Hej, hej.

Bibi pangade just glasskivan i min mikrovågsugn, men jag är glad ändå. Finns värre saker att bekymra sig över. Hon har även haft sönder en skål samt en av mina lampor, men trots detta älskar jag henne högt. Hon är ju så snuttig, min lilla Griseknoe, och skrattar alltid åt mina skämt. Dessutom har vi känt varandra sedan dagis, och såna vänner ska man vara rädd om. När man har tagit del av varandras liv i evigheters evighet smälter man liksom samman hur olika man än har hunnit bli genom åren. Det är fint.

Dock måste man hålla koll på henne när man hoppar hage. Se till att allting går rätt till, ni vet.

Idag flyttade världens snyggaste Johanna, och jag kan inte i ord beskriva hur tråkigt det känns att hon helt plötsligt inte bor i Umeå längre. Vad fan är Stockholm för jävla ställe att bo på, va?

Hej, hej.

Jag var just inloggad på Helgon, och där kryllar det av hårdrockare. Därför började jag och Bibi att prata om just dessa, och att det ju måste vara den värsta stilen som finns. Inte för att det är något fel på hårdrock som musikgenre, det lyssnar jag också på (en del i alla fall), men för att hårdrockskillar har en tendens att ha så jävla ful stil. Illasittande brallor, lockigt hår i hästsvans, svart utplattat hår med utväxt, allmänt ovårdat hår, fula kängor som dom typ köpt för tvåhundra spänn på Överskottsbolaget eller typ bara ett bara sjabbiga gympadojor som dom haft sedan högstadiet. Dessutom tycker dom ofta att I wanna rock med Twisted Sister är den sämsta låten som finns (åtminstone är det den officiella åsikten). Hallå, det är ju världens bästa låt! Åtminstone när man är full. När jag och Sofia var i Stockholm för ungefär ett år sedan och var på en hårdrocksklubb med hennes syrror upplevde vi detta. Vi var de enda som jublade när den låten pumpades ur högtalarna. Alla andra suckade när allt de egentligen ville var att hoppa upp på borden, dra händerna genom sina hårsvall och bara sjunga med. Ända från tårna, liksom.

Jag har haft en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans med Bibi och Disa. Först gick vi på stan och jag inhandlade strumpor, strumpbyxor, svarta stövlar, sweet chilisås och sminkborttagningsgeggamoja. Så nu är jag glad igen, och lyckokontot är påfyllt i åtminstone några dagar till. Efteråt fikade vi i en evighet på Nya Konditoriet - Disa en bakelse och en kopp te, jag en kopp kaffe och en kanelbulle. Ah, klassiskt!

Nu lyssnar Bibi på house medan hon diskar. PUT YOUR HANDS UP FOR DETROIT! DADADADADADA-DADAPPDAPPDAPPDAPPDAPP! BLIP, BLOP, BLIP, BLOP! Och så vidare, ni vet.

Hej, hej.

Jag lyssnar på Joan Baez och har en olustig känsla i magen. Vet inte varför, men den finns där. Mer om detta senare.

Nu ska jag sminka mig och sedan dra ut på stan och möta upp med Dicey Jane. I ett avsnitt av Simpsons uppfinner Homer ett sminkgevär. Ett sådant skulle jag vilja ha i min ägo. Bara skjuta mig själv i ansiktet varje morgon och sedan vara redo att vandra ut i världen och ta hand om alla viktiga ärenden i mitt liv.

Hej, hej.

Jag är kaffesugen, men det flyter omkring mögel i kaffebryggaren och mitt psyke är inte tillräckligt stabilt för att jag ska orka ta tag i det just nu. Undra om det är jag eller Bibi som är boven i detta drama... Det ska jag ta reda på när hon kommer hem från jobbet. Själv har jag fortfarande några dagar kvar av min "semester" innan jag börjar jobba igen. Tydligen var det redaktionsmöte med VK Ung i måndags, men det hade jag inte en aning om, så jag blev minst sagt förvånad när jag kollade mailen och öppnade ett mail med anteckningar från mötet. Ska bli kul att träffa de nya människorna i redaktionen, så därför är det ju tur att det inte är så länge tills det är möte igen.

Om tjugo minuter är det Oprah, och innan dess ska jag ha hunnit duscha och gjort mig i ordning. Sedan ska jag på stan med Disa för att köpa skor och lite varmare kläder. På tal om kläder hade jag på mig ribbade strumpbyxor när jag åkte hem från Lars i måndags kväll. Det var kallt och jag skulle sitta på tåget hela natten, så jag fann dessa varma, trevliga strumpbyxor alldeles fantastiska. Lars höll på att skratta ihjäl sig, lyfte upp min klänning, slet i strumpbyxorna och trakasserade mig. "Vad söt du är i dina kalasbyxor! Ska du på kalas och dricka saft?". Nu har jag fått ännu ett smeknamn. Kalla mig Brallan.

Hej, hej.

Rött var trevligt, även om det var vemodigt att säga hej då till Johanna. Kommer sakna henne som fan! Efteråt gick jag och Bibi och handlade innan det var dags att sätta sig på bussen tillbaka till Sandbacka igen, och snart ska jag pressa i mig allt som jag hungerhandlade (bland annat skorpor, vilket jag inte har ätit på år och dagar).

Bussen vi åkte med var i princip helt tom, sånär som på en skum snubbe och en mystisk portfölj som stod där helt övergiven. Busschauffören spelade Sagan Om Ringen-musik och jag tänkte för mig själv: Är det en bomb i den där väskan? Ska jag verkligen dö, endast nitton år gammal, till fjantig jävla fantasymusik? Var det här planen för mig?

Honey, I'm home!

Har suttit på tåget hela natten, men befinner mig nu äntligen hemma i min underbara lägenhet. Hamnade på den värsta tänkbara platsen på tågresan - mittemellan en hårdrockarsnubbe i min ålder (som jag under halva resan trodde var en poptjej över tjugofem, men ack så fel man kan ha) och en gubbe i sjuttioårsåldern. Mittemot mig satt en brud som bredde ut sig som fan samt gubbens gubbkompis. Jag har inte sovit en blund eftersom jag inte vetat åt vilket håll jag ska luta mig åt eller vart jag skulle ha benen. Kallt som fan var det också, och jag hade jätteont i arslet. Tåget blev dessutom ståendes någonstans mitt i skogen eftersom ett godståg stod på samma spår och långsamt försökte ta sig upp för en backe. Samtidigt satt gubbarna och sa saker som "Ja, man skulle ju åtminstone vilja ha en liten rapport var femtonde minut om hur det går!" och "Jahuja, som Peter Flack skulle ha sagt!". Då kände jag att jag ville gå loss på mig själv med en morakniv. Sedan lugnade jag ner mig, tog av mig hörlurarna och blev vän med gubbarna i stället. De var från Örebro, och vi diskuterade ämnen såsom fjällvandring, bostadspolitik, Bafusin och vädret. De var minsann riktiga charmörer och skulle komma och dricka kaffe hos mig någon gång. De skulle sätta in en annons för att få tag på mig, sa dom. Bengt och Rune. Mina lovers.

Att det blev tåg var förresten för att jag, efter ett dygn i Stockholm, packade min väska igen och åkte tillbaka till Lindesberg och lilla Lars för att vara med honom i två dygn till. Jag kunde inte hålla mig.

Ikväll ska jag till Rött med mina brudar för att vinka adjö till Johanna som flyttar till Stockholm. Alltså, jag älskar att jag inte går i skolan längre, men fy fan vad det känns jobbigt att alla ens kompisar bestämt sig för att flytta nu efter gymnasiet. Är det bara jag som älskar Umeå och inte känner mig less på den här staden?

Hej, hej.

Igår var det en trettiotreårig man från Umeå som skrev till mig på ett community och undrade om jag ville "kick him in the nuts". Nej, tänkte jag. Inte om du njuter av det i alla fall, ditt jävla freak.

Gårdagen var mycket trevlig, faktiskt. Mötte upp Sofia i Gamla Stan rätt sent på kvällen och drog sedan iväg till Medborgarplatsen. Där träffade vi en snubbe som satt med en bandare och lyssnade på Dropkick Murphys, så vi sjöng med litegrann och bad sedan om tips på vilken krog vi borde besöka. Han tipsade om syltan Carmen, så vi drog dit men blev nekade i dörren. För herregud, vi är ju faktiskt bara nitton och ett halvt. Istället drog vi till Bröderna Olssons Garlic and Shots där det egentligen var tjugotre, men där man tydligen kommer långt med lite norrländsk charm. Så vi fick vara kvar, och firade därför med shots och bärs. Yeehaw. Efter ett tag började vi snacka med två karlar vid bordet bredvid, och drog med dem på efterfest i Hammarbyhöjden. Där drack vi upp en av snubbarnas öl och jag satt på golvet och var imponerad av hans skivsamling (bland annat hade han Johnny Cash på Österåker, hur jävla fränt är inte det, va?). Vid halv fyra eller något beställde jag en taxi och så bar det av hemåt. Det var min kväll det.

Nu sitter jag här och luktar äckligt. Har på mig samma linne som jag hade på mig när jag badade i det där kalkbrottet och som jag sedan tvättade med duschkräm igår hemma hos Lars. Trots det doftar jag inte hallon. Very strange. Ska snart iväg till Tantolunden där Boll och Bira Cup pågår för fullt, för att hämta upp ett gäng skivor som ska med upp till Umeå och Anna och Åbergs distro. http://www.oiaintdeaddistro.com. Check it out.

Hej, hej.

Klev på tåget klockan tio över fem efter att ha pussats adjö med lilla Lars och möttes då av en kvinna, några år äldre än undertecknad, som verkade vilja ta hand om mig. Hon satt framför mig och småpratade om ditten och datten medan hennes bröst dinglade fram och tillbaka. På sig hade hon ett linne med en ylande varg samt en stor träklump hängandes på ett läderband runt halsen. När jag tittade närmare såg jag att det var en frodig kvinnokropp. Kanske hade hon täljt den själv, kanske inte. Helt plötsligt plockade människan upp en färgglad liten sax, tejp med smileys på, samt Sagan Om Ringen-omslagspapper och började slå in hundra små presenter, typ. Jag fick hjälpa till att hålla i papperet så att hon kunde klippa rakt. Vilken festlig karaktär! När vi båda hoppade av i Hallsberg för att byta tåg stormade hon iväg till närmsta man i självlysande kläder bara för att ta reda på vilket spår jag skulle gå till. Sedan försvann hon medan orden "Ha det nu så trevligt hos din far!" ekade på perrongen.

Nu är jag framme hos farsan i Stockholm och försöker få tag på Sofia för att se vad det vankas för rackartyg ikväll. Det blir nog bra det här.

Hej, hej.

Jag, Lars och hans polare Rickard drog iväg och badade i ett kalkbrott igår. Vattnet var grönblått och iskallt, och karlarna var givetvis veklingar och kastade sig i vattnet långt efter den norrländska präriens gudinna. Efteråt drog vi hem och spelade TV-spel och glodde på något klipp med en jävligt rolig ståuppkomiker vid namn Pablo Francisco. Lars somnade jättetidigt och låg mitt i sängen och snarkade och jag försökte mig på ett desperat "LAAARS, JAG ÅKER HEM I MORGON!!!!!" för att väcka honom och få hans uppmärksamhet för en stund. Men han fortsatte sova, så då satte jag mig i soffan i stället och kollade på CSI och tröståt Kexchoklad. Missnöjd som fan.

Har nyss vaknat och ska snart börja packa ihop mina saker och boka tågbiljett till Stockholm. Måste även hinna byta musik i Mp3-spelaren, värma lite käk åt Lasse liten och ta reda på hur jag ska ta mig in till Örebro. Tänkte även försöka diska undan lite här.

Fan vad jag blir lycklig när en hel armé av främlingar går in och försvarar mig när det droppar in kritiska kommentarer. Jag förstår förresten inte alls kritiken. Det enda negativa jag kan komma på om min blogg är att det skrivs på tok för sällan i den. Hihi.

Hej, hej.

Sitter med en liter tranbärsdricka framför mig och våndas. Jag vill inte dricka mer. Har druckit flera liter juice sedan igår, och snart smakar väl mitt piss tropiskt och har fruktkött i sig. Ni kan kalla mig Josejuice. Var i alla fall duktig igår och ringde fina morsan som kom med goda råd och sedan ringde hela dagen för att kolla hur jag mådde. På eftermiddagen kunde jag hämta ut antibiotika på apoteket här i Lindesberg. Glory day.

Tidigare i sommar skrev jag om hur jag brukade slicka Robert i ansiktet för att klara mig levande ur våra brottningsmatcher. Då tyckte jag att det var roligt, men det tycker jag inte längre, för nu vet jag nämligen hur det känns att få sitt ansikte besudlat av världens största och slemmigaste tunga. Jag satt nyss i soffan och tittade på Discovery då jag helt plötsligt blir upplyft av en tvåmetersman endast iförd kalsonger och arbetsskjorta, och som sedan bär mig till sängen och kastar ner mig där. Sedan slickar han mig i ansiktet, på halsen och överallt där han kommer åt. Nu är jag blöt, och mitt ansikte kliar. Ska snart ställa mig i duschen och tvätta mig med stålull, men först ska jag nog ringa dagens halvtimmessamtal till Ylva.

Hörs, lovers.

Hej, hej.

Jag har varit vaken sedan Lars gick till jobbet för en och en halv timme sedan, och nu sitter jag här och kvider och tittar på Seventh Heaven. Jag är nästan hundra procent säker på att jag har urinvägsinfektion. Drygt är det, och ont gör det. Vad fan ska jag göra? Ska jag gå till Lindesbergs pysslingssjukhus med tillhörande lilleputtakutmottagning, sitta där ensam i några timmar och be om att få antibiotika utskrivet, eller ska jag bara försöka genomlida det här? Jag orkar inte ha urinvägsinfektion nu. Det passar sig inte. Jag orkar inte dricka fyrtio liter tranbärsjuice och jag orkar inte ha ont. Mamma, var är du när jag behöver dig som mest?

Ska försöka sova lite mer och sedan pallra mig iväg till Hemköp och inhandla allt som troligtvis kan göra mitt underliv lite lyckligare. Allt för min älskade vän och kamrat.

Hej, hej.

Lars har just varit hemma och ätit lunch, och nu sitter jag här och äter upp hans favoritkakor från Lidl, dricker upp hans Trocadero och dör lite inombords av tristess. Planerna för dagen är att kolla på Oprah (jag har längtat hela sommaren) och sedan gå till Lars jobb och spana in verkstaden, eller något. Vet inte riktigt vad jag ska dit och göra, men han ville att jag skulle komma i alla fall. Sedan ska vi ut i skogen igen så att han får leka av sig lite med sin cross. Det är skitfint väder, så det ska bli kul.

Saknar min lägenhet ibland. Lukten av sopor, berget av disk, att aldrig få kolla på teve på grund av att Bibi och hennes pojkvän ligger i min soffa med stängd dörr dygnet runt, att måsta vara tyst på morgonen innan jag ska till jobbet för att inte störa dem... Åh, mitt gryt!

Hej, hej.

Sitter i Bilmekanikerns lägenhet i Lindesberg och lyssnar på låten Bo ihop med Eskalator. Fan, vilket bra band. Passar på att lyssna på ska medan han är borta eftersom det verkar vara en musikstil som han inte riktigt klarar av. Allt annat jag lyssnar på går bra, tror jag.

Anlände i lördags klockan sex på morgonen efter sjuttio miljoner år på tåget och blev hämtad i Örebro av Lars som kom i sin älskade Chevrolet El Camino (tror att den heter så, men snälla, rätta mig om jag har fel, för jag kan ingenting om bilar). Sedan dess har jag hunnit sova en massa, käkat skräpmat, sett Simpsonsfilmen och prövat på Lindesbergs nattliv. Stadens krog var ungefär som en blandning av några av Umeås krogar. Samma storlek som Rött, samma musik och underåriga som på X3M och liknande drakar och överförfriskade män som på Lottas, typ. Igår var jag även ute mitt i skogen och kollade på när han körde cross, samt met the parents. Och ja, det är en raggare jag har träffat. Världens finaste raggare. Att han är så fin kanske beror på att hans farsa kommer från Glommersträsk, men det är bara en teori.

Nu ska jag kolla på skor medan jag väntar på att Lasse liten kommer hem från jobbet samt fylla på mobilen så att jag kan återfå kontakten med mitt älskade Umeå.

Hörs och störs.

Hej, hej.

Sitter inne på Budcentralen medan livet rusar förbi. Det är sista dagen på upplärningen, och sedan ska jag vara arbetslös i två veckor innan det är dags att komma tillbaka hit och ta på mig mina snygga vaktmästarbrallor igen. Fan vad mycket tråkigare det kommer bli utan festliga Samane. Ensamt. Men vad fan, det ordnar sig nog. Får väl underhålla mig själv på något sätt. Kanske ta på mig Kurre-dräkten (VK:s maskot, en ekorre) medan jag tömmer återvinningstunnor och får broccolikladd på benen. Som ett fredagsspex, kanske. Typ roliga timmen för alla anställda. "Fräcka Fredagen med Groundskeeper Gin", kan vi kanske kalla spektaklet.

Har varit sjuk sedan i tisdags och varit stressad och haft prestationsångest över dagens krönika. Var helt utan idéer, och hjärnan fungerade inte över huvud taget på grund av febern och tidspressen. Som tur var är alla som jobbar på den här tidningen världens snällaste, och jag fick lämna in krönikan en dag senare. Love 'em.

I eftermiddag sätter jag mig på en buss till Sundsvall, och sedan blir det tåg hela natten till Lindesberg för att umgås med bilmekanikern Lasse Liten (som inte är så jävla liten, utan snarare gigantisk). Riktigt trevligt ska det bli. Sedan blir det kanske Stockholm med Sofia under Boll och Bira Cup nästa helg. Tar med mig datorn ner till södern, så jag lovar er uppdateringar både från Gnällbältet och Fjollträsk.

Hörs och störs.

Hej, hej.

BRA:
Jag har ringt och fixat Internet. Duktigt, Josefjant! Var ju tvungen eftersom jag måste kunna skicka in min krönika, så jag ringde och efter en kvart var min uppkoppling igång.

Jag kommer aldrig mer behöva ta med mig handväskan till jobbet, för allt jag behöver ryms nämligen i mina nya brallor. Om jag bara rensar min plånbok på kvitton och meningslösa kort som jag aldrig använder, det vill säga. Lycklig är den som får ta över de där byxorna efter mig, det säger jag bara!

DÅLIGT:
Jag har feber. Eller har haft ikväll i alla fall, hur det är nu vet jag faktiskt inte. Vet bara att jag mår dåligt. Jag skämtar inte. Fy fan. Kom hem och kände mig helt frusen och konstig i huvudet, så jag la mig i sängen och försökte sova en stund, vilket inte gick för att jag frös så mycket. Fick en Alvedon av Bibi och somnade sedan för att vakna nyss i en pöl av svett. Nu har jag tvingat mig upp och tryckt i mig lite mat så att jag kanske ska bli piggare, för det finns inte en chans att jag inte går till jobbet i morgon. Ni kommer att se mig göra stan i mina working class pants. Ni kommer att se mig tömma pappersinsamlingar och slänga äckliga matrester om jag så ska dö på kuppen. Måste skriva min krönika också, och det är vad jag ska göra nu. Hoppas den blir bra så att jag slipper ha ångest över den resten av veckan.

G'night.

Hej, hej.

Sitter hemma hos morsan och tillber hennes Internetuppkoppling. Äter knäckebröd gör jag minsann också, samt masserar min onda rygg. Jag har fan ont överallt efter dagens slit. Jag och Samane har knappt haft några raster, utan har bara flängt runt sedan kvart i åtta i morse. I arbetsuppgifterna ingår nämligen dels att åka till VF två gånger om dagen, tömma brevlådan i MVG-gallerian (vem kom på det fruktansvärda namnet, förresten?), springa runt i VK-huset och tömma pappersinsamlingarna, dela ut tidningar till alla avdelningarna medan alla anfaller oss som gamar och sliter i tidningshögarna som vi så omsorgsfullt har räknat, tömma kökets sopor, frankera post, göra ärenden, köpa fem lådor frukt två gånger i veckan, springa runt med internpost, bära lådor och så vidare. Idag har vi även piskat och rengjort tre gigantiska saccosäckar så att jag har blåsor över hela högerhanden. Det har dock varit roligt trots allt, och jag har även fått åka till Jobline för att köpa mig ett par svarta, sjukt grymma, arbetsbyxor. Woah! Ni kan nu kalla mig Miss Janitor Bitch 2007.

Nu är jag mest bara trött och funderar på att cykla hem för att sova i några timmar så att jag orkar vara uppe i natt och skriva krönikan till på fredag. Vet inte riktigt vad den ska handla om, men jag tror att det kanske blir singelliv i Umeå. En nypa ångest, fyrahundra kilo assholes och en jävla massa lattjolajbans. Lite på en höft, sådär.

Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Jag tänkte bara meddela världen att jag lever och har det bra. Saknar fortfarande Internet hemma och har inte tid att blogga på jobbet längre, eftersom jag är ute och springer i VK-huset och plockar upp killar i blåställ med VK-bilen mest hela dagarna tillsammans med min partner in crime Samane. Jag trivs i alla fall jättebra med de nya arbetsuppgifterna på Budcentralen, och det enda jag egentligen inte är överförtjust i är att man blir så sjukt svettig och illaluktande av det. Jag är verkligen inte rädd för lite skit under naglarna, men när jag igår först fick Coop Forum-kladd och sedan gårdagens lunch över mina byxor var jag fan inte helt lycklig. Det finns ju ingenting som gör mig så ledsen i ögat som broccoli, och att sedan gå runt och lukta som det är ingen höjdare. Jag är dessutom en kjoltjej som bara äger två par byxor, och kjol kan man inte ha i det här jobbet, så jag hoppas att jag och Samane ska lyckas hitta några heta arbetskläder någonstans i den här byggnaden. Annars kommer jag få tvätta jämt.

Var sjukt trött igår och låg på soffan och halvslumrade när Bibi plötsligt frågade om jag märkt min cykel med för- och efternamn. Nej, svarade jag, för varför skulle jag ha gjort det? Då berättar Bibi att det suttit en lapp på porten om att de slänger alla cyklar som inte är märkta. Jag kastade mig upp från soffan och kutade ut barfota i regnet utan BH och iförd mjukisbrallor med en liten lapp i ena handen och en bläckpenna i den andra. Tack och lov var cykeln kvar, för om någon tagit sig friheten att slänga min cykel hade jag fan bajsat i denne persons morgonkaffe. Jag älskar min cykel!

Spelningen i lördags gick hur bra som helst. I morgon har jag deadline på första nöjeskrönikan för hösten. På fredag åker jag med största sannolikhet söderut för att träffa Bilmekanikern. Nu ska vi ut och cruisa med Kurre - världens tjockaste bil. Typ så ligger det till.

Hörs och störs, lovers!

Hej, hej.

Det enda jag har gjort den här veckan är att jobba och sedan repa. Stått åtta personer i en trång replokal där fönstren inte går att öppna och där vi slagits om vem som ska få ha den dammiga bordsfläkten i famnen likt ett välkommet spädbarn. Känt gemenskapen över att vi spelar fin musik och svettats som jävla grisar tillsammans. I eftermiddag är det dags igen, eftersom spelningen är i morgon och vi knappt har repat något alls i sommar. Efteråt ska jag ta cykeln och trampa upp till Gimonäs där det vankas grillning hemma hos Sofia. Det blir nog en trevlig helg det här. Synd bara att jag fortfarande saknar Internet hemma, så tyvärr blir det nog inget skrivande förrän på måndag, men vi får väl se (sa den blinde och tog sin yxa och såg).

Peace.

Hej, hej.

Sitter vid disken för sista gången den här sommaren, vilket känns lite konstigt. Igår var det avslutningsfika för oss semestervikarier här på avdelningen, och vi fick även varsitt badlakan i present. Perfekt, med tanke på att jag råkade missfärga alla mina tre badlakan igår när jag tvättade. De är numera ljuvligt ljusblå, istället för vita, men det gör ingenting (fast min mor är väl av en annan åsikt, förstås).

I morgon är det dags för er alla att pallra er till Droskan och lyssna på när mitt band Bore kommer att göra ännu en, förhoppningsvis, bejublad spelning. Den sista någonsin. De gamla rockrävarna i Nasty Music och grabbhalvorna Industri Royal spelar också. Sjuttio spänn kostar det och vi, som spelar först, går på scenen 21.45, tror jag. Det har lovats fint väder, och då brukar Droskans uteservering vara riktigt lockande. Vi ses där.

För övrigt kanske det är dags att uppdatera informationen om mig i högerspalten. Det var ju ett tag sedan sist, vilket ni verkar ha lagt märke till, era retstickor.

Hörs och störs, lovers.

Igår spillde jag chokladglass på min klänning och i förrgår hoppade Bibi, Johanna och jag hage på Carlshöjdsskolans skolgård (jag vann - YES!). Kan det verkligen stämma att jag fyller tjugo om ett halvår?

Jag bara undrar, alltså.

Hej.

Jag skulle vilja jobba på Volvo, vilket jag diskuterade med min kära arbetskamrat Malin igår. Jag tror att jag skulle passa där. Jag är singel och nattuggla, och har ingen jag behöver ta hänsyn till, vilket gör att det skulle vara perfekt för mig att jobba skift. Jag lär mig saker snabbt och skulle vara fulast i käften och dra grövst skämt av alla på hela stället. Anställ mig, tack.

Läser den här meningen i dagens VK: "Under onsdagen var det många privatpersoner som firade Drottning Silvias namnsdag...". Jaha, okej, se där. Men vilka då? Och varför skulle man göra det? Vem firar namnsdagar över huvud taget? Satt folk i sina hörnskinnsoffor med en liten bakelse framför sig på glasbordet och talade gott om Silvia och hennes namnsdag? Skickade de varma tankar till Stockholm och Svea rikes drottning, och funderade kring hur hon alltid kan se så fantastisk ut trots att hon bär hattar stora som tefat och ser ut att fått skinnet sträckt bakom nacken med hjälp av häftklamrar? Tänkte de på allt fantastiskt hon uträttat under sin livstid? Jag förstår inte.

Fridens liljor.

Hej, hej.

Livet känns faktiskt ganska jävla fantastiskt just nu, och detta tack vare flera anledningar:
1. Jag har jobb i några veckor till.
2. Jag får fortsätta skriva krönikor på Nöje.
3. Jag hade utvecklingssamtal med min chef igår och fick mycket beröm samt fick höra att det finns möjlighet att hoppa in som vikarie på Privatmarknad i framtiden. "Det kommer att gå bra för dig i livet, Josefin".
4. Bilmekanikern ringer och skickar fina sms.
5. The queen of fuckin' everything har flyttat in hos mig. Hej då, Ensamheten! Välkomna, Skvallerkvällar och Bakissöndagar!
6. Hinken flyttar till Umeå om några veckor.
7. Spelning på Droskan på lördag. Repandet går bra. Allt är stabilt.

Det enda som egentligen är lite tråkigt är det faktum att när jag väl träffar någon som jag skulle vilja träffa igen - någon som är snäll, rolig, trevlig, lång och har blåställ - så bor han i Lindesberg. Jag menar, vad fan är det för jävla ställe att bo på? Det jag tycker är bra med Bilmekanikern är, förutom det jag skrev tidigare, att vi på sätt och vis är totalt olika. Han kör cross, gillar dragracing och lyssnar på råmangel. I love bonnlurkar.

Hej, hej.

Fy fan vad jag är hungrig. Jag blev nämligen aldrig någon gröt- och morgontevebrud, utan fortsatte att vara världens sämsta morgonmänniska som stiger upp på tok för sent, kör ner huvudet i sminkväskan och tar ett dopp i klädhögen på golvet innan jag cyklar iväg till jobbet. Det finns ingen tid för frukost i mitt liv.

Bibi, min kära vän och följeslagare, flyttade in hos mig igår kväll. Med sig hade hon sin mugg med texten "Queen of fucking everything". Jag kände redan då oron över de kommande veckorna som en smocka mellan mina två blå. Hennes föräldrar följde med och tittade på min lägenhet och tyckte att det var välstädat och att jag inrett fint. De trodde att jag skulle behöva hålla ordning på Bibi. HA! Vilket skämt. Det är jättestökigt i min lägenhet, jag råkar bara vara världens bästa på att snabbstäda innan det kommer folk. Jag har bott i min lägenhet i över en månad, men ändå har jag inte hängt in några kläder i garderoben, utan har allt i en sådan där stor plastpåse från IKEA. Två matlådor i diskhon är från när vi var på Holmön för två veckor sedan, och jag har inte dammsugit en enda gång under tiden jag bott här. Ni kan kalla mig Sluskefin.

Jag tror i alla fall att jag och Griseknoen kommer ha roligt ihop. Hon har ett härligt skratt och är duktig på att baka, och har dessutom en dator späckad med Nollor och Nördar, Beverly Hills 90210, Sex and the city och Weeds. Det här kommer bli grymt.

Hej, hej.

Jag sitter vid disken och skrattar så att tårarna sprutar. Min kollega Malin har nämligen visat mig en fruktansvärt roligt hemsida - www.family.se. Där kan man typ berätta om födelsedagar och bröllop, ge dagens ros samt berätta för övriga Sverige om att man just klämt ut en unge. I skrivande stund droppade det visst in ett mail från min chef angående samma sida. Oh well. Hur som haver så verkar den här sidan ha precis allt! Det finns nämligen ingenting jag tycker är roligare än människor som lever i tron på att alla ska vara intresserade av att veta att de firar masonitbröllop, titta på bilder av nyfödda små människor, som oavsett kön ser ut som små farbröder och veta exakt hur det gick till när dessa förlöstes. En tjej skriver helt seriöst: "Jag hade öppnat mig 4 cm...". Haha, N-I-C-E!

Jag ska skriva en egen annons. Låtsas att jag fött ett barn. Sedan ska jag i detalj beskriva hur min förlossning gick till. Hur jag sprack hela vägen runt, sprutlackerade hela rummet med både det ena och det andra och blev drogad och råkade berätta för alla i lokalen att barnet inte tillhör min sambo, utan någon jag träffade under min semester med brudarna till Playa del Inglés.

Fast liksom, look who's barking up the wrong tree. Sedan december 2005 har jag nog ingen rätt att vara kritisk mot dem som fläker ut händelser ur sina liv. Egentligen.

Hej, hej.

Mitt ringfinger där jag burit en ring (som är motbjudande ful enligt Gustaf, men sjukt spexig enligt undertecknad) ser mögligt ut. Det skiftar i grönt. Varför blir det så av vissa ringar? Ni bloggläsare som brukar vara så smarta kanske kan svara på det, annars måste jag nog skicka ett brev till Hjärnkontoret eller något. Börjar jag bli lika rutten på utsidan som jag är på insidan, eller vad är det frågan om?

Idag fyller förresten Robert tjugosju år. Hipp hipp hurra för dig, din gamla räv. Sofia har även tagit körkort idag. Grattis, yo!

Onsdag: Jag, Bella och en snubbe från stan som ville ha skjuts packade in oss i bilen som jag hyrt och började den långa färden söderut. Jag och Bella turades om att köra, blev utleda på de skivor jag tagit med och höll på att köra på en älgkalv som helt plötsligt stod mitt i strålkastarljuset och såg ut som att den blivit påkommen med att göra något olovandes. Den såg liksom rädd och lite generad ut, och om den haft en röst hade den skrikit "Iiiiiiih!". Vi i bilen fick bara en smärre hjärtattack och körde sedan vidare. Vi kom fram kring halv tre på natten och bestämde oss för att sova i bilen, eftersom det är kolsvart på Augustibullers camping om nätterna. Dessutom pågick det redan ett hejdlöst supande där, och det kändes omöjligt att ens försöka sova där, så då var bilen ett klart bättre alternativ.

Torsdag: Vaknade tidigt som fan och gick och slog upp vårt tält, samt satte oss på våra campingstolar och såg aggressiva ut så att ingen skulle vilja slå upp tältet bredvid oss och då förstöra våra planer på att ha Umeåcamp som vanligt. Höken, Elias, Gustaf, Anna, Åberg och Tysken skulle nämligen anlända senare på eftermiddagen. Medan vi väntade tog jag en tupplur, samt tog Bella under armen för att fixa något att äta. När resten av gänget anlände drack vi några öl. På kvällen gick Bella och la sig tidigt, Umeåfolket minglade på campingen och jag var ensam och utan batterier på min telefon, så jag gick till en container där man kunde ladda sin mobil och satt där i två timmar och surrade med två hockeykillar som var funktionärer medan min telefon sakta men säkert gick att ringa ifrån igen. När jag precis skulle ringa till Höken och Gustaf för att se var de höll hus träffade jag bilmekanikern och följde med honom och hans kompisar på efterfest. Sedan somnade jag sött i världens skönaste säng, i stället för på världens hårdaste liggunderlag.

Fredag: Jag fick höra att jag har världens största stortå, och när jag tänker efter så har jag nog det också. Gigantisk är den. En munsbit och man skulle överleva i flera dygn på en öde ö.

Lördag: Jag och Bella lånade duschen hemma hos bilmekanikern (fantastiskt), hängde i bilen och lyssnade på Gatans Lag i campet samt träffade tre äckliga skåningar i tjugoårsåldern som stod på parkeringen med några fjortonåriga tjejer. Att de var äckliga var för att de stolt stod och visade mig bilder och filmer i sin mobil där de hade sex med de tre överförfriskade tjejerna i sin bil och som inte visste om att allt blev dokumenterat. Fy fan, alltså. Det är sådana killar man önskar att man slagit på käften istället för att bara gått därifrån och sagt vilka motbjudande pajasar dom var.

Söndag: Jag fick ett nytt smeknamn - "Duttaren". Sedan åkte vi hem till Umeå.

Band jag såg under helgen: Derrick Morgan, Auktion, Madball, Eskalator, USCB Allstars, The Liptones, Eskalator, Anti Nowhere League, Vibrators, Dr Ring Ding och Toy Dolls.

Idag: Är less på att berätta om min helg, som ni kanske märker. Kan inte ens skilja dagarna åt riktigt, så jag har gett upp. Ingen orkar ens läsa så här långa inlägg.

Hej, hej.

Jag är hemma hos mamsen och har ätit en filtallrik och kissat med öppen dörr. Vi har skrattat och jag har berättat om dryga, bra och roliga saker i mitt liv och hon har lyssnat och varit världsbäst. Allt är som det ska. Passar på att låna Internet också eftersom jag inte längre har någon uppkoppling hemma. Fick en gratis månad av den unge herrn som bodde i min lägenhet innan mig, men nu är den månaden slut och jag måste fixa ett eget abonnemang. Hur i helvete gör man det? Det ska jag ta reda på i morgon.

Tre bra saker min mamma har lärt mig:
1. Krusa aldrig någon.
2. Den skit man kastar kommer alltid tillbaka på en.
3. Gör dig aldrig till eller spela dum bara för att behaga någon annan.

Nu ska jag cykla hem. Det är mörkt ute och jag bor nära en kyrkogård. Det luktar lik i min lägenhet. Lite läskigt är det nog allt.

Hej, hej.

Jag har, som ni kanske vet, varit på en festival som heter Augustibuller i Lindesberg. När man kommer hem från den festivalen känner man sig på skräp, ty det är ju det man levt på samt vistats bland under flera dagars tid.

Onsdag: Skrovmål på Max i Örnsköldsvik. Chips som Bella hade med sig. En chokladkaka och en kopp svart kaffe.
Torsdag: Bullermeny (macka, två koppar kaffe och en chokladkaka).
Fredag: Flottig pizza till frukost. Kycklingwok och nudlar till middag. En påse chips.
Lördag: Skrovmål. Baguette och en Mer (tack Linköpings-Björn).
Söndag: Kycklingwok. Tre munkar, Loka, Pepsi Max, en påse chips och en näve godis.

Och så cirka en miljard starköl och några groggar på det. Anna Skipper kommer snart att bulta på min dörr.

It's alive!

Jag kom hem safe and sound och har verkligen haft hur roligt som helst. Har kollat band, gjort intervjuer, köpt skivor, festat, träffat roligt folk och däribland en mycket trevlig grabbhalva. En två meter lång bilmekaniker med flashig bil och en härlig samling teveserier på DVD i sin bokhylla. Men mer om allt detta senare, för jag har en massa abonnemang att ta hand om.

I alla fall så fick jag just veta att jag får jobba ytterligare tre veckor, fast på Budcentralen här på VK. Så än är jag inte arbetslös, och än har jag lyckats klamra mig kvar i min favoritbyggnad på Västerslätt.

Hörs och störs, lovers.