1. Folk som tycker att det jag skriver är trams, men som läser det ändå och till och med orkar kommentera det. Det är väl klart att mycket av det är trams, men det är min blogg och vad som skrivs i den bestämmer jag. Om ni väljer att läsa trots att ni inte vill så är det ju faktiskt ni som inte har alla hästar i hagen. Sedan kan det ju givetvis vara kul att läsa en blogg bara för att den retar gallfeber på en eller för att den är allmänt värdelös, det vet jag mycket väl hur det är med tanke på att jag läser i princip allt som publiceras i bloggväg. Det jag dock inte förstår är hur man orkar sitta och skriva en kommentar om hur dåligt man tycker att det är, när det är man själv som valt att läsa det. Varför gör man det? För att man är en jävla översittare eller?

2. Folk som tror att jag medvetet försöker att irritera människor, när det enda jag gör är att vara mig själv. Det känns fantastiskt eftersom jag, som är världens mesigaste person som pratar jättetyst och tycker att det mesta jag gör är ganska värdelöst, alltid har drömt om att få vara en nagel i folks ögon, alternativt 'en sketen lite sten som vägrar låta sig skakas ut ur min vänstra sandal, en torr sommar dag'. Det heter förresten 'sommardag', ni som inte visste.

3. Folk som tror att jag är dum i huvudet, oallmänbildad och inte intresserar mig för den övriga världen bara för att jag gjort ett medvetet val att skriva om mig själv, mitt liv och mina kompisar i min blogg, för att det är ett skönt forum där man inte behöver vara så himla allvarlig hela tiden. Det finns, enligt mig, andra forum där man kan diskutera världspoltik och liknande.

Kära Britt-Marie Wikberg,

Jag kom just hem från en lång arbetsdag och möts av att din son har städat, diskat och handlat. Han är verkligen en fantastisk karl!

Hej, hej.

När jag var ute och annandagsvimlade träffade Jesper Blomqvist. Det var väl inte direkt något som fick mina safter att rinna till, men han sjukt trevlig i alla fall. Bredvid honom satt en man som jag inte visste vem det var, men som enligt någon kvinna som jobbade på Rex var känd. Han sa sedan till mig att han inte gärna ville vara med på bild där det förekom alkohol eftersom han har ett företag tillsammans med Foppa. Jag kopplade inte alls, utan var tvungen att googla denna man när jag kom hem, och då fick jag svaret vad det var för företag som han surrade om. Crocs. Herre min jävla skapare, Crocs.

Jag har förresten träffat Jesper Blomqvist förut, även om det var för länge sedan, sådär i mitten av nittiotalet. Det var när han lattjade boll med mig och alla andra ungar på Bärnstensvägen på Gulans fotbollsplan. Han var lika snäll och trevlig då, och jag fick jag hans autograf trots att jag inte visste vem han var, och den vårdade jag ömt (tills jag kom på att jag ändå inte är så jävla brydd om fotboll och kastade den i min blommiga papperskorg).

Hej, hej.

Det är lugnt på Privatmarknad idag, och jag är trött som ett as. Sitter mest och funderar på om Bonde söker fru-Fredrik och bruden han valde, Sofia, nuppade under sin resa till Cypern samt pratar med Tolou om hur trevligt det ska bli med kaffe snart. Mina trosor skär in i röven och ingen verkar vilja festa ikväll, trots att jag bönar och ber. Fan vad kasst.

Hej, hej.

Det känns som väntat alldeles fantastiskt att vara tillbaka med brudarna (och Stig) på Privatmarknad, och jag har under dagen tagit emot flertalet speciella telefonsamtal. Det första kom från en äldre man som gormade om att en kvinna i hans närhet fått två fakturor, och trots att jag sa med min allra vänligaste stämma att den ena var betalad och att han kunde riva den andra så skrek han i örat på mig att det minsann var tur att han fanns så att någon värnade om de äldre och att det var förjävligt att det kan skickas ut två fakturor när det bara ska komma en. Sedan svor han och slängde på luren i örat på mig. Ja, fan vad tur att det finns sådana trevliga och omtänksamma herrar i vår värld alltså.

De andra samtalen kom från en kvinna som mest bara skrek något av följande:
1. Random nummer, typ "29, 19, 12, 1, 75!!!!!!" följt av "HAR DU FÖRSTÅTT?!"
2. "JAG HAR ÄNDRAT MIG!!!"
3. "ÄR JAG HOS POLISEN?!"

Snart ska jag hem och tvätta och ta hand om min stackars karl som är alldeles ensam. Det ska minst sagt bli sweet.

Hej, hej.

Lars har ätit en massa chips och chilinötter och luktar som tio kilo Salsiccia, och själv dricker jag te och skriver en krönika om dansband. Är inte helt hundra på om jag verkligen ska skriva i veckan, men eftersom jag är osäker så skriver jag ändå. Resten av veckan ska jag minsann också jobba. I morgon kommer ni till exempel, om ni har tur, att träffa på mig i hemvändarvimlet på stans krogar, och på torsdag och fredag får ni kanske höra min fantastiska stämma om ni ringer till Privatmarknad och klagar över uteblivna tidningar eller vill ha en dödsannons gjord eftersom något russin avlidit under Kalle Anka efter för mycket romglögg och fikon.

Hade varit kul att gå ut ikväll, men som sagt så har jag en krönika att skriva och är dessutom lite bakis sedan släktpartajet igår. Min släkt är fan bäst, mer än så behöver jag inte säga.

Hej, hej.

De senaste dagarna har varit rätt hektiska. Det började bra med att jag fick en, för mig, fantastisk lön som innebar att jag skulle ha pengar över till att för första gången på länge kunna köpa nya kläder och andra roliga saker. Sedan var jag tyvärr extremt jävla klantig när jag skulle hämta Lars så att jag körde in en bil som det blev lite repor på, så nu kommer troligtvis alla mina pengar att gå åt till att betala för det. Kan berätta mer om min klantighet senare. Jag och Lassie har även hunnit göra en del sista-minuten-inköp samt varit och lekt på Megazone, och om tjugo minuter ska vi iväg till mina kusiner på Mariedal. Blir nog festligt det här.

Gul jod önskar jag er alla fina läsare. Puss.

Hej, hej.

Efter att ha bott hos morsan i veckan var det ikväll dags att bege sig hem till läggan. Har ägnat kvällen åt att handla, städa samt pynta min gräsligt fula julgran (sjukt tacky, jag skojar inte) och nu sitter jag och äter en mycket sen och ack så välförtjänad middag.

När jag kollade brevlådan hade jag för första gången, sedan jag flyttade hit, fler än ett brev i min brevlåda. I högen av papper fann jag även - hör och häpna - två julkort. Det ena från Roberts gulliga föräldrar, och det andra från Lars mycket trevliga mor och far. Någonting verkar jag ju ha gjort rätt verkar det som. Nu har jag dock lite dåligt samvete över att jag själv inte skickar några julkort alls, men sånt där kanske kommer åren, vad vet jag. I brevlådan låg även ett paket från Sveriges bästa lokaltidning, vilket var väldigt trevligt.

När någon slutar i Ung-redaktionen brukar det alltid ramla in ett mail från Marie Albinsson där hon spår personens framtid. I måndags deltog jag på mitt sista redaktionsmöte, och om mig skrev hon såhär: 'Nöjesredaktör på Expressen. Hon knäcker Skugge och gifter sig helt
otippat med Fredrik Strage. De får tre barn som alla föds med
tandställning och en ring i näsan. Hennes blogg kommer att bilda skolor
runt om i världen.'

Hej, hej.

Jag är så jävla otränad och har därför ont som fan i armar, rygg och röv idag. Tror mestadels det beror på alla jävla fruktkartonger som jag kånkade igår, men tidningsbuntarna har säkert bidragit en del dom också. Inte nog med att jag har ont i kroppen så har jag dessutom hjärtklappning efter att ha varit en sväng inne i centrum och gjort bankärenden bland alla stressade freaks som plötsligt krupit fram ur sina hålor samt efter att ha kört bil och letat efter parkering i centrala stan. Dessutom glömde dom troligtvis att larma av en grej jag köpte på Åkerbloms, så jag har pipit i varje affär som jag gått in i. Det är det värsta jag vet. Jag har ju för fan aldrig stulit något i hela mitt liv (förutom tomma skrivböcker ur ett materialskåp på mellanstadiet). Idag har jag även kört som om jag vore hög som ett jävla hus, höll nästan på att krocka, och sådant är ju alltid pinsamt.

Nu ska jag dricka kaffe för första gången idag och försöka lugna mina nerver innan jag måste ut i den här vidriga världen igen. Tack för att ni lyssnade. Aj löv jo.

Hej, hej.

Sitter och väntar på att min lugg ska växa ut igen så att jag kan klippa av allt det slitna och kanske äntligen få en fin frisyr. Jag vill för i helvete bara kunna ha utsläppt hår igen utan att se ut som en 1500-talstalskung. Är det för mycket begärt?

Lika bra att försöka sova medan jag väntar. G'night.

Hej, hej.

Sitter inne på budcentralen och unnar mig en bloggpaus. Har gjort ärenden i princip hela dagen förutom en halvtimme då jag hade lunchdejt med Bibi, och jag har sjukt ont i fötterna och de luktar förmodligen åsna. Skorna jag har på mig är mitt första par kängor som jag köpte i sexan, och även om de inte är för små är de ändå förbannat obekväma. Fötterna känns liksom buckliga. Men nog om det, ty fötter är motbjudande.

Gårdagen måste ha varit den bästa på jävligt länge. Jag har varit så otroligt nere och knappt känt mig som en människa på grund av min ekonomiska situation och för att man liksom känner sig så värdelös när man inte har ett riktigt jobb, men så helt plötsligt dyker världens bästa grej upp från ingenstans. Det är så jävla fint när folk tror på en.

Hej, hej.

I dagens VK finns det med en artikel om Torbjörn Eriksson i Rödåsel. Han tycker om julljus och sånt, verkar det som. Till vänster om artikeln finns det en gigantisk bild av Quasimodo som tagit på sig tomtedräkt med stringtrosor över och sedan däckat på Torbjörns tak. Fan vad märkligt.

Hej, hej.

I morse när jag vaknade med flottigt hår och av att en bit av kinden satt fast i tandställningen insåg jag att jag inte längre kan ignorera det faktum att det är julafton om mindre än en vecka. Därför kravlade jag mig ur sängen och vandrade ut på stan. Där mötte jag upp med Betty och fick två exemplar av årets bestseller, samt hängde lite och snackade strunt ett tag. Därefter, kära vänner, köpte jag alla julklappar inom loppet av tjugo minuter. Okej, nästan alla då. Än står det inte "God Jul Lars" på något paket, men med tanke på att hans intressen är bilar, porr, öl och sport så borde det inte vara så speciellt svårt att hitta något som han kan tänkas gilla. Ni kan förresten skicka ett mail till honom om ni vill! Hans adress är: finkulturell_kille84@hotmail.com

Kom ganska nyss hem från jobbet och sitter nu hemma hos mamma och hoppas att det fortfarande stämmer att jag ska jobba som vaktmästare på VK i morgon. Det vore nämligen lite pinsamt om det blivit något slags missförstånd. Framförallt vore det dock jävligt tråkigt, eftersom jag taggat i snart en månad på mina arbetarbrallor och på att ha arbetskamrater igen. Glory day!

Hej, hej.

Nu har jag typ bloggat här i två år, och lagom till mitt lilla jubileum har boken där jag berättar om min fina blogg kommit ut. Vilken fest! Troligtvis blir den här boken, "umealive.se", årets julklapp. Såklart, liksom.

Hej, hej.

När Höken kom hem från Thailand fick jag och Sofia var sitt ciggpaket i present. Dessa gick att spexa med, eftersom cigarettpaketen i Thailand har varningsbilder istället för varningstexter. Det är alltså det ni ser på bilden - ett spex. Eller är det kanske så, att denna bild visar hur jag skulle se ut om jag valde bort tandställningen? Jag vet inte alls.

Hej, hej.

Mamma ringde just och frågade om jag vill bo hos henne i ett dygn eller två. Det vill jag. Gosa med mammis och få god mat istället för att leva på yoghurt, o'boy och knäckebrödsmackor. Sedan sitta och skriva medan vi småpratar lite och därefter kanske kolla på teve tillsammans.

Har idag varit i Hörnefors med Foto-Frida och träffat en tjej som är allergisk mot ungefär allt i hela världen. Det var verkligen intressant, så ni bör läsa om henne på tisdag tycker jag.

Nu ska jag diska innan morsan kommer för att plocka upp mig. Hörs och störs, lovers.

Hunk-Jonas Bringhammar. Exemplarisk saxofonist i världens bästa skaband, Bore, som jag saknar av hela mitt arma flickhjärta.

Hej, hej.

Jag tror att man blir ganska glad av att vara i min lägenhet. Åtminstone när den är städad och doftar Glade samt när det pumpas raspig gammal ska på högsta volym. Som nu till exempel. Vet inte om mina grannar är lika glada över att jag är en nattuggla som gör det mesta nattetid (typ duschar och spelar musik), men jag tror någonstans att jag och mina grannar lever i harmoni med varandra. Jag vaknar nästan varje morgon av att något som låter som elefanthjord springer över golvet ovanför eller av att någon relativt nykläckt liten spädis om nätterna, men det är ganska trevligt och jag skulle aldrig klaga och hittills har det inte kommit några klagomål på mig heller. Förutom mina nattliga vanor tror jag att jag är en ganska exemplarisk granne. Jag har till exempel inte haft några fester direkt och jag tar alltid bort luddet i torktumlaren, eftersom jag fortfarande finner det fascinerande att jag faktiskt vet hur man gör sådant.

Fan vad jag saknar mitt band, förresten. Det var så himla trevligt att ha ett fritidsintresse och så obeskrivligt underbart att spela live. Man skulle ju kunna bilda ett nytt band, vilket jag och brorsan har pratat om. Vi skrev till och med en låt på fyllan om stöveltramp och en ekorre som korsade en väg, men den blev ju som ni kanske förstår inte så jävla lyckad, och i och med det känns ett syskonband väldigt långt borta.

Hej, hej.

Sitter naken i min bostad och känner mig knappt som en människa, vilket mestadels beror på mina konstiga arbetstider, tror jag. Var på bio igår med min brukare och två av hennes kompisar. Filmen handlade bland annat om isbjörnar som hade rustningar och tilltalades med både för- och efternamn mest hela tiden. Fascinerande. Kom hem strax efter halv tio och däckade sedan på soffan. Ikväll har jag jobbat mellan halv sex och nio, och sedan jag kom hem har jag inte gjort ett piss. För vad fan hinner man göra på en fredag och lördag när man kommer hem kring tio och alla redan har förfestat och är på väg ut på krogen, alternativt redan gjort massa andra saker? Jag tycker om mitt jobb, men jag skulle verkligen behöva något som är på dagtid och som ger mig tillräckligt bra betalt för att jag ska slippa ha ångest över min ekonomi hela tiden. Sedan skulle det vara trevligt att börja kunna skilja dagarna åt igen, vilket jag typ inte gör nu.

I morgon ska jag förresten också jobba, men den här gången åt VK. She works hard for the money, so hard for it honey.

Hej, hej.

Jag har legat hos tandläkaren och fått kväljningar nu på morgonen och fått ännu mer skrot i käften, samt fått veta att jag tydligen ska få räls även där nere. I underkäken alltså. Denna information gjorde mig mer än besviken eftersom det ju för fan gör tillräckligt ont redan nu. Men det är väl bara att bita ihop så ska det nog gå som på räls. Höhö, höhö.

Har i övrigt inte så mycket roligt att dela med mig av. Eller jo, jag drömde inatt att Piteå låg söder om Örnsköldsvik. Det var lite märkligt.

Hej, hej.

Jag kan inte sluta stirra på bilden nedan som föreställer mig och Lars på krogen efter julbordet. Jag vet att jag har underbett, och jag vet att detta ofta blir lite extra tydligt när jag är full. Men vad i helvete, min mun ser ju för fan ut som Fontana di Trevi. Kasta ett mynt eller ta ett Anita Ekberg-dopp i mig om ni vill. Jag bjuppar.

Hej, hej.

Två dagar i rad har jag och min vän mixerstaven gjort en alldeles fantastisk tomatsoppa. Krossade tomater, vitlök, salt och peppar är allt som behövs. Skitbra, och då speciellt om man för tillfället måste lägga alla pengar på julklappar istället för på mat och hur som helst tycker att tanken på att gå till affären utan batterier i Mp3-spelaren känns döjobbig. Vet dock inte om det är så att denna tomatsoppa verkligen är en kulinarisk läckerhet, eller om det kanske bara är så att jag är den minst kräsna personen i världen. Det enda jag inte äter är organ av olika slag, saker som har legat på marken eller i papperskorgen och i de flesta fall inte broccoli heller.

Jobbade som ledsagare mellan klockan halv fyra och tio ikväll och fick sedan skjuts hem av mor och Göran. Varje gång jag skriver Göran får jag förresten lust att istället kalla honom för Görel. Precis på samma sätt vill jag kalla alla som heter Malin för Brallan, och alla som heter Staffan för Daffy. Undra om Staffan Westfal skulle uppskatta det smeknamnet, förresten. Personligen tycker jag att det är snyggt.

Smet iväg i en timme och intervjuade de fyra grabbarna i Fox Talbot tidigare ikväll, och sitter just nu och skriver texten om dem som ska vara inne i morgon bitti. Mitt kaffe smakar apa, mina ögon är röda och allt jag vill är att plöja Harry Potter och sedan sova tills jag vaknar av mig själv om två veckor.

Hej, hej.

När Höken och Gustaf, världens drygaste duo, var här i måndags och såg mina alldeles fantastiskt kitchiga ljuslyktor undrade dom varför i helvete jag har stulit inredningen från Döner Kebab. De undrade även om jag inte ska köpa en sån där fruktansvärt ful tavla med rinnande vatten på också. Skitkul.

Snart ska jag ta bussen ner på stan för att hänga med min brukare (eller VD, som farsan tydligen tycker att jag ska säga), för att sedan smita iväg i någon timme för att göra en intervju. Sedan ska jag tillbaka till min brukare och hänga vidare, och därefter måste jag skynda mig hemåt för att skriva hela natten. Undra hur länge man pallar att jobba precis varenda kväll egentligen utan att få speciellt bra betalt för det... Jag väntar med spänning.

Två käcka ungdomar på julbord. Inte ett dugg berusade.

Hej, hej.

För inte så länge sedan var jag och Lars på julbord tillsammans med hans jobbarpolare från Rejmes i Lindesberg. Jag och Uffe, femtiosju, blev bästisar och slog klackarna i taket tillsammans på krogen. Det bjöds på sprit (folk verkade tycka att det var lite extra spexigt att jag drack Norrlands Guld och försökte pracka på mig någon norrländsk snaps hela tiden), mat och inträde på krogen och allt var frid och fröjd. Lars hade dagen till ära besökt en galen karl för att göra sig av med hockeyfrillan och skepparkransen och till och med tagit på sig slips och väst. Hunk-Håkan kastade godis i huvudet på Lars. Hunk-Håkans fru var missnöjd. Lars rökte som en borstbindare. Alla kramades och var salongsberusade. I sanning en riktig helkväll.

Hej, hej.

Jag fick ett roligt meddelande från min föredetting Robert idag. Han är i Thailand med två Kramfors-polare och har festat med Jean-Claude Van Damme. Det ska till och med finnas bildbevis. Herre min skapare, Jean-Claude Van Damme. Mannen, myten, legenden. Bragdmannen som vi skämtade om under vårt nästan tre år långa förhållande. Jag kommer inte att kunna somna inatt. Fuckin' Jean-Claude Van Damme, liksom.

Hej, hej.

Höken och Gus Bubbelibus kom på besök tidigare för att dricka kaffe och snacka skit, och medan jag pratade i telefon med min brukare skrev de ett meddelande på en pizzakartong om att jag är en gris och att det kanske är dags att diska. Skitkul. Hade jag vetat var laddaren till min kamera är så hade jag lagt upp en bild på konstverket, men nu vet jag tyvärr inte det. Ska i alla fall städa och diska ikväll. Tror jag.

I övrigt har dagen till stor del ägnats åt att sova samt bara loda runt i sängen iförd mjukisbyxor läsandes Harry Potter. Därefter var det möte med VK ung där jag tog på mig att skriva två reportage i veckan. Känns som att jag måste passa på att skriva nu eftersom jag, efter snart tre år i redaktionen, slutar till årsskiftet. Känns fan riktigt sorgligt, men samtidigt är det väl kul med nya ansikten på sidorna, liksom.

Idag flyttade förresten Ylva ut ur min lägenhet för att bege sig mot Hemavan för att bli säsongsarbetare. Fy fan vad tomt det kommer bli här. Jag kommer sakna alla röda hårstrån i avloppet, att någon skickar en galen dvärgpudel på mig när hon tycker att jag sover för länge och att ha någon åka nattbuss med efter festliga krogkvällar.

Herregud, jag har blivit en sån där tråkig jävel som bara skriver vad jag har gjort om dagarna, men jag ska skärpa mig. Förlåt.

Hej, hej.

En liten uppdatering om helgen kanske vore på sin plats, även om den egentligen inte har varit speciellt märkvärdig. I fredags blev det till slut utgång och vi hamnade på Pipes of Scotland där en man med ett skägg som liknade en kisstofs sa att jag var sexig i min tandställning. Såna komplimanger är alltid välkomna, bara så att ni vet. Efter krogen lyckades jag, Becker och Ylva missa nattbussen och gick istället hem till Sandbacka medan vi täcktes av snö. Tur att man var onykter.

Igår ägnades dagen endast åt att loda omkring i lägenheten i en ful klänning drickandes julmust. Bibi höll mig sällskap, och vi låg hela kvällen i varsin soffa och halvslumrade och kollade på teve. Man vet fan att man är vänner på riktigt när man inte behöver säga ett jävla dugg medan man umgås. Det är faktiskt fint.

Idag, söndag, har jag bara sovit och försökt städa lite. Har även varit på Ica Maxi med Ylva där jag träffade Erik som gick i min klass från förskolan till nian och som jag inte sett sedan skolavslutningen då vi gick ut högstadiet. Sjukt, men kul att få en liten uppdatering om vad han sysslar med nu för tiden. Han och jag låg förresten på BB samtidigt eftersom han är född dagen efter mig. Han var den fetaste ungen på BB, medan jag bara var tredje fetast.

Dags för intresseklubben att anteckna, och för mig själv att lägga mig och invänta ett telefonsamtal från Lassie. Peace.

Tummen upp, va!

Hej, hej.

Becker och Ylva är här. Det vankas fiskbullar, potatis, julmust, chips, dipp och sedan vin, öl och kanske utgång. Jag har jobbat varje kväll i veckan men är ledig idag. Livet är fan ba' bulla!

Hej, hej.

Tim och Lars visade mig en tjejs presentation på helgon.net för ett ganska bra tag sedan, och denna alldeles fantastiskt roliga presentation kan jag sitta och garva åt för mig själv. Varför? Jo, för att damen i fråga har fyllt i ett slags formulär där det bland annat står vilken som är hennes favoriträtt, favoritfärg och så vidare. So far so good, inga konstigheter än så länge. Nej, det som får mig att skratta så mycket att det nästan kommer lite kiss i trosorna är följande svar:

VAD JAG SKULLE VILJA HA I PRESENT: En miljard kr, att min hund och mina bästa vänner kom tillbaka.
VAD JAG INTE SKULLE VLIJA HA I PRESENT: Ett hotbrev.

Nu när jag läser det här igen blir jag nästan lite vemodig. Vad är det som har gjort att ingenting under en miljard duger åt den här flickan, och innebär det att hon skulle rata till exempel en miljon kronor? Vart har hennes hund och bästa vänner gömt sig? Och hur kan ett hotbrev vara värre än det som kanske händer efter själva hotet?

En glad nörd.

Hej, hej.

I morse fick jag tandställning. Jag har skavsår på insidan av läppen och känner mig lite som en högstadietjej, men i övrigt så är jag mest bara jävligt nöjd och frän. Att jag dessutom tagit en webbkamerabild på skrotet gör förresten så att jag känner mig ännu mer som en högstadietjej, men jag har tyvärr inget annat val om jag ska kunna visa er mitt bling.

Jag kan förresten inte säga vissa saker utan att saliven sprutar som en fontän. Det upptäckte jag för några timmar sedan när min laptop helt plötsligt var nersäcklad för att jag försökt säga 'i och för sig'. Festligt!

LÄMNA MIG INTE!!!

Hej, hej.

Jag äger en adventsljusstake och en väggbonad med Josef och Maria. Har jag tänt några ljus? Nej, för jag äger inga stearinljus. Har jag hängt upp min väggbonad? Nej, det har jag inte, för jag har inga spikar och snart lämnar Ylva mig och min fina källare, och det var ju trots allt för hennes skull som jag införskaffade den fantastiska väggprydnaden. Vad fan ska jag ta mig till? Frustrationen är total. Hjärtat är sorgset.

Hej, hej.

Jag kanske ska få tandställning på torsdag, och i så fall ska jag ägna all vaken tid åt att sitta med matrester i rälsen och se allmänt rutten ut. Vilken fest! Det känns faktiskt inte så hemskt att förmodligen bli Umeås enda tjugoåring med tandställning. Nej, det känns fan mer sorgligt att jag inte längre kommer att ha någon glugg. Den är ju lite av min thang, och vi har haft mycket kul ihop, jag och min glugg. Spexade till exempel en hel del nere i Lindesberg genom att sticka in en glasspinne där, samt genom att spruta vatten på Lars genom den. Är dock rätt övertygad om att den inte kommer vara lika charmerande när jag är fyrtio och har druckit kaffe i hela mitt liv och alla tänder är gula och sönderfrätta.

Jag får minsann ta och anordna en liten avskedsfest, tror jag. Planeringen börjar nu.

Hej, hej.

Efter en lång natt på ett halvruttet tåg är jag äntligen hemma och har under förmiddagen försökt ta igen lite sömn. Det är nämligen sjukt svårt att sova sittandes på ett tåg när man väcks då och då av att små stationer med namn som Slaskhinksträsk och Ruggugglemossen ropas ut i en brusig högtalare. Väcktes här i läggan efter ungefär en och en halv timmes vila av att Ylva the Outlaw spelade julmusik för att provocera mig och få mig att stiga upp, men hon lyckades inte alls, faktiskt. Detta trots att hon spelade min absoluta hatlåt 'Mer Jul' med Adolphson och Falk, eller vad fan dom nu heter.

Tågresan gick förresten bra (förutom det där med att det var svårt att sova då, förstås). Inga muppar pratade med mig och jag satt mest för mig själv och lyssnade på The Smiths och tänkte på Lars, Ylva, mamma, Bibi och den där killen på mitt dagis som inte tålde kall mjölk utan fick dricka sin mjölk varm istället. Stackars sate, liksom.

Nu ska jag snart iväg och träffa min brukare och ska jobba mellan klockan tre och klockan elva ikväll. Därefter är det bara att sätta sig och tokskriva nöjeskrönika resten av natten. Hä bli' nog ba' bulla.