Hej, hej.

Jag är hemma hos Elin 'Kryckkäppen' Becker på Mariehem och har myskväll. Vi äter ost och dricker vin (skivor av hushållsost och en flaska Foot of Africa), och gömmer oss bakom stora soffkuddar så fort det blir olidligt pinsamt i Idol och Singing Bee.

Becker är bäst, och det är den här kvällen också. Vet inga som är så flashiga som mina vänner och jag.

Hej, hej.

Var hemma hos morsan tidigare, och såg då en sak i hennes trapphus. Ni vet sådana där stenar som är fint målade och så står det 'VÄLKOMMEN!' på dem? En sådan måste jag ha, och det ska bli mitt nya pysselprojekt. Fast min sten ska vara helt svart och så ska det stå 'FUCK OFF!' på den i stället.

Hej, hej.

Igår, när jag satt vid kunddisken på privatmarknad, fick jag som sagt två biljetter att lotta ut. Dessa kom från webbutvecklaren Robert. Idag, när jag precis var färdig med en intervju, ringde helt plötsligt mammabloggaren och VK-journalisten Monica Lundqvist och frågade om jag ville ha en till, och det ville jag ju gärna. Sedan var det en frilansare (eller vikarie, vet inte exakt) som inte heller ville ha sin biljett, så då lånade jag minsann morsans bil och körde till ett tomt VK-hus och plockade upp ytterligare två biljetter. Helt plötsligt hade jag alltså fyra biljetter att lotta ut, och kunde därför dra två vinnare. Hurra!

Två biljetter var vann Sandra Eklund och Susanna Vainio. Stort grattis till er, brudar! Kolla mailen.

Känns skittråkigt att inte kunna ge biljetter till alla som hörde av sig, men tyvärr har jag inte tillräckligt många att lotta ut. Kul att ni var med i alla fall (trodde inte att någon skulle höra av sig, faktiskt), och åh så fint, roligt, härligt, argt och bra ni skrev.

Hej, hej.

Nu kan vi säga att det är slut på denna märkliga tävling utan regler, och som nu i slutändan blivit en lottning i alla fall. Återkommer på en liten stund, ska bara dricka kaffe med morsan först. Klockan 14.30 kan ni som skickat in kolla mailen. Okej, lovers?

Hej, hej.

Lite kort varsel kanske, men är ni möjligtvis sugna på att gå på Popup nu på lördag? Jag lottar ut två gratisbiljetter, så nu har ni både chansen att se band och hänga med popsnören under en kväll, men även att träffa mig personligen (när jag överlämnar biljetterna) och se vilken vidrig hagga jag är i verkligheten.

Eller vad fan, här lottas ingenting. Vill du vinna så ska du skicka ett roligt, tråkigt snällt, förbannat eller kanske helt slätstruket mail till mig. Då vinner du två gratisbiljetter (alla vet att det suger att gå själv), och mailet publiceras här (utan namn, här hängs ingen ut).

Skicka till:
josefin.isaksson@vk.se

Fridens liljor!

Hej, hej.

Jag inledde denna strålande torsdag genom att stå och hålla i min allra bästa pumpa.

Vad gjorde ni?

Hej, hej.

Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva om Halloween, så därför gav jag mig ut på en läskig resa på nätet för att söka inspiration. Och visst fann jag väl min inspirationskälla...


Törs DU komma in?!

Halloween 2007. Jag och Ylva var de enda som ville dra på Pipes. Där poserade jag med en okänd karl, och det var ju, som ni ser, väldigt trivsamt.

Hej, hej.

Tidigare idag tog jag bilen för att åka hem och käka lunch, eftersom jag, i vanlig ordning, glömt lunchlådan hemma. När jag körde längs Sandbackavägen och lyssnade på Suzzie Tapper och tänkte på Johanna och Blebban, och hur de brukar sitta där nere i Stockholm och dricka billigt vin och lyssna på just henne, hörde jag plötsligt ett högt, irriterande och mycket märkligt ljud. Det var inget värre än att hela jävla avgasmanicken (den där dammsugarliknande saken, ni vet) hade lossnat och släpade längs asfalten. Försökte laga den med lite rosa paketsnöre som var det enda jag hittade hemma, men det gick, konstigt nog, inget vidare. Då var det bara att knalla hem till morsan och cykla därifrån. Precis vad jag behövde.

Nu är jag trött, trött, trött och vill bara sova, sova, sova. Men det får jag inte, för jag måste skriva, skriva, skriva. En krönika, om halloween. Själv ska jag varken klä ut mig eller festa i år, eftersom jag ska rapportera från Popup på lördag. Lika bra det, egentligen. Då slipper man kaskadspyor och andra otrevligheter som kommer med sådana där spektakel. Andra saker jag borde göra ikväll är att laga något att äta till middag, föra över pengar till Lovisa för kryssningen, betala hyran, ringa tusen personer som jag inte har pratat med på evigheter samt fixa informationen samt en ny bild till bloggen (den jag har ju ett antal år på nacken). Helst en där jag inte ser ut som en arg transvestit.

Hej, hej.

I fredags, inne på Scharinskas damtoalett, såg jag henne helt plötsligt. En guldlockig, ball kvinna i sina bästa år, vars blogg jag följt slaviskt under i alla fall ett och ett halvt års tid. Jag har sett henne en gång tidigare, på flygplatsen, men då vågade jag inte gå fram och säga hej. Men med två öl, två glas vin och en Mintu-shot innanför bukfettet gick det lite lättare, och det blev ett mycket trevligt möte där vid handfaten.

Ni kan även läsa om vårt lilla sammanträde i hennes ypperliga blogg.

Hej, hej.

När jag i lördags läste om att tryckeriet hade haft problem och att tidningen skulle bli kraftigt försenad, tänkte jag för mig själv att min första arbetsdag vecka fyrtiofyra skulle sluta med att jag häftade mig i ansiktet eller stack in en nyvässad penna lite för långt in i örat. Detta eftersom jag trodde att halva Västerbottens befolkning skulle ringa idag och uttrycka sin vrede och kräva kompensation för att deras älskade tidning dök upp lite senare än vanligt. Till min stora förvåning har jag inte fått ett enda samtal som handlat om det, och därför är allt också frid och fröjd.

Eftermiddagen ska ägnas åt att köpa nytt diskmedel, för nu börjar det som Lars köpte åt mig i december att ta slut. Därefter ska jag låna morsans bil och åka och hälsa på Becker. Hon var erbjuden att spendera en stillsam lördagskväll med mig och Ylva, men valde att dra till Cover Club i stället. Det slutade med att hon ramlade nerför en trappa, stukade foten riktigt ordentligt och fick en blödning i den och slog revbenen och fick spendera hela gårdagen på akuten. En av anledningarna till att hon drog på krogen, var för att hon redan köpt en biljett dit för en hundralapp och tyckte att det var onödigt att då inte utnyttja den. Besöket på sjukan kostade trehundra spänn, och kryckorna (eller kryckkäpparna, som läkaren hade sagt) femhundra. Tur som fan att hon utnyttjade den där biljetten, i alla fall!

Hej, hej.

Blev, precis som väntat, full like a destruktiv kastrull i fredags. Drack först vin och öl med Ylva och Jenny hemma hos morsan, och sedan drog jag och Ylva till Scharinska, där nästan alla män hade längre hår än oss. Nöjesredaktörs-Anna och Webb-Robban var där, och Anna sa bland annat att hon hade varit kär i mig om hon hade varit kille. Det värmde mitt hjärta, men om hon hade sett mig lite senare på natten tror jag inte att hon varit lika övertygad om den saken. Så fort jag och Ylva kom hem till morsan så lade vi oss, men det snurrade så mycket i mitt huvud att jag, med fingrarna i högsta hugg, kutade till toaletten och spydde upp skrovmålet som jag förtärt någon timme tidigare. När jag var klar skuttade jag in i morsans sovrum där Ylva låg och sov, kastade mig tvärs över sängen och utbrast med både glädje och stolthet i rösten: "Ylva! Jag har kräkts!".

Ja, fy fan. Jag känner mig som en rätt kass människa, men det är ju tur att det finns folk som till och med är ännu sämre. Som snubben som knuffade mig inne på Max så att jag flög in i en dörr och sedan singlade ner på golvet, till exempel. Vet hut, ditt as! Det är ditt fel att jag såg ut som en idiot, och ditt fel att jag fortfarande har ont i ryggen!

Gårdagen blev i alla fall betydligt mycket lugnare. Jag och Ylva köpte godis och gick på bio och såg Vicky Cristina Barcelona (sjukt bra, för övrigt). Angående det där med godis så är det förresten något som jag aldrig brukar köpa, eftersom jag, i de flesta fall, finner det överskattat. Ibland får jag dock för mig att det är kul att äta godis på bio, och köper en på tok för stor påse. Som igår, till exempel. Då handlade jag godis på Hemmakväll för tjugotre spänn, och åt först en som gav mig nostalgikänslor och var helt okej, men inte så mycket mer än så. Sedan stoppade jag någon jävla chokladgrej i käften, satte tandställningen i den och kände sedan hur det sipprade ut sprit i hela munhålan. Sedan spydde jag nästan lite i munnen, stoppade ner påsen i handväskan och gav bort resten till morsan.

Hej, hej.

Nu lär väl en viss karl med bad boy-komplex bli väldigt generad, men det skiter jag i:

'Jag älskar dig mer än någon jag varit tillsammans med tidigare, hoppas vi kan lösa det här för jag vill verkligen vara tillsammans med dig i fortsättningen med!'

och

'Gud vad jag vill krama dig nu och hålla dig i min famn och ställa allt till rätta, jag älskar dig otroligt mycket Josefin'


Ni verkar ju ha räknat ut att min hjärtesorg handlar om Frille Svan, och så är det. Vad exakt som har hänt kan jag dock inte berätta. Det går bara inte. Men hade det varit så att han hade knullat en annan brud så hade jag tipsat er om att kolla dödsannonserna i Nerikes Allehanda, och inte legat hemma i nästan en vecka och tyckt synd om mig själv. Dessutom hade jag definitivt inte skrivit om att jag var ledsen så att alla kunde läsa det. Så det handlar alltså inte om något sådant.

Ja, ja. Jag har en ganska bra dag idag. Ylva är på väg hit, och då ska vi nog äta våra känslor (fick en hel uppmuntringskasse av Disa igår, som bland annat innehöll hembakta bullar och chips) samt dränka våra sorger i vin. Jag gillar i och för sig inte vin, men på något sätt känns ändå vin, höst och depp som en bra kombination just nu, och huvudsaken är ju ändå att man blir full like a kastrull.

Hej, hej.

Jag har ingen lust med någonting alls just nu, men jobba måste jag ju göra i alla fall, så nu sitter jag på kontoret och producerar "Dig ska vi fira"-annonser. Har tagit på mig att jobba även ikväll och skriva någon slags betraktelse/recension om konserten med Brolle och Backens manskör. Leverera måste man göra och pengar måste man ha, även om jag helst av allt bara skulle vilja skita i allt. Resten av veckan ska jag i alla fall bara ägna åt att ligga och stirra i taket. Och sörja det som en gång var.

Hej, hej.

Helt plötsligt vändes hela mitt liv upp och ner, och allt känns som en jävla mardröm. Har gråtit så mycket att det nu till och med gör ont att blinka, och sedan igår kväll har jag haft en gigantisk klump i magen. Fy fan, någon där uppe vill mig verkligen så jävla illa.

Som tur är har jag underbara vänner, och en av dem heter Ylva. Inte bara har hon kidnappat mig och tagit med mig till Wayne's för att käka och få mig att tänka på något annat för en stund, utan kommer snart hit och tar med mig på bio också. Det är så jävla skönt att ha folk i sin närhet som plockar upp en när man faller.

Hej, hej.

Ett tips när man inte kan sova är att gå in på www.yearbookyourself.com och leka lite. Det är väldigt underhållande, faktiskt.

Nu ska jag dock försöka sova. I morgon vankas det nämligen middag och galej med mina fina arbetskamrater på Privatmarknad, och då är det bra att vara pigg och alert.

Hej, hej.

Har pratat med Lovisa i telefon tre gånger idag, och som vanligt har vi mest flamsat och snackat en massa dynga. Försökte få henne att dra någon historia om hur hon, liksom jag, också gjorde elaka saker på dagis, men det enda hon kunde klämma ur sig var hur hon tyckte om att leka ensam när hon gick i ettan, för att hon då fick vara ensam med sin pinne som hon brukade låtsas vara en tvärflöjt. Idag fick jag även veta att hon gärna äter torkade aprikoser, och till och med förvarar dem i handväskan. Nu tror jag inte att hon och jag kan vara vänner längre.

I morgon, den sextonde oktober, är det månadsmöte på jobbet. Det är även dagen då det gått fem månader sedan Fredrik frågade om jag inte ville bli hans kärring på riktigt. Hurra, hurra, hurra för oss, liksom! Nu ska jag fortsätta kolla på South Park, och därefter Sunes sommar. Värsta helkvällen.

Hej, hej.

Kom på en till elak grej som jag gjorde på dagis, och som jag fortfarande har lite dåligt samvete över. Jag och en kompis, Alexandra hette hon (eller heter, har inte sett eller pratat med henne på femton-sexton år, men hon lever säkert), var ute och lekte på dagisgården. Det var becksvart ute, och väldigt mycket snö och vi var några av de få ungar som ännu inte hade blivit hämtade av våra föräldrar för dagen. Hur som helst så lekte vi en lek som gick ut på att en blundade och skulle bli ledd av den andra, och det roliga i leken skulle väl vara att se vart man hamnade, typ. Hon började att leda mig, och det gick bra och vi skrattade hjärtligt och allt var frid och fröjd, ni vet. Sedan var det min tur. Då ledde jag henne rakt in i ett staket med flit så att hon fick det rätt i magen och tappade luften och började gråta. Haha, sucker!

Hej, hej.

Har inte bloggat något om personalfesten i fredags, och eftersom jag inte är någon skvallerkärring tänker jag inte göra det heller. Bara lite, eftersom det var så roligt.

Kan säga följande:

* Det var väldigt god mat.

* Jag råkade peka finger åt försäljnings- och marknadschefen när jag ledsnade på att sittdansa á la Stureplan med några slipsnissar vid bordet mittemot, och i stället körde en "fuck-you-nu-är-jag-less-men-fortfarande-glad-dans".

* Okristligheterna haglade.

* Ett par slipsnissar stod för betalningen av alla mina bärs och drinkar under kvällen och natten. Stort tack från en utfattig brudjävel!

* Jag dansade styrdans, och som jag älskar styrdans och att få dansa med en redig karl. Tack PJ, du rytmiske man!

* Jag och Magnus (ekonomichef och även far till Jonas som spelade saxofon i skabandet som jag sjöng så vackert i förr i tiden) hade en diskussion om tatueringar. Jag menade på att jag absolut inte tar illa upp över att han (eller någon annan heller, för den delen) tycker att mina tatueringar är åt helvete fula, så länge som han tycker att jag gör ett bra jobb. Och det tyckte han, så det är lugnt. Idag kom han förresten förbi kunddisken, och då kom vi överens om att det ändå skulle klä honom att ha en liten fjäril på axeln.


Det jobbar nog bara festliga människor på det här företaget, och det är så himmelens bra på alla sätt och vis.

Hej, hej.

Med jämna mellanrum (senast i morse när jag cyklade till jobbet) brukar jag tänka på hur jag som fyraåring sa åt en kompis på dagis att han absolut inte fick slänga asfalt efter mig när jag åkte rutschbana, men sedan gjorde jag själv exakt det när det var hans tur att åka. Han fick en stor jävla bit i ryggen och blev jätteledsen. Är det normalt att fortfarande ha dåligt samvete över en sådan sak?

Hur som helst. Jag måste verkligen intyga mig själv om att jag fortfarande gillar att blogga, och sedan börja skriva åtminstone ett inlägg om dagen. Jag måste skärpa mig. Jag lovar att skärpa mig.

Hej, hej.

Jag har, minst sagt, en spännande dygnsrytm. Somnade halv tio igår kväll, och vaknade halv två i natt. Sedan dess har jag också varit vaken. Tycker i alla fall att jag har spenderat tiden väl, och har bland annat kollat på filmen That thing you do, ringt och väckt Frille Svan klockan kvart i fyra, duschat, sminkat mig och diskat all äcklig disk. Nu ska jag laga mat så att jag kan få med mig en lunchlåda till jobbet, klä på mig och sedan knalla mot VK och ännu en dag bland slipsnissar och andra kontorsråttor. Bra där.

Jag och Rödluvan - snart på en trashig och okristlig färja nära dig!

Hej, hej.

Igår på personalfesten kan jag ha uppfattats som lite oartig, då jag till en början ägnade en hel del tid åt min mobiltelefon istället för att konversera med mina bordsgrannar. Men det var faktiskt så att jag satt och sms:ade personuppgifter till Lovisa, min darling och partner in crime, eftersom hon i sin tur satt i Apstaden och bokade vår kommande semestertripp.

Den femte november brakar helvetet lös! Då ska jag och Lovisa fira hennes tjugotvåårsdag genom att åka på kryssning till Riga. Ölbiljetter, drinkbiljetter, hytt och allt som har med god mat att göra är redan fixat, och det ska verkligen bli så jävla roligt. Åh, det är underbart att vara ung och oansvarig! Jag förstår om ni är avundsjuka.

Hej, hej.

Det har dröjt, men nu ska jag äntligen svara på några av era kommentarer.

1. 'Ett fan' undrar om jag har slutat som ledsagare, och det skulle man ju kunna tro, men så är inte fallet. Dock så har jag inte jobbat som det sedan min brukare kom hem från samhället där hon bor och började skolan igen. Detta eftersom jag dels har varit bortrest och för att jag har jobbat på VK rätt mycket, men även på grund av det som hände med min mor, numera Mrs Pacemaker, och för att jag då blev hennes ledsagare ett tag i stället. Ska kontakta min brukare i morgon och troligtvis jobba igen nästa vecka.

2. 'Kanonpommi' undrade för ett tag sedan om jag tränar något. Och nej, det gör jag inte, mer än att jag promenerar till och från jobbet (förutom när jag försover mig och morsan tvingas skjutsa, vilket är nästan jämt). Tränade under sommaren tillsammans med Samane på VK:s gym, men nu när hon har åkt tillbaka till London så har jag inte längre någon att träna med efter arbetstid, och jag vågar inte träna där ensam när alla andra har gått hem. Varför tänker jag inte gå in på.

3. 'Fyrabarnsmamman' har kommit på att våra mödrar känner varandra, och så är det ju faktiskt. Blev fruktansvärt nyfiken när du skrev det första gången, fast inte lika nyfiken som min morsa blev, så det var faktiskt hon som luskade reda på vem din mamma är. Det var för övrigt jag som hämtade dem på busstationen förra veckan. Och du, förresten så tycker jag inte alls att du är en stalker. Jag är bara dålig på att svara på kommentarer.

4. 'Tompa' skriver följande:
'Himla bra..
kommentar av läsaren och så tafatt svar av dig. Om du skäms kan du ju stå upp och erkänna det istället för att försöka var häftig när du egentligen har brallorna nere..'

Jag svarar:

För det första så skulle jag väl inte publicera brevet i bloggen om jag skämdes? Då hade det fått hänga kvar på kylskåpet bredvid alla andra brev som jag har fått.

För det andra så tyckte jag inte att jag var häftig när jag svarade på det, utan snarare rolig. Det tycker jag ofta att jag är.

För det tredje så känner inte jag att jag behöver ta brev, där både avsändaradress och konstruktivitet lyser med sin frånvaro, på allvar.

För det fjärde så... äh, jag orkar inte. Seinfeld pågår för fullt, Tompa!

5. 'Josefin' tycker att jag är fab, och då tycker jag att hon är det också. Plus att hon har ett fantastiskt vackert namn.


Så, då har jag svarat på lite kommentarer.

Hej, hej.

Innan jag gick till Konsum för att inhandla mjölk, halstabletter och bomullsrondeller för några timmar sedan, hade jag inte lämnat min lägenhet på två dygn. Har ni haft fint väder? Jag är, på riktigt, väldigt nyfiken.

Hur som helst så tycker jag att det är väldigt märkligt att jag, trots att jag har gått i ide i min lilla källargrotta, fortfarande känner mig lite krasslig. Jag har ju liksom gjort allt man ska göra när man sjuk! Jag har druckit sjuttioåtta liter te. Jag har sovit på soffan ungefär sjutton av dygnets alla timmar och bara vaknat när Fredrik har ringt eller när Oprah börjat klockan tjugo i två. Jag har även kollat på alla Harry Potter-filmerna, löst korsord och lunkat omkring och sett lite småäcklig ut. Vad kan jag ha glömt?

Ja, ja. I morgon måste jag vara kry, eftersom det vankas fest med jobbet. På lördag har jag lovat nöjesredaktören att gå på den där Mamma Mia-allsången på Filmstaden och sedan skriva en krönika om den till måndagstidningen. Jag har alltid sagt (eller åtminstone tänkt) att det finns en särskild plats i helvetet för skaparna bakom Moulin Rouge. Jag avskyr nämligen musikaler, och det finns dessutom ingen film som är så sövande som den (förutom Fyra bröllop och en begravning). När jag såg Mamma Mia häromveckan tyckte jag inte heller att den var speciellt bra, och orkade faktiskt inte ens se klart den. Dock ser jag ändå fram emot att få betalt för att se den igen på lördag, och jag tror att det kan bli riktigt kul att höra folk skråla med i låtarna. Det sägs ju att film är bäst på bio, så det kanske även gäller musikalfilmer som kittlar kräkreflexerna. Nej, hörrni, det blir fan en bra helg det här!

Hej, hej.

Jag är sjuk och mår piss (och det gjorde jag för övrigt hela dagen igår också, men vikarier blir inte sjuka), men det spelar ingen roll just nu, för jag är peppad som fan i alla fall. Dels för att jag just har pratat med Lovisa om att kanske åka på kryssning på Halloween, vilket hon var taggad på. Och dels så har jag hittat en 'Mina vänner'-bok som bland annat har hängt med på Augustibuller 2004, men även en massa vanliga hemmafester. Full av matnyttig information är den.

Min kompis Hannas trodde till exempel att hon, om tio år, skulle bo i en lägenhet i Stockholm tillsammans med mig. Hon bor i Gävle med sin karl och har en unge som heter Tristan.

Frebaz, en gammal kamrat från Uppsala, tror däremot att han kommer att vara alkis i Vänortsparken om tio år. Det är han inte.

Mitt ex Roberts stora dröm var att komma över 300 högskolepoäng. Det gjorde han säkert också.

Någon dryg tjej på Augustibuller har mest bara skrivit könsord överallt (fan vad punk), och att hennes favoritfilm är 'FäboGäntan'. Idiot.

Jag själv har skrivit att min stora dröm är att producera fram mejeriprodukter av bröstmjölk, och att jag om tio år är framgångsrik mjölkproducent på Roberts mejeri. Det är jag inte (fast å andra sidan har det inte gått tio år än heller).

Rune, min kära vän från förr, har skrivit att det bästa som hänt honom är uppväxten på Carlshöjd. Jag håller med.

Hedvigs stora dröm är att bli av med sina lappländska drag, och att hennes bästa teveprogram är Farmen Afrika. Hon är allt lite knäpp, hon. Det kanske beror på uppväxten med bara tre tevekanaler.

Roberts kompis Anders avskyr mest att skrapa bilrutan, och det är ju faktiskt jättejobbigt.

Gemensamt för de flesta i min 'Mina Vänner'-bok är att deras pinsammaste minne antingen går ut på att de pissat eller skitit på sig.


Och detta var minsann ljuvlig läsning för mig, en kväll som denna.

Hej, hej.

Just nu sitter jag och läser tantsnuskiga kärleksnoveller och om "skördefester i ugnsform" i Hemmets veckotidning och gnider mig mot elementet som vi har här vid kunddisken bara för att det är så förbannat kallt på kontoret (växelhäxan kör för övrigt på en kupévärmare för att inte frysa till is). En del av dagen har även ägnats åt att diskutera gårdagens avsnitt av Färjan, och åt att komma överens om vilken mexikansk mat som ska lagas och förtäras på nästa veckas brudmiddag med Privatmarknad. Som jag har förstått det så är det enda som alla är överens om att det ska hinkas tequila och att man bör bära sombrero och mockasiner för att få komma in.

Men vi jobbar faktiskt på väldigt bra här också, även om det kanske är svårt att tro. Själv har jag till exempel gjort femtioåttatusen föreningsannonser, lagt upp en miljard abonnemang, beställt taltidningsapparater åt gamla tanter och smörat för prenumeranter över telefon. En rätt vanlig dag i Kontorsråttaland, med andra ord.


Men fy fan vilken tråkig människa jag är idag. Jag kräks på mig själv och min blogg.

Charmerande kryssnings-trash.

Hej, hej.

Kollade på mitt nya favoritprogram tidigare. Färjan heter det, och går på Kanal 5. Alldeles underbart är det! White trash när det är som bäst, liksom, och ett program som gör mig sjukt peppad på att ta en ordentlig svenne-bläcka på första bästa fartyg. Good trash, alltså.

Sedan såg jag något annat som också var väldigt trashigt, fast på ett dåligt sätt. Och inte på teve, utan på en klädsida på internet där man bland annat kan beställa bebiskläder. Och nu snackar vi fruktansvärt trashigt och motbjudande. Vem fan skulle klä sin unge i en body eller tröja med detta tryck? Very bad trash.

Hej, hej.

Jag träffar bara min specialisttandläkare ibland, men när jag väl gör det så tänker jag varje gång på hur fantastisk hon är. Schysst, cool och duktig, sådär. Medan jag ligger där med sjutton olika slangar i käften och tittar upp på mig själv i spegeln och tänker på hur konstig jag måste se ut när jag idkar samlag, så pratar hon på om sin dotter som är journalist och säger åt mig att jag absolut inte får starta en egen firma (vilket jag ju faktiskt var på väg att göra i vintras), och ger mig en massa viktig information även i övrigt. Tyvärr handlade informationen i fredags inte så mycket om huruvida jag behöver betala för tandställningspartajet i min mun, eller hur länge det kommer att pågå. Men eftersom hon övertalade mig om att ta svarta gummiband i munnen, i stället för mina sedvanliga grå, så gör det inte så mycket. Numera har jag ju för fan en hel hyllning till Skellefteå AIK och min bästa Skellefteåhäxa Lovisa där inne. Gult och svart överallt. Nu gillar jag ju visserligen inte Skellefteå AIK alls, men jag älskar ju min Lovisa, så alltså är det bra.

Konsten att öppna en halvmöglig och hårt åtskruvad termos.

Hej, hej.

Fy fan vad jobbigt det känns att Fredrik har åkt hem. Man hinner liksom precis vänja sig vid att ha honom i närheten hela tiden, och sedan är han helt plötsligt sjuttio mil bort.

Han kom i alla fall på fredagskvällen, och då hann vi egentligen inte göra så mycket mer än att hänga ett tag och lyssna på Doktor Kärlek med Ratata som han hade haft på hjärnan hela veckan, innan vi båda somnade.

Vaknade klockan fem morgonen därpå av att something poked me in the back, och sedan var det omöjligt för någon av oss att somna om. Frille Svan för att han är långtradarchaufför och alltid stiger upp kring fyra-fem på morgonen, och jag för att jag hade ont som fan i käften på grund av mitt nyspända krom och inte hade några värktabletter på lager. Frille Svan menade på att det enda som skulle hjälpa mot värken var att jag drack varm O'boy, så då gjorde jag det och läste samtidigt tidningen, medan han själv började laga pasta och tonfiskssås. Sedan passade han även på att frosta av min frys och slänga den ruttna gurkan (jag visste väl att jag skulle slippa göra det själv bara jag väntade tillräckligt länge. Hurra!). Kring halv elva drog vi på oss raggsockor och seglarstövlar, fyllde en halvmöglig termos med kaffe, bredde några mackor och tog sedan bilen till Bettnesand. Frille Svan ville nämligen bli "Den gamle och havet" på riktigt den här gången, så när vi kom dit så fotade han det, kände på det och smakade på det. För övrigt så råkade han även smaka lite på stranden i samma veva.

När vi kom hem lagade Fredrik mat igen, och sedan drack vi lite vin i väntan på att brorsan skulle plocka upp oss. Därefter blev det förfest hos honom, och man kan minst sagt säga att de båda fann varandra direkt. Herregud, de verkligen samma skrot och korn. Inte så konstigt att de är två av mina favoritkarlar i hela världen, kanske.

Resten av kvällen kan ni läsa om i inlägget om i inlägget om Punkfesten. Om ni är intresserade, alltså.

Hej, hej.

Frille Svan står och stirrar på en kastrull med kokande vatten och har precis pratat med någon i telefon och i vanlig ordning sagt saker som 'Nä du vet, jag är uppe hos kärringen i Norrland' och 'Ja men du vet, tanten bor ju här så man måste åka hit ibland'. Hur kan en pigg och (relativt) tight tjugoåring kallas för tant? Fast jag känner mig i och för sig lite som kärring idag, då jag är trött och sliten efter gårdagens bravader och dessutom på lite dåligt humör eftersom Fredrik åker hem om bara några timmar.

Det har ju varit Punkfest i helgen, men eftersom jag var lite dum i huvudet och tänkte att man, som under tidigare år, skulle kunna köpa biljetter i dörren så blev jag och Frille Svan utan. Typ. Det blev i alla fall inget besök på torsdagen och fredagens spelningar, eftersom jag skulle stiga upp klockan kvart i sex på fredag morgon, och för att Fredriks flight var försenat på fredagen och han somnade nästan direkt när vi kom hem till min lägenhet. Men igår, efter en spexig förfest hos brorsan och hans tjej, så åkte vi i alla fall ner till Verket för att testa om det gick att ta sig in, och de vänliga själarna sålde oss minsann två biljetter så att vi kunde gå in och trängas en stund innan det var dags att dra till Scharinska.

Vid halv elva drog vi till Scharren för att möta upp Bella och lite annat folk. Som vanligt hade jag hemskt trevligt, och som vanligt blev det även tjugotvå öl för mycket. Det var schysst att glida emellan Spanska salen och källaren och kolla in de band som spelade. Såg Bombettes, AC4 och Moderat Likvidation, men missade Epidemics, vilket var jäkligt synd eftersom jag varit nyfiken på hur de låter. Angående de gamla hjältarna i Moderat Likvidation så tyckte jag väl att det var en rolig spelning på många sätt, men att det var något som gjorde att det inte riktigt kändes sådär rått och ösigt som jag hade hoppats på. Fredrik tyckte att det var helt värdelöst, men där har karlaslusken fan fel. Det var bra och lite kul, men inte så mycket mer än så.

Alla banden var alltså bra igår, och Punkfesten var i vanlig ordning grym. Men nu till det bästa av allt: Träffade Ungjävlar-Kajsa igår utanför Verket, och hon undrade om vi inte skulle göra en återförening på nästa års Punkfest. Och herre min jävla skapare, det är väl självklart att vi ska det! Ungjävlar på Punkfest 11! Borgarsvin! Dekadens, dekadens! Borgarsvin! Avprogrammera, avprogrammera!

Hej, hej. God morgon kanske man också skulle säga.

Jag ska vikariera som vaktmästare idag, ett jobb som jag numera gruvar mig inför varje gång. Dessutom ska jag till min krom-tandläkare och få reda på om, och i så fall hur mycket, jag kommer att behöva betala för mina besök på tandregleringen samt hur länge det är kvar tills jag ska opereras. Jag är helt övertygad om att jag kommer vara på skithumör hela dagen och vilja slå ihjäl alla med en spade.

Ja, ja. Ikväll kommer Frille Svan, och det känns ju i alla fall underbart en jävla skitdag som denna.

Hej, hej.

Det sägs ju att det bästa i livet är gratis, och så är det nog. Här är min topp tre (och okej, det är inte helt gratis era jävla viktigpettrar, men nästan):


1. Att stå och torrjucka och gnida sig mot kopieringsapparaten en kylig oktoberdag när det till och med är kallt inne på kontoret.

2. Att tvätta händerna efter att ha gjort morgonrutinerna på vaktmästeriet och se bajsbrunt vatten strila längs handfatets porslinsväggar.

3. Att topsa öronen när man inte har gjort det på sisådär en månad eller tjugotvå.


Gör en topp tre ni med, kära läsare! Kom igen!