Hej, hej.

Jag sitter på jobbet och gruvar mig inför att svara i telefon. 'Privatmarknad, Josefin', liksom. Vet ju fortfarande väldigt lite om hur det går till att boka annonser, så det värsta vore om någon ringde och ville ha en sådan bokad av mig. Abonnemang kan jag dock, så ring mig och gör en adressändring inför sommaren, eller något. Eller så börjar ni helt enkelt prenumerera så att jag får hjälpa er med det och får känna mig lite duktig. Jag kan faktiskt inte förstå folk som inte vill ha en dagstidning till frukosten varje dag. Jag älskar när jag pallrar mig upp tidigt och får läsa VK medan jag sveper morgonkaffet. Först Nöje, Ordet Fritt, Ung och Reporterjouren. Sedan allt annat. Har jag själv skrivit något mår jag först lite illa innan jag öppnar tidningen, men sedan läser jag det med skräckblandad förtjusning.

Nu har vi just fikat, och det var kul. Det talades bland annat om Viagra och jag åt en omogen banan.

Dags att jobba igen. So long.

God morgon, liksom!

Jag läste just igenom min dagbok på apberget.se och hittade ett inlägg från förra året där jag kopierat en text från en av mina närmaste vänners Lunarstorm-dagbok från 2002. H-I-L-A-R-I-O-U-S!

"Josse din bitch!!!! - 19:e september 2002
Faaaan asså... Blir inge Pyamasparty i helgen Josse o hennes band ska va me i Tv... Baaajs. Kul att dom får va me.. Men asså vi hade ju planerat som fan.. Men nästa helg! Då fan ska de hända nåt! Va hos Josse idag. Lekte me hennes Webkamera=) Men hon har korten på sin dator så jag lägger in dom på prylar nån annan gång... So-provet gick som de gick.. Jag orkar inte bry mig om de nu. Imorron är de fredag Livet känns bra nu. En fin tröja har jag också fått låna av Josse, Batman=) Osså lyssnar jag på Kent, kan nog inte bli så mycket bättre.. Eller jo.. Om jag hade den där fina killen *suck* vet inte så mycket längre.. De va lite osäkert idag.. Men de löser sig."

Seriöst, om inte morsan hade sovit hade jag nu legat gapskrattandes på golvet med tårar i ögonen, kippandes efter luft.

Nu tänker jag sova i cirka fyra timmar innan jag ska till skolan. G'night.

Hej, hej.

Ruben säger:
okej, fasen va produktiv du varit
Josef1n säger:
hehe, jepp
Josef1n säger:
produktivitet är mitt förnamn
Josef1n säger:
fast det är det fan inte
Josef1n säger:
jag hatar mig själv för att jag är världens jävla latmask. funderar på att gå ut i garaget och såga av hagelgeväret redan nu, alternativt låna hökens fällkniv. hota mig själv till livet litegrann, kanske skära av mig hälsenan.

Så känner jag nu. Dödsångest. Tur att det finns så mycket fin musik att trösta sig med när livet är som värst. Nu tänker jag prova min studentklänning igen, det blir man också glad av. Synd bara att den inte sitter helt perfekt. Morsan påpekade så vänligt att jag nog måste droppa något kilo innan den kommer sitta snyggt. Själv skyller jag på att brösten är för stora. Det känns av någon anledning bättre så. Haha.

Hej, hej.

Jag bryggde just min första kanna kaffe - det kommer att bli en lång natt. Har en hel hög av restuppgifter som ska vara klara i morgon samt att jag har en nöjeskrönika som ska vara färdigskriven och inskickad i morgon klockan tolv. Surprise! Det var till och med en surprise för mig också, eftersom jag trodde att det var slut med fredagskrönikor för det här året. Oh well, det ska nog ordna sig. Har ju betat av en hel del arbeten bara idag, så det känns ju skönt. Jag är ju egentligen en ganska effektiv person, synd bara att jag är värdelös på att planera.

Fan vad jag längtar till på torsdag då jag ska jobba igen. Att jobba är fan min grej. Dricka kaffe, skriva lite annonser, snacka lite trädgårdar och barnskötsel och sedan skriva några annonser till. Älskar, älskar, älskar.

Den coola kvinnan som fyllde åttiosju och kvinnan som glömde att säga grattis till henne. Lol @ her.

Hej, hej.

Jag har ju glömt hylla alla fantastiska människor i min närhet som fyllt år de senaste dagarna.
Disa och min kära bror i lördags (samt även min mammas faster Greta - Västerbottens saltaste kissemiss på åttiosju badass år) och Diskborsten igår. Gz ffs!

Brorsan fick en prenumeration på Larsson (seriöst, jag måste ju vara världens bästa lillasyster) och Disa fick två flaskor dessertvin (seriöst, jag måste ju vara världens bästa kompis också). Nu ska jag bara hitta något åt Diskborsten också. Kanske en råtta, en ny scoutskjorta eller en Butterix-näsa som matchar hennes infekterade, uppsvällda öra (hon kallar sig själv Köttörat för tillfället). Fast jag tycker nog att hon förtjänar något bättre än så, så jag ska nog anstränga mig för att komma på något fint.

Nu är det dags för frulle.
Buh-bye.

Kollade just brevlådan, och min studentklänning har äntligen kommit. Jag har haft lite ångest över det där med val av kläder att ha på studenten, det blev till och med en liten konflikt med morsan förra veckan. Jag vägrar nämligen ha på mig något vitt jävla gullegull, så jag hittade en annan klänning på Sivletto som morsan ratade direkt. Men till slut godkände hon den och insåg att hon och jag inte delar samma åsikt alla gånger, så jag beställde den och nu ska jag hämta ut den på OK/Q8. N-I-C-E! Hoppas den sitter snyggt bara. Sedan ska jag bara köpa ett par fish nets och ett bara schyssta pjux så kommer allt bli bra.

Orkar inte lägga upp en bild, men produktfaktan lyder:
"Mytbildningen kring David Clay DePalma började redan under den illegala spritsmugglingen på 20-talet, i södra USA. David Clay var en sann Hot Rodder och levde större delen av sitt liv utanför lagen. Sedan 1972 har DePalma tillverkat 50-talsinspirerade kläder för bilmekaniker och motorfolk med grundtanken att de skall förmedla det som personen DePalma representerade och stod för."

Sur kulturrecensent. Något för VK:s kulturredaktion, kanske? Bibi hatar min kärringmin, mest för att jag gör den på i princip varenda bild som tas av mig. Men man måste ju verkligen passa på att göra den när man fått tillgång till ett par fräcka glajjer!

Hej, hej!

Efter en hektisk men underbar helg känns det lite konstigt att återgå till vardagen. Bibi och Ylva drog just hem efter att ha hängt här hela förmiddagen. Ylva dök upp redan klockan tio när jag låg och sov efter att just ha skickat in min artikel till morgondagens tidning. Hon liksom tryckte några gånger på ringklockan och sedan bara stövlade in. Jag fick fan panik och trodde att brevbäraren var ute efter att stjäla allt av värde eller något, men som sagt var det ju bara Diskborsten. Hon kröp ner under täcket med mig och sedan sov vi tillsammans i en timme medan teven stod på och Ty Pennington löpte amok med en megafon i näven.

Jag, Bibi och Ylva satt mest i köket och ritade mustascher på folk i olika tidningar, käkade glass och pratade om hur irriterande det är med folk från Umeå som verkar tycka att de typ är lite flashigare än andra bara för att de typ har bajsbruna solariebrännor, hänger på Rex och Invito och äter Knäckis med rökt lax och en jävla dillkvist på under sina förfester.
- Jag älskar att vi är sunkiga, har sunkiga män och hänger på sunkiga fester, utbrast Bibi medan jag och Ylva nickade instämmande.

När vi ändå är inne på sunkighet så tänker jag passa på att dela med mig lite av helgens bravader. Detta eftersom jag ändå är en ganska skötsam brud som i princip aldrig blir för full eller gör bort mig när jag är på fest. Jag var verkligen så jävla pinsam i fredags, haha. Orkar inte berätta om hela kvällen, men jag möblerade i alla fall om lite hemma hos Höken genom att välta en bokhylla med alla hans skivor i (han är pedant, så alla stod typ i bokstavsordning). Sedan, som pricken över i:et, kexade jag även i hans hall. Jag minns inte när jag spydde senast faktiskt, det var minsann festligt indeed (fast det var det inte, jag skämdes som en jävla hund). Skönt är det då att veta att precis alla jag umgås med någon gång gjort någonting de inte är så stolta över. Jag älskar alla mina polare så jävla mycket.

Det blev aldrig Fysikgränd för mig, kändes inte värt det. Var så tråkigt väder ute, så vi blev kvar hemma hos Höken hela kvällen. Lika bra det.

Nu ska jag plugga och lyssna på Toasters. Bjuder på en fin bild, dagen till ära.
Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Jag hade planer idag på att hångla upp miljöboven i brygga. Det hade kunnat bli en mycket festlig bild, tror jag. Tyvärr blev det inte så, eftersom jag inte hann (miljöboven är en snabb jävel verkar det som) samt inte visste vad han skulle tycka om jag slätade av honom.

Nu ska jag snart till Spixelania och intervjua en tjej tillsammans med Nathalie från Ung-redaktionen. Först ska jag bara hitta ett par vettiga skor. Mina vanliga leopardballerinas är nämligen fortfarande dyngsura sedan jag gick hem från Höken klockan fem i morse, och mina pumps som jag hade på mig på stan idag skär som knivar i mina söta tår (var tvungen att ta av mig dem och gå barfota från Hagatunneln och hem som värsta hippien, typ). Det ska nog ordna sig det här.

Hörs och störs, lovers.

Städning a la Josefin:

- In med allt som går under säng och soffa.
- Dammsug alla ytor som syns, samt på skrivbordet.
- Täck över fula fläckar på skrivbordet med flashiga böcker och DVD-boxar.
- Att bädda rent är jobbigt. Sträck lakanen och go bananas med parfymflaskan istället.
- Moppa golvet så att den där Pepsin du spillde ut i fyllan för en månad sen försvinner och så att rummet får en touch av sommar och citrus. Använd mycket rengöringsmedel.

Klart för finfrämmande!

Hej, hej.

Jag har lunch i ungefär tio minuter till, tror jag. Eller så är det kanske fem. Eller femton. Har liksom ingen koll på hur lång tid det tog för mig att kasta i mig maten jag hade med mig.

Käkade lunch tillsammans med kollegan Malin och vi pratade bland annat om trädgårdar och varför man verkar få det intresset så fort man passerat trettio, alternativt köpt en kåk. Jag har så jävla svårt att se mig själv liggandes i en blandning av jord och bajs, entusiastisk över några jävla frön, men tydligen så kommer jag med största sannolikhet att bli så. Det känns konstigt, men bra. Har ju liksom inga intressen nu förutom att snacka skit, hänga med vänner, dricka öl och spela dataspel. Mycket imponerande. Det blir kanske trevligt att få jordiga knän och och skit under mina mördarnaglar i alla fall.

Nu ska jag ringa någon som tidningsbudet inte hittar till.
Hörs och störs.

Hej, hej!

Bäst ikväll:

Kolla på gamla kort från barndomen att ha på studentskylten. Jag var ett mycket välskapt barn, och dessutom väldigt ofta naken och glad.

En läskig internetsida som jag hittade där man kan kolla upp hur gamla folk är. Jag har länge undrat exakt hur många gånger som Krainer har fyllt tjugonio år, och nu vet jag det. Jag vet även att min gamla mellanstadielärare Lennart har fyllt femtiofyra och att jag fyller år på en torsdag nästa år (vilket var vad jag ursprungligen skulle kolla upp).

Sämst ikväll:

Hosta så det känns som att man ska spy upp tarmpaketet samtidigt. Dessutom kommer det spott på min fina dator med jämna mellanrum. Inte så gött.

Att jag är uppe fortfarande trots att jag ska jobba i morgon klockan åtta.

Nighty.

Hej, hej.

Mor gormar: "Vad har du gjort på golvet, Josefin? Det är alldeles svart! Du slamsar så jävulskt!"
Jag vet inte när jag fick höra att jag slamsade senast. Det måste ha varit typ tretton år sedan. Minst. Är det verkligen så illa att jag, som ändå fyller tjugo i början av nästa år, har börjat slamsa igen? Om jag inte minns fel hade det ordet en annan innebörd när jag var liten, men shit the same (som Elin i Fucking Åmål skulle ha sagt). Jag har i alla fall inte slamsat.

Det gick bra att köra i morse och jag fixade till och med yttre säkerhetskontrollen utan några större problem, så vi kanske kan bli kompisar trots allt. Efter bilkörandet cyklade jag till biblioteket för att släktforska och det var intressant som vanligt. Kom bland annat fram till att alla i min släkt på mammas sida verkar heta Johan Johansson alternativt Karl August. På biblioteket kom det fram en galen man till Becker och sträckte över ett hemmagjort häfte där han skrivit helt osammanhängande om Jesus Kristus och att flickor som röker får små bröst (ve och fasa). Det stod även att man ska akta sig för sex och typ att man ska hata hela världen. På Vasaplan skrek en kvinna könsord och ett gäng flygande råttor kretsade över allas huvuden. Umeå var underligt, men underhållande, idag.

Buh-bye.

Hej, hej.

Det finns nog ingenting så tillfredsställande som att klia sig i örat med en tops. Helt seriöst så är det nog bland det bästa jag vet (vilket jag kom fram till för ungefär fyrtiofem minuter sedan). Jag kanske har någon slags erogen zon där? Vill ni ha mig får ni pillra mig ordentligt i örat först. Inga jävla middagar och mysiga hemmakvällar, dra fram en redig tops och visa vad ni går för istället.

Idag har jag tänkt vara mycket produktiv, och just därför klev jag upp redan kvart i sju. Måste hinna städa mitt rum inför helgen, skriva klart en miljard uppgifter, läsa hundra böcker samt köra bil. Det sistnämnda ska jag göra om ganska precis en timme, och det oroar jag mig inte det minsta inför. Det enda jag oroar mig över är att jag fan inte kan skilja på alla jävla lampor på bilen. Gud hjälpe mig så irriterande det är att vara dement redan innan man fyllt tjugo bast. Yttre säkerhetskontrollen och jag är inte bästa vänner. Jag tror aldrig att vi kommer bli det heller.

Igår uppnådde jag förresten två delmål i mitt liv, även om de bara gäller över sommaren:
1. Jag fick en egen nyckel på VK.
2. Jag fick en förnamn.efternamn-mailadress på VK.

Nu ska jag sminka mig och shotta lite hostmedicin, om jag hittar någon.
Hörs och störs, lovers!

Disa Fia-Lotta Ylva Knäppkänga. Ibland får hon axeln ur led och får bära fashionabla mitellor från Landstinget.

Hej, hej!

Jag vaknade av att Disa ringde och sa att hon skulle till Bildmuseet och sedan ville komma förbi hemma hos mig med bullar. Det fick hon så gärna. När hon kom åt jag min sena eftermiddagsfrukost bestående av Disas bullar, mackor, te, färsk ananas och chokladkakor. Sedan slog vi på en dokumentär på Discovery och somnade i en hög i soffan. Tätt intill varandra under samma filt. Hon med huvudet vilandes på min röv.
Det är fint med riktigt gamla vänner, sådana som man har känt hela livet och som man aldrig blir arg på. Sådana som man sover tillsammans på soffan med en solig söndagseftermiddag och inte bryr sig om dom dreglar på ens bakdel, typ.

Tja.

Det blev konstskolans fest igår i alla fall. Hej, helgalkis! Klockan elva lämnade jag mjukisbrallorna hemma och knatade till Rött och mötte upp Johanna och några tjejer från mitt gamla fotbollslag. En och en halv timme senare bestämde jag och Johanna oss för att skippa nattbussen och istället gå till Gimonäs och möta upp Sofia hemma hos henne, vilket var alldeles utmärkt eftersom jag är luspank för tillfället (hade femtio spänn att leva på, typ). Hemma hos Sofia drack vi varsin folle och sedan gick vi ner till fabriken där festen var. Det var roligt som fan faktiskt. En kille i grå mjukisbyxor och neontröja dansade helt galet, en man i fyrtioårsåldern försökte göra någon slags knulldans bakom mig och all alkohol kostade tjugo spänn. Festligt indeed. Hade dock som sagt varken alkohol eller pengar, så speciellt onyktert blev det aldrig, vilket var ganska skönt.

En man i ful skjorta kom och satte sig vid mitt, Johannas och Sofias bord och vände sig mot Johanna och sa: "Du ser så jävla nice ut".
Jag och Sofia dog av skratt. Sedan vände han sig mot Sofia och inledde en konversation.
Mannen: - Jag måste få fråga dig en sak.
Sofia: - Jaha, vadå?
Mannen: - Eh? är du upptagen?
Sofia: - Det beror på vem som frågar.
Mannen: - Jag frågar.
Sofia: - I så fall är jag definitivt upptagen!
Sedan gick han därifrån. Det var hemskt roligt just då.

Kvart över fyra besökte jag och Sofia damtoaletten för sista gången och sedan bestämde jag mig för att gå hem. Solen sken och Umeå har typ aldrig varit så vackert som när jag vandrade hem längs strandpromenaden. Kom fram till följande under min tidiga morgonpromenad:
1. Min nuvarande mobilsignal låter som en skata.
2. Vissa av hålen i stans alla björkar (modell äldre) ser ut som kvinnliga könsorgan.
3. Jag måste byta musik i Mp3-spelaren så snart som möjligt. Så jobbigt är det ju inte, fattar inte att jag inte gjort det tidigare.
4. Min promenad skulle ha gått fortare om jag vetat hur man klättrar över staket. Men jag är nitton år gammal och inte tio, så jag verkar ha glömt hur man gör.

Halv sex kom jag hem och somnade i min egen säng. Det var skönt. Nu tänker jag städa mitt rum och kolla vem som just skickade ett sms. Tyckte mig höra ett välbekant plingande nämligen.

Peace.

Pratar med Bibi på MSN.

Josefin säger:
are you in löv?
bibi säger:
haha vet inte
bibi säger:
antagligen, jag är ju alltid det
Josefin säger:
haha
Josefin säger:
jag blir typ kär i folk jag ser på bussen
bibi säger:
haha jag med
bibi säger:
typ olyckligt förälskad!
bibi säger:
sen två veckor senare så äre nån annan

Frågan är vad man ska göra ikväll egentligen. Johanna ringde och berättade om en fest på konsthögskolan, men jag ska nog bara vara hemma och vila min kropp. Äta chips och gejma. Levla upp en Shaman eller något, kanske. Gro rötter i stolen. Utveckla elefanthud.

Robert, Höken, jag, Sofia och Beckers tjocka katt Måns. Hennes andra katt heter för övrigt Moses, vilket innebär att hon och Lennart Holmlund har något gemensamt - de gillar samma namn. Typ.

Hej, hej.

Jag kan ingenting om pensionssparande, fonder eller ICA-kort. Kan inte, vill inte. Men nyss, när jag låg i sängen halvt medvetslös som bara en tonåring kan, upptäckte jag att jag ändå håller på att bli äldre. Min mor ropade att det fanns kaffe och fikabröd. Ett lyckovrål senare och nu sitter jag här. Kaffe och fikabröd. F-i-k-a-b-r-ö-d! Vilket fantastiskt sätt att fira denna lördagseftermiddag, vilket fantastiskt ord.

Gårdagen var bra. Höken, Robert Bibi, Disa, Becker, Sirpa Mukkalainen och jag taggade på Nordman och att strosa runt inne i stan. Det är något trattigt med den här typen av arrangemang, något som man gärna skämtar om, men samtidigt är det ju så jävla bra. Det tilltalar många och folk tycker om att det händer något, för en gångs skull. Bra skit.

Vi såg i alla fall Nordman och sedan gick vi till Pipes of Scotland. Hängde där ett tag, men när folk i gänget började droppa av så lämnade vi stället strax efter tolv och gick mot Folkets Hus. Där utanför spelade några gamla elever från Carlshöjdsskolan med sitt band Cheap Umbrellas och det var ett gäng coola brudar, minsann. Till slut var det bara jag och Gustaf kvar och vi kollade in reggaeklubben som var i Tonsalen. Det var som ett mellanstadiedisco med tre besökare typ. Efter det gjorde vi ett snabbt besök inne på TC, och då hände denna, mycket märkliga, sak:
En kvinna i medelåldern kommer fram till mig, och det känns som att hon stått och laddat en stund bara för att komma på något riktigt sårande att säga till mig.
Kvinna: - NU KAN DU JU SKRIVA OM DET HÄR!
Jag visste inte vad jag skulle säga. Skulle det där vara någon slags burn, eller? Jag och Gustaf kunde inte komma fram till om hon verkligen var sådär arg på riktigt, eller om vi bara missuppfattat precis hela situationen. Och vad menade hon att jag skulle skriva om? Hur trångt och värdelöst det var på TC igår? Jag förstår fortfarande ingenting, men lustigt är det.

Efter våra fem minuter på TC blev det i alla fall Två Våningar med Frida från Ung-redaktionen och några ur hennes umgängeskrets. Det var roligt. Sedan regnade det och mitt hår såg ut som en höstack.

Nu lyssnar jag på Steve Harley - Make me smile (come up and see me). Det här inlägget har tagit cirka tre timmar att skriva, bara för att jag blivit avbruten hela tiden. Nu får det vara nog.

So long!

Hej, hej.

Är kvar på jobbet men sitter mest och snurrar runt på kontorsstolen. Det blir liksom extra roligt då man är hungrig och har druckit två liter kaffe, eftersom det känns som man både ska spy och svimma. Har egentligen varit ganska mycket att göra idag, vilket har varit king. Tiden går så mycket fortare när man håller sig sysselsatt, liksom. Nu däremot är det dött, så dött. Telefonerna är tysta och alla ni som har gjort adressändringar över sommaren kan vara lugna. Jag har så god hand om er och är sedan länge klar med dagens talonger.

Kände mig krasslig igår och la mig samtidigt som Sveriges alla pensionärer. Mår fortfarande lite skumt, men ska troligtvis ändå ut och leva loppan med mina kompisar. Hörde rykten om en reggaeklubb, men jag vet inte...

Tio minuter kvar sedan får jag gå hem. Nedräkningen har börjat, ffs.

Hej, hej!

Lyssnar på Miniskirt Marie med ett band från Danmark som heter Skaloot och ändrar texten till Miniskirt Josefin. Ikväll ska Minikjols-Josefjant till Studion, Folkets Hus, på kick off inför Täfteåfestivalen. Känns roligt faktiskt, även om jag ska ta det väldigt lugnt. Är i princip helt pank för tillfället, har typ så det räcker till inträdet bara. Festligt värre. Känns dock bra med en lugn kväll eftersom jag ska till Lycksele i morgon och hälsa på mina favoritgamlingar Gretha och Kalle.

Nu ska jag ringa runt och styra upp kvällen.
Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Fan, min polare Hinken från Stockholm är i stan utan att jag vetat om det. Han har skickat två sms de senaste dagarna om resan norrut, men de har varit för kryptiska för att jag ska kunna förstå vad han menar. De senaste löd "Fan kom ner till den här jävla sportbaren å starta knivslagsmål mot skåningarna/danskarna". Då förstod jag nästan att han satt på O'learys, men samtidigt kändes det ju så orimligt att han skulle vara här. Men det var han, och nu ska vi träffas innan han tar flyget tillbaka mot storstan. Ska bara hitta ett paraply, ett par rena strumpor och ett par skor jag kan gå i utan att de förstörs först.

Peace.

Hej, hej.

Snacket på universitetet idag gick bara fint, tror jag. Visste väl inte riktigt vad jag skulle säga, men vad fan, det var ändå roligt och kändes helt okej efteråt. Var intressant att lyssna på de övriga diskussionerna också. Kaffe blev jag dessutom bjuden på. Gött mos! Det enda som var hemskt var att få ett av mina inlägg upplästa högt. Jag kände mig som en idiot, typ "skriver jag verkligen sådär jävla värdelöst?". Haha. När jag skriver låter det annorlunda i mitt huvud, antar jag.

Dagen blev i övrigt också en succé. Skrev klart alla artiklar, höll världens sämsta redovisning med Diskborsten och Bibi (den vill jag aldrig mer ens tänka på, men nu har vi gjort skiten i alla fall) och upptäckte att jag hade nittiosex spänn på kontot. Vilken sweet seger, liksom.

Sitter och tittar på bilder i Bibis och min egen bilddagbok. Har gått igenom flera månader och insett att jag, även om jag är skoltrött och har varit det ett bra tag, kommer sakna gymnasietiden. Utan gymnasiet hade jag ju aldrig lärt känna Bettan, Ylva, Becker, Emelie och alla andra sköna brudar i min klass. Jag kommer att sakna att sitta i datasalen med brännande snusar under läppen och planera helgen och höra om allas vilda upptåg. Sakna alla fina lärare på Text och Media och som man haft i övriga kurser. Sakna alla internskämt och störda diskussioner. Sakna tegelbunkern. Det sistnämnda kanske mest för att man till slut lärde sig att hitta överallt, det kändes nämligen som en omöjlighet när man först satte foten där.

Nu ska jag titta på Seinfeld med båda ögonen.

Hej, hej.

Bibi och Diskborsten skriker av skratt just nu för att jag nyss stavade "Star Wars" med z. JÄTTEROLIGT! Nu måste jag förklara mig:

Att jag stavade med z, bokstaven från helvetet, är för att vi under hela gymnasiet kallat Disa Diza Warz (uttalas med robotröst, typ) som senare ledde till att vi skapade ett slags forum på Internet som var till för vårt "gäng" och som vi kallade för "Warz-team".

Bibi har tystnat. Nu vet ni.

Buh-bye.

Hej, hej.

Sitter och försöker tolka och analysera mitt liv tillsammans med Bibi och Diskborsten. Vi passar även på att analysera andras liv, när vi ändå är igång, liksom. Jag ska försöka undvika att skriva kryptiskt och pretentiöst, för det är inte jag, men då är det väl egentligen bäst att inte analysera alls. Eller åtminstone att inte skriva om vad jag kommer fram till.

Tänker i stället skriva om efterfesten i fredags som Bibi, Sofia och jag var på, ty den var minst sagt speciellt. Och rolig. Killen som bodde där hade vitrinskåp fulla med Star Warz-prylar och en katt som hette Anakin. Den skulle han gå ut och gå med i koppel klockan halv fyra på morgonen. När jag och Sofia satt på knä på köksgolvet och klappade den kom ägaren med två olika sorters godis som vi fick mata den med, typ Lycksele Djurpark '93. Britten och jag dansade sedan på samma köksgolv medan Anakin gick på promenad. Vi (britten och jag) fick senare smeknamnen Ägget och Svanen. Fråga mig inte varför. Jag är bara glad över att jag slapp vara Ägget.

Vilket uppfriskande och osammanhängande inlägg.
Hörs och störs, lovers.

Mornin' lovers.

Här sitter jag. Inte så trött, men inte heller så jävla peppad. Var helt slut efter att ha jobbat hela dagen igår, så jag somnade innan tolv. Därför var jag tvungen att ställa klockan på sex för att jag ska hinna skriva klart en artikel, hinna bli snygg till universitetssnacket och hinna träna på en redovisning på engelska om Johnny Cash. Idag hatar jag att vara jag.

Skulle egentligen ha jobbat idag men det blir på fredag istället. Önskar dock innerligt att jag hade fått flänga runt på VK istället för på Östra, känns hur tungt som helst att återvända till tegelbunkern. Vad fan ska jag säga i eftermiddag, förresten? Paniken kommer sakta men säkert krypande. Jag är en tratt som inte har något att prata om. Tänkte väl kanske skriva ut ett hatmail eller något. Kanske visa upp mms:et på den nakna mannen som jag fick i vintras. Haha.

Nu ska jag dricka kaffe.
Fred.

Hej, hej.

Världens skabbigaste brulla har för tillfället lunchrast och slafsade just i sig en kokhet geggamoja. Nu dricker hon kaffe och läser dagens tidning. Nu ska hon sluta skriva om sig själv på detta otäcka vis, för det är bara freaks som gör det. Typ George i Seinfeld (ett bra freak, visserligen) och fjorton år gamla gothtjejer. Otäckt.

En annan otäck sak är att jag drömde om döda katter inatt. Skjutna, överkörda och så vidare. Jag vill drömma om snygga studentklänningar, att jag har oändligt med pengar och den snygga killen här på VK. Haha.

Jag har jättemånga mail att svara på, är ungefär långsammast i världshistorien, men håll ut! Svar kommer inom kort.

Buh-bye.

Ibland ser man intelligent ut. Liksom "hej, jag borstar mitt blonderade hår och har ingen hjärna".

Hej, hej.

Jag är en dum blondin som saknar liv. Sitter ensam i mjukisbrallor och sliten hood och tittar på Eurovision Song Contest med ett öga. Jag hejar självklart på Sverige, men annars på Ukraina på grund av melodislingan med det fantastiska dragspelet och att sångaren har så stora rattar. Vilket fruktansvärt fult ord, förresten. Rattar.

Dags att lägga sig i soffan igen.

Hej, hej!

Sådana här dagar önskar jag att man vaknade upp, snyggare än någonsin och med en brinnande längtan efter att äta ett smaskigt salladshuvud och en näve torkad frukt, typ. Istället ser man ut som skit och skulle helst vilja ha en flottig pizza, en gigantisk chipspåse och två liter läsk framför sig på bordet. Jag inhandlade just en chipspåse. Utmärkt för figuren. Fuck beach 2007.

Gårdagen var verkligen kalas och jag hade som vanligt roligt på Scharinska med mina grabbhalvor och brudar. Jag buggade med en kille från Newcastle (vem fan hade trott att det fanns buggande britter med dreadlocks och hängbrallor, liksom?). I baren. Medan alla stirrade och jag höll på att skratta ihjäl mig åt situationen. Förutom hantverkare är jag helt otroligt svag för brittiska accenter. Undra om det finns några engelsktalande hantverkare i lämplig ålder i Umeå för tillfället? Jag känner ju Calum i North Yorkshire och han jobbar som murare, vilket visserligen är hett. Lika hett är det inte att han är en finnig sjuttonåring som snortar kokain.

Nu ska jag vattna blommorna och sedan ta täcket under armen och bege mig mot soffan i vardagsrummet.

Hörs och störs, lovers!

Hej, hej!

Ännu en dag av hårt slit? eller inte. Är ju egentligen bara en svans efter min handledare, men det är liksom inte så lätt att ta egna initiativ när det är så många konstiga program, regler och undantag som man hela tiden stöter på. Har det i alla fall jättebra på Privatmarknad. Det är ett gäng sköna brudar i olika åldrar som jobbar där och det pratas trädgårdar, dammsugare, utlandsresor och andra saker som jag inte vet så mycket om, mest hela tiden. Skrattas mycket gör det och de alla verkar vara goda vänner. Det kommer bli en bra sommar.

Ikväll ska jag till Scharinska på rockabillykväll, och det ska bli helt otroligt jävla kul! Elias ska spela skivor, så jag, Sofia, Disa, Höken, Bibi och Robert ska dit och leva loppan. Mari och Lisa kommer även att vara där. Helt lovely.

Är så jävla trött. Glömde lunchen hemma så jag har ätit tre bananer på hela dagen och druckit typ två liter kaffe. Höll på att svimma när jag skulle åka hem, och ville cykla förbi en gubbe som trampade i slow motion framför mig. Ville först inte cykla om honom, eftersom han kämpade så tappert längs den plana vägen, men tillslut fick jag nog och försökte komma förbi. Det resulterade nästan i medvetslöshet. Fy fan vad jag är otränad och lat.

Nu ska jag hoppa in i duschen, och sedan kommer mina kamrater att börja droppa in.
Trevlig fredag, y'all.

Hej, hej!

Shit alltså, jag har egentligen inte tid att skriva, men jag gör det ändå. Vädret ser tråkigt ut, men det gör ingenting, för det känns som att det här kommer bli en bra dag. Jag börjar åtta idag, men ändå sitter jag här endast iförd en Cock Sparrer-tröja som jag sovit i. Hittade just blåbärsfil i kylen, dricker lent kaffe och lyssnar på världens för tillfället bästa låt. 12 steps - USCB Allstars. Lugnt pianoklink och en djup mansröst i början, sedan blås och ljuvlig baktakt. Åååååh, baktakt!

Ha en fin dag.

Hej, hej!

Jag blev just tillfrågad om jag vill prata på universitetet på tisdag nästa vecka och bli intervjuad efteråt. Om min blogg, arga kommentarer och hur personer som jag förändrar medier, typ. Haha, sjukt! Om jag får ledigt från upplärningen på VK tänker jag absolut göra det. Livet är verkligen så jävla bisarrt.

Sådant här kan jag för övrigt skratta jättelänge åt:

Josefin säger:
Hej, Francine Pascal!
Bibi säger:
Hej, Jessica Wakefield!

So long!

Hej, hej!

I morse innan jobbet höll jag på att svälja både kaffet och hela koppen bara för att jag var så rädd för att komma sent första dagen av upplärningen. Cyklade som en galning medan klänningen fladdrade och nästan blottade mina mammatrosor och hann som tur var i tid. Fem minuter innan jag började parkerade jag cykeln - victory. Dagen flöt sedan på bra, även om det inte fanns så mycket att göra för mig. På andra jobb jag har haft har det varit tusen gånger lättare att vara självgående och hela tiden hålla sig sysselsatt. På Privatmarknad var det så många saker att lära sig och hålla ordning på, så jag var mer som en svans på Malin som skulle ta hand om mig under dagen. Jag känner dock på mig att jag kommer fixa det här jobbet, även om det är smått förvirrande för tillfället. I morgon ska jag dit igen, och då publiceras även min sista krönika på Nöje innan mitt kontrakt går ut. Tror jag.

Ylva sa nyss såhär:
"Alltså hon Malin i din blogg som kommenterat ditt senaste inlägg snackar om att du är hård. Du är seriöst den töntigaste personen jag känner, som en dumsnäll Cocker Spaniel (fast på ett fint sätt). Om jag skulle säga: "Josefin, om du är min vän så lägger du dig framför tåget" då skulle du typ göra det. Och alla dina läsare tror typ att du puttar folk framför tåget. Haha."

Haha, hon har så otroligt rätt, det är det som är det värsta. Jag är en mes egentligen. Blyg och snäll och världens jävla tönt i verkligheten. Typ.

Återigen, tack för alla kommentarer. Ni är så snälla att mitt hjärta nästan går sönder.

Buh-bye!

Hej, hej!

Det här har varit en psykiskt påfrestande vecka, men samtidigt en bra sådan. Allting ordnar sig ju till slut och i morgon börjar jag äntligen jobba på VK. Eller jag ska väl lära mig att jobba rättare sagt. Kanske svara i telefon med min seriösa telefonröst. Typ " heeeeeej det här var Josefin Isaksson, kan jag hjälpa till med något? Tihi, tihi!". Det är lite Via Direkt över det hela, om ni minns vad det var för något. Jag och Bibi busringde för övrigt jämt dit när vi var nio år gamla.

Ikväll har jag varit på Teg och suttit på en luftmadrass och druckit grönt te. Lämnat lite blonderade hårstrån efter mig och berättat att senast jag duschade var i söndags. Fast jag duschade ju idag, men innan dess var det några dagar sedan. I skolan och hemma kan man vara ful och lite äcklig. Det är lugna puckar, liksom.

Övningskörde hem och tog en sväng förbi min blivande lägenhet. Persiennerna var neddragna, och så kommer det nog att se ut när jag bor där också. Obehagligt om någon helt plötsligt skulle stå utanför och kika in när jag tar en naken svängom medan jag lagar mat och lyssnar på Justice VS Simian - Never be alone, typ. På radion i bilen spelades Linda Bengtzing och både jag och morsan skrålade med. "Wööööööööh, jag ljuger så bra", typ.

Disa har nu gått från att vara kärring light till att bli kärring på heltid. Hon har köpt ett klädesplagg från Gudrun Sjödén! Det är bara psykologer som handlar där. Linnesjok i lager-på-lager och naturfärgade bandanas. Gärna tillsammans med ett par röda, tjocka glasögonbågar och lackad engelsk konfekt dinglandes i öronen. Disa är dock en skön karaktär ändå, trots att hon inte dricker något efter klockan åtta i rädsla för att behöva kliva upp mitt i natten och gå på toa, och även fast hon har näsdukar och lotion på nattduksbordet. Hon gillar ju att googla äckliga sår och är bäst på fest, och det är kul, tycker jag.

God natt, kissekatt.

Hej, hej.

Sitter för tillfället och väntar på att kaffebryggaren ska sluta väsnas så att jag får i mig en kopp svart guld. Är trött och ganska less, har nästan inte sovit någonting inatt. Bloggar mer senare när jag har kollat klart på Oprah och kanske sovit en liten stund.

Tack för alla kommentarer förresten, ni är så snälla. Skulle hångla upp er allihop i brygga any day.

Och så ett långt svar till den felciterade:

Det är beklagligt att det blev såhär, det tycker jag faktiskt. Min avsikt var ju aldrig att försöka sabba något för er - tvärtom så ville jag ju att ni skulle få igenom er idé om ett musikhus. Jag har spelat och spelar själv i band, och min kära bror spelade själv (fram tills för några dagar sedan, typ) i ett band tillhörande Umeås hardcorescen. Självklart ville väl jag också att Umeå skulle berikas med ett musikhus. Nu har jag inte läst texten sedan den skrevs, så jag minns inte riktigt vad det stod. Påmindes om den, och allt jobbigt som varit i och med artikeln, när en överförfriskad ung man kom fram och tyckte att jag var en idiot och bad att få vara enväldig domare och besluta vem som har rätt och fel av oss.

Jag vet att du sa att du inte ville att det skulle stå punkhus, och om jag inte minns helt fel så använde jag inte heller det ordet i texten. Jag redigerar ju inte själv, och jag skriver inte heller rubriker och bildtexter. Jag vet också att du sa att du inte ville att det skulle stå att ni kände er ignorerade, och att ni faktiskt väntade på ett möte med kommunen. Jag ringde och talade med olika personer på Umeå Kommun, men ingen kände till något angående musikhuset eller ett avtalat möte. Det stod med i texten. Det var en svår artikel att skriva, för å ena sidan så ville du att det skulle stå att punken är en rebellisk subkultur men å andra sidan att ni var lugna och skötsamma individer. Å ena sidan ville ni kicka igång samarbetet med Umeå Kommun och få igenom er idé, å andra sidan var ni rädda för att klaga och förstöra förhandlingarna och göra kommunpamparna purkna. Jag förstår om ni var rädda för att det skulle bli massa tjafs med kommunen, de hade ju trots allt makten över om det skulle bli ett musikhus eller ej, men jag var ju tvungen att skriva som jag uppfattade det. Att krusa kommunen känns inte så punk, men vad vet jag.

Skickade texten till dig och bad dig att läsa igenom den så snabbt som möjligt och säga till om det var något som inte stämde. Ett svar damp in så småningom, men då var sidan redan redigerad och redo att gå i tryck. Men du fick väl en rättelse i VK efteråt, om jag inte minns fel? Väldigt tråkigt att det blev såhär i alla fall. Verkligen. Men så mycket problem med samarbetet kan det väl inte ha blivit, med tanke på att ni har fått igenom er idé. Eller?

Mannen med det häftiga skägget är Bibis farmors morfars farfar. Han drunknade i älven 1855. I en eka full med hö, eller hur det nu var.

Hej, hej!

I natt var jag less på att hela världen kan läsa om mitt liv och hata mig trots att de inte känner mig (kollade mailen och det var inte så roligt), så jag skrev ett inlägg där jag tackade för mig och sa buh-bye till bloggandet. Som tur är vet jag att man inte ska publicera sådana inlägg om natten, eftersom man alltid ångrar sig, och idag har jag bestämt att jag ska fortsätta att vara en nagel i folks ögon.

Hade dubbellektion i morse på körskolan och nu har jag bokat uppkörning. I början av juni är det dags för det stora eldprovet, och i början av juni ska jag ha mitt körkort. Annars tänker jag karva mig i handleden med en motorsåg.

Släktforskningen idag var faktiskt väldigt intressant. Började rota i släkten på mammas sida och kom bland annat fram till att två av min morfars mormors syskon jobbade som dräng och piga på hennes (Lydia Augusta, ett ganska klämmigt namn) bondgård. Började tänka på hur drygt det skulle vara att slava hos mina bröder. Kamma mattfransar hos Johan eller diska bestick hemma hos Martin. Fy, så fruktansvärt.

För övrigt åt jag minimajs idag. Det blev ett kärt återseende! Hade nästan glömt bort att det fanns något som hette minimajs. Speciellt gott var det dock inte, men det gör inte så mycket.

Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Analyserar tre nyheter på engelska angående den skotska självständighetsfrågan, eller vad man nu ska kalla det. Det är tråkigt, men går framåt. I morgon ska jag släktforska med klassen på Stadsbiblioteket, vilket ska bli ganska intressant. Farsan och jag snackade i telefon tidigare om att vi är släkt med någon slags sjörövare. Han berättade även om en bunt norrbottningar i släkten som för länge sedan var på väg till Brasilien, men som stannade i Töre istället. Vilket ypperligt val av boplats.

Snälla, ta det jag skriver med en nypa salt. Det är för det mesta bara på skoj. Förutom det där med att jag är ett sexistiskt svin som ser hantverkare som sexobjekt, förstås. Det är på blodigt allvar. Eller hur var det nu?

Sleep tight.

Hej, hej.

I höst när mitt badrum ska renoveras ska jag och Diskborsten vara hemma hos mig och sitta i varsin stol med en drink i handen och bara vara sexistiska och dregla över alla hantverkare medan de går runt med verktygsbälten i min lägenhet. Det har vi bestämt.

Snart börjar 7th Heaven på femman. Det tänker jag titta på. Har inte fått tillräckligt av min dagliga dos kristendom (visserligen har jag ju hängt med Diskborsten i skolan idag, men det räknas inte riktigt). Jag behöver moralkakor. Helst nu på en gång.

Möte ikväll. Nöjeskrönika på fredag. Massa skolarbete som vanligt.
Vilket otroligt spännande liv jag lever.

Hej, hej.

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde att jag och Disa (eller var det Bibi?) bakade en stor, platt sockerkaka som var jättegod. Vi hade någon slags blåbärsgrädde till som såg fluffig och ljuvlig ut. Fantastiskt.

Gårdagen var lugn och väldigt bra. Jag satt på ett golv på Teg och tittade på dansk film och tvingade i mig cirka en klunk rött vin. Sedan bytte jag till alkoholfri cider istället.

Snart bara en månad kvar av gymnasiet, vilket känns helt galet. Drygt bara att man har en miljard uppgifter som ska göras innan man är fri. Dessa uppgifter ska jag börja med nu, så fort jag lagat middag till min mor och min bror. Klara, färdiga, gå, för fan.

Jag, Diskborsten och Dicey Jane har kommit fram till att vi båda ska lägga ut varsin lista i våra bloggar. Som en allmän varning, liksom.

Varför ni inte ska dejta mig:

- Jag spottar ogenerat.
- Jag svär och är inte rädd för att ta till könsord ibland.
- Jag snusar (ibland, mamma, ibland).
- Mitt hår lossnar för att det är så sönderblonderat.
- Jag är politiskt inkorrekt och drar grova skämt.
- Jag dricker i samma takt som en karl.
- Jag berättar konstiga anekdoter från mitt liv (typ som att jag brukade ha slampiga leopardkjolar och nätbrynja utan BH när jag var punkare).
- Jag somnar alltid med sminket på och ser ut som en smutsig gothare dagen efter.
- Var jag än befinner mig blir det stökigt. Åtminstone efter ett tag.
- Jag har ingen klädstil.
- Jag lyssnar på konstig musik, bland annat med arga brittiska män på sång som sjunger om öl och arbetarklassen.
- Det är alltid öppet hus hos mig nästan, så risken finns att en bunt fnittrande brudar kan störa.

Så nu vet ni hur hemsk jag är.

Hej, hej.

Lyssnar på The Slackers och ska snart hoppa in i duschen. Så att jag får mjuk hud och doftar gott. Igen. Sedan ska jag äta och plugga också. Och ta på mig en klänning. Och gå ut och ha lika trevligt och fint som igår. Fast nyktert den här gången.

Det händer så bisarra saker i mitt liv. I måndags fick jag ett sms som helt uppenbarligen var skickat till fel person så jag svarade och skrev att det nog kommit till fel person. Personen svarade och sa att så var fallet. Jag raderade personen ur mitt minne, men igår kom ett nytt sms. "Jag är nyfiken på dig, vill du ses över en kopp kaffe?"

Det skulle kunna vara romantiskt. Om livet hade varit en jävla film. Jag vet att det aldrig kommer att vara det. Herregud, det finns en anledning att mina kamrater kallar mig för Freakmagnet. Rätta mig om jag har fel, men inga normala och vettiga killar tar kontakt med tjejer på det sättet. Normala och vettiga killar tar oftast inte kontakt alls. Eller så tar dom bara inte kontakt med mig. Tur att det finns undantag dock.

Idag är en väldigt bra dag.
Hörs och störs, lovers.

Hej, hej!

Läste just Bibis blogg och påmindes om hur mycket jag hatar alla assholes där ute som är sviniga mot mina vänner. Under resan till Stockholm glömde hon en klänning hos det största svinet på jorden och nu säger hon att hon måste köpa en ny eftersom hon aldrig mer tänker prata med människan. Finns ingen anledning att hon ska snacka med snubben heller, hon har för mycket värdighet och är för bra för det. Onödigt dock att hon ska behöva köpa en ny klänning, så jag funderar på att ta med mig eldkastaren och göra ett hembesök. Seriöst, killen är som ett levande skämt.

Skulle Sundsvall vara Norrlands huvudstad, förresten? Pff, de talar i nattmössan. Umeå is the shit!

Hej, hej!

Lyssnar på Dion and the Belmonts och pimplar i mig en hink med kaffe. Har ägnat en ganska bra stund åt att hitta lämpliga datum att missa skolan på under de resterande veckorna fram till studenten. Ska nämligen börja min upplärningsperiod på VK nästa vecka. Känns helt otroligt bra, kan inte i ord beskriva hur tacksam jag är över att ha ett sommarvikariat. Hösten får bli ett senare bekymmer.

Snart börjar Oprah. Det tänker jag kolla på (som alltid när jag är hemma och har möjlighet). Hoppas hon inte har tagit dit någon tråkig person som pratar om andlighet eller träning. Eller någon kändis. Jag hatar kändisar. Jag vill se känslosamma kvinnoöden, att folk i nöd får många och dyra presenter så att de gråter av lycka eller att Oprah griper pedofiler.

Är peppad på att spela med bandet igen. Vi har inte haft en livespelning sedan Scharinska i början av februari. Eller jo, vi spelade på Hamnmagasinet en lördag när det var öppet hus, men då stod det typ fem personer i publiken, så det räknas nästan inte. Det snackas i alla fall om att vi kanske får spela på Droskan, och så ska vi spela på Slöjdarnas Hus i Vännäs i juni. Haha. Helt seriöst är jag hur peppad som helst på den spelningen. Äta tunnbröd och bjuda Vännäs på lite ska the Jamaican way i det, förhoppningsvis, fina vädret.

C ya, don't wanna be ya (som Bibi brukar säga).

Jag vill ha:

En stor matta.
Ett stort köksbord.
Nya underkläder.
Ny bokhylla.
Handdukar och badlakan.
Tavelramar till mina femtiotalspinuppor.
Tidningsprenumeration på typ Amelia.
Prunkande hängpelargoner.
Ett jobb i höst.
Strukturerat liv.
Sinnesro.
Kärlek.

Ska det vara så svårt att få?

Hej, hej!

Nu har jag skrivit på kontraktet för min lägenhet. Känns hur bra som helst! Jag oroar mig visserligen över att jag kommer att vara en fattiglapp framöver, men det ordnar sig nog. Undra sa flundra om man kommer lyckas fixa ett riktigt jobb till hösten, det skulle ju underlätta en hel del. Blir lite svårt att hanka sig fram som frilansskribent och ledsagare bara. Tur att jag har jobb i sommar i alla fall.

Jag funderar på att ringa Roberts mamma om jag vågar. För att säga hej då, typ. Blir ledsen nu när jag skriver det här, och det känns som ett tecken på att jag borde ringa. Kommer sakna hans föräldrar helt otroligt mycket. De har alltid varit så fina och snälla och hans mamma är nog en av de starkaste kvinnorna jag någonsin träffat. Kommer även sakna Väja och de dreglande hundarna som absolut skulle slicka en i ansiktet så fort man vaknat på morgonen. Det är mycket som försvinner när det tar slut, och det känns sorgligt. Men för fan, I'm movin' on.

Helgen verkar bli bra. Jag ska på något slags häng och det ska bli trevligt som fan. Vin och promenad och sedan sitta mot en nedpissad vägg och sjunga "Just idag är jag stark". Sedan är Höken peppad på att vi ska äta pizza och dra på en fest. Har även snackat lite löst med brudarna om att kanske dra ut på en lugn krogkväll på Pipes. Får väl se vad som händer.

Vilket hån mot eleverna på Mariaskolan att jag klagar efter att ha åkt buss i cirka tio timmar när dom i princip har åkt jorden runt på åttio dagar. Kanske inte riktigt så, men ändå. De har åkt mycket mer buss än jag i alla fall - creds till dem för det.

Tack för alla kommentarer, förresten. Svarar inte alltid, mest för att jag är en lat jävel, men jag blir alltid lika glad när någon har kommenterat. Tack, tack, tack som fan!

Nu ska jag försöka städa, orkar inte bo i detta illaluktande gryt längre.
Buh-bye.

Gullefjun.

Måste bara tillägga att dessa två tjejer är bland de bästa vännerna man kan ha. Vilka andra följer med på ett slitet äventyr till Uppsala, efter att ha varit på resande fot i flera dagar, bara för att göra en glad liksom? Jag hjärtar dem bigtime.

Man blir vrång av att åka buss i tio timmar!

Dagen efter var sliten. Disa vaknade tidigt från sin dvala och åkte tillbaka till Stockholm. Jag och Bibi slappade ett tag och tog sedan tåget tillbaka klockan ett. Där satt vi och lyssnade på en bratkille som satt och höll om två tjejer och snackade om att han blivit sprutad i ögat. Med Champagne, that is. I Stockholm mötte vi upp med Disa och spenderade sedan dagen liggandes i en hög i soffan medan vi väntade på att Johanna skulle komma från Norrköping och åka med oss tillbaka till Norrland.

Resan hem gick relativt smärtfritt, även om jag var trött och uttråkad. Jag satt bredvid Disa och hon somnade på en gång nästan. Sedan sov hon hela resan i väldigt många olika ställningar. Min favorit av dem alla har jag valt att kalla "tiggaren". Hon satt helt enkelt rakt upp utan ryggstöd, sovandes, med ena handen utsträckt rakt ut i luften. Den ställning jag tyckte minst om var den hon intagit medan jag gick på toa och köpte läsk i Tönnebro - fosterställning över både mitt och hennes säte. Under klassresan i sexan lärde jag mig att inte bråka med en sovande Disa, så därför var det bara att snällt slå sig ner bredvid henne med halva arslet i gången och liksom lägga armen om henne för att inte ramla ner från sätet och sedan hoppas att hon skulle vakna av sig själv. Bibi sov också mycket, men när vi kom till Tönnebro vände hon sig mot mig och Johanna och blickade ut mot parkeringen och sa: "Är inte det där Disa?" och pekade på någon som strök omkring ute på parkeringen. Jag och Johanna började gapskratta och då vaknade draken i min kära vän Bibi. "VADÅ, VARFÖR I HELVETE SKULLE INTE DET DÄR KUNNA VARA DISA?!". Ja, varför inte, egentligen? Bara det att Disa inte är en två meter lång man med svart hår. Oh well.

Hörs och störs, lovers.

Jag och mina bäbisar. Och en öl. Och söta Ruben.

Hej, hej!

Jag är helt otroligt trött, trots att jag sovit nästan hela dagen sedan lilla uppkörningen. Den gick för övrigt åt helvete dåligt. Jag var trött och nervös och mitt självförtroende var i botten. Körde för fort två gånger och måste därför ta en eller två lektioner till. I övrigt var jag bra, men det känns ändå lite deppigt. Tur då att resan till Stockholm var en höjdare i alla fall.

Vi började med att förfesta hemma hos pappa på Södermalm. Drack Dicey Janes Koskenkorva-drinkar och folköl som vi köpt på Konsum. Sedan blev det pendel till Centralen och vidare med tåg till Uppsala. Det var bara förfestande ungdomar på tåget och det var skön stämning. Bibi sminkade sig och sprayade en liter hårspray i håret som vanligt och jag och Disa turades om att springa på toa, kändes det som. Efter fyrtio minuter var vi framme i Uppsala och möttes på stationen av Ruben och Fredrik. Sedan blev det taxi till första festen där alla människor som var där just var på väg att bli utkörda eftersom någon av festdeltagarna kastat en flaska i väggen och stulit en väska. Efter en stund skulle vi vidare till en annan fest och vandrade i hundra år för att komma dit. Den lägenheten luktade gammalt och var inredd med antika möbler typ. Dicey Jane somnade i ett rum där folk låg däckade lite huller om buller och Bibi satt bänkad framför Guitar Hero. Själv satt jag mest och pratade med Ruben och två killar från Dorotea som helt plötsligt dök upp där bland antikviteterna. Någon slog sig helt plötsligt ner mittemot mig och tyckte att min piercing såg ut som en mustasch, det var lite festligt. Undra om jag passar som skäggiga damen... får hoppas på det.

Vid halv två skulle vi ut på krogen och då sov både Bibi och Disa. Bibi gick att väcka, men Disa var helt omöjlig att få med. "Jag vill sova här, alla är snälla mot mig. Vi syns i morgon". Så jag gav upp och lät henne sova. Det blev aldrig något krogbesök, utan istället en taxi till stadsdelen där Fredrik bor. Väl där käkade de flesta sjutton cheeseburgare var (eller crazy cheese, som vi på Text och Media kallar dem) och sedan gick vi och la oss huller om buller i lägenheten. Det var mysigt och bäst på alla sätt och vis. Ett roligt valborgsäventyr, helt enkelt.

Tja, tja.

Överlevde resan hem och sitter nu här och suger i mig en kopp kaffe. Om en timme är det dags för lilla uppkörningen och jag är hur nervös som helst, mest för att jag är så dålig på yttre säkerhetskontrollen. Ber till gudarna att jag slipper göra den.

Skriver mer senare, måste ju berätta om vilka sömnnazister Bibi och Disa har varit hela natten.

Peace.