Hej.

Igår flyttade jag in i min källare. Morsan och Göran körde dit köksbordet och stolarna, sedan var jag on my own, och det känns i armarna idag. Körde två vändor med grejer, och det blev ett jävla kånkande och bärande ska jag be att få tala om. Försökte mig även på att skruva ihop en stol, och satt och tänkte för mig själv vilken otroligt begåvad människa jag är som kan följa en instruktion och skruva ihop stolar alldeles själv. Sedan gick det åt helvete och jag kände för att slå sönder stolarna mot tegelväggen utanför. Sedan for jag hem till Haga igen.

Har inte tid att skriva egentligen, för jag sitter med en handduk runt håret och en runt kroppen och ska snart göra mig i ordning inför spelningen. Om fyrtiofem minuter bär det av mot inlandet för att rigga grejer. Vi kliver upp på scenen klockan 14.00.

Vi ses där, lovers.

Hej, hej.

Under natten till idag diskade jag. Fyrtiofem minuter tog det och jag jobbade mig minsann igenom en hel veckas disk inklusive en halv miljard bestick (lämnade dock en liten hög kvar som en härlig överraskning till mamma. Förlåt för det, men klockan hade hunnit bli ett innan jag var klar, och då ville jag sova). Motbjudande, äckligt och fullkomligt vidrigt var det. Efteråt låg jag gråtandes i fosterställning i duschen och tvättade mig med stålull, salt och citron. Jag känner mig fortfarande smutsig. Från och med nu ska jag sluta att vara en äckelpotta. Jag ska bli snäll, duktig och skötsam.

Att jag började diska så sent var mest Disas fel. Vi drog hem till mig efter repet för att krubba och se lite på teve. Det slutade med att vi åt varsin pizza och sedan sov tillsammans. Hon i soffan, jag i fåtöljen. Hennes ansikte vilade dock inte mot min röv den här gången. Älskar mina förslappade kompisar och att man inte behöver göra något speciellt när man umgås. Det räcker med att äta en flottig pizza, skratta lite åt "Du är vad du äter" och sedan slumra in.

Nu har jag försökt publicera fem alldeles fantastiska inlägg här på bloggen men som bara försvunnit innan de hamnat på hemsidan. Det är allt lite konstigt, tycker jag. Ni andra tycker nog mest att det är tragiskt och gråter över all information angående mitt fantastiska liv som ni gått miste om.

Snart lunch. WOAH!

Hej, hej.

Det är mulet ute och jag är torr som fnöske - allt är precis som det ska vara. I morgon får jag nycklarna till lägenheten och jag har inte packat allting än. Herre min skapare, vad jag inte har packat. Vi ska repa hela eftermiddagen och kvällen, och dessutom så har jag en veckas disk i diskhon som jag måste ta hand om innan jag gör något som rör min egna, framtida bostad (annars dödar min mor mig när hon kommer hem från Vännäs och Göran McGyver nästa gång). Hur fan ska jag hinna allt? Skulle i alla fall vara cleant om jag hann flytta in sängen, soffan, köksbordet och de flyttkartonger jag har hunnit packa under morgondagen så att man kanske kan ramla in i lägenheten redan på lördag natt efter Shape Up. Spendera en allra första sliten söndag i min lilla källare. N-i-c-e.

(Nej, jag har inte glasögon egentligen, det är därför jag ser ut som en idiot när jag bär min mors OK/Q8-glasögon.)

Hej, hej.

Jag och Bibi utförde ett vetenskapligt experiment för några veckor sedan där vi testade vem som har roligast när man dansar till låten Dr Pressure i min hall; en vanlig brillorm eller en solglasögons-bitch. Resultatet var uppenbart redan från första stund. Självklart har man roligast om man har på sig solglasögon, det ser ju vilken idiot som helst!

Här kan ni för övrigt lyssna på låten vi dansade till:
http://www.youtube.com/watch?v=dvqI1uFgxG0

+

+ Polisonger och raggarsträngar.
+ Alex Schulmans blogg.
+ Hantverkare, byggarbetare och alla andra i arbetarbrallor.
+ Dropkick Murphys i Stockholm inom kort.
+ Flytt på fredag.
+ Att jag fick alla rätt på Disas och Ylvas kompisquiz. Det måste ju betyda att man är världens bästa kompis om man vet att Disa föredrar en chai-latte på Schmäck framför att bli kittlad på röven, och att Ylvas favoritserie är Buffy och Vampyrerna.

-

- Min telefonröst (jag låter som en bruntungad bebis).
- Trötthet.
- Olja in gamla skrivbord.
- Att jag känner mig som en gam.

Hej, hej.

På lördag har vi spelning med bandet utanför Vännäs, närmare bestämt på Slöjdarnas Hus. Blir nog trevligt så länge det är bra väder. Kanske får vi lite nygräddat tunnbröd och en ladugård med tillhörande boskap tillverkade av kottar med tändsticksben i gage. Inte dumt. Därefter har vi bara en spelning kvar innan det är dags för bandets medlemmar att börja förflytta sig till olika delar av Sverige för studier eller bara för att få se något annat än björkarnas stad. Själv blir jag kvar och det känns underbart. Jag är fan inte färdig med dig, Umeå! Sista spelningen blir i alla fall på Droskan den elfte augusti tillsammans med Nasty Music och Industri Royal. Kom dit eller var en fyrkant, eller hur man nu säger.

Midsommarhelgen blev verkligen lyckad. Gänget och jag hade dukat upp långbord utanför Vildmannen och där grillade vi, åt sill trots att det egentligen är ett ganska motbjudande påhitt samt spelade fotboll. Jag upptäckte då att min kondition är helt sorgligt dålig, så efter att jag gjort mål gav jag upp och drack en öl istället. Halv ett tog jag den cyklande lastbilschauffören under armen för att lunka hemåt, och väcktes senare samma natt av att han börjat nyktra till och då insett att han skadat sitt ben under den rafflande matchen. Den natten ägnade jag sedan åt att springa och hämta vatten samt lägga frysta wokgrönsaker mot hans gigantiska knä. Gustaf hade tydligen också varit ett klantarsel samma natt och ramlat med cykeln och brutit nyckelbenet. Bra jobbat, gubbar!

Igår åkte den cyklande lastbilschauffören buss tillbaka till Åre igen (han gillar fortskaffningsmedel, han) och det känns både tråkigt och ensamt. Extra tråkigt känns det eftersom vi knappt pratar så fort vi inte ses. Han ägnar för mycket tid till World of Warcraft samt att cykla fort ner för höga berg, tycker jag. Själv ägnar jag för mycket tid till att sova och inte göra ett piss. Oh lord, jag måste skaffa mig ett intresse.

På lördag är det Shape Up, och dit vill jag. Levern och plånboken säger nej, men mitt hjärta fullkomligen skriker ja. Och man ska alltid följa sitt hjärta, eller hur? Nu är lunchen snart slut, och innan dess ska jag hinna hämta en kopp kaffe.

Över och ut.

Hej, hej.

Den cyklande lastbilschauffören är fortfarande på besök och ligger troligtvis hemma hos mig och sover. Själv sitter jag och stirrar på en skärm och kan, trots att jag har telefonen avstängd, höra ringsignalen i öronen samt se mikrofonen på headsetet i högra ögonvrån. Som en väldigt trattig och meningslös hallucination, skulle man kunna säga.

I morse när jag svept mitt morgonkaffe och gick in för att säga hej då till den cyklande lastbilschauffören möttes jag av en mycket arg och förvirrad tjugotreåring. Han kollade på mig som om jag skulle vara ett jävla monster och skrek: - JAG KAN INTE!
- Jaha, hej då ditt freak, svarade en mycket förolämpad Josefin och trampade iväg till jobbet istället. Ska snart skicka ett sms till honom och berätta vilken knäppgök han är när han halvsover.

Tjugo minuter kvar av lunchen. Sweet.
Hörs och störs, lovers.

Trevlig midsommar, y'all!

Ah, tja.

Städar återigen mitt rum, eftersom det vankas besök i morgon efter jobbet. Det luktar inte så gott här inne och det är dammigt som fan, dessutom har flyttkartongerna börjat staplas inför min flytt om cirka tio dagar. Om mina kompisar kommer över bryr jag mig inte om hur det ser ut här, de får fan lov att älska mig trots min sunkighet, men när cyklande lastbilschaufförer kommer på besök krävs det nästan att det är lite fräschare.

Damn, vad bra det känns att flytta förresten! Fick så himla fina studentpresenter till lägenheten, bland annat en femtiotalslampa, världens dyraste brödburk samt ett köksbord med stolar till. Sedan blev det några inköp på lunchrasten idag också när jag finshoppade på ÖB tillsammans med min kollega och lunchkompis Emma. Salt- och pepparkvarnar och en rosa vattenkanna. Förra veckan inhandlades ännu ett duschdraperi (förutom det jag redan har som det är rosa flamingos på), en snygg tvättkorg och ett durkslag. Det är kul att ha fina saker. Roligt att jag dessutom har många gamla prylar att blanda med alla nya. Det blir så mycket personligare då. Fy fan för att ha ett trist IKEA-hem, liksom.

Fick just veta att Hinken flyttar hit den första september, vilket känns jätteroligt. Han spelar dessutom World of Warcraft, så jag har planer på att styra upp några trevliga små LAN i min nya boning till hösten. Peppande med fresh meat!

Besökte Arbetsförmedlingens hemsida i eftermiddags, och oväntat nog kändes besöket ganska upplyftande. Skrev ut en ganska fet bunt med jobb som jag har tänkt söka och som inte känns helt omöjliga att få. Jag kan verkligen tänka mig att jobba med vad som helst den kommande framtiden fram tills att jag känner mig motiverad att plugga vidare. Så länge jag kan försörja mig och dessutom får hålla på med det jag tycker är roligast i världen på sidan om så är det lugnt för mig. Är så otroligt tacksam över jobbet jag har över sommaren, och de meriter och erfarenheter jag får genom det.

Nu ska jag duscha och sen är det bums i säng.
Över och ut.

Hej, hej.

Jag vet inte varför, men det luktar sommardag vid Nydalasjön här på kontoret där jag sitter. Typ nyinköpt badring just tagen ur sin förpackning. Ah, sweet barndom!

Fick helt plötsligt ingenting att skriva om, men det har jag väl i och för sig aldrig, så det spelar ingen roll. Lunch om, förhoppningsvis, en halvtimme. Då ska jag äta min fantastiska micromat och kanske ta en promenad till ÖB. I morgon kommer den cyklande lastbilschauffören. Eller, vi får väl se.

Peace.

Gus och Höken, två spexiga karlar indeed.

Hej, hej.

Kollade just klart på en film på trean. En svensk film. De är, tyvärr, ofta väldigt pinsamma. "Petra, Anna och Michelle är tre småstadstjejer som är bästa väninnor trots att de alla har mycket olika personligheter. Den vänskapliga trion har precis tagit klivet in i vuxenvärlden, där de tvingas göra många svåra val som påverkar både deras relation och deras framtid." Den här filmen var pinsam, men hade ändå ett visst underhållningsvärde. Nu peppar jag inför Frasier klockan halv tolv. Trots att det bara blev en tupplur på tio minuter tidigare innan Gustaf anlände verkar det ändå ha varit tillräckligt för att jag ska vilja vara uppe hela natten. Drygt.

Fan, det mesta känns ganska drygt just nu över huvud taget. Det är sommar, jag är ung och naiv och vill ha himlastormande kärlek, inte någon halvljummen jävla skit. Tur att man har cash, världens bästa kompisgäng och en grym familj. I morgon ska jag unna mig några nya klädesplagg (som inte är svarta), en stekpanna och en tavla hade jag tänkt. Vore kul med en tur till Myrorna någon dag så att jag kan köpa ett bord där jag ska ha min vinylspelare. Skulle vilja ha den i köket så att jag ska vända gammal kommunistmusik medan jag kokar nudlar och rör ihop fil och flingor under den kommande, mycket knapra, framtiden.

I morgon fyller både Höken och Gustaf tjugotre år. De är två mycket fina busfrön som jag hjärtar väldigt mycket. Sociala, trevliga, fula i käften och duktiga på att laga mat. Ställer upp i vått och torrt gör dom också. Grattis i förskott, gossar små!

Nu ska jag borsta tänderna.
G'night!

Jag hatar...

... Cityakuten och att det visas jämt.
... folk som säger "kanoners". Era bonnlurkar!
... att jag har ett mystiskt sår i gommen sedan jag åt middag.
... när jag upptäcker konstiga fel i mina inlägg som jag själv orsakat.

Jag älskar...
... mina tre timmar långa übertupplurer på eftermiddagarna.
... Dolly Parton.
... att om jag skulle dö i sommar förmodligen får 100% rabatt på min dödsannons.

Snart ska Gustaf komma hit och låna datorn, och efter det ska jag städa. Nu är det dock dags för lite välförtjänt sömn.

Hej, hej.

Jag får nästan ut 12000 efter skatt den här månaden. Kyss mig vad glad jag är! Den här dagen kan fan inte bli bättre, och i morgon får jag finfrämmande. Love, love, love my life.

Nyss gick det förbi en tjej som bet på naglarna så det såg ut som att hon skulle gnaga av sig fingertopparna. Hon har säkert hudflagor mellan tänderna. Hon var dessutom iförd New Kids On The Block-jacka - vilket spex! Jag hoppas i alla fall att det inte var på allvar...
När jag var liten brukade by the way mina bröder och deras kompisar roa sig åt att låta mig, Josefin cirka fyra år och icke engelsktalande, uttala detta långa bandnamn. Det lät ungefär såhär: Noohkillännimock. Sedan skrattade dom hånfullt.

Hej, hej.

Tio minuter kvar av lunchrasten, som för övrigt tar slut fortare här än den gjorde i skolan, känns det som. Har börjat jobba "på riktigt" nu och sitter inne på ett kontor och känner mig lite ensam. Svarar bara i telefonen, eftersom jag inte har någon extrauppgift i veckan, vilket är ett äventyr indeed. Man vet aldrig om den som ringer ska vara en som säger "Hej Josefin! Tack för god hjälp! Kraaaam!" eller en "Jaha, men tycker inte du att det är DIN uppgift att veta vilket postnummer det är i Kusfors?! VA?!"

Igår hängde jag och min gode vän Mr Chech Republic på stan och jag hämtade ut mitt körkort. Jag ser livrädd ut på bilden, men det gör inte så mycket. Det var ju det jag var när jag skulle göra teoriprovet och bilden togs. Jag har fan varit livrädd under hela tiden jag har hållit på med körkortet, förresten.

Nu ska jag koppla in telefonen igen.
Hörs.

En fin bild från studenten, alltså. En hemskt rolig dag som jag tyvärr inte orkar skriva så mycket om, eftersom den var så lång och så mycket hann hända. Det var i alla fall underbart, så underbart.

På bilden har jag och Ylva en halv plastväxt på våra huvuden, och jag sveper en sötsliskig cider för att komma ikapp de andra. Becker ser badass ut i sin Hare Krishna-klänning (hon kallade den det, inte jag) och Ylva tror inte att någon ser Koskenkorvan hon gömmer bakom ryggen. Nice.

Ah, tja!

Har legat och sovit hela förmiddagen och har bara slagit upp ögonen när min mobil levt djävulen. Vilken otroligt skön dag. Klockan 13.37 (1337, yeah) fick jag ett sms och såg det då som ett tecken på att jag borde vakna på riktigt. Först låg jag dock kvar en stund och njöt av upptäckten över vilka fantastiskt snygga ben jag har. Lite korta, men ändå heta.

I fredags var jag ute för att ta en öl med Betty, Bibi, Disa, Johanna och Sofia, och det blev först ett stopp nere vid kajen innan vi knatade vidare till Pipes of Scotland. Det hände inget spektakulärt egentligen, jag och Sofia hade mest tvångstankar angående vaktens överarmar och att vi var tvungna att ta på dem innan kvällen var slut. Fan vad less jag är på att gå ut på krogen by the way, synd bara att det inte finns så mycket annat man kan göra. Efteråt, när alla mina vänner dragit med bussen, skulle jag gå och hämta min cykel. Då kommer det ett killgäng där ett av de brölande testosteronvidundren skriker åt mig att jag är ful och äcklig, och att min septumpiercing ser förjävlig ut. Jag går bara vidare mot min cykel och låser upp den, men blir tvärförbannad och tar en omväg för att möta dem igen. Skriker att jag ska spöa skiten ur den jävla pygmén och att han ska dra åt helvete. Sedan brister min röst och jag blir värsta ledsen, utan att riktigt förstå varför. Kände mig väl lite ensam när jag stod där med en hel jävla army of assholes framför mig.

Igår var jag först i Döbelns Park och sedan drog Sofia, Bibi och jag på Scharinska, vilket var skoj som fan i vanlig ordning. Det enda jag har att klaga på är mina vänner. Sofia drog ganska tidigt för att hon var trött, så hon är förlåten. Men Bibi, oh my god, Bibi! Hon har blivit en toffel, precis som Ylva och alla andra av mina kompisar som skaffat pojkvänner. Jag hatar det! Man ser aldrig skymten av dem längre, de sticker tidigt när vi är ute och svansar bara efter sina killar och drar när dom ringer. Hur tråkigt som helst! Jag är arg, ledsen och besviken. För övrigt så hatar jag även par som bara gör saker tillsammans och typ låter såhär: "Nä, VI ska inte gå ut i helgen, VI ska vara hemma och mysa, VI förlorade nämligen våra egna liv när VI blev ihop för hundra år sedan." Ingen av mina kompisar har hunnit bli så i alla fall, tack och lov. När vi ändå är inne på hat så hatar jag även att all the good ones are taken. Kvar är männen med blekta bootcutjeans och BMW-kepsar. Jävla skit.

Nu ska jag dricka te och vårda min ömma rygg.
So long!

Ah, tja.

Här på Privatmarknad är det dött och kallt. Jag hänger mest över disken och ber tyst för mig själv att telefonen ska ringa och att någon ska skälla på mig igen på grund av uteblivna tidningar eller vädret i Bulgarien. Jag behöver lite action. Och kaffe.

Nu har jag både hunnit dricka kaffe samt ätit tårta för andra gången idag. Man blir så jävla gödd här på VK, inte konstigt att jag inte kunde ha den studentklänning jag beställt (eller, den passade, men var för tight för att jag skulle känna mig bekväm) utan fick ha en annan. Jag var nog Umeås enda svartklädda student med nosring och en fet gaddning.

Nu ska jag hitta något att sysselsätta mig med innan det är dags att cykla hem.
Later skater!

För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten, för jag har tagit studeeenteeeeeen! Fy fan vad jag är bra!

Jag kommer sakna er.

Hej, hej.

Idag var vi ute och kladdade med målarfärg på lakan i Tväråmark där Ylva bor. Jag sågade ner stackars träd och skrev mitt namn (GIN) så att det såg ut som att ett dagisbarn varit framme. När vi var klara pumpade vi Dropkick Murphys ur högtalarna i bilen och körde tillbaka till stan igen där jag skjutsade Sofia till Vägverket och ett nervpirrande teoriprov (vilket hon fixade - fett grattis, sistah) för att sedan köra vidare till Frida från VK Ung som fyllde tjugo år idag (grattis, yo).

Nu ska jag duscha för att sedan sova i några timmar innan det är dags att kliva upp och locka håret och ta på sig min klänning (som för övrigt fortfarande sitter farligt tight) samt min fabulösa studentmössa. Sedan ska jag korka upp vinet tillsammans med klassen här ute på gården och sedan börjar en lång dag av att göra stan osäker.

G'night!

Hej, hej.

Känner liksom inget sug efter att blogga, och jag vet inte varför. Lovar i alla fall att ta tag i det ordentligt så fort studenten är avklarad.

Idag: Jobb på Privatmarknad mellan klockan åtta och fyra. Satt vid kunddisken och det är nog min favoritplats på avdelningen, blir liksom en sådan härlig blandning av uppgifter. Lite telefonsnackande, man får hjälpa de människor som kommer in och hålla koll på bland annat abonnemang, Lokus och övriga annonser. Trivs så himla bra! Alla är trevliga och det är ganska högt i tak, liksom. Marie som jobbar där kommer ofta fram och lägger en arm på ens axel och kallar en för "sitt barn". Hon är så jävla skön.

Tidigare ikväll: Avslutningsmöte med VK Ung hemma hos Malin Bergman. Vi käkade pizza i hennes fina lägenhet, och jag och Marie Albinsson snackade om att jag ska åka till henne ute i bushen i helgen och titta på hennes kattungar. Då kanske jag får se trädgården jag hört så mycket om också, vilket skulle vara spännande indeed. Jag tänker kräva en rundtur.

Medan vi käkade pratade vi lite om Linda Isacsson och vilka program hon varit programledare för. Då sa Marja något som hon trodde var ett program som Linda lett, och som lät som "Linda söker far" (tror hon sa "Linda söker faror") och jag kunde inte sluta skratta. "Linda söker far" lät som en helt otrolig programidé! Typ en blandning av "Bonde söker fru" och ett tragiskt adoptionsprogram. Vi snackade även om att "Bonde söker fru" bara borde heta "Bonde söker?" och så ska programidén istället vara att man får gissa vad bonden behöver. En dräktig ko, en handmixer, en ny Lantmännen-keps eller kanske två biljetter till Arvingarna i Säffle.

I morgon: Pynta vagn och traktor i Tväråmark. Jag ska köra dit, hoppas någon vågar åka med mig i min rocksteadybil.

Nu döper jag det här inlägget till "118" innan jag sparar det. Så många har det blivit sedan jag fick den här datorn (plus ganska många fler också som skrivits på skolan eller på morsans dator). Tänk vad många jag måste ha skrivit sedan 2005 när jag började blogga. Konstigt att jag fortfarande har kvar hud på händerna.

Hej då.

Hej, hej.

Idag har jag gjort min första road trip, och det blev en liten resa längs E4 Norr mot Tväråmark där Ylva bor, för att kyssa några kor och insupa lite frisk gödsellukt. Vi gick ut med hennes rultiga pudel Trulsa och sedan drack vi te. Det var verkligen underbart att köra bil ensam. Frihetskänslan var total! Jag vevade ner rutorna i morsans rocksteadybil, lyssnade på ska och skrålade med i varenda låt medan solen sakta men säkert började gå ner över den västerbottniska prärien.

Helgen har i alla fall varit kalas. Det blev Shape Up igår, och där dansade jag med mina tjejkompisar och drack öl. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om kvällen, men den var mestadels trevlig som fan. Det enda egentligen inte var trevligt var bara att jag ringde ett gråt-samtal och att jag hela tiden tappade bort mina vänner. Lite drygt, sådär. När stället stängde vid två hade jag VK-sammanträde med Terner och Åberg (inte Alfons) utanför Plaza, och sedan mötte jag upp Sofia för att gå hem till mig. Känns som att det var länge sedan jag var på efterfest, men jag pallade fan inte att fortsätta festa igår. Kändes bättre att gå hem och äta mackor med Soffaren istället.

Nu tänker jag sova. I morgon jobbar jag, på tisdag ska vi pynta vagnen i Tväråmark och på onsdag tar jag studenten. Seriöst, livet går så fort och jag kommer snart att dö. Ensam och arbetslös, ungefär så känns det. Fram till dess tänker jag i alla fall ha så jävla roligt som möjligt.

Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Jag och Sofia gick och hyrde "Säg att du älskar mig" tidigare samt köpte två påsar chips. När jag frågade var på kvittot jag skulle skriva mitt telefonnummer (man måste tydligen det när man hyr film) så sa killen i kassan att han skulle höra av sig till mig när det blev lite lugnare på OK/Q8.
Jag ba: Hihihihihih! *skriver namnteckning, rodnar, känner sig fånig och fattar ingenting*
Sofia ba: SKULLE INTE TRO DET, VA!! *brölar*
Sedan gick vi hem till undertecknad och kollade på filmen. Egentligen skrattade vi mest åt det dåliga skådespeleriet, även om den vissa stunder var rätt okej. Mest pinsam dock.

Halv tolv var vi trötta på att inte göra någonting och bestämde oss för att gå in till stan. Det är lite av tjusningen med att bo på Haga, faktiskt. Att det är så nära till stan, alltså. Det blev en öl på Pipes of Scotland och sedan en på Två Våningar, sedan mötte vi upp med en av Sofias kompisar. Nu hoppar hon och han studsmatta på gården tror jag, borde gå och kika ut genom köksfönstret och spionera lite så att de sköter sig och inte hoppar med skorna på. Det är ju kidsens studsmatta, liksom.

Jag känner mig lite nere. Jävla lastbilschaufför.
Hörs och störs.

- Wööööööehey, utbrister Sofia also known as Sirpa Sinnikka Mukkalainen, när hon inser att vi ska titta på film.

Hej, hej.

Jag och Sofia vill gå på bio, men i den här lökiga stan börjar alla filmer klockan 20.30, vilket inte vi hinner till. Fakk itt. Nu blir det film och chips från OK/Q8 istället, eftersom min och morsans filmsamlingar för tillfället typ bara innehåller muntra rullar såsom Lilja 4-ever och Maria full of grace, på grund av att alla filmer är utlånade till alla möjliga olika människor. De som finns kvar är ingenting för en slapp fredag, ty man är ju ingen dysterkvist, liksom. Gustaf har lagt beslag på nästan alla mina DVD-boxar i några veckor, och en box finns kvar hemma hos Robert. Lite drygt.

"När du fick diarré i morse hade du ett val!" Gud vad jag älskar alla fräcka reklamer på teve. Vadå för val, förresten? Det finns väl bara en sak att göra i det läget, och det är att skita sig kallsvettig. En annan favoritreklam är den om att man nu, äntligen, kan frysa bort sina vårtor hemma. Som vi har längtat! Disgusting.

Hörs och störs.

Hej, hej.

Nu har jag bryggt lite för starkt kaffe bara för att jag är irriterad på morsan och det faktum att jag än inte har fått köra bil ensam. Idag hade det varit hemskt roligt att få låna bilen och dra ut på en liten tur, skrev till och med till tjecken Jakub att jag kunde ta med honom ut på ett litet äventyr på landet för att kyssa några kor, men det går inte nu. För mamma, den före detta kommunisten som för tillfället oroar sig över sina aktier, vägrar åka buss till Vännäs och låta mig köra runt Frasserundan i vår bil såhär på fredagskvällen. Inte nice.

Ikväll blir det nog bara lugnt. Somnade i sängen ett tag efter att ha kollat på Simpsons och Family Guy, och sedan har jag i princip bara hunnit äta middag. Det märks verkligen att det är sommar eftersom lägenheten är kokhet och man känner sig konstant fuktig, men även eftersom man helt plötsligt äter potatis till varenda måltid. Färskpotatis.

Ska ringa Sofia och se om vi ska hitta på något. Något slappt och lagom som gör att man peppar extra mycket inför Shape Up i morgon kväll.

Nu vattnar mamma mina blommor, och igår köpte hon faktiskt hem jordgubbar. Kanske inte riktigt rättvist att vara irriterad på henne när hon för det mesta är så snäll, så det är bäst jag slutar och istället ger henne kram eller ett nyp i stussen.

Hej.

Hej, hej!

Igår berättade morsan för mig och Gustaf om en kul karaktär som brukade vistas på Ålidhem Centrum back in the days, typ när jag var liten och det var värsta metropolen där man som Carlshemsbo ofta fredagshandlade. En man som vid ett tillfälle bar t-shirt, ärtgröna cykelbyxor och ormskinnsstövlar samt hade världens ståfräs som han stolt visade upp. Vilken kille, va!

På lunchen cyklade jag in till stan för att lämna pengar till diverse present- och pyntinköp inför studenten. Det slutade med att jag blev någon slags ansvarig för en del av inköpen, vilket jag ska ta hand om under helgen. Sedan cyklade jag tillbaka till VK medan svetten rann för att fortsätta pillra med en massa annonser. Fan vad många snygga människor det finns på den här arbetsplatsen, by the way. Jag ser dem överallt! Synd att skrivbordet jag sitter vid har en fet skärm framför sig bara.

Nu slutar jag snart.
Buh-bye.

Robert har namnsdag idag. Grattis, R!

Hej, hej.

Den sjunde juni, alltså. Idag skulle jag och Robert ha varit tillsammans i två år och elva månader. För ganska precis tre år sedan hade vi känt varandra i typ två veckor, efter att ha lärt känna varandra efter att han försökt ta min cykel för att slänga den i en eld på Fysikgränd. Sedan började vi snacka och var en match made in heaven under väldigt lång tid. Typ 90% av tiden. Vi är fortfarande lite av en match made in heaven, bara det att vi blott är vänner numera.

Den sjunde juni, alltså. Dagen då jag köpt följande:
-Svarta ballerinas av den seriösa sorten som passar till allt. Jag har en förmåga att köpa leopardskor, och de passar inte till något nästan.
- Nätstrumpbyxor, nätleggings och vanliga nylonstrumpbyxor.
- Foundation, puder och blondering.
- Underkläder.

Har verkligen varit en alldeles fantastisk dag. Sjunde juni. Har gått runt och sett helt galet glad ut hela dagen och njutit av livet tillsammans med Disa, Ulven, Sofia, Höken med flera. Typ konsumerat och hängt i Rådhusparken och skrattat i smyg åt en kvinna som blottade hela sin bleka röv så fort hon rörde på sig. Seriöst, hela röven, jag lovar och svär. Det vi fascinerades över var egentligen mest hur hon inte kunde känna att byxorna nästan var nere vid knäskålarna, för det brukar man ju göra, liksom. Jag skulle då tycka att det var lite obehagligt att bli kittlad där bak av en grönskande gräsmatta, och därför snabbt dra upp mina mammatrosor.

Nyss var Gustaf här, och vi satt mest i köket och surrade med mamma. Nu ska jag bleka mitt hår och sedan gå och lägga mig så att jag pallrar mig upp i morgon bitti när jag ska jobba. Ska drömma hela natten om att jag faktiskt klarade uppkörningen och att jag har körkort. KÖRKORT!!!!!!1 Har för övrigt redan planerat lite med Johanna vad vi ska hitta på nu när jag får köra bil. Vi ska bland annat ut till hennes stuga och sitta på klipporna och dricka vin och sedan bada nakna. Lite som i en låt med Ulf Lundell, typ. Jag gillar Lundell, bland annat eftersom jag är uppväxt med hans musik. Såg honom live 2003 när jag var en punkare med tre tuppkammar. Han må vara lite av ett asshole - jag tycker om honom ändå. Puss, Uffe.

JAG HAR ÄNTLIGEN TAGIT MITT FUCKING KÖRKORT!!!!
För en kvart sedan vann jag min ljuvaste seger någonsin - jag klarade uppkörningen. Jag får köra bil. Ensam och utan en fjantig skylt. Jag älskar mitt liv och har aldrig varit gladare, började till och med gråta när hon sa att jag var godkänd. Seriöst, det här är som julafton, födelsedag och orgasm på samma gång.

Idag är jag världens gladaste Josefin.
Puss!

Hej, hej.

Fan vad jag tycker om att konsumera. Inte just att gå i affärer då (vilket gör mig till ett hett kap), men däremot att bränna pengar på en massa saker. I morgon blir det till att köpa en ny plånbok tror jag, min gamla har varit för överfylld av kvitton och meningslösa kort så att den gått sönder på en massa ställen, typ spruckit. Pengar har i alla fall inte varit den bidragande faktorn till detta, det är ett som är säkert...

Gud, framtiden känns så jävla osäker. Vad ska jag ta mig till? Har i alla fall författat ett alldeles fantastiskt brev som jag tänker använda mig av för att söka praktikplats, alternativt jobb, på lite olika tidningar. Till årsskiftet är jag väl för gammal för VK Ung, och i nuläget vet jag inte alls hur det blir med Nöje till hösten. Mitt kontrakt har i alla fall gått ut där.
Tråkigt är att ingen vill ha en om man inte har någon journalistutbildning, så det slutar väl med att man blir kaffekokare på någon blaska. Fast någon sådan behövs väl inte heller eftersom vartenda företag har kaffeautomat. Bittert indeed. Orkar inte plugga nu på en gång, men jag vill fortsätta skriva. Varför måste man ha sovit sig igenom en tvåårig utbildning för att få skriva? Why oh why?

Nu tänker jag gå och lägga mig.
God natt, kissekatt.

Hej, hej.

Lyssnar på The Selecter och dricker kaffe. Sammanlagt har tre personer bjudit mig på kaffe och sett nöjda ut, eftersom de läst i bloggen att jag pimplar i mig en hel del. Fint av dem, må jag säga. I morgon ska jag till skolan och städa ur det skåp som jag haft i två år (första året hade vi glassigt nog skåp direkt utanför klassrummet på Text och Media-sektens våning i S-huset) och plocka på mig min studentmössa. Sedan ska jag äta lunch i tegelbunkern för sista gången tillsammans med Sofia, Betty, Ulven och kanske Bibi. Sitta vid vårt vanliga bord i delen av matsalen där vi käkat i tre års tid. Säga hej då till den enda svarta tavlan som finns kvar i Umeås klassrum och som min klass fått stå ut med under hela gymnasiet. Lite vemodigt, ändå.

Idag har jag i princip bara sovit, vilket har varit hemskt skönt. Sedan har jag kört bil också samt suttit i telefon med både Mukka och Dicey Jane. Snart ska jag färga morsans hår och tracka henne för hennes gråa strån samt för gropen hon har i skallen sedan hon fick ett brännbollsträ i skallen när hon gick på lågstadiet. Under sitt rödaktiga hårsvall ser hon ut som ett månlandskap, typ.

Har fått en massa presenter av Greta idag. Dels en jättefin cykel som är så gott som ny, och även ett silversmycke från sextiotalet samt tvåhundra spänn. Fett nice. Jag älskar min kära gammelfaster, hon är verkligen helt otroligt kool. Den där cykeln kan jag verkligen se mig själv trampa runt på i sommar mellan Norrvägen och VK under soldränkta mornar.

Jag ska börja gå ut och gå igen har jag tänkt. Mest för att jag inte vill riskera att min studentklänning åker upp (det är knappar hela vägen) så att jag flashar allt på den stora dagen, men även för att det är en ganska trevlig sysselsättning. Nu saknar jag bara en partner att gå med och som kan tvinga mig när jag hellre vill krypa ner under täcket och kolla på teveserier. Någon som bor i närheten av Haga eller centrala stan som anmäler sig frivillig?

Hörs och störs.

Hej, hej.

Kollar med ett öga på Jay Leno och kliar mig på ryggen med en linjal med jämna mellanrum. Vilken tillfredsställelse! Synd att linjalen saknar mina mördarnaglar bara, för dom hade bidragit till att njutningen blivit ännu större.

Har inte gjort så mycket idag. Jobbade till klockan tolv, men förutom det har jag bara tagit det piano. Disa kom förbi en sväng, och sedan skrev jag klart en släktforskningsuppgift. Därefter sov jag en stund och fördrev sedan tid med att snacka med folk på MSN. Intressant liv man lever.

Snart tänker jag börja gejma på allvar igen. Kommer äntligen ha tid över till det och är sjukt sugen på att spela upp ännu en karaktär i World of Warcaft. Funderar även på att testa Counter Strike, men jag är smått tveksam till att det skulle vara något för mig. Men man ska aldrig säga aldrig.

Avslutningsvis...

Konstigt:
Pigge Werkelin, och det faktum att folk intresserar sig för denna mycket märkliga man.

Fult:
Otrevliga vakter med maktbegär som typ kliar sig på pungen och kommer i sina noppriga kalsonger när de lyckas komma på en anledning att inte släppa in en på krogen. Det bör dock tilläggas att det finns många trevliga vakter i Umeå också.

Bäst:
Bli klar med skolan och bara ägna sig åt att skriva av hjärtans lust. Love.
Om Hinken flyttar hit, det vore skoj med lite nytt kött i stan.
Shape Up på Plaza på lördag. Säkert på Scharinska på lördag. Umeå, vilken stad du är ibland!

Sämst:
Åre blir inte av, för jag måste jobba på fredag och på måndag. Den cyklande lastbilschauffören får vänta, alternativt komma hit istället. Hoppas han gör det.

Hej, hej.

Om en kvart är det dags att placera röven på cykeln och trampa hemåt, vilket ska bli skönt. Har svarat en massa i telefon idag och det har gått jättebra. Det enda skumma som inträffat är att en dam tagit ut sina aggressioner över vädret i Bulgarien på mig, men det är väl sådant man får ta.

So long, lovers.

Tja, tja.

Jag tänker minsann vara uppe hela natten igen, det är lika bra, för jag är ändå inte ens trött. Det är så rofyllt och fint ute på natten (och helt plötsligt var man lite pretentiös också, haha). Det enda dryga just nu är att jag av någon konstig anledning blöder från näsan. Har aldrig blött näsblod i hela mitt liv och har inga planer på att göra det heller, så det måste vara något annat. Det ska liksom vara lite av min grej att aldrig ha gjort det, precis som att tjejen jag intervjuade förra veckan hade som grej att hon aldrig någonsin köpt en Coca Cola, trots att hon var en gamer. Det är lite konstigt ändå.

Jag blöder fortfarande. "Nånting händer, det är nåt skumt på gång", som Piff och Puff skulle ha sagt. Eller det var kanske snarare personen av odefinierbart kön som sjöng ledmotivet som sa så. Eller sjöng. Oj, oj, oj. Jag kanske är lite trött, trots allt.

Hörs och störs.

Köpa inför studenten:
Strumpbyxor.
BH.
Blondering.
Foundation.
Puder.
Telia refill.
Kallskuret kött, men inte rostbiff. Till förfesten med klassen. Ser någon rättvisan i att vissa bara behöver baka en kladdkaka, medan jag måste köpa kött till arton personer? Haha.

Göra inför studenten:
Inte äta tårta på jobbet.
Inte äta.
Gå ut och gå så att studentklänningen ska passa.
Hämta hem studentmössan.
Peppa. Wööööhey.

Nu:
Ingenting, direkt.

Sen:
Lyxfällan.
Njuta av att äntligen få sova efter typ lite mer än ett dygn. Konstigt att jag inte är tröttare än vad jag är.

Hej, hej.

Jag stod just och hällde upp kaffe i en mugg när jag insåg att jag kommer ihåg nästan varenda skolavslutningslåt sedan jag gick i första klass. Helt sjukt vilka idiotiska saker man minns. Varför kan jag inte vara bra på att minnas olika formler och sådant istället? Då hade jag kanske inte suttit här med IG i fucking Matte B. Nu sitter jag istället här och minns hela texten till "En groda red på friarfärd" och "Sol, vind och segel".

På årets skolavslutning (= studenten) har vi gjort en playlist med låtar vi ska spela på vagnen. Överst på den listan står ledmotivet till Rederiet. Damdadadadadadadam, ni vet. Sedan finns även "Celebrate good times c'mon" (ett gammalt minne från när alla som jag umgås med i klassen visste att vi skulle få IG på samma matteprov) och Silverland med Roger Pontare. Och några andra svängiga hits. Jag älskar vår internhumor.

Vad fan är det som tjuter utanför, förresten?
Oh well. Peace.

Bibi tillhör också kategorin bra människor. Därför fick hon en välförtjänt mamma-omfamning.

Hej, hej.

Om jag fick välja en person att ta med mig till en öde ö så skulle jag nog välja Ylva. Dels för att hon är fin att titta på (hon är ett hett stycke kött, och då speciellt när jag föreställer mig henne endast iförd fikonlöv över de mer privata delarna) men mest av allt för att hon är som en kvinnlig version av MacGyver och som tack vare sina år som scoutledare kan bygga ett vindskydd av typ två dambindor och ett träd som hon först gnagt av vid rötterna. Hon har burrigt hår som man kan värma händerna i, och en senig liten pudel som man kan äta om det skulle bli kris. Helt perfekt, med andra ord.

Jag har varit uppe hela natten. Vilade bara ögonen mellan klockan sex och klockan sju. Ganska imponerande om jag får säga det själv. Till helgen ska jag kanske åka till Åre, men ingenting är bestämt ännu eftersom jag ju faktiskt måste jobba två dagar i veckan. Trots att så mycket i mitt liv för tillfället gör mig illamående av ångest så är det sådana saker som att få åka iväg och träffa en underbar person som gör att allt ändå känns okej och som att det kommer att bli bra.

Cya, don't wanna be ya.

... kommer lite senare när jag vet vad jag ska skriva. Ska kolla om Bibi har lyckats slänga upp några bilder från helgen också, så att jag kan stjäla dem och lägga upp en i bloggen. Vi tog en hel del spexiga kort faktiskt.

Vet ni vad the walk of shame är för något? Det är när man går hem en solig förmiddag i samma kläder som man hade på sig kvällen innan, typ högklackat, klänning, strumpbyxor där en maska har gått och man bär solglasögon för att försöka dölja att man ser ut som skräp i den mån det går. Alla man möter vet vad man har haft för lattjolajbans för sig (slinka!!!!) och man stirrar ned i backen och skyndar på stegen. Ibland kan the walk of shame även innebära att man har råkat stjäla någons skor (till exempel Frida Hyvönens) och sedan råkat tappa bort den ena av dem, och därför måste gå tillbaka och be om ursäkt och be att få igen sina egna skor. Det kan också vara en walk of shame.

Igår på dagen slappade jag med Disa och Ulven i Rådhusparken. Köpte mjukglass (fy fan vad jag och Disa ångrade oss efteråt, man blir ju så jävla törstig av det) och chips och snackade strunt. Ylva tappade gång på gång sina Från A till Ö-glasögon (dråpligt!) och Disa var vulgär. Varmt och skönt och fint var det då i Umeå igår, minsann.

Skriver mer senare. Peace så länge.

Hej, hej.

Damerna på Privatmarknad gillar mina pumps. Det skulle nog Mr Shoe, mannen som älskar fötter och vill köpa mina svettiga ballerinaskor, också göra.

Sommar i Umeå känns verkligen helt fantastiskt. Björkarna är gröna och lummiga, det är varmt ute och alla är snoriga och har röda ögon (also known as kukögon - ett härligt gammalt internskämt från Text och Media.) Egentligen borde jag kanske inte skriva sådana ord här i bloggen, med tanke på att min chef tydligen läser om mitt liv till och från. Samtidigt är man ju inte sämre på att jobba bara för att man har ett vokabulär fullt av könsord.

Väntar på sms från Jakub Morc nu, killen från Tjeckien som också bloggar här på vk.se. Han befinner sig i Umeå, så självklart måste vi träffas. Har ju mailat varandra ett bra tag nu, liksom. Ska bli spännande att ta med honom ut på äventyr faktiskt. Om det nu blir av, vet som sagt inte än.

Snart ska vi äta tårta och sedan är det minsann inte så länge kvar tills jag slutar. Sommartid nu, så jag slutar klockan 16.00.

So long, lovers.