Om Josefin

Helgen som varit

Av , , Bli först att kommentera 0

Bibi WesterlundJag och mina brudar (Sofia och Becker) innan Scharinska i fredags. PEPP!

O’hoy!

Så har ännu en helg har passerat, deprimerande nog. Jag hade skitroligt i fredags på Scharinska och jag dansade så mycket till den ljuvliga reggaen att jag nu har skavsår på båda fötterna och träningsvärk i arslet. Igår ägnades hela dagen åt att ligga i sängen och kolla på tusen avsnitt av O.C, laga middag och se ut som skräp. På natten kollade jag på Walk the line igen och den var lika bra nu som förra gången jag såg den. Jag har varit så gråtmild de senaste dagarna, så det var en fröjd att få gråta en skvätt åt dena ljuvliga rulle, hehe.

Idag har jag diskat i en timme (det finns inget äckligare än att diska bestick, det är min fobi), sovit och kollat på en dokumentär om en morsa som ammade sin snart åttaåriga dotter. Blä, blä, blä! Om det är någonting jag har lärt mig från South Park så är det fan att akta mig för brittiska ginger kids. Ja, jag säger då det…

Jag har även ägnat den här dagen åt att se ut som skräp MEN att försöka tycka om min trashiga söndagslook ändå. När hela världen skriker ut att man ska se ut som ett biaffrabarn i stringtrosor ska man fan stå emot, klappa om sina kärlekshandtag och stoltsera endast iförd solglajjer och ett par sjabbiga, men ack så underbara, herrkalsonger. Det är ju sweet living, för fan. Bilder på denna look finns snart i en bilddagbok nära dig.

I morgon är det skola, men det känns helt okej. Jag är med i utvecklingsrådet på Text och Media, och vi har planerat ett tre veckor långt projektarbete på temat sagor som startar i morgon. Jag ska förmodligen bygga pärlplattor med Betty och det kommer att bli hur kul som helst! Jag ska då definitivt inte skriva någon saga, för om det är någonting jag inte kan så är det att skriva sagor. Jag har ingen fantasi och jag kan inte skriva dialoger som låter trovärdiga för fem öre. Det jag kan är att spruta ur mig fina ord och tjusiga miljöbeskrivningar i några sidor, men sånt gör ju ingen människa glad, så därför blir det pärlplattor.

I’m off. Cya, n00blets!

Kramfors + annat

Av , , 1 kommentar 0

Josefin IsakssonCasper wants me so bad! Eller så flinade han kanske åt att jag inte såg ut som ett typiskt Arvingarna-fan, vem vet.

Hej, hej!

Sitter och pimplar i mig en hink te (nästan), knaprar knäckebröd och kollar på Oprah. Hon är för övrigt rosa och glittrar idag, vilket livar upp en annars så tragisk episod om bröstcancer. Jag tänker för tillfället på engelska som jag alltid gör när jag lirat World of Warcraft i X antal timmar, men detta ska nog gå bra ändå.

I alla fall så har mycket hänt sedan jag bloggade sist, vilket tyvärr innebär att jag kommer att missa att berätta om en massa roliga händelser. Bummer dude.
Kramfors förra helgen var i alla fall trevligt som fan och större delen av tiden gick jag ut med hundar och kollade på trattiga, men trevliga, filmer såsom Hostel (skräckfilm som till största del gick ut på att visa så många nakna brudar som möjligt), Mean Girls, Rambo I och Sylvia (om Sylvia Plath, den utomordentliga författaren bakom bland annat Glaskupan). På lördagen drog vi först på förfest hemma hos Jimmy där det enbart lyssnades på hårdrock som jag aldrig hört förut (förutom när jag smög fram och bytte till I Wanna Rock med Twisted Sister med jämna mellanrum), och sedan bar det av i taxi till Bollstabruk på styrdans.

Väl där dansade jag med Robert som tävlade i bugg iförd sidenkläder från femte klass upp till andra året på gymnasiet och vi hade skitkul och jag skrattade som fan, kanske mest på grund av min trattighet. När jag satt och vilade vid vårt bord och alla andra var på toa eller något kom det fram en svettig, femtioårig karl iförd en gul t-shirt (han fick smeknamnet Gula Gubben) och bjöd upp mig, och eftersom att jag är en artig spätta tackade jag ja men förklarade att jag är kass på att dansa styrdans. Nemas problemas tyckte han, och sedan dansade vi foxtrot under en två pissiga schlagerdängor medan jag kände hans halvbånge mot mitt lår. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men jag valde att skratta. En stund senare kom det en annan smilfink på typ femtio bast och ville dansa, och han kladdade som fan på ryggen där min tröja farit upp och viskade under hela ledmotivet till filmen Notting Hill att jag såg bra ut. Ursäkta mig, men jag är inte längre säker på om det verkligen är jag som tillhör en förlorad generation! I alla fall så skyndade jag mig att fly fältet, dansade lite mer med Robert, skrålade till dängan Eloise med Anders, skrattade åt avdäckade 40+ drakar och tog kort på Arvingarna. Sedan blev jag full som en kastrull och skrattade ännu mer och sedan for vi hem.

I övrigt i veckan har detta hunnit hända:
– Jag har varit med Ylva.
– Jag har lyckats få en utomordentligt galen dygnsrytm.
– Jag har gjort ett hemprov i nationalekonomi.
– Jag har repat + att bandet har fått en spelning. Se oss 5/5 på Hamnmagasinet!
– Jag har kollat på världens bästa serie The Office med Sofia
– Mitt guild i World of Warcraft har splittrats så jag har startat en ny karaktär på Ravenholdt i stället för på The Venture Co.
– Jag har varit ett mensmonster, och igår gick jag lös som en ångvält och skrek och sparkade sönder en papperspåse innehållandes skräp bara för att jag fastnade med foten i den. Mamma bara skrattade och pekade på mig och insåg att det var bäst att hålla sig undan. Och ja, jag städade undan efter mig.

Ikväll ska vi vara hemma hos mig och käka smörgåstårta och fira att mina älskade vänner Bibi och Becker fyller arton vårar, sedan bär det av ut på Scharinska för att skaka rumpa till lite schysst reggae.

So long, lovers!

Eurodisco is the shit!

Av , , Bli först att kommentera 0

God eftermiddag, lovers!

Sitter och äter upp godiset som alla påskkäringar egentligen ska ha (mamma gav mig just ett nytt, och inte allt för smickrande, smeknamn – gamen) och kollar på Tyra Banks, medan jag även packar lite förstrött. Åker till Kramfors med Robert i eftermiddag för att leva djävulen med vänner och bekanta och för att gå på en konsert och se, hör och häpna; ARVINGARNA! Dessa gentlemän som fick mitt hjärta att bulta extra hårt back in the days, typ 1993-94, med hits som Eloise och Wasted days and wasted nights (inte för att jag vet om den senare av de nämnda tu någonsin blev en monsterhit, var bara tvungen att skriva dit den för att titeln var så härligt trattig). Konserten + styrdansen kommer att äga rum i Bollstabruk bland träningsoveraller, broderade visdomsord, åttiotalsmöblemang och hemkört och lingondricka, och jag hade inte kunnat vara mer peppad! Lovar att knäppa massa kort. Håll hårt i hatten!

Det här med att många som spelar World of Warcraft och andra nördiga spel ofta lyssnar på värdelös musik såsom trance, eurodisco och metal är något som jag insett och accepterat. Jag har till och med börjat tycka att det är rätt kul att lyssna på gamla eurodiscohits från tidigt nittiotal medan jag lirar, och det finns ingenting bättre än att sjunga ’She works hard for the money, so hard for it, honey’ när man farmar pengar en mörk natt i Scarlet Monastary. Mitt guilds themesong, Push it to the limit, är dessutom bland det klämmigaste jag någonsin hört. Dock så har det gått för långt när man börjar smyga med sitt spisande av gamla eurodiscoplattor och åttiotalshits, precis som en karl i min närhet har börjat göra.

Robert, jag vet att du älskar Mr Vain och The Ride och det är ingenting att skämmas över! Det enda du gör med ditt smyglyssnande är att du får mig att krackelera av skratt var gång jag kommer hem, hör knulltechnon pumpa genom högtalarna och ser dig kasta dig över stoppknappen. Be my guest och låt vågor av nostalgi skölja över dig som en tsunami, ditt åttiotalsbarn.

Nu har jag bråttom.
Ha det grymt!

Back in the days

Av , , 1 kommentar 0

Hej, hej!

Sitter och läser gamla kompisars dagböcker och kikar på skitgamla presentationer på www.skunk.nu. It’s hilarious! Jag gråter nästan av skratt och känner mig otroligt nostalgisk at the moment.

Mina otroligt alternativa intressen från när jag var tretton bast var följande:
’Anton! Bästa killkompisen
Äta gröna äpplen
Bebban & Hedwig
Bebban & Hertz
Björn
Böjne
Disa,Elin,Tanja,Kerstin
Dricka Te
Ebba grön
Ejrike
Happy Clappy!
Kissa i sängen
Lyssna på musik!
Min mor & min far
Min palestinasjal
Min polare Anton
Min randiga mössa
Mina mäktiga killkompisar
Mina mäktiga tjejkompisar
Moahahahaha!!!!!
Nalle-Puddingen
Pär
Proysen
Sjunga i duschen
Sofia the devil
Sova jävligt länge
The Clash
Vara allmänt läcker!=0)’

HELT SJUKT ALTERNATIV! Jag var verkligen värsta råtönten, men det var fina tider, det kan jag inte sticka under stol med.

Alla hade Buffaloskor, muttbyxor (also known as jazzbyxor, såna där svarta och glansiga, ni vet), man laddade hem en klämmig bit i veckan med Napster, hade världens segaste modem som tog åratal på sig (ibland fick man lägga sex kronor i timmen i en burk för att betala för sitt ’chattande’), drack Nalle Puh-te, vissa freaks (inte jag dock) hade uppblåsbara ryggsäckar och tyckte att det var fint att ha våtdräkt på sig. Man hade alltid kompisångest och värsta pressen att vara med någon efter skolan, jag ville inget hellre än att vara ihop/vara bästa kompis med Anton (han har aldrig varit lika till sig i mig som jag varit i honom) och man var alltid avundsjuk som fan på sina vänner. Oh, those were the days!
Jag kanske låter ironisk, men jag hade verkligen sjukt kul när jag var pre-teen. Lite skit och ångest måste man ju leva med, liksom.

Snart slutar jag och då är det helg. Skål, Annmarie!

Oh gawd

Av , , 10 kommentarer 0

’Hej Josefin. Jag har haft så pass mycket nära kontakt med tonåringar, även om jag själv inte längre är det, att jag inser att det kan vara ganska stora skillnader i beteenden. Du hör tyvärr till extremisterna och jag tycker det är lite synd att VK låter dig ha en så framträdande plats i tidningen och bloggen. En del läsare kan tyvärr tro att du hör till den generella gruppen ungdomar, vilket du tack och lov inte gör. De flesta ungdomar visar ett betydligt mognare beteende; tar sin skolgång på allvar och uppför sig vuxet. Det är klart du ska vara som du är, men ge inte sken att alla ungdomar uppför sig likadant. Hälsningar Annmarie.’

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att alla mina inlägg går ut till Annmarie these days, men det känns väldigt aktuellt, och jag kan helt enkelt inte låta bli att försvara mig när anklagelserna sköljer över mig som en jävla tsunami.

När jag var i Stockholm med mina vänner i januari för att lyssna på Linda Skugge, pratade hon bland annat om hur man blir en bra krönikör. Enligt henne så har en bra krönikör en skrivarpersonlighet som vågar provocera och vara rättfram, och en vanlig personlighet. Detta stämmer in alldeles ypperligt på mig. Jag är en tönt i verkligheten! Jag vågar inte säga nej, jag låter jättebrudig när jag pratar, jag är värsta hönsmamman åt mina kompisar och jag är artig och vänlig trots att många inte förtjänar det (helt enkelt för att jag inte vågar annat = jag är en T.Ö.N.T). När jag skriver är jag självklart mig själv, men jag visar väl helt enkelt upp andra, mer radikala, sidor helt enkelt. Summa summarum: Jag är vass när jag skriver (ibland, åtminstone), en tönt i verkligheten och därför kan ni omöjligtvis känna mig bara genom att läsa bloggar som jag knåpat ihop under tio minuter framför burken.

Okej, så jag är alltså inte bara en omogen alkoholistloser – jag är en extremist också (jag kan bara inte låta bli att tänka på den där reklamen med kvinnan som ’inte bara var tandläkare utan också mamma’, som visades på tv för en massa år sedan, haha). Dessutom får jag på tok för stor plats i både papperstidningen som på nätet. Tack gode Gud för att det inte är Annmarie som avgör min framtid på Västerbottens-Kuriren, säger jag.

Sedan undrar jag på vilket sätt mina artiklar och krönikor i tidningen har varit så hemska och provocerande. Jag verkar verkligen inte kunna göra någonting rätt! Jag har liksom skrivit om bridgeklubbar, suddkonst, Norge, hur mycket jag hatar mobiltelefoner, varför ungdomar sörjer på nätet och diverse krönikor utifrån mina egna intressen. Vad har jag gjort/skrivit som är så extremt och hemskt att jag inte förtjänar att synas? Jag är helt säker på att alla ni där ute som tycker så illa om mig inte skulle läsa VK hälften så ofta om inte jag skrev. Jag är er drog and you know it, era mediaknarkare.

Jag vet fan inte om jag ska skratta eller gråta. Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men istället censurerar jag mig själv (något som är bra att kunna när det handlar om kungafamiljen, Carola och andra vampyrmänniskor som suger livskraften ur en) och drar till replokalen.

Tack för alla fina kommentarer, förresten. I <3 You.

So long, lovers!

God kväll

Av , , 4 kommentarer 0

Hej, hej!

Annmarie says:
’Det var tydligen väldigt känsligt ämne, eftersom du ägnar hela bloggen åt att svara på min kommentar. Det finns väl nyanser mellan svart och vitt också. Visst, jag tror säkert att dataspelen och nöjen har en del att lära, men det finns en värld utanför också – och den är verklig. Lycka till där!’

I samma stund som jag såg att jag fått ännu en kommentar av Annmarie visste jag precis vad som skulle stå i den. Jag är nämligen inte bara en mensprofet – jag är också väldigt bra på förhistoriska och förutsägbara människor. Hela grejen med att det skulle varit ett ’känsligt ämne’ är ju bara bullshit och ett klyschigt försök att kunna äga upp mig. Det är intressant hur människor tror att dem känner en bara genom att läsa skrivet material, och om nu någon tycker sig kunna spå min framtid som socialfall, och så inte är fallet, måste det väl ligga i dennes intresse att få veta hur det faktiskt ligger till? Eller var det tänkt att jag skulle svara ’ja, Annmarie, du har helt rätt, det är jag som kommer att bli den där unga bänknötaren på Vasaplan som luktar T-röd och har en dassig jacka från Myrorna på mig’? Sedan är det ju de kommentarer där jag får kritik som jag faktiskt kan svara på. Om någon skriver och uppskattar det jag gör är ju det helt underbart, men det finns liksom ingenting att svara på, eller hur?

Det där med att det finns en värld utanför också förstod jag inte riktigt. Utanför World of Warcraft och sunkiga lägenhetsfester eller? Utveckla, plz.

Min dag har i övrigt varit lysande och jag har hunnit med så mycket som att vara i skolan, repa med bandet, plugga samt lira lite World of Warcraft. Nu ska jag lära mig The Green Fields of France på gura och pimpla en kopp kaffe eller tjugotvå.

Adieu! Fare thee well!

Moralpanik

Av , , 2 kommentarer 0

’Jag håller faktiskt med Stig O! Det känns inte speciellt vuxet att sitta uppe hela nätterna och spela dataspel, skolka runt och festa. Snacka om en förlorad generation. Vi kommer att ha full sysselsättning inom sociala och sjukvård i framtiden!’

På grund av ’socialfall’ och ’alkisar’ som mig, eller vadå? Det är fan skrattretande.

1. Många vuxna verkar bli skitnödiga av provokation på grund av dataspel. Fine by me. Nu råkar det ändå vara så att World of Warcraft har blivit ett av mina allra största intressen, och detta mycket på grund av att det är ett socialt spel (har lärt känna många nya vänner främst från Norge och Irland), samt att man utvecklar sina engelska språkkunskaper. Ni kanske släpade varandra i håret hem till grottan eller åkte trampmoppe när ni var teens – jag spelar onlinerollspel.

2. Vadå ’skolka runt’? Jag är skoltrött och finner inte alltid skolan så stimulerande, och detta står jag för och vågar skriva om. Det betyder inte det kommer att gå åt helvete för mig. Jag har höga betyg, något som jag är stolt över med tanke på att jag jobbar extra och har gjort det ett bra tag nu. Jag har fått en liten dröm uppfylld vid arton års ålder, och det är att få bevaka nöjeslivet och skriva om detta. Vad tror ni räknas mest när jag är klar med gymnasiet; att jag hade perfekt närvaro eller att jag skaffade mig arbetslivserfarenhet? För övrigt hade jag utvecklingssamtal idag, och det gick alldeles utmärkt. I’m too cool for school, helt enkelt.

3. Många vuxna verkar tro att deras söner och döttrar aldrig dricker bara för att de själva aldrig sett det. Jag kan tala om för er att det oftast är era barn som dansar på bord, fyller golven med ölskum och galla, får Hitlermustascher klottrade i ansiktet och som man måste leda hem. Mina föräldrar vet att jag festar, och de vet också att de aldrig behöver vara oroliga.

Vad ska jag göra för att få passa in i moralkakornas avlånga land? Jag får ju tydligen varken dricka öl eller spela dataspel på min fritid. Jag kanske borde hoppa hopprep, virka grytlappar, köpa 5-öres-kola, be till Gud och dricka lemonad. Eller menar ni kanske att jag rentav borde gifta mig på en gång, kedjas fast vid en spis och klämma ut några ungar?

Kul att ni finner mig så pass underhållande att ni följer min blogg i alla fall.

Nöjd

Av , , 3 kommentarer 0

Hej, hej!

Johan läser hellre min blogg än om syjuntor i Ytterslasksele (haha, jag skulle ge vad som helst för att få bo där), Lost Viking med sin mighty power läser min blogg, Ylvas alter ego, Beda 83, tycker att jag är en überkvinna, Ida sänder feta congrats till att jag dingat level 60 (grattis själv, förresten!) och Stig O tycker att jag är en barnrumpa som inte borde få rösta. Det är så jävla kul att få kommentarer och se att någon faktiskt läser det jag ordbajsat ihop! Tack, tack.

Och jag är faktiskt en dataspelande och vårdslös barnrumpa. En barnrumpa som lagat mat hemma sedan hon var nio år gammal, jobbat sedan hon var sexton (dessutom är det inga föräldrar som ringt och fixat och trixat åt mig, så det så) och rest runt i vårt avlånga land helt ensam sedan hon var fjorton.

Allt är verkligen roligare än att plugga historia just nu, men jag ska bara ha MVG på det där eländiga provet.

Peace.

Skrevs tidigare när internet kruppade

Av , , Bli först att kommentera 0

Hej, hej!

Sitter här och tuggar frenetiskt på ett tuggummi som värsta högstadiefjortisen, är i stort behov av att gå på toaletten och önskar att jag börjat plugga tidigare till kursprovet i Historia A imorgon. Tur att man åtminstone är rätt bright och relativt påläst som det är. Ja, så att man slipper ha dödsångest och spela violin på handlederna med en motorsåg, menar jag.

Ska snart på möte på VK och träffa de andra ungreportrarna, pimpla kaffe och äta mackor och förhoppningsvis få en ny uppgift eller två. Har inte skrivit så många artiklar och krönikor den sista tiden och jag kan inte påstå att jag sprudlar av idéer heller, men som jag sa till min handledare idag när jag hade utvecklingssamtal: Operation Uppryckning av Gymnasiesnoris pågår för fullt.

Nu lade Internet av – ain’t life grand, folks.
So long, babes!

Level 60 FTW!

Av , , 2 kommentarer 0

Good evening, humans!

Mina vänner som slaviskt följer min blogg kommer förmodligen att smälla av nu, men jag måste förtälja detta ändå: Igår spelade jag World of Warcraft från klockan 17.00 (när jag vaknade) fram till klockan 07.30 i morse. Under tolv av dessa timmar grindade jag min karaktär Esther från level 58 (nästan 59) till 60 för att kunna spendera sex timmar av söndagseftermiddagen/kvällen i Molten Core med mitt gille. Min rygg känns numera som en kotknackares mardröm, men det har det då varit värt. Firade min enastående bedrift med att dricka en utsökt öl framför datorn och genom att sätta upp mitt flottiga datanördshår i en spexig tofs mitt på huvudet. Hipp hurra för mig! Som jag har längtat.

Usch, blev tvärless på att skriva helt plötsligt. Ska plugga historia och ladda upp bilder från helgen istället. Måste skriva krönikor också! Och svara på e-mail till den tjeckiska snubben! Och plugga! Och ha dödsångest! Först kaffe dock.

Hörs och störs, över och ut.