Hej, hej.

Svenska teveserier jag skulle vilja se några avsnitt av igen, bara för att det var så länge sedan:
En fyra för tre
Rena rama Rolf (vars signaturmelodi Johanna alltid sjunger på: "Är Nisse alltid hungrig? Kan Ina laga ett ägg? Kom hem till oss!").
Nudlar och 08:or
Pappas flicka
Svarta skallar och vita nätter

Lider av svår bloggsjuka och har ingen aning om vad jag ska skriva om. Därför tar jag bloggsemester i fyra-fem dagar från och med i morgon medan jag hittar på rackartyg istället. Bara så att ni vet.

Hej, hej.

Tre minuter i sju steg jag upp ur sängen. Sju satt jag som en sengångare på badrumsgolvet och filade mina fötter för att ha något att lägga i morgonfilen (haha, blä). Tre minuter över sju var datorn igång och "Strutter" med Kiss fläskades ut ur högtalarna. Så ska jag fan börja alla mina dagar. Vilken jobbig hyresgäst och granne jag måste vara, förresten. Diskar och duschar sent på nätterna, spelar musik dygnet runt och har svårt att se mig själv med en kratta i näven tillsammans med barnfamiljerna i mitt hus när det vankas städdag. Däremot hälsar jag alltid och tar bort luddet i torktumlaren.

I veckan sitter jag vid disken. Det är den enda disk jag tycker om, tror jag.
Nu ska vi fika och troligtvis prata om trädgårdar, teveprogrammet Det Okända och Oriflame-katalogen. Det är verkligen sjukt festliga brudar som jobbar här. Love ’em.

Hörs och störs, lovers.

Jag, Johanna och snuttigulliga Bore (som har stuga på Holmön, minsann)

Häj.

Alltså, Holmön… jag är mållös. Vaknade klockan tjugo över elva igår och hade inte haft en jävla tanke innan på att det är en bra idé att ha med sig matsäck, sovsäck och liggunderlag och varma kläder när man ska ut på äventyr. Så jag hade en timme på mig att ordna det innan Bibis farsa skulle skjutsa ut oss till Norrfjärden. Drog på mig det som luktade renast, sprang till Konsum och köpte två pizzor, en flaska Pepsi Max, ett sexpack folköl och ett paket Ballerinakex och stack sedan hem till morsan för att ordna med en väska samt ett liggunderlag. Slängde in pizzorna i ugnen och sminkade mig och fixade håret medan de sakta men säkert brändes vid och såg ut som att någon med könsherpes besudlat dem. Och jag hann i tid. Nästan i alla fall. Sedan blev det färja över (inget krångel alls, tack och lov) och det var sannerligen ett äventyr eftersom jag fortfarande var full sedan kvällen innan (och ja, jag vet att jag är trashig). På färjan satt det även tre packade fjortisar, vilka man känner igen genom mjukisbyxorna, de tjocka kajalstrecken, att de rör sig i flock och att de alltid lyssnar på knulldisco på sina mobiler. Kan vara bra att veta inför framtiden, tänkte jag.

När vi (jag, Bibi och Johanna – partners in crime) kom fram slog vi upp tältet, rullade ut liggunderlagen och käkade. Seriöst, hela gårdagen spenderades typ i horisontalt läge stirrandes upp i himlen, skrattandes åt dåliga skämt. Vi tog smygbilder på varandra när vi kissade, promenerade till "city" för att handla och socialiserade med massa roligt folk som vi träffade. Vädret var toppen (tåpp’n), finnarna var onyktra och hade regnbågsfärgade peruker och träskor på fötterna. Peppen var total! Vilken otroligt vacker och trevlig plats, åker lätt tillbaka nästa år igen. Fint också att man ändå kunde lyssna på Lill-Babs och Jan Hammarlund trots att man inte betalat för det. Trevligt också att det var så blandade åldrar och att alla man passerade hälsade på en.

Vi åkte hem i morse klockan nio, och när vi kom in till stan krubbade vi på Frasses och pratade om bajs. "Två koppar kaffe och en snus och sen är man redo att skita", menade Johanna. Resten av dagen ägnade jag åt att dricka kaffe med Becker, och sedan kom även Ylva och tog med oss på en färd mot Godishuset. Förutom det har jag bara tvättat och glott på tv, typ. Nu måste jag sova.

Fred.

Hej, hej.

Fint väder idag och jag hade inte kunnat vara gladare. Jag har dock börjat fundera över hur glad jag egentligen är, och jag tror att det är den kära gamla televisionsapparaten som gjort mig osäker på hur bra jag egentligen mår. Alla jävla hälsoprogram och sånt, ni vet. Det är nämligen så att jag fått ett enormt behov av att konsumera. Det är som ett slags konto som fylls på varje gång jag handlar något. Örhängen typ två dagar, ett par jeans en vecka, en kasse mat fyra dagar och så vidare. När kontot sinat känns det ungefär som om jag blivit överkörd av en lastbil. Är det något fel på mig? Ska jag tvingas sälja allt jag äger, vira in mig i säckväv och sätta mig och humma bredvid en munk och en bergsget på toppen av ett berg någonstans för att kunna säga att jag är lycklig och glad på riktigt? Fy fan, jag hatar att analysera saker, och speciellt då mitt eget välmående, så det är lika bra att strunta i det.

Utgång ikväll till Trädgården för att se The Hangups, men först hårfärgning och förfest hemma hos mig. Arbetsdagen har varit trevlig, och det har funnits mycket att göra. Bland annat har vi städat, och tack vare det så får vi snart fika. Hipp hipp hurra för min chef.

Hej, hej!

Alltså, nu har jag hört från flera håll att det är värdelöst att ta färjan till Holmön under visfestivalen. Finns det någon älskvärd liten bloggläsare där ute som äger en båt och vill frakta över en fantastisk och godhjärtad ung dam samt några av hennes tjejkompisar till Holmön på lördag eftermiddag? Givetvis mot lite betalning. Plz!
[email protected]

Det märks att jag har mycket att göra på jobbet idag, va? Fruktansvärt stressig dag, får jag lov att säga.

Stickan undrar i alla fall vad jag skulle vilja jobba med, och att jag ska ge fem förslag, så here goes:
1. Välbetald krönikör och bloggare. Få snuskigt mycket pengar för att skriva roliga texter om skitsaker.
2. Journalist.
3. Sjuksköterska. Gärna inom äldrevården, men annars inom kriminalvården som min kära mor.
4. Författare.
5. Rockstjärna, kock, målare eller lastbilschaufför.

Hej. Igen.

Läser om ivriga bävrar och tänker bara fula tankar. Förlåt för det, men jag kan inte låta bli.

Läs det här och tänk på den kvinnliga kärleksgrottan: "Maud har gett ivriga bävrar ett politiskt ansikte. Företagsamma! Nyfikna! Flitiga! Listiga! Jag skulle vilja se bäverns ansikte."

Eller det här: "Jag funderar på lämpligaste platsen för ett gömsle för att överhuvudtaget få chansen att hälsa på bävern. Visst är väl bävrar och människor vänner?"

Jag är en snusktant.

Hej, hej.

Igår skrev jag, Emma och Tolou upp oss för att testa "Vibben". Ett slags träningsredskap där men står på en platta medan låren (och allt annat också, för den delen) dallrar. Sitter just nu och ångrar mig, eftersom jag mycket hellre skulle vilja fara hem och se om tvättstugan är ledig så att jag har några rena kläder till i morgon. Av någon outgrundlig anledning är det förbjudet för kvinnor att sitta ner på den vibrerande plattan. Men hallå, det låter väl som den enda anledningen till att man skulle vara motiverad att testa denna framtidsmaskin. Go for a ride, liksom. Oh well. Klockan 16.00 är det dags. Jag bangar inte.

Det blir inte Storsjöyran i helgen, tyvärr. Däremot verkar det bli The Hangups i Trädgården på fredag och Visfestivalen på Holmön på lördag. Sjukt peppad är jag minsann. Det kommer bli en fin helg.

Hej, hej.

Ett jävligt otäckt ord: YXMAN! Ni förstår säkert varför. Ett annat jävligt otäckt ord: SAFTIGT. Mest för att min gamla hemkunskapslärare brukade slicka sig om munnen, blotta sina tänder i regnbågens alla färger och säga det ordet. "När något är äckligt, då håller vi tyst om det, men om något är gott och saftigt så låter vi saliven rinna till!". Typ så. Blä. Och ännu ett jävligt otäckt ord: ARBETSLÖS. Det vill jag bara inte vara, och jag tänker inte bli det heller.

Jag och Stina gick till Ica HP’s på lunchen och köpte mat och Marabou Dajm. "Krispen är ju helt vansinnig", tyckte Stina. Jag skrattade och höll med.

Hej, hej.

När jag var liten ville jag inte heta Josefin, utan Sara. Det ville Disa också heta, och detta pratade vi om medan vi sprang omkring på dagiset Flintan (som nu är rivet sedan många år tillbaka) och knuffade Disas två år yngre lillebror (som för övrigt nu utvecklats till en mycket trevlig och rolig ung man) i myrstackarna på baksidan. Nu för tiden tycker jag väldigt mycket om mitt förnamn, förutom när jag ska säga det själv när jag svarar i telefon, förstås. Det låter liksom lite fjompigt då. Hur som helst så är det numera mitt efternamn som är det stora bekymret. Inte för att det är något fel att heta Isaksson, men för att det inte är ett power name. Josefin Isaksson… ungefär lika kul som vita t-shirts, mellanmjölk och lättsaltade chips. Jag vill ha ett slagkraftigt krönikör-namn, typ Josefin Darkwingduck, Josefin Bombuxboll eller Josefin Homewrecker. Några andra förslag?