessutom är adresserad till mig! Varken man eller motorintresserad, och dessutom en person som inte prenumererat på, eller köpt, en tidning sedan Bamse och Kamratposten damp ner i brevlådan för flertalet år sedan.
Det är sådana bisarra små grejer som gör min dag.

Nu ska jag laga mat som vanligt och sedan skriva och träna på mitt tal. Mamma ringde även och ville ha en önskelista - skitjobbigt. Dock hittade jag en grej som jag vill ha på Lagerhaus. Ett ful-snyggt och mycket kitschigt duschdraperi med flamingos på. Me like!

I'm off.

Hej.

Vilken lycka att äntligen få börja blogga! Prestationsångesten är total, men det ska trots allt bli helt utomordentligt att få leka Linda Skugge minus alla borgarbracksåsikter, snoriga ungar och recept på kålpuddingar och muffins.

Dagen har varit precis som den ska, antar jag. Vi har suttit i klassrummet och sniffat pepparkaksdoft samt lyssnat på Ylvas tyska julskiva. Haha, den är så klockren! En låt heter 'Children', men det låter som att dom sjunger 'Gingerbread, gingerbread'. Detta har vi haft mycket roligt åt.

Ikväll är det bara plugg som gäller, ska hålla tal i morgon inför hela klassen och om jag inte tränar ordentligt kommer jag göra en olycka i mina strumpbyxor.

Bloggar mer senare.
Todel-oo!