Hej, hej.

Mycket fin dag idag. Jag ser ut som skit och har mest gjort bakissaker som att äta, sova, rasta snigeln och kolla på Nollor och Nördar idag, men en bra grej var åtminstone att jag var uppe och tokstädade i morse, eftersom jag annonserade ut min soffa i gårdagens tidning och det faktiskt, hör och häpna, var flera stycken som ville köpa den. Två soffsugna män kom klockan tolv, tryckte en femhundring i näven på mig och bar sedan ut fanskapet. Innan dess kände jag mig som sagt tvungen att städa, och lyckades faktiskt rätt bra tills jag kom till disken som luktade skitäckligt och gav mig kväljningar. Då gav jag upp och tänkte att det ju är skitsamma om någon ser att jag bor som en lodis och att min lägenhet luktar sopor ibland.

Gårdagen var förresten mycket trevlig. Dansade och röjde så mycket till Crystal Caravan att jag har lite träningsvärk idag, och Becker, som blev blitzkriegfull, var mycket underhållande och tvingade i mig minst två Minttu Black-shots.

I morgon börjar jag jobba på Privatmarknad 'på riktigt', så nu måste jag duscha och sedan sova.

Hej, hej.

Mina planer för den här dagen var att köpa öl, strumpbyxor, lite julpynt och ett par snygga stövlar utan klack som jag kan ha på vardagarna. Det blev bara öl och strumpbyxor, för sedan var jag tvungen att haka på råttkvinnorna Ylva och Becker till djuraffären och mataffären, eftersom Becker helt plötsligt fått för sig att hon är sugen på att dammsuga spån och köpa mat åt två ludna små varelser de närmaste två åren. Jag suckade, stönade och stånkade och var uttråkad mest hela tiden. Föreslog först att den ena skulle heta Josefin, men det nappade inte Becker på. Därefter föreslog jag Ettan och Tvåan, Kiss och Bajs eller Pest och Kolera, men hon verkade inte direkt överförtjust över dessa namn heller, tyvärr.

Ikväll ska i alla fall jag och råttkvinnorna ut på krogen, och det lutar minsann åt Scharinska, även om jag skulle kunna tänka mig Pipes också. Får väl se vart vi hamnar helt enkelt.

Hej, hej.

Jag och Christer Pettersson drog till Folkets Hus och jobbade. Nu är vi trötta och slitna som fan, och på schemat står det därför South Park och därefter sömn.

God natt.

Hej, hej.

Vissa kunder som kommer hit är väldigt intressanta. Igår, till exempel, kom ett äldre par in för att köpa några abonnemang. När de var klara med det hånade damen mig för att jag inte tycker att det är viktigt att skriva kvinnans namn före mannens i olika sammanhang, och därefter ägde denna konversation rum:

Kvinna: - Vi har varit prenumeranter i femtio år, så vi brukar få några presenter när vi har varit här.
Jag: - Jaha... okej. Vadå för presenter?
Kvinna: - Ja, vi kan börja med några almanackor! Två blir bra.
Jag: - Okej... (Hämtar två almanackor)
Kvinna: - Ge mig några pennor också, jag är korsordslösare.
Jag: - Okej, ska se om vi har några att ge bort. (Hittar tre stycken)
Kvinna: - Har du inga fler? Jaha. Ja, ja, det får väl räcka då.
Jag: - Okej. Varsågod.
Kvinna: - De här pennorna är inte så bra (håller upp en stiftpenna), men jag tar en sån i alla fall.
Jag: - Okej...
Kvinna: - Har du några block också?
Jag: - Njäee, inga som vi kan ge bort tror jag...
Kvinna: - Jaha, men då tar jag det här då. (Plockar på sig kladdblocket som vi har på kunddisken). Hej då!

Mycket besynnerligt beteende, om ni frågar mig. Ett annat exempel på ett märkligt beteende är att ta med sig en lång pinne och hota kundtjänstpersonal med i tron om att man ska få rabatt. Jag var inte med just när det sistnämnda hände, men jag kan säga såhär: Någon rabatt får man inte, och nästa gång hotar vi tillbaka med brevknivar, häftapparater och hårda pärmar med gaffelmekanism.

Hej, hej.

Min vän Johanna bestämde sig ikväll för att göra ett avbrott i alla försök till att elda upp andra människors kök genom att sätta eld på deras brödrostar, och ringde till mig i stället. Hon bad mig då att publicera dagens krönika i bloggen, då den aldrig lades ut på webben, så att även hon fick chansen att läsa.


"Vackert - men visningen gör mig lite illa till mods"

På tisdagskvällen hade underklädesbutiken Triumph bjudit in män för att titta på en modevisning av underkläder, allt med jultema. Sju kvinnliga modeller i underkläder och höga klackar går fram och tillbaka längs gången utanför butiken, medan en samling män tittar på. Ringer en av mina bästa kompisar när jag kommit hem, en kille av det grabbigare slaget, och berättar att tanken med modevisningen var att männen sedan skulle handla julklappar åt sina fruar och flickvänner. Får ett asgarv till svar innan han fortsätter med att säga "Jo, det var säkert därför de var där", med rösten drypande av ironi.

Jag inser att folk kommer att sitta hemma vid frukostbordet nu och hävda att jag bara är pryd, ful, avundsjuk och så vidare, men så är faktiskt inte fallet. Kvinnorna var otroligt vackra, och underkläderna likaså. Det var bara någonting med den här modevisningen som gjorde mig illa till mods. Om det sedan var att majoriteten av stolarna var tomma, vilket gjorde det hela lite pinsamt, eller att de män som var där knappt brydde sig när de var de lite äldre modellernas tur vet jag inte. Jag vet inte heller om det var för att det var väldigt tydligt hur männen sneglade mot tjejernas rumpor så fort de trodde att ingen såg, eller för att tjejerna verkade så obekväma och helst av allt verkade vilja skynda sig därifrån. Jag kan förstå Triumphs tanke med det här, och den är nog god. Snart vankas det julafton och de vill sälja sina varor, och vad passar då bättre än att bjuda in män och hjälpa dem att välja ut sexiga alster åt sina respektive, liksom. Men jag kan inte låta bli att undra om de få män i publiken ens vet sina älskades storlekar. Har de på allvar tänkt spendera pengar i butiken efteråt?

När modevisningen sedan är slut och modeller, butiksbiträden och män trängs inne i butiken frågar jag några av kvinnorna hur det kändes, och när alla säger att det var kul så får man väl lita på det och tycka att det är bra. Själv lämnar jag stället och tänker för mig själv att jag i alla fall tycker att det här mest bara var jävligt konstigt.

Hej, hej.

Morsan sa häromdagen att hon tycker att min blogg har blivit så tillknäppt, och jag håller faktiskt med henne. Grejen är bara den att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om, eftersom det inte händer så värst mycket spännande nu för tiden. Idag när låste upp bilen kom jag till och med på mig själv med att tänka att jag önskar att jag ska skita ner mig i fyllan någon gång inom den snaraste framtiden så att jag äntligen får något som är sådär härligt mänskligt och festligt att dela med mig av.

Ska jobba i morgon kväll på Digital Tone Festival, men på lördag kanske det är dags att dra i sig den där flaskan Jack Daniels jag köpte på kryssningen, slita med sig Ylva och sedan gå ut och samla lite material på krogen? Ja, jag tror banne mig att det är det.

Hej, hej.

Denna torsdag är nog min favorittorsdag på väldigt länge. Varför? Därför! Men också för att:

1. Jag har fått ovanligt många telefonsamtal och mail från läsare som öst beröm över dagens krönika och sagt att de håller med mig. Detta är extra roligt eftersom jag inledde dagen med att vråla: "NEEEEEEEEEEEEEEEEJ! FANS HELVETES JÄVLAR!", då morsan upplyste mig om att jag var på förstasidan av dagens tidning, och jag trodde att hela dagen skulle ägnas åt att försvara mig och mina åsikter (jag är, och kommer nog alltid vara, väldigt konflikträdd).

2. Min fina chef kallade in mig på sitt kontor tidigare, och när jag kom ut därifrån hade jag helt plötsligt gått från 40% till 90% här på Privatmarknad. Jag är så glad att jag fan knappt vet vart jag ska ta vägen. Inga fler ångestklumpar på ett bra tag framöver huruvida jag ska fixa hyran eller ej, och dessutom får jag komma till en arbetsplats som jag älskar från måndag till fredag.

Vågen och raketen för mig!

Hej, hej.

Morsan sa nyss att jag borde skriva om min första kärlek. Och visst, det kan jag väl göra. Han kom från Skara och hette Nallepuddingen, och vi var oskiljaktiga från sommaren 1989 och fram till att jag kräktes på honom och farsan körde honom i torktumlaren så att han fick en brännskada som jag, efter ett tag, inte stod ut leva med. Nu bor Nallepuddingen uppe på vinden med sin sträva och noppriga inbrända torktumlarring i den vita pälsen. Hur han har det där uppe vet jag inte. Men visst tänker jag väl på honom ibland, det gör jag. Älskade Nallepuddingen.



Tack för att ni nominerat mig, förresten! Jag har inte en chans, men ni är ändå helt otroligt rara, kära bloggläsare.

Hej, hej.

Bland det bästa som finns måste ju ändå vara att komma hem till morsan för att sova över en natt, ta med sig en lättsam pocket till sängen, krypa ner och upptäcka att mammisen har bäddat med sträckta lakan och samma örngott som man hade när man var fem år gammal. Och att allt dessutom doftar precis som då.

Barnet inom mig gjorde både vågen och raketen och sov sedan sött, så sött.

Hej, hej.

I mitt lilla vardagsrum har jag två soffor. Båda är mycket fina och röda, men matchar inte alls varandra, och jag har endast haft dessa två soffor om jag mot förmodan skulle ha fest och behöva sittplatser. Men jag har aldrig fest, så nu tänker jag minsann göra mig av med den ena.

Min ena soffa, Krainer, tänker jag behålla. Den köpte jag av VK:s eminente krönikör och sportreporter, Patrick Krainer, sommaren 2007, trots att faktiskt två personer från redaktionen ifrågasatte detta och undrade om jag verkligen ville köpa en soffa där han "legat och kliat sig". Nu är det jag som ligger och kliar mig där, och jag sover på Krainer nästan varje natt, och oj vad jag trivs. Därför får han vara kvar i grävlingsgrytet.

Nu undrar jag om det någon som kanske vill köpa min Klippansoffa från IKEA? Den är röd och i kalasfint skick, och jag skulle vilja påstå att det knappt är någon alls som kliat sig i den, inte ens jag själv. Va' säg' ni? Femhundra spänn och den är er.

Hej, hej.

I kvällens avsnitt av Färjan sjöngs det karaoke, och det gjorde ju även jag och Lovisa när vi var på vårt kryssningsäventyr.

Första kvällen gjorde vi succé i karaokebaren när vi skrålade Tommy tycker om mig och dansade spexigt inför alla som befann sig i lokalen. Många kom fram efteråt och var helt lyriska och sa ungefär att det var helt otroligt uppfriskande, men lät skit, och det tackade vi såklart för. Dagen efter kom en värmländsk snut fram och frågade om vi inte skulle dit igen för att det ju var så underhållande att kolla på oss. Och eftersom jag och Lovisa gillar att bjuppa på oss själva så knallade vi såklart dit även den andra kvällen.

Vi bestämde oss ganska snart för att sjunga Touch me med vår favorit Samantha Fox, och herregud vad alla blev överförtjusta. NOT! Alla tog oss på fullt allvar när vi gjorde det där stönet som är i början, och en kvinna försökte helt seriöst att mörda oss med blicken, och en annan såg ut som att hon ville sticka ihjäl oss med sina halvdassiga pumps. Efteråt applåderade ungefär en procent av alla som var där, och jag och Lovisa ställde oss i skamvrån och fortsatte att förtära alkohol och svor över att ingen verkar förstå det sköna med Samantha. Assholes...

Madonna och Cindy.

Hej, hej.

När jag och Lovisa var på senaste kryssningen var det en kille som försökte ragga upp mig genom att säga att jag såg ut som Madonna. Då svarade jag: "Yeah, and that's my good friend Cindy Lauper" och pekade på Lovisa. Därefter skrattade vi halvt ihjäl oss (såklart, vi var ju fulla).

Om bara någon vecka går flyttlasset från Skellefteå, och sedan är Cindy Lauper Umeåbo på riktigt, och det ska bli så obeskrivligt roligt och underbart att hjärtat slår dubbla slag, håret i armhålorna krullar sig och benen blir fulla med spring när jag tänker på det.

Hej, hej.

I'm baaaack...

Pikarna haglar, mejl efter mejl har ramlat in och jag har till och med fått sms av bloggläsare som undrat vart jag tagit vägen, och det vet jag väl knappt själv. Har väl inte varit sugen på att skriva helt enkelt, med tanke på att jag knappt gjort annat de senaste veckorna (åtminstone känns det så) i och med det där fjärde jobbet jag snackade om för ett tag sedan.

Idag är jag i alla fall hemma från jobbet på grund av en irriterande förkylning som visserligen börjat släppa, men som fortfarande ger mig skallebank och rosslig hals. Ska hem till morsan i kväll för lite ompyssling, och så ska jag färga hennes hår. Uppdaterar senare om jag bara kommer på vad jag ska skriva om.

Hej, hej.

Det är pepparkaksungar, tomtar och lucior överallt här nu, och jag bevakar allt med stort, skevt och kromblänkande leende. Vissa står fascinerade med kakhålen vidöppna och kollar på traktorerna som lever om ute på Förrådsvägen. Vissa susar fram här nedaför disken ("Oj, oj, oj! Du är den snabbaste pepparkaksgubben i kategorin snabba pepparkaksgubbar!" som en mamma sa.). Vissa slurpar Festis, och vissa hänger och dinglar från frodiga mammapattar. De flesta lever om som bara den, och de flesta är så söta att jag vill röva bort dem och föra dem till min källarhåla på Sandbacka

Åh, ge mig en julbebis! En med korinter till ögon och med hatten på sned (fast en sådan bebis kanske skulle se lite obehaglig ut...)!

Hej, hej.

Väcktes klockan sex i morse av Frille Svan och kände inte alls för att gå till jobbet. Var trött som ett as, såg ut som en get och hade dessutom ont i min arbetsskada (skar mig i fingret med ett kuvert igår). Sedan slog det mig att det ju är luciafotografering på VK idag. Små, oförstörda barn med dumstrutar på huvudet och tindrande ögon ska alltså krylla omkring i huset hela dagen i väntan på att bli fotograferade, och inget i hela världen får mig nog på bättre humör än just ljuvliga små barn en dag som denna.

Hej, hej.

Har så jävla ont i munnen efter tandläkarbesöket igår då kromet spändes åt. Jag har aldrig fått stryk, men jag skulle gissa på att det känns ungefär likadant. Som tur är så fick jag veta att det bara är tre-fyra månader kvar tills jag slipper den här skiten och äntligen får göra den där operationen där det ska möbleras om i min käft. Därefter måste jag bara äta mat med sugrör och se ut som en svullen idiot i några månader innan jag är helt färdig. Får jag bestämma går jag aldrig mer till tandläkaren efter det.

Ägnade hela gårdagen åt att knapra värktabletter och sova, vilket inte alls var planen. Fick inte alls speciellt mycket skrivet, vilket gjorde att jag därför klev upp halv fem i morse och skrev då i stället. Sedan drog jag till VK halv sju och satt här i mörkret och skrev ännu mer. Resten av helgen kommer också att ägnas åt skrivande, men jag tänkte i alla fall unna mig en påse chips eller tjugotvå ikväll för att jag är så produktiv och duktig och för att fira att jag hört från flera håll att jag blivit smalare. Ha ha.

Angående det där med att gå ned i vikt kan jag ju säga som så att jag aldrig har bantat i hela mitt liv. Däremot så har jag flera tips på hur man lyckas, utan att ens behöva tänka på det.
1. Ha flera olika jobb, så att du inte har tid att äta.
2. Se till att du inte drar in ordentligt med pengar på något av jobben, så att du inte har råd att köpa mat efter att du betalat hyran (och en kryssning till Riga).
3. Prioritera sömn före mat.
4. Skaffa tandställning. Bidrar inte bara till att du ser läckert ung ut, utan även till att du inte kan äta eftersom det ofta gör så jävla ont och för att det ändå bara är fem procent av maten som faktiskt hamnar i magen.

Hej, hej.

Bloggen blir lidande av att jag har mycket att göra just nu, men så kan det väl vara ibland. Håller just nu på med ännu ett jobb (mitt fjärde, hurra), inom ett område som jag egentligen inte vet ett skit om, och det är både sjukt spännande och roligt samtidigt som det ger mig ångestklumpar i magen och har lett till många sömnlösa nätter de senaste veckorna.

Känner mig i alla fall väldigt nöjd med dagens prestationer. Gjorde på förmiddagen tre intervjuer till det här nya jobbet som jag nyss nämnde, och därefter hoppade jag in på Privatmarknad på eftermiddagen där de behövde förstärkning. Under en av intervjuerna blev jag förresten erbjuden att vara med i styrelsen i She's got the beat, vilket jag med glädje tackade ja till. Vet inte ett skit om hur det är att sitta med i en styrelse heller, men vad fan, man får väl lära sig. Känns hur roligt och peppande som helst i alla fall.

I morgon ska jag först till kromtandläkaren, och sedan ska övriga dagen ägnas åt att skriva. På fredag ska jag vikariera i växeln hela dagen, och på lördag ska jag på julgala med fotograf Jenni Sandström Lindberg och sedan skriva om den till måndagens nöjessidor. All work and no play, alltså. Tur som fan då att jag ändå tycker att det är väldigt roligt att jobba för det mesta.

SEXEH!

Hej, hej.

När jag i fredags lovade att ägna lördagen åt att lägga upp bilder och dela med mig av kryssningens alla spex, tänkte jag inte på att jag ju skulle på utbildning med Privatmarknad hela lördagen. Idag är det söndag, och även om jag bara legat och gnidit röven mot soffan hela helgen och inte festat eller så, så har jag ändå inte haft någon ork att fixa det där idag heller. Det har ju hänt så sjukt mycket att jag inte vet vart jag ska börja! Dessutom börjar jag bli less på att berätta om resan, eftersom jag redan har hunnit dela med mig av det mesta till arbetskamrater och polare.

Ja, ja. Ni får helt enkelt vänta och se om jag tar tag i det, och gör jag det inte så överlever ni nog i alla fall. Ovan ser ni åtminstone en bild på mig och Lovisa i hytten innan vi får andra kvällen i rad begav oss till karaokebaren för att roa ett privat vårdföretag, ett trettiotal värmländska snutar och ett gäng letter (som alla slemraggade eller tog kort på oss) genom att sjunga falskt och dansa spexigt.

Hej, hej.

White trash-kryssningen till Riga var, precis som väntat, helt sjukt kul! Kika in här i morgon för fler sexiga bilder, samt om ni är nyfikna på hur många vaktelägg vi egentligen åt, hur många felparkerade bilar vi såg, varför vi gjorde succé bland trettio värmländska poliser och varför vi bjöds på en galen, lettisk strippshow i diskoteket.

Nu ska jag sova.

Hej, hej.

'Det var värst!', tänker ni, medan jag själv inte alls tycker att det är så himla märkvärdigt. Det är väl näst intill självklart att en mästare i skrivandets konst även besitter enorma skills i Paint. Eller hur?

Ja, ja. Nu drar jag och Lovisa och dricker Minttu i fyrtio timmar. Överlever jag så hörs vi nog på fredag.

Hej, hej.

Har bytt av Karin i växeln medan hon är på lunch. När ingen ringer sitter jag i lugn och ro och lägger upp VF-abonnemang och dricker kaffe med både socker och mjölk medan kupévärmaren under skrivbordet blåser varmluft i skrevet på mig. Helgött.

Lika gött är det dock inte att jag känner mig väldigt stressad över en miljon saker inför resan. Till exempel så har jag ont om pengar, jag har inte tvättat, inte diskat, inte packat och så måste jag boka in ett par intervjuer innan jag i morgon lämnar Umeå tillsammans med Lovisa. Igår, när jag slog in Lovisas födelsedagspresent och bimboblonderade håret, tyckte jag att jag var duktig och hemskt produktiv. Idag inser jag vilket skämt jag är.

Hej, hej.

Snackade just med Lovisa för att höra hur mycket jag är skyldig henne för kryssningen till Riga (har alltså fortfarande inte fått tummen ur röven och fört över pengar till henne), och hon påminde mig då om två saker. Dels att jag måste ta med mig bikini, eftersom det ju finns pool på båten samt möjlighet att få massage, men även att man måste ha med sig pass. Nu har paniken kommit krypande, eftersom jag inte vet vart passhelvetet är eller om det ens gäller längre. Vet dock hur jag ser ut på passbilden, och att döma av looken så borde bilden vara från 2005, och alltså borde passet fortfarande inte ha gått ut. Eller hur?

Tydligen får tio timmar på sig att knalla runt i Riga, något som jag inte heller visste. Någon läsare som varit där? Har ni några tips på sevärdheter? Vågar man ens lämna båten utan att bli rånmördad på både sin plånbok full med kvitton samt sin stenåldersmobil?

Ja, ja. Idag har jag inte gjort många knop, förutom att jag knallat in till stan och mött upp med biljettvinnaren Susanna, samt hämtat ut mitt eget armband. Tänkte dra mig mot Folkets Hus strax innan åtta och sedan börja jobba. Känns både bra och roligt, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag träffar Julia Wiberg, som ska vimmelfotografera, där. Hon är kul.


Nu ska jag fortsätta göra mig i ordning. Har flätor dagen till ära. Små, små flätor bestående av det tunnaste och mest slitna håret på det norra halvklotet. Lite bonn-romantiskt, så där.

Hej, hej!

Jag har blivit utmanad av bloggläsaren Emelie. Hennes blogg kan ni läsa
här.

REGLER
Sätt in dessa regler på din blogg och länka gärna den som utmanat dig.
Berätta 8 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
Utmana 8 personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn
och länka dem. Låt dem få veta att de blivit utmanade!

1. Minst fyra dagar i veckan äter jag mackor och dricker O'boy eller te till middag.
2. Jag har Högt över havet med Arja Saijonmaa i min Mp3-spelare just nu.
3. Jag får en klump i magen när jag tänker på framtiden och vad jag ska jobba med.
4. Jag rapar högre än de flesta jag känner (både män och kvinnor), och tycker själv att det är rätt mäktigt.
5. Jag har en sjukdom som gör att alla kläder jag köper är svarta och liknar sådant jag redan har.
6. Varje dag sedan augusti 2005 kollar jag dödsannonserna för att se om någon av de härliga och söta gamlingarna som jag jobbade med på Geriatriken har avlidit.
7. Under hela min skoltid frågade jag aldrig en mattelärare om hjälp, även om jag inte förstod ett skit (vilket jag nästan aldrig gjorde).
8. En gång smakade jag mäsk ur en dunk, och fick i efterhand höra att en sunkpunkare spytt i den några minuter tidigare.

Orkar inte utmana åtta personer. Inte just nu, i alla fall.