Om Josefin

Om Coop och ännu ett jobb

Av , , 2 kommentarer 0

Hej, hej.

Bra dag idag, som vanligt. Först ringde Becker och Emelie som satt på något kafé och berättade att de hade en bit smörgåstårta som det stod mitt namn på och som de skulle ta med hem till mig. När jag svullat färdigt så drog vi på H&M och köpte kläder, och sedan, när Emelie stuckit, blev det storhandling inför morgondagens mat- och alkoholförtärande. Jag älskar att handla på Coop med Becker, hon är ett sådant bra trängas-med-aggressiva-sviskon-sällskap, så jag brukar försöka ringa henne när det ska inhandlas tusen meter dasspapper och ett ton nudlar.

Kom hem från ledsagarjobbet för en timme sedan, och nu ska jag typ äta middag, tokskriva och sedan försöka somna i vettig tid. Har nämligen fått ännu ett jobb som jag ska till i morgon bitti (är det inte orättvist, så säg, att vissa inte har något jobb, medan andra har fyrtiotvå?), och som visserligen bara gäller under morgondagen, men som ändå kommer att ge lite extra cash nästa månad. Jag ska köra ut tidningar. Precis hela dagen ska jag göra det, och det känns sweet. När man inte har en fast inkomst, och då lönebeskeden varje månad innehåller en överraskningssumma, så måste man tacka ja till allt, och det är just precis vad jag gör också. Just därför är det kanske lite fel att det står ’bli självförsörjande och självständig’ under rubriken Framtidsdrömmar i informationen om mig i spalten. Det är väl för fan ingen dröm, det är ju något jag redan är. Fast ibland är det skönt att slippa vara självständig (typ när man har frågor om pensionssparande), och då har jag morsan to lean on. Och jag skulle inte ha något emot att tjäna ännu mer pengar och bli ännu mer självförsörjande. Till exempel så att jag skulle kunna köpa ett Playstation.

Fan vad jag svamlar.

Om att gråta till One Tree Hill

Av , , Bli först att kommentera 0

Hej, hej.

Ledsen att jag är så dålig på att uppdatera bloggen, men trots att det bara tar typ tio minuter att skriva ett inlägg så känns det ibland ändå som att jag vissa dagar inte har tid. Häromdagen fick jag dock veta att ni är bra många hundra som läser, och för er skull ska jag spy ur mig inlägg lite oftare.

Angående det där med att inte har tid så känner jag mig stressad mest hela tiden numera. Kan typ inte sova på nätterna för att jag bara ligger och tänker på allt som jag borde göra, så då slår jag på någon trattig teveserie, typ One Tree Hill, och så gråter jag när dessa skådespelare, som typ är tjugofem men ska föreställa vara sjutton, gör slut med varandra eller när den mobbade killen med ful tröja skjuter sig själv. Jag kan ju inte vara en sådan som gråter till One Tree Hill. Det måste ha med stress att göra.

Nu tänkte jag käka något och kolla på den sista kvarten av Oprah, och sedan ska jag, Becker och Emelie dra till Coop och handla mat som ska lagas och förtäras i morgon kväll.

Om en lång arbetsdag och ett tomt kylskåp

Av , , 2 kommentarer 0

Hej, hej.

Har haft en jävligt bra dag, även om den varit ruskigt lång. Har först jobbat på VK mellan halv nio och halv fem, och där fick jag bland annat se min nya, tecknade byline. Känns sjukt stort att ha fått en sådan, och att jag dessutom såg ut att ha sjukt stora bröst var ju inte heller så dumt. Bröst rocks. Fick dessutom veta att jag i morgon ska få egna nycklar till VK. Nycklar rocks. Tänk, snart har kanske den djävulska plan som jag började smida som sextonåring om att nästla mig in i detta fantastiska företag gått i lås.

Klockan fem började jag jobba som ledsagare, och jag stannade hos min brukare till halv nio då min kära mor var snäll och erbjöd mig skjuts hem. Först svängde vi dock förbi Konsum på Haga så att jag kunde fylla på kyl, frys och skafferi. Har varken haft tid eller ork till att handla på ett tag, så min kyl har typ varit tom sånär som på en flaska rapsolja och en burk lingonsylt, och i skafferiet finns det för tillfället mest bara en massa halvtrattiga kakor sedan mitt lilla födelsedagskalas. Får jag lov att bjuda på ett lingondoppat havreflarn och ett glas olja, månne?

Nu ska jag sova innan jag kollapsar. God natt.

Om en sidekick och två andra brudar som jag hjärtar

Av , , 2 kommentarer 0

Hej, hej.

Är just hemkommen från min brukare där jag spenderat kvällen bland annat genom att hjälpa henne med att plugga på olika öronsjukdomar som hundar kan drabbas av, och har nyss pratat med Ylva i telefon. Ylva sa förresten att hon tror att hon är Umeås mest kända sidekick. Fan vad festligt ändå, för jag har alltid velat ha en sidekick. Och ett eget ledmotiv.

Kollade bilder i bilddagboken och började toksakna Blebban och Johanna. Det har jag visserligen gjort ända sedan de flyttade till Stockholm, men vissa stunder värker det ändå till lite extra mycket i hjärteroten. Tänker extra mycket på Blebban nu, eftersom livet verkar pissa henne lite i ansiktet just för tillfället. Löv jo.

Om en spexig helg

Av , , 3 kommentarer 0

Hej, hej.

Är så grymt jävla trött, men lyckades ändå hålla mig vaken och social under en timme medan Becker och Emelie kom hit för att plocka upp lite grejer (inte dödsknark) och dricka en kopp kaffe. Jag bjöd till och med på dopp. Så vuxet av mig.

Helgen har varit precis så rolig som jag trodde att den skulle bli, och jag vill börja med att skriva om Ylva och vilken fantantisk vän hon är. Vi är ett bra team, hon och jag. Har till exempel alltid kul som fan ihop, är lojala mot varandra, hittar alltid de roligaste människorna och tar alltid hand om varandra när vi är ute. Det är fint att omge sig av människor som Ylva.

Vet inte riktigt vad jag ska berätta om helgen och alla dessa människor som vi har samtalat och efterfestat med. Men ni får en lista på fem favoriter:
1. Mange och Jan Banan. Två trettioåttaåringar som bjöd upp mig och Ylva i en svängig foxtrot, och som jag senare lyssnade på Ulf Lundell med på efterfesten. Dessa män kom även fram och high fivade och gjorde tummen upp när de trodde att jag kammat på krogen. De verkade verkligen unna mig ett samlag. Så fint av dem.
2. Gammelsmurfen. En rejält överförfriskad man i ungefär samma ålder som min egen farsa och som inledde sitt samtal med mig genom att säga att jag hade en vacker frisyr till skillnad mot andra brudar vars frisyrer ser ut som hjälmar. Nämde jag att han var jävligt full?
3. Trond. En fyrtioåring som var skrämmande lik Gordon Ramsey och som fascinerat slet och drog i min arm i fem minuter efter att ha sett min tatuering.
4. Finn 5 Fel. Coverbandet som spelade på Stockstugan och som vi drog på efterfest med för att det kändes som världens spexigaste spex. Sångaren verkade tycka att det var häftigt på riktigt att sjunga i ett coverband, och de andra medlemmarna blev galet imponerade när Ylva använde ordet rabiat i en mening.
5. Officeren. En rätt hunkig snubbe som hade en mycket kulturell halsduk på sig inomhus och sa att man i Stockholm inte får beställa öl ute på krogen. Så trist för dem.

Om en låda

Av , , 2 kommentarer 0

Hej, hej.

Jag tror att jag ska göra i ordning en låda hemma i min lägenhet där jag ska samla alla visitkort som jag får när jag är ute på krogen. På lådan ska det stå: ’Visitkort från män (som är över fyrtio, rödmosiga och som jag varken vill äta älgburgare med på en romantisk skotertur eller idka älskog med)’.

Det var roligt igår, och som vanligt lyckades jag och Ylva hitta en härlig samling freaks. Berättar mer senare. Ikväll ska vi på hotellet, så vi ses där helt enkelt.

Om en fredagskväll i Hemavan

Av , , 1 kommentar 0

Hej, hej.

Sitter med nymålade naglar framför Ylvas jobbdator och lyssnar på P3 och dricker en Grolsch (som jag köpt helt själv på det otäcka Systembolaget) medan Ylva själv kutar omkring och försöker få ut en hårsnodd som fastnat i hennes gigantiska krull. Jag tänker då inte hjälpa till.

Kom fram till Hemavan för några timmar sedan, och sedan dess har vi typ bara hunnit handla och käka en white trash middag och så smått börjat förbereda oss inför kvällens äventyr. Än är det inte bestämt vart vi ska, men det lutar åt Stockstugan. ’Där det finns ett trattigt coverband, där finns också Josefin Isaksson’, som jag brukar säga.

Min födelsedag var verkligen helt grym, och jag vill passa på att tacka för alla råfina mail, kommentarer, sms, telefonsamtal och presenter. Mitt arma tanthjärta bultar väldigt hårt för er, kära läsare och kamrater!

Om att Josefjant fyller tjugo

Av , , 13 kommentarer 0

En rätt risig tjej på sin födelsedag. Men visst sitter sminket snyggt för att vara samma som igår?

Hej, hej.

Kuckeliku(k), klockan är typ ganska mycket över sju (snarare halv åtta), och jag firar denna alldeles fantastiska dag genom att köra två tvättmaskiner. Varför det är en fantastisk dag? Jo, för att det är min bemärkelsedag, och för att jag alltid kommer vara barnsligt förtjust i att fylla år. Dessutom blir jag tjugo bast idag, det känns extra bra. Woopi-fucking-doo, lovers!

Nu ska jag läsa VK och käka frulle, och sedan ska jag jobba.

Om Lök-Pinocchio och en arg tant

Av , , 2 kommentarer 0

Hej, hej.

Är just hemkommen till min egen lägenhet efter en tidig födelsedagsmiddag med morsan och min kära bror (som av någon anledning kallas för Fimpen av alla sina polare). Vi åt som om det inte fanns någon morgondag, och så fick jag lite presenter i förskott. Under middagen berättade morsan att hon hade träffat stavgångshataren även den här morgonen, och att hon ropat ungefär samma sak som igår, men att det den här gången handlade om att hon skulle sluta för att det är så amerikanskt att gå med stavar. Morsan själv började fundera över huruvida hon skulle klara av att peta ner den här kvinnan med sina stavar om hon, i ren frustration och med skallen full av rent stavgångshat, skulle få för sig att gå till attack.

Efter middagen satt jag och käkade lite rå rödlök, och då började vi snacka om en tattig gammal Pinocchio-film från typ Tjeckien som fanns i filmsamlingen när jag var liten, i vilken Pinocchio fick en stor, gul lök att äta under sin första skoldag. Brorsan kom då fram till följande: ’Anledningen att folk på Carlshem tyckte att vi var så konstiga måste ju har berott på att alla där hade Nintendo och riktiga Disney-filmer, medan vi hade Sega och Lök-Pinocchio från Tjeckoslovakien.’ Jag tror fan att det ligger någonting i det han sa.

Om att vara tokig, med eller utan stavar

Av , , 2 kommentarer 0

Hej, hej.

Morsan har sedan en tid tillbaka gått över till den mörka sidan tillsammans med många andra av Umeås hurtiga pruneller – hon har börjat med stavgång. Idag när hon gick till jobbet stannade en rätt härjad kvinna och började skrika: "Sluta med det där! Du demonstrerar bara hur nervös och tokig du är!". Egentligen håller jag väl med den där damen till en viss del, men samtidigt så vet jag inte om kritiken kom från rätt person.