Jag har sovit med sminket, och ägnat dagen åt att klia ut det i hela ansiktet. Därför tycker inte mamma att jag borde få någon middag.

"Nu går du genast och tvättar bort det där innan middagen! Du ser ut som en alkoholiserad tvättbjörn!"

Hej, hej.

Vaknade upp på en tältsäng ståendes i mitt gamla flickrum hemma hos morsan av att ett av grannbarnen sköt en innebandyboll mot sin sovrumsvägg, som ju också är min vägg. Det var ganska enerverande, så jag steg upp och låste sedan in mig på toaletten med ett stort glas vatten och senaste Bil och Bostad. Sedan kräktes jag upp cirka tre liter skummigt vatten.

Det var kul igår. Först öl och förfest hemma hos Sofia på Gimonäs med mina vänner samt min bror, och sedan Shape Up på Plaza med Ylva, Bibi och Betty. Åberg och Terner var också där, liksom Frida, Emelie, Sandra och Stina. Med flera, med flera. Kvällen resulterade i en blitzkriegfylla av rang och att jag blivit ännu mer peppad på att jobba på Volvo. Jag kom även på att det inte är så kul att dansa om man inte har en neonpinne i näven, och att det faktiskt är kul att gå ut i Umeå, bara man inte gör det så jävla ofta.

Nu tänker jag ägna en stund åt att försöka få tag på Bibi. Jag hörde något om ett slagsmål och ett krossat glasbord. Det låter spännande! Jag hatar glasbord.

Hej, hej.

Visst suger det väl getpung när jag äntligen når mitt delmål, hundratusen sidvisningar, men inte kan blogga så ofta som jag skulle vilja? Lämnade in datorn igår på Onoff och nu väntar tre långa veckor tills jag får tillbaka den. Till dess kommer min lägenhet vara så gott som tyst, eftersom jag inte kopplat in stereon än, och jag kommer bara att kunna jobba, blogga och söka jobb när jag är hos min mamma. Drygt.

Igår ägnade jag kvällen åt att äta en romantisk middag med Sofia. Fredagskväll, Idol 2007 och tacos. Fem öl, ett dopp i badtunnan och missionären på det och vi hade varit riktiga svennebananer. Ikväll ska jag på Shape Up på Plaza med mina brudar, och det känns skitkul. Synd bara att jag blonderade mitt hår inatt och att det nu är kycklinggult. Synd också att jag bryter min nykterhetsperiod, men jag kanske har låtit min lever vila tillräckligt nu. Vi säger så.

Peace, lovers.

Hej,

Jag heter Josefin, men mina vänner kallar mig för Gin. Idag passerade jag hundrafuckingtusen sidvisningar på min blogg, som ju faktiskt bara handlar om en egentligen ganska ointressant person som jag trots allt jag tycker väldigt mycket om. Josefin heter hon, men kallas av sina vänner för Gin.

Jag har firat denna underbara dag med att tvätta, sova, se på teve och äta pasta med pulversås. Som en avrundning tänkte jag betala mina räkningar, och sitter därför hemma hos min solariestekta mamma. I morgon ska jag ge mig ut i det vackra vädret och handla mat, bleka mitt hår och se om det till slut ska falla av helt och göra mig flintskallig, samt cykla till Onoff med min dator så att den kanske blir normal till slut.

Tack för att ni läser, kommenterar och morsar när jag är på krogen. Tack för att ni inte anmärker på alla syftningsfel och andra irriterande grammatiska fel. Tack för att ni får mig att känna mig lite viktig ibland, för det är fan ganska kul.

Hej, hej.

Ett stort, hjärtligt och jävligt varmt tack till alla som försöker hjälpa mig med min dator. Jag älskar er, ni är så himla snälla och fina! Tyvärr så förstår jag ändå ingenting, eftersom jag är en katastrof när det handlar om dessa saker. Jag behöver någon som kan komma hem till mig, lägga pannan i djupa veck och sedan ta mig i handen och gå med mig ut på stan och berätta vad jag ska göra, köpa eller vad det nu kan vara. Finns det någon sådan där ute?

Hej, hej.

Den bästa belöningen när man stigit upp tidigt för att uträtta helt otroligt viktiga saker är att sedan få ta en eftermiddagslur. Senast klockan tre i eftermiddag ska jag ha orkat pallra mig hem till min egen lägenhet, krupit ner i sängen och öppnat den fantastiska bok jag håller på med nu. Har faktiskt inte sovit många timmar i natt, mest på grund av att jag läste till klockan halv fyra. Sedan när jag tänkte att jag faktiskt borde försöka sova och därför släckte lampan så blev jag mörkrädd och tände igen. Låg nämligen och stirrade på kikhålet i ytterdörren, och det började röra sig och så såg det ut som att någon stod på andra sidan, och då höll jag på att skita ner mig. Jag vill verkligen inte att någon okänd ska komma och hälsa på mig mitt i natten. Min ytterdörr är så klen, och en yxa skulle kunna göra detta ovälkomna besök till verklighet. Jag säger nej.

Inom en snar framtid ska en man stirra mig rätt upp i kärleksgrottan och peta i mig med kalla verktyg. Min första gynundersökning, vilken grej, va! Jag är spänd av förväntan. Upprymd.

Hej, hej.

Sitter hemma hos mamma för att renskriva min krönika. Ja, jag har skrivit den för hand. Ganska precis tretusen tecken, vilket var jättejobbigt och fick mig att känna mig som om jag gick på mellanstadiet igen. Fy fan vad jag känner mig less på grund av det som hänt min älskade laptop. Jag hatar tekniska prylar. Hade jag tappat den i golvet hade jag kunnat acceptera det här, men nu när den helt plötsligt bara slutat att fungera helt utan anledning så vill jag köra över den med en pansarvagn. Vad kan det vara för fel på min dator? Det är ingen diskett eller skiva i den och den har bara blivit sådär helt plötsligt efter att ha varit avstängd i två dygn. En viruskontroll gjordes någon timme innan jag stängde av den och allt var okej, så det borde inte vara något sådant.

Jag lovar att den som kan hjälpa mig ska få en fin belöning (fika, öl, nya läsglasögon från OK/Q8 – vad som helst nästan), för jag klarar mig inte utan min dator just nu. Hur fan ska jag kunna skriva alla texter? Hur ska jag kunna söka jobb? Förresten så måste jag väl göra ett nytt CV nu, eftersom det försvunnit tillsammans med precis allt annat jag skrivit sedan december tjugohundrasex. Fan vad deprimerande.

Hej, hej.

Det har varit en väldigt konstig natt, måste jag säga. Klev på tåget i Örebro och hamnade då vid samma bord som en kille från Eritrea, som jag sedan surrade med under nästan hela natten. Han verkade fly från ett kriminellt leverne i Oslo och Göteborg, eller "massa knas och kaos", som han uttryckte det. Jag tyckte verkligen att han var jättetrevlig fram till att han började säga till mig att jag inte kunde bli lycklig förrän jag släppte in Gud i mitt liv, precis som han gjort nyligen (säkert i förrgår) och att han önskade av hela sitt hjärta att jag skulle mogna och börja tro på Gud. Sedan hamnade vi även i en diskussion om svordomar, och då blev jag irriterad eftersom han svor precis lika mycket som jag, men ändå var den som satt och sa åt mig att jag skulle sluta svära så mycket. "Varje gång du svär så tycker jag lite mindre om dig, och det försvinner bitar ur din själ". Vilket jävla bullshit.

I Uppsala steg två romska kvinnor på tåget och satte sig i sätena längst ut mot gången. De var nog inte många år äldre än mig, men en av dem hade en jättegullig unge med sig som hon bäddade in i sin kjol. De pratade på finska blandat med svenska, och satt fnittrade hela resan igenom samt åt av sin gigantiska matsäck. De pratade även med mig, och jag fick äntligen chansen att fråga hur kjolarna kan bli sådär fluffiga. Trevliga, roliga och gulliga var de.

Klockan fyra på natten satt jag och läste då jag helt plötsligt började må apdåligt och hade en jättekonstig känsla i magen. Det var svinkallt i kupén, men ändå var jag tvungen att ta av mig till linne och sedan satt jag där och kallsvettades och tänkte att jag antingen skulle svimma eller kaskadspy över dem som satt mittemot. Jag hade två val:
1. Springa till toaletten och stoppa fingrarna i halsen.
2. Väcka kvinnan som satt bredvid mig och be om att få vatten.

Jag väckte henne och fick några klunkar vatten, och efter det började jag sakta men säkert att må bättre. Lyckades somna i tjugo minuter och väcktes sedan av kvinnan som gett mig vatten, och den här gången höll hon fram en macka och apelsinjuice som hon plockat fram ur den gigantiska matsäcken. Mitt i misären kändes det då så himla fint att vara människa.

MILF! (Fast riktigt så snuskig är jag väl ändå inte… eller?)

Hej, hej.

Det är väldigt fint att komma hem när man har haft världens mardrömsnatt på tåget och blir hämtad av en underbar kvinna i en ful bil. En underbar kvinna som dessutom har diskat berget av disk och fyllt kyl och skafferi med pasta, köttbullar, pålägg, Pepsi Max, äpplen och kanelbullar. Detta upptäcker man när man låser upp ytterdörren och tror att man ska mötas av en vidrig odör, men istället bara hittar en gulligt skriven lapp på köksbordet. Det finns inget finare än mammor och deras överaskningar.

Min dator har förresten slutat fungera helt plötsligt. Den funkade jättebra, men så stängde jag av den i två dygn och när jag försökte starta den igår gick det helt plötsligt inte. Eller, alltså, det går att starta den, men skärmen är svart och så kommer det upp lite text i hörnet där det står "NTDL is missing" (någon bokstavskombination, minns inte vilken) och sedan att man ska starta om datorn med ctrl+alt+delete, vilket givetvis inte fungerar. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Kan någon snälla hjälpa mig? Jag har deadline i morgon och på måndag och jag är helt oduglig när det handlar om teknik och sådan skit. Hjälp, hjälp, hjälp!

Hej, hej.

Jag hade någon slags plan igår om att jag skulle stiga upp klockan sju och uträtta en massa viktiga saker. Jag vaknade kvart över tolv. Jag förstår faktiskt inte varför jag är så jävla trött hela tiden, och börjar nästan tro att jag är sjuk och borde söka upp en läkare, en medicinman eller kanske bara ringa min mor sjuksköterskan. Lars kom i alla fall hem på lunchen och räckte fram en påse från Hemköp. I den låg ett paket nudlar (jag har tjatat om det i flera dagar, själv visste han inte ens vad nudlar var för något) och en rosa förpackning med MultiKvinna, typ vitampiller och sådant. Väldigt snällt.

Egentligen hade jag tänkt åka hem igår, men jag vägrar betala nästan tusen spänn för att åka ett sketet tåg i tolv timmar, och dessutom tvingas byta tre gånger längs vägen. Var väl inte ute i tillräckligt god tid för att få en bra och billig biljett, antar jag. Därför åker jag istället hem ikväll och kommer hem till Umeå i morgon bitti. Ser inte fram emot att sitta och ruttna på det där tåget, men förhoppningsvis kanske jag träffar två gubbar att bli polare med även den här gången. Kanske gillar de Peter Flack, och kanske vill de bjuda på halstabletter.