Jag har sovit med sminket, och ägnat dagen åt att klia ut det i hela ansiktet. Därför tycker inte mamma att jag borde få någon middag.

"Nu går du genast och tvättar bort det där innan middagen! Du ser ut som en alkoholiserad tvättbjörn!"

Hej, hej.

Vaknade upp på en tältsäng ståendes i mitt gamla flickrum hemma hos morsan av att ett av grannbarnen sköt en innebandyboll mot sin sovrumsvägg, som ju också är min vägg. Det var ganska enerverande, så jag steg upp och låste sedan in mig på toaletten med ett stort glas vatten och senaste Bil och Bostad. Sedan kräktes jag upp cirka tre liter skummigt vatten.

Det var kul igår. Först öl och förfest hemma hos Sofia på Gimonäs med mina vänner samt min bror, och sedan Shape Up på Plaza med Ylva, Bibi och Betty. Åberg och Terner var också där, liksom Frida, Emelie, Sandra och Stina. Med flera, med flera. Kvällen resulterade i en blitzkriegfylla av rang och att jag blivit ännu mer peppad på att jobba på Volvo. Jag kom även på att det inte är så kul att dansa om man inte har en neonpinne i näven, och att det faktiskt är kul att gå ut i Umeå, bara man inte gör det så jävla ofta.

Nu tänker jag ägna en stund åt att försöka få tag på Bibi. Jag hörde något om ett slagsmål och ett krossat glasbord. Det låter spännande! Jag hatar glasbord.

Hej, hej.

Visst suger det väl getpung när jag äntligen når mitt delmål, hundratusen sidvisningar, men inte kan blogga så ofta som jag skulle vilja? Lämnade in datorn igår på Onoff och nu väntar tre långa veckor tills jag får tillbaka den. Till dess kommer min lägenhet vara så gott som tyst, eftersom jag inte kopplat in stereon än, och jag kommer bara att kunna jobba, blogga och söka jobb när jag är hos min mamma. Drygt.

Igår ägnade jag kvällen åt att äta en romantisk middag med Sofia. Fredagskväll, Idol 2007 och tacos. Fem öl, ett dopp i badtunnan och missionären på det och vi hade varit riktiga svennebananer. Ikväll ska jag på Shape Up på Plaza med mina brudar, och det känns skitkul. Synd bara att jag blonderade mitt hår inatt och att det nu är kycklinggult. Synd också att jag bryter min nykterhetsperiod, men jag kanske har låtit min lever vila tillräckligt nu. Vi säger så.

Peace, lovers.

Hej,

Jag heter Josefin, men mina vänner kallar mig för Gin. Idag passerade jag hundrafuckingtusen sidvisningar på min blogg, som ju faktiskt bara handlar om en egentligen ganska ointressant person som jag trots allt jag tycker väldigt mycket om. Josefin heter hon, men kallas av sina vänner för Gin.

Jag har firat denna underbara dag med att tvätta, sova, se på teve och äta pasta med pulversås. Som en avrundning tänkte jag betala mina räkningar, och sitter därför hemma hos min solariestekta mamma. I morgon ska jag ge mig ut i det vackra vädret och handla mat, bleka mitt hår och se om det till slut ska falla av helt och göra mig flintskallig, samt cykla till Onoff med min dator så att den kanske blir normal till slut.

Tack för att ni läser, kommenterar och morsar när jag är på krogen. Tack för att ni inte anmärker på alla syftningsfel och andra irriterande grammatiska fel. Tack för att ni får mig att känna mig lite viktig ibland, för det är fan ganska kul.

Hej, hej.

Ett stort, hjärtligt och jävligt varmt tack till alla som försöker hjälpa mig med min dator. Jag älskar er, ni är så himla snälla och fina! Tyvärr så förstår jag ändå ingenting, eftersom jag är en katastrof när det handlar om dessa saker. Jag behöver någon som kan komma hem till mig, lägga pannan i djupa veck och sedan ta mig i handen och gå med mig ut på stan och berätta vad jag ska göra, köpa eller vad det nu kan vara. Finns det någon sådan där ute?

Hej, hej.

Den bästa belöningen när man stigit upp tidigt för att uträtta helt otroligt viktiga saker är att sedan få ta en eftermiddagslur. Senast klockan tre i eftermiddag ska jag ha orkat pallra mig hem till min egen lägenhet, krupit ner i sängen och öppnat den fantastiska bok jag håller på med nu. Har faktiskt inte sovit många timmar i natt, mest på grund av att jag läste till klockan halv fyra. Sedan när jag tänkte att jag faktiskt borde försöka sova och därför släckte lampan så blev jag mörkrädd och tände igen. Låg nämligen och stirrade på kikhålet i ytterdörren, och det började röra sig och så såg det ut som att någon stod på andra sidan, och då höll jag på att skita ner mig. Jag vill verkligen inte att någon okänd ska komma och hälsa på mig mitt i natten. Min ytterdörr är så klen, och en yxa skulle kunna göra detta ovälkomna besök till verklighet. Jag säger nej.

Inom en snar framtid ska en man stirra mig rätt upp i kärleksgrottan och peta i mig med kalla verktyg. Min första gynundersökning, vilken grej, va! Jag är spänd av förväntan. Upprymd.

Hej, hej.

Sitter hemma hos mamma för att renskriva min krönika. Ja, jag har skrivit den för hand. Ganska precis tretusen tecken, vilket var jättejobbigt och fick mig att känna mig som om jag gick på mellanstadiet igen. Fy fan vad jag känner mig less på grund av det som hänt min älskade laptop. Jag hatar tekniska prylar. Hade jag tappat den i golvet hade jag kunnat acceptera det här, men nu när den helt plötsligt bara slutat att fungera helt utan anledning så vill jag köra över den med en pansarvagn. Vad kan det vara för fel på min dator? Det är ingen diskett eller skiva i den och den har bara blivit sådär helt plötsligt efter att ha varit avstängd i två dygn. En viruskontroll gjordes någon timme innan jag stängde av den och allt var okej, så det borde inte vara något sådant.

Jag lovar att den som kan hjälpa mig ska få en fin belöning (fika, öl, nya läsglasögon från OK/Q8 - vad som helst nästan), för jag klarar mig inte utan min dator just nu. Hur fan ska jag kunna skriva alla texter? Hur ska jag kunna söka jobb? Förresten så måste jag väl göra ett nytt CV nu, eftersom det försvunnit tillsammans med precis allt annat jag skrivit sedan december tjugohundrasex. Fan vad deprimerande.

Hej, hej.

Det har varit en väldigt konstig natt, måste jag säga. Klev på tåget i Örebro och hamnade då vid samma bord som en kille från Eritrea, som jag sedan surrade med under nästan hela natten. Han verkade fly från ett kriminellt leverne i Oslo och Göteborg, eller "massa knas och kaos", som han uttryckte det. Jag tyckte verkligen att han var jättetrevlig fram till att han började säga till mig att jag inte kunde bli lycklig förrän jag släppte in Gud i mitt liv, precis som han gjort nyligen (säkert i förrgår) och att han önskade av hela sitt hjärta att jag skulle mogna och börja tro på Gud. Sedan hamnade vi även i en diskussion om svordomar, och då blev jag irriterad eftersom han svor precis lika mycket som jag, men ändå var den som satt och sa åt mig att jag skulle sluta svära så mycket. "Varje gång du svär så tycker jag lite mindre om dig, och det försvinner bitar ur din själ". Vilket jävla bullshit.

I Uppsala steg två romska kvinnor på tåget och satte sig i sätena längst ut mot gången. De var nog inte många år äldre än mig, men en av dem hade en jättegullig unge med sig som hon bäddade in i sin kjol. De pratade på finska blandat med svenska, och satt fnittrade hela resan igenom samt åt av sin gigantiska matsäck. De pratade även med mig, och jag fick äntligen chansen att fråga hur kjolarna kan bli sådär fluffiga. Trevliga, roliga och gulliga var de.

Klockan fyra på natten satt jag och läste då jag helt plötsligt började må apdåligt och hade en jättekonstig känsla i magen. Det var svinkallt i kupén, men ändå var jag tvungen att ta av mig till linne och sedan satt jag där och kallsvettades och tänkte att jag antingen skulle svimma eller kaskadspy över dem som satt mittemot. Jag hade två val:
1. Springa till toaletten och stoppa fingrarna i halsen.
2. Väcka kvinnan som satt bredvid mig och be om att få vatten.

Jag väckte henne och fick några klunkar vatten, och efter det började jag sakta men säkert att må bättre. Lyckades somna i tjugo minuter och väcktes sedan av kvinnan som gett mig vatten, och den här gången höll hon fram en macka och apelsinjuice som hon plockat fram ur den gigantiska matsäcken. Mitt i misären kändes det då så himla fint att vara människa.

MILF! (Fast riktigt så snuskig är jag väl ändå inte... eller?)

Hej, hej.

Det är väldigt fint att komma hem när man har haft världens mardrömsnatt på tåget och blir hämtad av en underbar kvinna i en ful bil. En underbar kvinna som dessutom har diskat berget av disk och fyllt kyl och skafferi med pasta, köttbullar, pålägg, Pepsi Max, äpplen och kanelbullar. Detta upptäcker man när man låser upp ytterdörren och tror att man ska mötas av en vidrig odör, men istället bara hittar en gulligt skriven lapp på köksbordet. Det finns inget finare än mammor och deras överaskningar.

Min dator har förresten slutat fungera helt plötsligt. Den funkade jättebra, men så stängde jag av den i två dygn och när jag försökte starta den igår gick det helt plötsligt inte. Eller, alltså, det går att starta den, men skärmen är svart och så kommer det upp lite text i hörnet där det står "NTDL is missing" (någon bokstavskombination, minns inte vilken) och sedan att man ska starta om datorn med ctrl+alt+delete, vilket givetvis inte fungerar. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Kan någon snälla hjälpa mig? Jag har deadline i morgon och på måndag och jag är helt oduglig när det handlar om teknik och sådan skit. Hjälp, hjälp, hjälp!

Hej, hej.

Jag hade någon slags plan igår om att jag skulle stiga upp klockan sju och uträtta en massa viktiga saker. Jag vaknade kvart över tolv. Jag förstår faktiskt inte varför jag är så jävla trött hela tiden, och börjar nästan tro att jag är sjuk och borde söka upp en läkare, en medicinman eller kanske bara ringa min mor sjuksköterskan. Lars kom i alla fall hem på lunchen och räckte fram en påse från Hemköp. I den låg ett paket nudlar (jag har tjatat om det i flera dagar, själv visste han inte ens vad nudlar var för något) och en rosa förpackning med MultiKvinna, typ vitampiller och sådant. Väldigt snällt.

Egentligen hade jag tänkt åka hem igår, men jag vägrar betala nästan tusen spänn för att åka ett sketet tåg i tolv timmar, och dessutom tvingas byta tre gånger längs vägen. Var väl inte ute i tillräckligt god tid för att få en bra och billig biljett, antar jag. Därför åker jag istället hem ikväll och kommer hem till Umeå i morgon bitti. Ser inte fram emot att sitta och ruttna på det där tåget, men förhoppningsvis kanske jag träffar två gubbar att bli polare med även den här gången. Kanske gillar de Peter Flack, och kanske vill de bjuda på halstabletter.

Hej, hej.

Idag köpte jag en säck med glassar. Arton strutar är det i den (eller var), och jag kände mig alldeles fnissig när jag köpte den. Det var liksom bara så fantastiskt att gå in i affären och veta att jag är vuxen nu och köper arton glassar i en jättestor påse om jag känner för det. Jag kan dessutom äta dem när jag vill. Till och med före middagen.

Nyss sa Lars att jag var en hög med skit. Han skulle säga något gulligt, påstod han, men att det bara kom ut fel. Det är en jävla tur att jag har min säck med glassar, nu när jag tvingas umgås med det här taffliga åbäket.

Hej, hej.

Ni som läst min blogg länge kanske minns att jag råkade bryta stortån för nästan ett år sedan (minns inte när det var, bara att det var snö ute och att jag skulle recensera Anna Leong dagen efter). Detta när jag lånade Görans gigantiska crocs för att gå ut och slänga soporna och sedan halkade i trapphuset och pangade in foten i nedersta trappsteget så att jag fick hoppa på kryckor i en vecka, typ. Idag är en historisk dag, ska ni veta, ty nu har nämligen det sista av blånageln jag fick på köpet försvunnit. Hipp, hipp hurra!

Hej, hej.

Jag sitter naken, invirad i ett täcke och kliar mig i ögonen så att sminket från igår dras ut över nyllet som långa, svarta streck. Känner mig äcklig och lite deppig. Deppig för att jag taggat sedan i söndags på att få se The Go Getters ikväll, men att det nu inte verkar bli av bara för att Lars knaprar antibiotika och för att ingen av hans polare längre är peppade. Jag köpte en ny kjol igår bara för ändamålet (och örhängen!). Buhu, buhu. Äcklig är jag för att jag är ett äckligt äckel med rufsigt hår, smink i hela ansiktet och en smak i munnen som om någonting dött i min munhåla.

Lars köpte en ny dator igår av en nörd i Kumla som tydligen kallar sig själv för Mr Devil. Vi åkte dit och hämtade den på eftermiddagen. Han hade rensat datorn på det mesta, förutom bakgrunden på skrivbordet som var jätteful och hade texten 'SeXy Sunshine, you know who you are' över hela skärmen. Vad menas med det, egentligen? Haha. En annan sak han hade glömt var att ta bort sina sparade konversationer på MSN, så dessa sitter jag och läser nu. Tydligen lyssnar han på skitmusik, gillar cruising, spelar World of Warcraft, jobbar som städare, dricker mycket ren sprit och verkar betuttad i någon som heter Lovisa som jobbar på hans jobb. Hans mamma sover ofta över hos sina föräldrar, och bjuder ofta sin son på mat. Ibland fikar de Mariekex och dricker saft - gärna utomhus. Mycket intressant!

Oh well. Nu ska jag sluta deppa och intala mig själv att jag får festa och kolla på bra band när jag kommer hem till Umeå istället. Ska hoppa in i duschen så fort Oprah är slut och ta tag i mitt motbjudande yttre.

Fridens liljor.

Hej, hej.

Den här skäggiga saken ligger i sängen och mumlar och fnittrar medan han halvsover:
- Sötis... snuffsis... pluttefin... hihihi... vad söt du är när du går fort, lilla mini... hihihi... kan du ta ut min Champis ur frysen?

Lars berättade idag om en tjej han är bekant med som heter Candy. Alltså på riktigt. Varför döper man en unge till det? Innebär inte det att ungen automatiskt blir strippa eller prostituerad? Ja, ja. Det är väl inte min business.

Är inte ett dugg trött, så jag tror att jag ska sitta uppe och pula med mitt CV, skriva spaltgrejer till VK Ung samt invänta Seinfeld på femman. Kanske hörs vi senare, kanske inte.

Skulle DU vilja att den här tjejen mekade med din bil, eller?

Hej, hej.

Josefin, vad har du gjort idag? undrar ni.
Vad har jag INTE gjort idag! svarar jag då.

Drog till Lars jobb kring tre och satt då och glodde på en stol medan han bytte bromsslangar och skickade en ful Volvo upp och ner i luften. Därefter låg han över motorn och putade med röven, medan jag lekte paparazzi. Sedan fick jag hjälpa till med att sätta fast en grej på en mojäng, sitta i en brandbil, samt spexa med neongula tranceglasögon på näsan, hörselkåpor över öronen och en skitstor skiftnyckel över axeln. Jag är född till det där jobbet.

När Lars hade slutat drog vi förbi hans föräldrar och drack lite kaffe, och jag lånade en gigantisk, orange bonnläppströja för att slippa frysa när vi sedan skulle dra vidare till crossbanan. Där stod vi sedan och glodde ett tag innan vi drog vidare till en av Lars kompisar, Tim, för att spela tv-spel och läsa Bergslagsposten/Nerikes Allehanda. Nu sover Lars och jag glor på Desperate Housewives. Vilken fantastisk dag.

Hej, hej.

Tankade hem en skiva igår som hette "Your Hit Parade 1940" som innehöll lite hits med Bing Crosby och Judy Garland, bland andra. Inte så bra, tyvärr, men jag ska ge skivan en chans till när jag kommer hem och ska ha kafferep med mormors gamla servis som jag fick av henne när jag var liten. Nu lyssnar jag i stället på The Hotknives, vilka jag varmt rekommenderar.

Idag, efter Oprah, ska jag praoa på Lars jobb. Vifta med en skiftnyckel och smeta bajs i ansiktet så att jag liknar alla som jobbar på arbetsplatsen. Skjuta lite gummisnoddar, bröla att jag vill titta på porr och sedan skrocka så att magen gungar. Det ska bli kul.

Hej, hej.

Det här är Disas lillebror Andreas, och han är jättesnygg. När han var liten brukade jag och Disa knuffa honom i myrstackar och slå honom för att det var så kul när han jagade oss med sin Bobby-car. Vi lät honom aldrig vara med och leka, och en gång lurade vi honom att hans och Disas mamma låg död på golvet på Ica-Träffen på Carlshem, och detta gav honom troligtvis men för livet. Skitkul, tyckte vi då.

Numera är Andreas en sådan som väldigt gärna får vara med på våra brudträffar och fester. Man varken slår, knuffar eller lurar honom, utan njuter bara av hans sällskap. Idag fyller Andreas sjutton år, enligt apberget.se. Jag hade för mig att han fyller år den tjugosjätte, men det är skit samma. Grattis, lilla A! Du är en kul typ.

Hej, hej.

Sitter i Lars lägenhet i Lindesberg och ska snart ringa till Ylva och dricka mitt pulverkaffe. Tänkte först bara meddela er alla om att jag lever och har hälsan, samt att jag snart ska börja ta tag i bloggskrivandet ordentligt. Planerna för dagen är för övrigt att kolla på Oprah, söka fler jobb (var duktig igår och scannade in mina arbetsintyg hemma hos Lars föräldrar samt tog ut nosringen för att ta en proper bild till mitt CV och genom det kunna lura potentiella arbetsgivare att jag är en skötsam ung dam utan skrot i nyllet), laga middag och sedan följa med Lars till akuten.

Måste bara berätta om i fredags när ett konstigt nummer helt plötsligt dök upp på displayen på min mobiltelefon. Jag svarade, och det visade sig att det var tre förstaårselever på Dragonskolan som ville intervjua mig till en skolarbete. I sådana lägen ska man kanske hålla sig lugn och spela lite cool, men jag kunde inte dölja min entusiasm och åkte till och med ifrån jobbet i tjugo minuter bara för att hinna träffa dem. Jag är en jävla tönt, men fan vad viktig jag kände mig där ett tag.

Hej då, månadslön. Hej då, alla otrevliga idioter som ringt och gnällt över utebliven tidning. Hej då, gubbtjuv som trott att du varit min chef fast du inte är chef över någon alls. Hej då, otäcka packsal. Hej då, vikarie-muggen. Hej då, gratistidningar varje morgon. Hej då, Kurre. Hej då, alla gulliga, trevliga, heta, roliga och fantastiska människor som jag lärt känna och älskat att jobba med. Fan vad jag kommer sakna allt och alla!

Passar på att säga hej då till Umeå också, för om en timme sticker jag till Lindesberg. Datorn är med den här gången också, så uppdateringar kommer. Bara så att ni vet.

Hej, hej.

Nu har jag bakat åttio bullar samtidigt som jag pratat i telefon med Lars. Simultankapacitet kallas det, tror jag bestämt. Oh well. Är faktiskt ganska nöjd trots att vissa ser ut som att de har fått en otäck könssjukdom, att några ser ut som manliga könsorgan och att en del av dem är siamesiska bullar. Gemensamt för dem alla är att de är gigantiska och saknar pärlsocker, eftersom jag glömde köpa det. Det är inte lätt att vara nitton och dement.

Nu ska jag sova och sträcka ut min snedknullade rygg.
Peace.

P.S. Jag tänker aldrig mer baka igen. Jag dör hellre. D.S

Hej, hej.

Jag sitter här och väntar på att degen ska jäsa. Den ser ut som en gigantisk mage med massa bristningar på - en sån där mage som man helst inte vill ha själv. Disa bangade på bakningen så nu ska jag snart börja baka mina hundra bullar (dubbel sats, jävligt smart, Josefin), vilket känns ganska jobbigt. Hoppas de blir goda i alla fall.

Pappa ringde just och påminde mig om att jag glömde posta länken till testet, så här kommer det istället: http://www.quizilla.com/users/potin/quizzes/Which%20Ungjavlar%20member%20are%20you?/

Hej, hej.

Idag ogillar jag:
1. Hårdrockare som är intresserade av vargar och "konstiga väsen".
2. HEL, för att de sjunger om vargar och "konstiga väsen",
3. Vargar och "konstiga väsen", för att dom just är vargar och "konstiga väsen".

Jag har förresten hittat den gamla länken där man kan göra Ungjävlar-testet! Ni kan antingen bli Kajsa, Sara, Elin, Hanna eller mig. Fränt! Allra fränast är det att bli Josefin, femton år, basist. "You Are Josephine, you play the bass, you listen to all sorts of punkmusic and you love every christian kid around! You have a cool old school hood attitude from the states!". Blir ni mig får ni även se en utomordentligt vacker bild på när undertecknad ligger påbylsad i ett badkar på vårt "lyxhotell" i den ryska karelen.

Nu har jag just kommit hem efter en liten tupplur hemma hos morsan, samt ett besök på Konsum. Nu är den stora frågan bara: Var är Disa? Och varför svarar min assistent inte i sin mobiltelefon?

Hej, hej.

Sitter hemma hos morsan och är lite irriterad över att högtalarna bestämmer sig för att sluta fungera ibland, och att jag därför tvingas lyssna på andra människors musik samt lite allmänna konstiga ljud runt omkring mig. Ungarna mittemot skrålar med till en låt med Peps Persson (gissa vilken), och någon på våningen ovanför klinkar på ett piano. Datorn låter som ett flygplan som är på väg att lyfta, och när man öppnar ytterdörren till den här lägenheten gnisslar det någonstans på våningen ovanför under ungefär en sekund. Lite som om det låg några där och idkade samlag.

Jag är lite förkyld och även trött som fan i kroppen. Första veckan på det här jobbet försökte jag vara hurtig och sprang upp och ner för alla trappor och parkerade bilen på VF och gick sedan till MVG-gallerian. Kånkade och bar som en jävla idiot gjorde jag också. Nu tar jag typ hissen även om jag bara ska ner en våning, tar bilen vart jag än ska och drar allt som ska förflyttas från en plats till en annan på en liten vagn. Trots detta är jag trött. Patetiskt, jag vet.

Hej, hej.

Under upplärningen när jag och Samane handlade frukt på Obs var det flera gamla sviskon som kom till mig och undrade varför priset inte stämde på några äpplen. De trodde väl att jag jobbade där, kanske på grund av mina snygga byxor med tillhörande töntig mobilficka, vad vet jag. I alla fall så hjälpte jag dem ändå så gott jag kunde, men förklarade att jag inte jobbade där. Idag råkade jag själv fråga någon inne på lagret som tydligen inte alls jobbade där om en vagn. Då fick jag ett "Det får du väl för fan fråga någon som jobbar här om!" till svar. Alltså herregud. Ett tips är att ta ut den där purjolöken ur arslet innan du ger dig ut bland folk, ditt otrevliga stycke. Tur att det finns trevliga människor också. Till exempel träffade jag världens snällaste parkeringsvakt idag som hjälpte mig med bilen när den lät konstigt, innan han fortsatte att skriva p-böter till bilarna bredvid.

Ska snart ut och köra bil igen. Har ledsnat på skivorna som jag lyssnat på i två veckor, så nu blir det mest radio, och bara idag har jag hört låten Lemon Tree med Fool's Garden två gånger och skrålat med på exakt samma ställe ("... and I wonder, WONDER"). Jag minns att Hedvigs syrra köpte singeln typ 1995 eller om det var 1996, och att vi lyssnade på den första gången jag var hemma hos henne. Ganska klämmigt. Trots det vill jag inte höra låtjäveln två gånger om dagen. Jag vill helst inte lyssna på radio över huvud taget.

Just ja, jag fick ett sms idag: 'So meet up for a drink or so this weekend?'. Ja, tack! Gud vad trevligt att få supa med en som säkerligen har legat med fem miljarder brudar, som tror att han är snyggast i världshistorien och sedan bli plastmorsa åt hans barn. Can't wait!

Disa alias Tanten. Hon kanske verkar snäll och beskedlig, men när du minst anar det jagar hon dina barn och äter upp dem.

Hej, hej.

Har varit hemma hos min föredetting Robert ikväll för att träffa hans gulliga föräldrar samt deras hundar Gaston och Ricco. Vi fikade, och jag hade tagit med några trattiga presenter (en ljuslykta, ett paket kex och fyra grisöron - tänk vilken fantastisk affär OK/Q8 är) som jag delade ut. Senast vi träffades var samma dag som det tog slut mellan mig och Robert, och jag har faktiskt saknat dem väldigt mycket.

På fredag är det min sista dag som Groundskeeper Gin, och därför vankas det bullbak i morgon så att jag har någonting att bjuda brudarna på Privatmarknad på. Nu har jag cyklat till VK nästan varje morgon sedan i maj, och det känns skitkonstigt att jag helt plötsligt inte ska göra det längre. Oh well. Angående bullar så är det ungefär det enda som jag kan baka, och som över huvud taget känns värt. Bra att fylla frysen med och inte överskattat som till exempel kladdkaka, liksom. Disa ska assistera mig och se till att allt går rätt till. Av alla mina jämnåriga tjejkompisar är hon min favoritkäring. Hon stickar, bakar småkakor, går och lägger sig tidigt på kvällen och dricker inte efter klockan åtta eftersom hon inte vill behöva stiga upp mitt i natten och kissa (hon kanske säger "pinka" till och med, vet inte riktigt, men det skulle i alla fall göra henne ännu mer till en tant). Typ så, och det är grymt. Det är en dam att lita på!

Hej, hej.

Läste igår om syskonkärlek i Malin Lindbergs underhållande blogg, och tyckte att det var väldigt fint. Själv är jag till stor del uppfostrad av två äldre bröder, Johan som är född 1980 och Martin som är född 1982. De fes mig i ansiktet hela min uppväxt, höll fast mig och kittlade mig tills jag typ kissade på mig och lät mig aldrig vara med när de hade födelsedagsdiscon i källaren på Carlshem (vilket resulterade i att jag helt enkelt var tvungen att ligga i trappen eller stå bakom bokhyllan där nere och terrorisera dem). Men de har också varit väldigt fina många gånger. Till exempel när en kille som var några år äldre än mig slog mig allt vad han hade i huvudet, och både Martin och Johan gav sig ut på jakt efter idioten och skrämde skiten ur honom. Eller när mamma och pappa berättade att de skulle skiljas och jag var helt förtvivlad av hjärtesorg, och Johan då lät mig sova i hans säng, spelade Jakob Hellman för mig och sa att allt skulle ordna sig medan jag somnade in av knapptrycken när han satt uppe och gejmade.

Numera hatar de mig nog inte som de gjorde ibland när jag var en liten snoris, kanske för att jag inte längre är en skvallerbytta som vill vara med, eller blir kär i, deras kompisar. Martin är inte bara min brorsa längre, utan också en av mina bästa vänner och Johan är en av de coolaste i världen (mest för att han dricker så mycket mjölk och är så cynisk ibland).
Jag älskar mina bröder väldigt, väldigt mycket.

Hej, hej.

Det är bra mycket lugnare här än vad det brukar vara. Det är nästan så att jag får lite ångest och tror att jag glömt bort något. När vi ändå är inne på ångest så mår jag psykiskt dåligt över att jag inte har några drömmar om vad jag vill göra. Kommer jag någonsin att veta vad jag vill jobba med, och kommer jag någonsin att lyckas få ett sådant jobb? Varför är jag inte riktigt bra på något? Det är så jävla orättvist.

Planerna för dagen är i fall att
1. Tvätta.
2. Städa upp i min lägenhet så att jag får lite ordning på mitt liv.
3. Ta reda på hur mycket pengar jag har på mitt konto, hur ångestframkallande det än är.
4. Söka ännu fler jobb.
5. Boka biljett söderut?
6. Skriva, skriva, skriva.
Återkommer senare med hur det gått. Heja på mig, är ni snälla.

Har i alla fall fått tillbaka mitt lakan. Det låg i tvättstugan i morse, fint hopvikt på bänken. Någon kanske kom på att det där fula, lila lakanet inte var hans/hennes, eller så läser denne person min blogg. Jag är väldigt glad i alla fall. Tack, tack.

Hej, hej.

Igår var jag på jobbet i tolv timmar, eftersom vi hade redaktionsmöte som vanligt och det inte var någon idé att dra hem efter att jag slutat på Budcentralen. Efteråt drog jag hem till morsan och lånade aset som hon och Göran kallar för bil (förlåt, jag är faktiskt tacksam över att jag får låna den), och därefter plockade jag upp Hinken hemma hos honom och så drog vi iväg på Ica Maxi och handlade. Sedan cruisade vi. Oj, vad vi cruisade. Jag visade stockholmaren stans alla sevärdheter, typ Överskottsbolaget, Ålidhem och Carlshem. Sedan körde vi omkring i mörkret ute på Ön innan det var dags att bege sig hemåt igen.

Nu sitter jag på jobbet och har ganska nyligen tvättat bort en liten Hitler-mustasch som jag råkade göra på mig själv när jag pillrade på nosringen medan jag fortfarande hade trycksvärta på händerna. Inte klädsamt alls.

Lyssnade på radio igår medan jag körde till VF, och då pratade Magnus Uggla om sin blogg och sa att man måste skriva minst sex gånger om dagen för att folk inte ska tröttna och glömma bort en. Tänkte försöka mig på något sånt, för han har ju faktiskt rätt. Frågan är bara vad som är viktigast - kvalitet eller kvantitet?

Hej, hej.

Igår var jag på jobbet i tolv timmar, eftersom vi hade redaktionsmöte som vanligt och det inte var någon idé att dra hem efter att jag slutat på Budcentralen. Efteråt drog jag hem till morsan och lånade aset som hon och Göran kallar för bil (förlåt, jag är faktiskt tacksam över att jag får låna den), och därefter plockade jag upp Hinken hemma hos honom och så drog vi iväg på Ica Maxi och handlade. Sedan cruisade vi. Oj, vad vi cruisade. Jag visade stockholmaren stans alla sevärdheter, typ Överskottsbolaget, Ålidhem och Carlshem. Sedan körde vi omkring i mörkret ute på Ön innan det var dags att bege sig hemåt igen.

Nu sitter jag på jobbet och har ganska nyligen tvättat bort en liten Hitler-mustasch som jag råkade göra på mig själv när jag pillrade på nosringen medan jag fortfarande hade trycksvärta på händerna. Inte klädsamt alls.

Lyssnade på radio igår medan jag körde till VF, och då pratade Magnus Uggla om sin blogg och sa att man måste skriva minst sex gånger om dagen för att folk inte ska tröttna och glömma bort en. Tänkte försöka mig på något sånt, för han har ju faktiskt rätt. Frågan är bara vad som är viktigast - kvalitet eller kvantitet?

Hej, hej.

Jag skrev en gång för länge sedan att jag kan känna på mig när jag ska blöda som ett skadeskjutet djur. Det kan jag nu också. Hej, mens! Välkommen PMS!
Sitter här och hatar följande människor:
1. Killen som tutade åt mig när jag skulle ta ut ett tidningsställ ur bilen och bära in det. Jag öppnade fan bara dörren en millimeter, och ja, jag såg dig komma körandes. Idiot.
2. Gubbjäveln som tror att han kan köra med mig bara för att han är trettio år äldre och man.
3. Michelle Pfeiffer som Catwoman, Väder-Tone, Kirsten Dunst och Nicole Kidman, bara för att Lars tycker att dessa kvinnor är snyggare än vad jag är.

Det kanske är dags att berätta att Jake Gyllenhaal är min pojkvän, och att Jarhead är den officiella onanirullen bland alla världens kvinnor?

Hej, hej.

Jag tror att det är väldigt bra att bli arg när man kör bil. Det är i alla fall ett sätt för mig att rensa själen på aggressioner så att jag inte kommer go bananas med ett automatvapen om några år, och detta utan att någon egentligen kommer till skada eller ens vet om att jag hatar dem i smyg vid just den tidpunkten. Det går inte att beskriva känslan av att lägga sig på tutan när den fjortonåriga kajalstrecks- och mjukisbrallsmaffian står och blockerar utfarten från en parkering i flera minuter, som att de skulle äga världen. Eller att bara få svära högt för sig själv och förbanna den där jävla gubben med sin feta röv som bestämt sig för att cykla mitt på Storgatan. Eller att i tanken skicka idioterna som är som bromsklossar mest hela tiden till en väldigt varm och otrevlig plats. Som balsam för kropp och själ, som sagt.

I fredags fick jag höra av en snubbe här på VK att hans flickvän hälsade till mig att hon gillade min blogg och att hon sett mig inne på Lagerhaus. Hon kanske jobbade där när jag köpte två fina, och mycket billiga, förvaringslådor till min nya bokhylla, eller något. I alla fall så känns det både jävligt roligt men samtidigt lite jobbigt. Mest roligt, såklart, men samtidigt lite jobbigt för att jag nu känner att jag måste vara trevlig jämt. I och för sig tror jag faktiskt att jag brukar vara ganska gladlynt och trevlig mot folk, men om jag inte är det någon gång kanske jag ska börja inför någon slags garanti. Att ni får tjugo spänn och ett hångel om jag är en jävla bitch, till exempel.

Hej, hej.

Jag har bara sovit hela dagen. Utslagen i sängen, och i fosterställning på soffan. Har bara vaknat när folk har ringt och när jag under två timmar stod iförd pyjamasbyxor och lagade svinstark linssoppa och åt den framför teven. Nu sitter jag halvnaken framför datorn och hoppas att ingen står och tittar på mig genom köksfönstret, för det vore både pinsamt och jävligt creepy.

Undra förresten vem som har stulit mitt lakan... Kan det vara samma person som slänger skräp i min brevlåda och som röker i trapphuset? Eller han som gav mig och Sofia världens argaste blick i torsdags? Jag vill i alla fall ha tillbaka mitt lakan, och jag vill ha det nu. Tjuvaktiga jävla skator, fy fan.

I morgon måste jag upp tidigt som fan och duscha innan jag måste gå till mamma för att hämta min cykel. Sedan vankas det fotografering på VK, vilket ska bli ganska skönt. Mest för att jag ser en transvestit med en dåligt gjord peruk och underbett när jag tittar på bilden av mig själv till höger. Tyvärr kommer jag då ha hunnit jobba i några timmar, och kommer därför att vara svettig och ha mina äckliga jobbkläder på mig. Oh well. Det ordnar sig nog.

Hej, hej.

Det gick bara bra igår. Blev positivt överaskad av Ladies Night, men skulle fortfarande aldrig betala för att gå dit. Karlarna är helt enkelt inte tillräckligt heta. Efter en timme på evenemanget tog jag morsans bil och körde till VK, och sedan skrev jag i en och en halv timme och åkte sedan till Fabriken när jag var klar. Los Bastards hade inte spelat, och jag hann hänga lite med Robert och Sofia samt en hel del vänner och bekanta innan jag satte mig i bilen igen för att skjutsa hem en lätt salongsberusad Robert och sedan åka hem och kasta mig i sängen. Fan vad glad jag är att jag inte drack igår, förresten. Det hade varit så jävla helgalkis av mig.

Nu ska jag snart åka till Maxi med Sofia och handla lite mat för att fylla på mitt kylskåp. Sofia pratade om att äta skräpmat, men jag tror inte att min ekonomi tillåter det i nuläget. Ikväll blir det fest med folket från Luleå och Skellefteå och det ska bli kul.

Jag skrattade förresten så att jag höll på att dö när jag fick höra om ett telefonsamtal mellan två vänner i morse.
Vän #1: Jag hörde att det sög kuk på Fabriken igår.
Vän #2: VA, GJORDE JAG?! SÅ FULL KAN JAG INTE HA VARIT!

Hej, hej.

Min kropp är död och jag skulle helst inte vilja göra någonting ikväll. Bara lägga mig ner i sängen för att vakna igen på måndag morgon. Om fyrtiofem minuter slutar jag, och då ska jag hem och vila en stund. Sen är det bara att snygga till sig för att dra på Ladies night vid niotiden. Därefter ska jag tillbaka till VK och skriva texten, och efter det blir det nog hem och däcka i sängen alternativt kolla på brorsans band Los Bastards som spelar på Fabriken (Gimonäs industriområde). Om jag nu hinner se dem, för risken finns att de har lirat när jag blivit klar här.

Nu ska jag bara bära ut posten, gå till packsalen (där det är mörkt och ingen kan höra dig skrika) och köra in bilen i garaget. Så himla, himla, himla kul! *Skjuter sig i munnen med en pilbåge*

Hej, hej.

Nu är det fyra personer idag som har frågat när mannen som jag vikarierar för ska komma tillbaka till jobbet. Jag vet inte om det beror på att de längtar så innerligt efter honom och att återigen ha någon som slavar för dem både före och efter arbetstid som han brukar göra, eller om de frågar för att de vill att jag ska svara att jag kommer att stanna här för alltid och fortsätta att vara alldeles, alldeles underbar. Jag hoppas på det senare alternativet.

Pratar i telefon halva nätterna med Bilmekanikern, och när samtalen är över måste jag läsa några kapitel i en bok innan jag somnar. Därför är jag jämt som en sengångare nu för tiden (fast det har jag nog alltid varit, när jag tänker efter). En väldigt positiv grej med att ha haft en inneboende samt dennes pojkvän i vardagsrummet var att det blev mycket mindre tevetittande, och att jag började läsa böcker igen. Plöjde böcker som fan fram till att jag var tretton år ungefär, men sedan slutade jag och läste i princip bara de böcker som skolan tvingade oss till. Ibland inte ens det. Men nu jävlar. Nu har jag snart läst hela Utvandrar-serien bara i augusti, plus boken som jag hissade till dagens fredagskrönika. Angående den så måste jag bara tillägga att den faktiskt är ganska sorglig. Slipad och lite rolig, men sorglig.

"We love you, Amy!"

Hej, hej.

Sofia hämtade upp mig hos morsan tidigare ikväll (har börjat svänga förbi där typ varje dag efter jobbet för att äta en macka, surra lite samt vila innan jag tar tag i den jobbiga uppförsbacken hem) och vi lyssnade på Amy Diamond i bilen. Sofia hade med sig en bit pizza till mig som hon tänkte att jag kunde äta till lunch i morgon, ett underlakan och goda kakor. Bussigt! Nu sitter jag och tankar hem alla klämmiga hits med fröken Amy så att jag har något att börja dagen med i morgon. Har även henne som skrivbordsunderlägg på datorn.

Snart är det väl sängdags, tror jag.

Hej, hej.

Eftersom det är torsdag besökte jag Obs för att handla frukt till all personal här i VK-huset. Vem träffar jag inte då, när jag står och försöker ta fram två oöppnade banankartonger utan att riva hela stället? Jo, britten från i lördags. Killen som blev fly förbannad för att jag inte ville ligga med honom. Alltså arg på riktigt, jag skojar inte. Han kommer fram och undrar varför jag inte har ringt (hur fan jag nu skulle ha kunnat göra det när jag inte har hans nummer eller planerat att skaffa det heller). Han undrar även om vi ska hitta på något nästa helg, då han inte har sin fyraåriga dotter hos sig. Jag säger nej, och att jag ska till Lindesberg. Då säger han: "Det är bara nej, nej med dig, din banantjej"

Hej, hej.

Idag flyttar Bibi ut. Hon har packat allt, håller på att diska och ska sedan bli hämtad av sin morsa. Det kommer kännas helt sjukt konstigt att komma hem till en tom lägenhet, typ att inte ha någon att prata med om hur dagen har varit och att skvallra med om gårdagen när man är bakis en sliten söndagseftermiddag. Ingen som spelar house och lyssnar på Danny och Rihanna under en förfest, och ingen som man drar iväg och handlar tillsammans med och tar nattbussen hem med efter krogen. Jag vill bara understryka att hon har varit en jättebra och rolig inneboende som lagat god mat och varit trevligt sällskap. Och hon sa faktiskt redan igår att hon skulle betala för allt som försvunnit/gått sönder, så det var bara jag som försökte vara lite rolig med min önskelista. Jag är ett svin.

Jag har skrivit en önskelista på väldigt tidiga julklappar.

1. En ny glasplatta till mikrovågsugnen.
2. En ny skål.
3. Ny duschkräm (jag tror minsann att någons pojkvän använt upp min)
4. Ett nytt underlakan.
5. Nio starköl.
6. Ett pantkvitto (med mestadels var mina flaskor, samt några av min mors) som det köptes mat för medan jag var borta. Mat som jag inte ätit av.
7. Rengöringsmedel för att få bort den där fläcken på soffan som ser ut som sädesvätska, men som troligtvis är typ fil.

Denna lista riktar sig främst till en viss liten tös som sov i min säng olovandes, och sedan tvättade mitt lakan och glömde det i tvättstugan i en vecka så att det nu är försvunnet. Nu har jag bara ett lakan kvar. Samma tjej pangade även den där glasplattan och en tallrik, drack upp alla mina öl, handlade mat för pantkvittot och duschade upp min duschkräm (som visserligen luktade man och kostade fem spänn på Ica Maxi, men ändå).

Alltså, jag älskar dig fortfarande, Bibi. Jättemycket. Och jag är inte arg. Jag vill bara hemskt gärna ha tillbaka mitt underlakan, mina öl och min platta till mikron. Puss!

Hej, hej.

Nyss, när jag skulle diska min kaffekopp, stirrade jag så mycket på en snubbe som satt och fikade att jag fastnade med högerhanden i dörrhandtaget så att min hand nu typ är sönder. Liksom krokade fast fingret i dörrhandtaget på något sätt så att handen knäcktes bakåt. Sedan råkade jag skrika "aj!" följt av ett annat ord för det kvinnliga könsorganet, innan dörren till pentryt hade hunnit stängas igen. Tur att jag inte jobbar med barn.

Jävlar vad ont det gör.

Hej, hej.

Jag är hemma hos morsan och har druckit te med henne. Vi är bästisar, hon och jag. Vi pratade bland annat om att byta efternamn, kanske till von Krusenbär. Innan jag ska cykla hem tänker jag fylla i ett sådant här litet frågeformulär (för visst är ni väl hemskt, hemskt intresserade, va?):

Vad gör du när det regnar?
Stoppar Mp3-spelaren innanför tröjan, tar på mig solglasögon (stänk- och sminkskydd) och cyklar till jobbet.

Har en dröm gått i uppfyllelse?
Ja. Jag skriver texter och får dem publicerade i en tidning som jag läst sedan jag lärde mig att läsa, typ.

Vad har du för startsida på internet?
www.vk.se/blogg/josefin. Try it, you'll like it! Höhö.

Har du någon gång testat karate?
Nej, kampsport är töntigt.

När åt du senast en fiskbulle?
Igår! När mamma skulle trösta mig och bjuda på middag frågade hon vad jag ville äta, och då valde jag fiskbullar och potatis. Åt dock inte bara en, utan kanske åtta.

Vad är du mest rädd för?
Att gå ner ensam i packsalen på eftermiddagarna.

Vad ska du döpa dina barn till?
Thyra, Lo, Irma, Greta eller Johannes, kanske.

Snyggaste läraren?
Kerstin Marell! Min klassföreståndare och lärare i tyska, engelska och svenska på högstadiet.

Har du någon gång haft på dig ett par kallingar?
Ja, mina slapparfillifjonger som jag får blöjstjärt i.

Godaste drickan till frukosten?
Kaffe och Pepsi Max. Disa tycker att jag är knäpp för att jag börjar dagen på detta sätt.

Vem kramade du senast?
Gos-Marie Albinsson.

Duscha eller bada?
Hallå, pest eller kolera, liksom?

Hej, hej.

Alltså. Om gårdagen var den sämsta dagen någonsin, så är den här dagen den bästa. Krönikan är färdig (ska bara ändra ett stycke i den), alla är hur snälla som helst mot mig, jag har haft två mycket trevliga möten och bäst av allt: jag ska recensera Ladies Night på fredag. Det innebär inte bara att jag får pengar, utan även att jag får se huruvida mina fördomar stämmer eller ej (kommer det exempelvis bara vara tjutande stavgång- och rödvinstanter där?). Vilken ypperlig idé att skicka en ung, före detta punkare som dissat evenemanget i en krönika på detta spektakel. Men jag tror på fullaste allvar att det kommer bli skitkul, och självklart kommer jag att gå dit med ett öppet sinne. It's a promise.

Nu ska jag till packsalen och sen blir det nog lunch, tror jag.

Hej, hej.

Inatt drömde jag att jag och Robert gifte oss, för att vi kände oss tvingade till det av våra föräldrar. "Jag är monogam och trogen, och du är rolig, Josefin. Det kan fungera.", hade han skrivit på en lapp till mig, vilket i drömmen lät helt okej. Jag hade en skitful rosa klänning på mig och åt jättemycket godis som vi fått i bröllopspresent, alltså typ en flyttkartong eller något. Var skitmätt efteråt. Efter bröllopet flyttade vi in i varsin del av matsalen på Carlshöjdsskolan och levde ganska olyckliga, tror jag. Sedan vaknade jag av mitt alarm som låter som tutande bilar (ett vidrigt alarm, för övrigt, men jag vaknar med ett ryck varje gång).

Snart ska jag till jobbet, men först ska jag maila min krönika till mig själv så att jag hinner läsa igenom den igen innan den ska skickas in.

Hörs och störs, lovers.

Hej, hej.

Pratade just med Lars (alias Bilmekanikern), och han berättade om firmafesterna som de brukar ha med jämna mellanrum på hans jobb. Först städar de och dricker öl. Sedan tittar de på Fäbodjäntan och dricker ännu mer öl. Sedan vankas det lekar. Kast-med-torr-tvättsvamp, slå-ner-en-spik-med-så-få-slag-som-möjligt, kast-med-liten-navkapsel och dart, typ. Några fler öl på det också. Sedan krogen.

Det låter verkligen helt sjukt kul. Varför gick inte jag fordonsprogrammet och blev bilmekaniker? Okej, det kan bero på att jag inte är intresserad av bilar, men vafan, jag hade ju kunnat tvinga mig själv att bli det!

Maria på ekonomiavdelningen är ett gullefjun. Hon kom med banankaka till mig och var världens sötaste.

Hej, hej.

Har sovit i några timmar för att orka skriva fredagskrönikan inatt. Vet fortfarande inte vad den ska handla om, men jag funderar på att åtminstone nämna hur mycket jag hatar alla jävla idioter (oftast killar som försöker låta lite hesa och tycker att de själva är oerhört begåvade) som tar fram en gitarr när man är på fest och spelar någon av följande låtar:
1. Wonderwall.
2. Knocking on heavens door.
3. Teddybjörnen Fredriksson.
Vilken befriande känsla det skulle vara att bara spela tennis med gitarrjäveln i det läget, och använda en stor sten istället för en boll. Synd på gitarren dock? Kanske bättre att bara köra ner något i halsen på fanskapet som tror att alla vill höra hans bräkande. Eller så kanske det räcker med att tipsa om några nya låtar till repertoaren? Typ "Runke ball" med Eddie Meduza, eller "What's new pussycat" med Tom Jones.

Alla har varit helt sjukt snälla mot mig idag. Synd att man inte känner sig speciellt ball när man gråter så fort någon pratar med en, för det skulle ha varit skönt om det ansetts vara jävligt badass att sitta och snora och bara låta tårarna spruta. Jag har försökt undvika människor så mycket som möjligt. Till exempel åt jag inte lunch i matsalen, utan köpte käk i stan och åt den inne på kontoret i eftermiddags. Hatar att gråta inför folk, och speciellt inför nyhetschefer på stora lokaltidningar. Jag är i alla fall glad nu igen. Allt är frid och fröjd.

Nu ska jag skriva (något annat).
Fred.

Hej, hej.

Nu känns allting mycket bättre. Kan inte sluta gråta ändå, men det beror nog på ganska många olika anledningar. Till exempel att jag snart är arbetslös och inte har hört av några arbetsgivare och har en hyra på fyratusen spänn att betala. Att jag har träffat en fin kille, men som bor nästan hundra mil härifrån, att jag är hungrig för att jag aldrig äter frukost och för att jag varit konstant stressad sedan jag började jobba igår morse. Everljung kom och pratade med mig och då grät jag så mycket att jag inte kunde andas, och nu har jag nog gråtit klart för i år, känns det som. Är jag sjuk på något sätt? Typ i huvudet, kanske?

Nu går jag i alla fall runt här med kukögon. Det uttrycket kom vi på i tvåan på gymnasiet när en lärarkandidat hade fått en ögoninfektion och var helt osminkad och rödsprängd i sina två blå. Det bästa av allt var när Bibi, några veckor senare, också fick ett kuköga efter att ha sovit med smink. Själv har jag som sagt bara grinat, men det ser lika jävla illa ut. Tro nu förresten inte att vi mobbade lärarkandidaten eller något. Vem som helst kan få en ögoninfektion, och vi sa aldrig ordet till henne. Våra skämt är råa, men hjärtliga, och "kukögon" är det bästa ordet någonsin. Faktiskt. Lärarkandidaten var för övrigt jättesnäll och en riktig IKSU-tjej. En sådan som gör hjärtan över bokstaven i, och smileys i kanten när hon rättar uppsatser. En sådan som beter sig som en död fisk när hon ligger med någon.

Hej, hej.

Inledningen av den här dagen har varit den värsta tänkbara. Har stått och svalt gråten i hissen och sedan bölat inne på en toalett. Två gånger idag. Tyst, tyst så att ingen ska höra. Den enda som såg att jag var ledsen var Staffan Westfal, men jag sa att jag var sjuk, bara för att jag visste att jag skulle börja stortjuta om jag sagt hur jävla pissledsen jag egentligen var (är) och förklarat varför. Vill i alla fall bara meddela alla på den här arbetsplatsen att jag faktiskt börjar åtta på morgonen, men ändå kommer hit en halvtimme tidigare bara för att vara snäll och för att vara till lags, utan att få någonting för det. Att jag skyndar mig allt jag kan, och att jag inte tog någon fikarast igår bara för att jag skulle hinna med alla morgonrutiner.

Känner mig bara så jävla kränkt. Eller så har jag väl mens, eller något. Blöh.

Hej, hej.

Jag har lunch och borde känna mig lugn som en filbunke, men det gör jag inte. Har flängt runt hela morgonen och oroar mig hela tiden över att ha glömt bort något som jag faktiskt måste göra. Jag har faktiskt drömt mardrömmar om det här jobbet. Det är helt sant. Har vid tre tillfällen, när jag var nere i södra Sverige, drömt att jag glömt bort att åka till VF de två gånger om dagen som jag måste åka dit. Att jag inte kommit på det förrän kvart i fyra då det redan varit för sent, och att jag till råga på allt lyckats panga fronten på Kurredutten (budbilen). Det är ett svårparkerat jävla as, ska jag be att få tala om.

Igår var farsan och hans fru Anna och kollade in min lägenhet. Med sig hade de två rökta abborrar som de fiskat upp i havet samma dag, och dessa kadaver frossade jag och Bibi på igår kväll tillsammans med tunnbröd, grönsaker och pulvermos medan vi kollade igenom typ trehundra gamla bilder som jag hade tagit med från morsan (var där och påbörjade the final utstädning av mitt flickrum igår kväll) samtidigt som jag läste högt ur min dagbok från klassresan i sexan samt ur en vanlig skrivbok från samma år som jag, Disa och Bibi hade för att skriva meddelanden till varandra på lektionerna. Så sjukt töntigt. Ska bjuda på ett utdrag ur den senare. Om ni vill, alltså.

Ikväll är det Ung-möte, och det är ingen idé att dra hem från jobbet innan det börjar. Lika skönt det, förresten, för det luktar gammal bastu i min lägenhet och ligger två lik på köksbordet. Nu vankas det tömning av återvinningstunnor, slängning av motbjudande sopor och massa andra roliga saker som också står på schemat. Först en kopp kaffe dock, ty det har jag förtjänat.

Hej, hej.

Sitter och grisar i mig käk. Det innebär verkligen att man bara trycker i sig skitmat medan fingrarna blir flottiga och stripsen landar mellan benen på en när man inte prickar käften. Nice. Har haft en brittisk DJ från Sydafrika efter mig hela kvällen, men jag är inte intresserad. Vill bara vara med Lars, och honom ska jag ringa till nu. I övrigt fick jag ikväll höra att jag har Sveriges bästa blogg och att jag därför är bjuden på fest nästa vecka. Jag älskar mitt liv.

Nu ska jag sova. Puss.

Hej, hej.

Gårdagen var trevlig, men lite konstig. Det var förfest hemma hos mig med en massa människor som jag inte kände, och jag var den enda som var nykter eftersom jag lovat att hämta farsan på flygplatsen klockan tio. När jag skjutsat honom till brorsans lägenhet kom jag hem till mitt gryt, och då hade alla dragit förutom Hinken och Ylva. Ylva var lätt salongsberusad, så henne satte vi i en taxi till Teg. Vågade inte köra, trots att jag bara hunnit dricka några klunkar gift. Jag gör många idiotiska saker, men jag skulle fan aldrig köra bil med en droppe alkohol blodet.

Kring tolv vandrade jag och Hinken in till stan och drack två öl var på Pipes of Scotland och snackade lite skit. Det är egentligen sjukt att vi fortfarande känner varandra, vilket vi diskuterade igår. Han är från Tyresö, och var min första internetkärlek när jag var fjorton. Nu bor han i Umeå och älskar staden, säger han. Allt fint han säger om Umeå är som ljuv musik i mina öron, för det här är verkligen den bästa staden i hela världen.

Världens konstigaste känsla är när det kommer fram människor till mig när jag går på stan eller är ute på krogen och känner igen mig på grund av mitt skrivande. Det händer nästan varje gång jag är ute och festar, och igår var inget undantag. På Vasaplan pekade nämligen helt plötsligt en brud på mig och skrek: DET ÄR HON PÅ VK! VISST ÄR DET DET? DU ÄR SÅ JÄÄÄÄÄÄÄÄVLA BRA! VISST ÄR HON DET? JAG ÄLSKAR DIG!

Då smälte mitt hjärta och jag åkte hem i den råa natten. Jag älskar henne också, by the way.